njutning
Såhär såg jag ut igår kväll. Den iskalla ölen och den varma pizzan är inte med på bilden. Jag sitter och blickar upp mot Turning Torso nere i hamnen.
Idag gick jag till Hemköp och handlade. Det måste sett roligt ut när jag sparkade en kundkorg genom hela butiken (det var svårt att hålla den och kryckan samtidigt, de är formade så idiotiskt).
Idag har jag dessutom gått från hamnen och hem (igår gick jag ner och tillbaks så det blir lite träning minsann). Jag har kunnat gå 30 meter utan stöd från kryckor. Rörligheten är fortfarande extremt dålig i knäet dock, men belastningen verkar vara rätt okej även om jag inte precis kan hoppa på ett ben. Men nu klarar jag nästan 80% belastning, dvs jag kan inte riktigt stå på ett ben, men jag kan definitivt stå på två och även luta mig lite grann på det skadade, bara jag lutar mig rakt över knäet, inte åt sidan, för åt det hållet har jag inte ens 50% hållfasthet (ledbanden). Ortosen stadgar upp korsbanden och eftersom den stora knämuskeln aldrig gick sönder (den som sitter på utsidan av knäskålen) så kan jag luta mig framåt, bara inte åt sidan och inte bakåt heller.
Och så som sagt, en Ralph som hämtade mig och körde mig ner till hamnen - sen satt vi där, fem killar med varsin hamnbassängskyld öl och en nybakt pizza och snackade fotbolls-vm. Snacka om Pripps Blå moment....
Nattinatt
bro
Idag har jag surfat loss lite, skrivit en del och haft ett intressant samtal med nån som försökte sälja något, som slutade med att vi kanske ska samarbeta sen när jag är frisk igen med våra företag. Lite lustigt hur det alltid blir så.
På kvällen kom en gammal bekant som jag inte sett på 6 år. Hon vet också hur det är med dödens väntrum, hon lever med en lungsjukdom som heter Cystisk Fibros och som är dödlig och obotlig. Hon fick för 1,5 år sen ungefär 15-20 år till på ett liv som annars redan vid 30 var på väg att ta slut när man skar upp hela bröstkorgen och öppnade den som ett snäckskal för att plocka ut och byta lungorna. Det är inte klokt vad läkarna kan göra. Vi pratade om gamla tider, om nya tider och sen följde hon med mig ut på promenad genom parken och ner till havet.
Det här är inte en bild från ikväll, men ungefär såhär såg det ut, en av Malmös vackraste vyer.
Men oj vilken motion, mitt ben kommer protestera vilt. Fast plågas ska det ,doktorn har ju sagt att jag inte kan ha sönder det så länge jag gör saker som ett friskt knä kan göra. Men jag har idag upptäckt att sjukgymnast måste vara ett lukrativt yrke med tanke på att jag fick tid först om tio dagar. Tills dess får jag träna på egen hand. Nu har jag tagit ett riktigt bad och varvat ner, skönt att känna sig ren.
En eloge till min tränare på Ninjutsun, Jockum, som fixar med möblering och ställer upp och kör och ska fixa motionscykel och annat, för övrigt.
Nu har jag hunnit med att prata lite med Fredrik, chatta lite och varva ner. Nu blir det snart sova av för mig. Godnatt på er. Kajsa, vet inte om du läser, men kan du hjälpa mig översätta en sak till spanska, ska skriva brev till SEAT i Barcelona och tacka för att de bygger hållfasta bilar, kan du hjälpa mig?
På kvällen kom en gammal bekant som jag inte sett på 6 år. Hon vet också hur det är med dödens väntrum, hon lever med en lungsjukdom som heter Cystisk Fibros och som är dödlig och obotlig. Hon fick för 1,5 år sen ungefär 15-20 år till på ett liv som annars redan vid 30 var på väg att ta slut när man skar upp hela bröstkorgen och öppnade den som ett snäckskal för att plocka ut och byta lungorna. Det är inte klokt vad läkarna kan göra. Vi pratade om gamla tider, om nya tider och sen följde hon med mig ut på promenad genom parken och ner till havet.
Det här är inte en bild från ikväll, men ungefär såhär såg det ut, en av Malmös vackraste vyer.
Men oj vilken motion, mitt ben kommer protestera vilt. Fast plågas ska det ,doktorn har ju sagt att jag inte kan ha sönder det så länge jag gör saker som ett friskt knä kan göra. Men jag har idag upptäckt att sjukgymnast måste vara ett lukrativt yrke med tanke på att jag fick tid först om tio dagar. Tills dess får jag träna på egen hand. Nu har jag tagit ett riktigt bad och varvat ner, skönt att känna sig ren.
En eloge till min tränare på Ninjutsun, Jockum, som fixar med möblering och ställer upp och kör och ska fixa motionscykel och annat, för övrigt.
Nu har jag hunnit med att prata lite med Fredrik, chatta lite och varva ner. Nu blir det snart sova av för mig. Godnatt på er. Kajsa, vet inte om du läser, men kan du hjälpa mig översätta en sak till spanska, ska skriva brev till SEAT i Barcelona och tacka för att de bygger hållfasta bilar, kan du hjälpa mig?
helg hos föräldrarna
Det har inte blivit bloggat på ett par dagar, jag har varit iväg. Torsdag natt fick jag hysera ett styck strandsatt Stockholmsbekant som helt plötsligt stod utan övernattning, och på fredag var det resa med buss och tåg till mamma och Kalle.
Benet har varit en plåga de senaste dagarna, men det är en plåga jag måste leva med, eftersom gipset nu är borta. Jag har en stor benskena som är ledad och som spänner åt. Den gör att jag i teorin ska kunna böja benet. I praktiken är det omöjligt, eftersom hela leden stelnar när man inte rör den. Alltså är varje liten rörelse en smärtupplevelse. Men det är nödvändigt, nu finns det ingen väg utom rakt igenom. Alltså: allez enfants....
Det var mysigt att komma hem. Motorvägsresan gick bra ända tills mamma frågade om det blev jobbigt, då blev det lite bökigt, eftersom minnena dök upp igen. Men att komma till det gula huset är alltid härligt, eftersom både mamma och Kalle är pyssliga.
Det börjar mer och mer likna ett hem som finns i reklamkataloger för möbelhus eller inredningsdesign. Afrikatoaletten slår det mesta, liksom uterummet med massor av spännande föremål och snygg look. Mamma är en jäkel på att inreda, det är bara att konstatera.
På kvällen kom några bekanta och vi grillade, härligt att kunna sitta i uterummet och ha trädgården så nära inpå. Trädgård är ett intressant fenomen, en bok jag håller på att läsa vill gärna påpeka att varje trädgård också är en symbol för vårt eget undermedvetna och att den också är en symbol för den ursprungliga trädgårdsmyten (edens lustgård). Men den här bloggen är inte en filosofisk-psykologisk debattsida så resten av den diskussionen sparar jag.
På lördagen åkte vi upp till Halmstad för att jag skulle kunna se Emelie spela Trettondagsafton. På vägen passerade jag för första gången olycksplatsen. Jag kände väldigt lite, bara en spänd förväntan inför att passera, och sedan kunde jag inte ens identifiera exakt var det var jag smällde. All väg däruppe ser likadan ut och nu är allting reparerat. Ingen speciell känsla.
Jag tror det är andra saker än själva just den platsen som kommer vara förknippat med olyckan. Att köra bil i regn till exempel, oavsett om det är motorväg eller annan väg. Motorljud, metall som knycklas ihop osv. Och så bilkrascher på TV - har ni nånsin tänk på att nästan alla moderna filmer har minst en bilkrasch med någonstans?
Efter pjäsen körde vi Emelie hem och käkade sedan lite på Graffitti Café på Knuptunkten innan jag tog tåget hem, helt slut efter allt resande. Det märks att energin går åt till att göra annat.
På kvällen tittade Jessica o Emma över, och det var också mysigt att få se dem igen,även om jag mest var trött och bara orkade en av fyra planerade filmer. Sen sov jag i tio timmar, gick i kyrkan och handlade frallor på vägen hem. Nu är det söndag och efter ett försök att ringa mamma ska jag bänka mig lite vid datorn. Kanske spela lite med Tobias eller prata med folk.
Ta hand om varandra.
Benet har varit en plåga de senaste dagarna, men det är en plåga jag måste leva med, eftersom gipset nu är borta. Jag har en stor benskena som är ledad och som spänner åt. Den gör att jag i teorin ska kunna böja benet. I praktiken är det omöjligt, eftersom hela leden stelnar när man inte rör den. Alltså är varje liten rörelse en smärtupplevelse. Men det är nödvändigt, nu finns det ingen väg utom rakt igenom. Alltså: allez enfants....
Det var mysigt att komma hem. Motorvägsresan gick bra ända tills mamma frågade om det blev jobbigt, då blev det lite bökigt, eftersom minnena dök upp igen. Men att komma till det gula huset är alltid härligt, eftersom både mamma och Kalle är pyssliga.
Det börjar mer och mer likna ett hem som finns i reklamkataloger för möbelhus eller inredningsdesign. Afrikatoaletten slår det mesta, liksom uterummet med massor av spännande föremål och snygg look. Mamma är en jäkel på att inreda, det är bara att konstatera.
På kvällen kom några bekanta och vi grillade, härligt att kunna sitta i uterummet och ha trädgården så nära inpå. Trädgård är ett intressant fenomen, en bok jag håller på att läsa vill gärna påpeka att varje trädgård också är en symbol för vårt eget undermedvetna och att den också är en symbol för den ursprungliga trädgårdsmyten (edens lustgård). Men den här bloggen är inte en filosofisk-psykologisk debattsida så resten av den diskussionen sparar jag.
På lördagen åkte vi upp till Halmstad för att jag skulle kunna se Emelie spela Trettondagsafton. På vägen passerade jag för första gången olycksplatsen. Jag kände väldigt lite, bara en spänd förväntan inför att passera, och sedan kunde jag inte ens identifiera exakt var det var jag smällde. All väg däruppe ser likadan ut och nu är allting reparerat. Ingen speciell känsla.
Jag tror det är andra saker än själva just den platsen som kommer vara förknippat med olyckan. Att köra bil i regn till exempel, oavsett om det är motorväg eller annan väg. Motorljud, metall som knycklas ihop osv. Och så bilkrascher på TV - har ni nånsin tänk på att nästan alla moderna filmer har minst en bilkrasch med någonstans?
Efter pjäsen körde vi Emelie hem och käkade sedan lite på Graffitti Café på Knuptunkten innan jag tog tåget hem, helt slut efter allt resande. Det märks att energin går åt till att göra annat.
På kvällen tittade Jessica o Emma över, och det var också mysigt att få se dem igen,även om jag mest var trött och bara orkade en av fyra planerade filmer. Sen sov jag i tio timmar, gick i kyrkan och handlade frallor på vägen hem. Nu är det söndag och efter ett försök att ringa mamma ska jag bänka mig lite vid datorn. Kanske spela lite med Tobias eller prata med folk.
Ta hand om varandra.
ett alldeles vanligt liv
Det är en tidig fredagmorgon och jag vaknade vid sjutiden. Benet är betydligt mer oskyddat och smärtan har ökat dramatiskt sen gipset åkte av, men det är väl bara att vänta sig. Jag förstår varför de sa på sjukhuset att det var extra viktigt att ha ortosen på under natten, man rör sig så mycket att det är ganska illa även med den på.
Igår var vi på bio och såg X-men III. Det var en okej film. Som de andra två. Inget spektakulärt, inget fantastiskt, men snygga effekter och bra budget. Det mesta kändes det som om man kunde. Det bästa var att komma ut och göra något, vi var ändå ett litet gäng som var iväg.
Jag vet inte... det är definitivt så att ökad smärta innebär ökad frustration, och en insikt om att den här kampen är långtifrån över. Läkaren sa att den laterala instabiliteten (dvs när underbenet riskerar böjas i sidled, utåt) har läkt mycket bra och att jag kan börja belastningsträna och böja så gott det går.
Kan dock meddela att det inte är helt enkelt, så fort smärtan kommer in i bilden tar den gärna över tankegångarna. Framtiden nästlar sig gärna in i tankegångarna också, och jag försöker att leva NU så mycket jag kan för att undvika det. Jag har fokus på mig själv och där jag är idag, men lite av harmonin som varit så total de senaste två veckorna har börjat luckras upp. Den är där, men inte ostörd.
Det hjälper väl förmodligen inte att jag börjar så smått utveckla någon form av intresse för annat som ligger utanför mig själv, och börjar tänka framåt och börjar tycka och vilja och drömma lite. Det är bra på många sätt, men det är också sårbart just nu, när det så lätt kan sätta tvärstopp, det räcker jag snavar i trappan så är vi tillbaka på ruta ett.
Som vanligt är det lite synd att jag inte riktigt har övertygelsen att skriva om allt som finns där på insidan, med tankar och känslor, men jag vill inte lämna ut enskilda individer i den här bloggen. Det är inte turbulent, bara fundersamt och filosofiskt. Veckorna rullar på och jag är snart framme vid midsommar. Det kommer förmodligen dröja tills dess innan jag kan röra knäet ordentligt.
Snart ska jag hem till mamma och övernatta där innan det blir en snabbtripp till Halmstad. Kanske jag är lite nervös inför att åka förbi den ödesmättade platsen i Skottorp, där döden väntade på mig för åtta veckor sedan.
Ingen är odödlig, men vi har alla en möjlighet att själva påverka våra liv.
Igår var vi på bio och såg X-men III. Det var en okej film. Som de andra två. Inget spektakulärt, inget fantastiskt, men snygga effekter och bra budget. Det mesta kändes det som om man kunde. Det bästa var att komma ut och göra något, vi var ändå ett litet gäng som var iväg.
Jag vet inte... det är definitivt så att ökad smärta innebär ökad frustration, och en insikt om att den här kampen är långtifrån över. Läkaren sa att den laterala instabiliteten (dvs när underbenet riskerar böjas i sidled, utåt) har läkt mycket bra och att jag kan börja belastningsträna och böja så gott det går.
Kan dock meddela att det inte är helt enkelt, så fort smärtan kommer in i bilden tar den gärna över tankegångarna. Framtiden nästlar sig gärna in i tankegångarna också, och jag försöker att leva NU så mycket jag kan för att undvika det. Jag har fokus på mig själv och där jag är idag, men lite av harmonin som varit så total de senaste två veckorna har börjat luckras upp. Den är där, men inte ostörd.
Det hjälper väl förmodligen inte att jag börjar så smått utveckla någon form av intresse för annat som ligger utanför mig själv, och börjar tänka framåt och börjar tycka och vilja och drömma lite. Det är bra på många sätt, men det är också sårbart just nu, när det så lätt kan sätta tvärstopp, det räcker jag snavar i trappan så är vi tillbaka på ruta ett.
Som vanligt är det lite synd att jag inte riktigt har övertygelsen att skriva om allt som finns där på insidan, med tankar och känslor, men jag vill inte lämna ut enskilda individer i den här bloggen. Det är inte turbulent, bara fundersamt och filosofiskt. Veckorna rullar på och jag är snart framme vid midsommar. Det kommer förmodligen dröja tills dess innan jag kan röra knäet ordentligt.
Snart ska jag hem till mamma och övernatta där innan det blir en snabbtripp till Halmstad. Kanske jag är lite nervös inför att åka förbi den ödesmättade platsen i Skottorp, där döden väntade på mig för åtta veckor sedan.
Ingen är odödlig, men vi har alla en möjlighet att själva påverka våra liv.
Ortos
Nu är gipset borta och helt plötsligt märker jag att jag inte alls kan röra mig som jag gjort innan. Gipset har skyddat mig ganska rejält och nu är det istället en robotliknande skena i plast och metall, med gångjärn, som jag ska ha i minst en månad.
Den låter mig böja knäet och den trycker upp vaden för att stärka de trasiga korsbanden.
Men gissa om jag blev förvånad när jag satte mig vid skrivbordet och slängde upp benet som vanligt - knäet försökte ju böja sig och se DET gillade inte leden riktigt. Aj vad jag skrek!!!
Härligt att man lever.
Steg 1) Lära mig att jag nu inte är lika skyddad i knäet
Steg 2) Lära mig böja och räta på benet
Steg 3) Belasta benet naturligt
Steg 4) Börja gångträning.
Får lov att välja en valfri sjukgymnast som är i region skåne, så jag ska kolla dels med han som de har på Bujinkan, som är sjukgymnast. Han ska tydligen vara superbra och han kan ju dessutom hela Bujinkan-tänket.
Igår spelade vi rollspel, mysteriet går vidare och de var kul. Micke hade ingen möjlighet att komma hem så han fick sova hos mig och vi satt uppe alldeles, alldeles för sent och snackade om religion och mytologi.
Nu måste jag äta, och kanske rentav sova en stund - om jag har energi kvar ska jag gå och kolla på film hos Jenny o Claes sen, men det är lite halvt osäkert. Blev inbjuden till grillning i Hörby, men det är ju lite svårt, kommer inte dit och tillbaka och sen vet jag inte hur bra det går med ortosen heller.
Ska se om jag kan få en bild på mitt robotliknande ben sen.
Den låter mig böja knäet och den trycker upp vaden för att stärka de trasiga korsbanden.
Men gissa om jag blev förvånad när jag satte mig vid skrivbordet och slängde upp benet som vanligt - knäet försökte ju böja sig och se DET gillade inte leden riktigt. Aj vad jag skrek!!!
Härligt att man lever.
Steg 1) Lära mig att jag nu inte är lika skyddad i knäet
Steg 2) Lära mig böja och räta på benet
Steg 3) Belasta benet naturligt
Steg 4) Börja gångträning.
Får lov att välja en valfri sjukgymnast som är i region skåne, så jag ska kolla dels med han som de har på Bujinkan, som är sjukgymnast. Han ska tydligen vara superbra och han kan ju dessutom hela Bujinkan-tänket.
Igår spelade vi rollspel, mysteriet går vidare och de var kul. Micke hade ingen möjlighet att komma hem så han fick sova hos mig och vi satt uppe alldeles, alldeles för sent och snackade om religion och mytologi.
Nu måste jag äta, och kanske rentav sova en stund - om jag har energi kvar ska jag gå och kolla på film hos Jenny o Claes sen, men det är lite halvt osäkert. Blev inbjuden till grillning i Hörby, men det är ju lite svårt, kommer inte dit och tillbaka och sen vet jag inte hur bra det går med ortosen heller.
Ska se om jag kan få en bild på mitt robotliknande ben sen.
En hektisk måndag
Det blev mycket flängande idag, men jag känner att jag fått gjort mycket. Det började med sjuksköterskan som la om såret på morgonen vid kvart i nio. Sedan till Lund för att träffa studievägledaren - jag funderar på att läsa in två gamla kurser som jag saknar på en större kurs i religionsvetenskap.
Detta var andra mötet, för första gången jag bokat så satt det en lapp på dörren där det stod att hon var sjuk. Trist och irriterande att ha åkt in till Lund. Och vad tror ni hände idag? Exakt samma sak. Exakt. Mycket frustrerande!!!!
Blev istället en "promenad" ner genom Lundagård där karnevalsresterna höll på att plockas ihop och en liten titt på domkyrkan, en alltid lika fascinerande byggnad, älskar att den är så gammal, att man verkligen känner att det här är något som stått här i många, många hundra år. Hann med en liten frukost på Gräddhyllan också.
Sen blev det till Åke Iwar, traumapsykologen. Som vanligt ett givande möte, han är hur lugn som helst och man känner sig prioriterad i hans lilla rum, där man får prata fritt, ha en dialog. Tänk vilken skillnad mot den tokiga geriatrikern jag hade innan.
Och så bil tillbaka till Malmö, plocka ihop lite papper och sedan iväg till bokföringstanten för att fixa med deklarationspappren (ja, jag har fått anstånd pga olyckan och ska lämna in senast 30/6). Sen var jag klar för dagen och satte mig med lite annat pyssel och fixande. Segade till vid fem framför datorn och såg istället till att ta det lugnt framför lite tv.
Käkade kyckling och pasta idag, riktigt matigt och gott med lite hot chili sauce.
Nu blir det sängen istället, imorgon har jag ett intressant möte.
Detta var andra mötet, för första gången jag bokat så satt det en lapp på dörren där det stod att hon var sjuk. Trist och irriterande att ha åkt in till Lund. Och vad tror ni hände idag? Exakt samma sak. Exakt. Mycket frustrerande!!!!
Blev istället en "promenad" ner genom Lundagård där karnevalsresterna höll på att plockas ihop och en liten titt på domkyrkan, en alltid lika fascinerande byggnad, älskar att den är så gammal, att man verkligen känner att det här är något som stått här i många, många hundra år. Hann med en liten frukost på Gräddhyllan också.
Sen blev det till Åke Iwar, traumapsykologen. Som vanligt ett givande möte, han är hur lugn som helst och man känner sig prioriterad i hans lilla rum, där man får prata fritt, ha en dialog. Tänk vilken skillnad mot den tokiga geriatrikern jag hade innan.
Och så bil tillbaka till Malmö, plocka ihop lite papper och sedan iväg till bokföringstanten för att fixa med deklarationspappren (ja, jag har fått anstånd pga olyckan och ska lämna in senast 30/6). Sen var jag klar för dagen och satte mig med lite annat pyssel och fixande. Segade till vid fem framför datorn och såg istället till att ta det lugnt framför lite tv.
Käkade kyckling och pasta idag, riktigt matigt och gott med lite hot chili sauce.
Nu blir det sängen istället, imorgon har jag ett intressant möte.
En hektisk måndag
Det blev mycket flängande idag, men jag känner att jag fått gjort mycket. Det började med sjuksköterskan som la om såret på morgonen vid kvart i nio. Sedan till Lund för att träffa studievägledaren - jag funderar på att läsa in två gamla kurser som jag saknar på en större kurs i religionsvetenskap.
Detta var andra mötet, för första gången jag bokat så satt det en lapp på dörren där det stod att hon var sjuk. Trist och irriterande att ha åkt in till Lund. Och vad tror ni hände idag? Exakt samma sak. Exakt. Mycket frustrerande!!!!
Blev istället en "promenad" ner genom Lundagård där karnevalsresterna höll på att plockas ihop och en liten titt på domkyrkan, en alltid lika fascinerande byggnad, älskar att den är så gammal, att man verkligen känner att det här är något som stått här i många, många hundra år. Hann med en liten frukost på Gräddhyllan också.
Sen blev det till Åke Iwar, traumapsykologen. Som vanligt ett givande möte, han är hur lugn som helst och man känner sig prioriterad i hans lilla rum, där man får prata fritt, ha en dialog. Tänk vilken skillnad mot den tokiga geriatrikern jag hade innan.
Och så bil tillbaka till Malmö, plocka ihop lite papper och sedan iväg till bokföringstanten för att fixa med deklarationspappren (ja, jag har fått anstånd pga olyckan och ska lämna in senast 30/6). Sen var jag klar för dagen och satte mig med lite annat pyssel och fixande. Segade till vid fem framför datorn och såg istället till att ta det lugnt framför lite tv.
Käkade kyckling och pasta idag, riktigt matigt och gott med lite hot chili sauce.
Nu blir det sängen istället, imorgon har jag ett intressant möte.
Detta var andra mötet, för första gången jag bokat så satt det en lapp på dörren där det stod att hon var sjuk. Trist och irriterande att ha åkt in till Lund. Och vad tror ni hände idag? Exakt samma sak. Exakt. Mycket frustrerande!!!!
Blev istället en "promenad" ner genom Lundagård där karnevalsresterna höll på att plockas ihop och en liten titt på domkyrkan, en alltid lika fascinerande byggnad, älskar att den är så gammal, att man verkligen känner att det här är något som stått här i många, många hundra år. Hann med en liten frukost på Gräddhyllan också.
Sen blev det till Åke Iwar, traumapsykologen. Som vanligt ett givande möte, han är hur lugn som helst och man känner sig prioriterad i hans lilla rum, där man får prata fritt, ha en dialog. Tänk vilken skillnad mot den tokiga geriatrikern jag hade innan.
Och så bil tillbaka till Malmö, plocka ihop lite papper och sedan iväg till bokföringstanten för att fixa med deklarationspappren (ja, jag har fått anstånd pga olyckan och ska lämna in senast 30/6). Sen var jag klar för dagen och satte mig med lite annat pyssel och fixande. Segade till vid fem framför datorn och såg istället till att ta det lugnt framför lite tv.
Käkade kyckling och pasta idag, riktigt matigt och gott med lite hot chili sauce.
Nu blir det sängen istället, imorgon har jag ett intressant möte.
helgrapport
Det har varit en väldigt lugn helg faktiskt, lugnare än jag räknat med, men jag har varit lite seg, sovit dåligt och haft lite pollenproblem i helgen så jag har ändå varit ganska nöjd med att spendera tid för mig själv.
Satt och kollade på Eurovisionfinalen igår. Ledsen Emelie, men jag tycker att Finnarna fick lov att vinna, fastän de såg för jäkliga ut på scen. Bra tryck i låten, pampigt går hem. Och helt själv var jag faktiskt inte, jag hade sällskap via Skype (internettelefonen).
Annars en lugn, skön, helg. Var nere och fixade bullar och sydsvenskan i morse, och var iväg alldeles på egen hand för att se DaVincikoden, riktigt skönt faktiskt, även om jag blev kissnödig på slutet. Den var väl inte riktigt lika dålig som alla sagt, men jag förstår till viss del kritiken. Samtidigt, det är väldigt svårt att få ihop en så komplex bok till en bra story på film. I boken sitter man mycket själv och tänker till kring alla gåtor - det hinns inte med i filmen.
Nu har jag hunnit uppdatera mig med Fredrik och pratat lite i telefon kring veckans planering. Det är hektiska dagar framöver, nästan varje dag har 2-3 grejor inplanerade.
Ha det gott allihop!
Satt och kollade på Eurovisionfinalen igår. Ledsen Emelie, men jag tycker att Finnarna fick lov att vinna, fastän de såg för jäkliga ut på scen. Bra tryck i låten, pampigt går hem. Och helt själv var jag faktiskt inte, jag hade sällskap via Skype (internettelefonen).
Annars en lugn, skön, helg. Var nere och fixade bullar och sydsvenskan i morse, och var iväg alldeles på egen hand för att se DaVincikoden, riktigt skönt faktiskt, även om jag blev kissnödig på slutet. Den var väl inte riktigt lika dålig som alla sagt, men jag förstår till viss del kritiken. Samtidigt, det är väldigt svårt att få ihop en så komplex bok till en bra story på film. I boken sitter man mycket själv och tänker till kring alla gåtor - det hinns inte med i filmen.
Nu har jag hunnit uppdatera mig med Fredrik och pratat lite i telefon kring veckans planering. Det är hektiska dagar framöver, nästan varje dag har 2-3 grejor inplanerade.
Ha det gott allihop!
flashback
Gårdagen blev lugn. Sov ganska dåligt tyvärr så jag var seg på morgonen när sköterskan kom. Frida låg fortfarande däckad i soffan, hon sov över efter rollspelandet. Sen satt jag en stund framför datorn och chattade, medan hon spelade lite Xbox.
Dagen flöt på ganska bra, med lite tex-mex lunch, innan vi satte oss för att kolla på Domino, en actionfilm med Kiera Knightley. Ända tills det kom en scen där deras stora husbil körde av en torr ökenväg och kraschade längs en kulle...
Jag hörde hur det började susa i öronen, blev yr, och visste att det var på gång. Jag försökte omedelbart stoppa det, säga till mig själv att jag satt i en mjuk soffa, i mitt eget hem, att det var vår utanför och att jag...DU DÖR I ETT DIKE, DU DÖR I ETT DIKE, DU DÖR I ETT DIKE!!!.... jag började hyperventilera, ögonen slöts för att slippa se, men ljudet nådde mig fortfarande. Jag försökte skrika till Frida att stänga av filmen, men kunde inte öppna munnen. Jag försökte titta igen, kanske jag kunde se att det inte alls var som när jag krockade, att det bara var en film, tänkte jag. Då såg jag filmvinkeln. En kamera inuti, som filmade hur världen snurrade - precis på samma sätt som de sista bilderna mina ögon registrerade innan jag föll och landade i medvetslöshet och smärta. Då frikopplade reptilhjärnan resten av skallen från världen och tog över totalt.
Under en halv minut återupplevde jag hela kraschen, såg Hallandsåsens mörknande sluttning förvandlas till en svart himmel och den mörkblå himlen förvandlas till ett hav under mig innan blixtar av ljus och smärta blandades med ljudet av gnisslande stål. Det var inte längre TVn jag hörde, det var min egen bil, Suzie, som knycklades ihop som en läskburk. Jag kände hur min kropp ryckte och skakade när den slängdes som en vante i bilen, och kroppen skrek till mig med sin tysta röst igen: DU DÖR, DU DÖR, DU DÖR, DU DÖR NU, ENSAM I ETT DIKE DÖR DU, DU DÖR NU.
Frida kom bort till mig och satte sig intill, höll om mig och pratade med mig. Att höra en annan röst bröt igenom lite grann, jag var ju uppenbarligen inte ensam, men det tog nog totalt 2 minuter från start till stop på min flashback.
Sen var det över, och hela känslan var som bortblåst. Som om den aldrig existerat. Så är det alltid, men jag har inte haft någon flashback på ganska länge, två veckor eller så, och det har definitivt inte varit någon såhär lång sedan jag var på sjukhuset. Förmodligen för att den kraschen var så lik min. En bil på en ensam väg, med filmvinklar som var nästan identiska med min upplevelse. Samtidigt är jag glad att det nu är nere på varannan vecka som det kommer någon form av attack, det är ju ändå rätt bra med tanke på omständigheterna. Så egentligen är jag inte orolig, men uppenbarligen har kroppen minnen som den inte vill glömma.
Idag känner jag som vanligt ingenting av det. Har sovit dåligt inatt också, men det har jag ju gjort nästan hela veckan, så det är inget nytt. Men lite kaffe och lite juice och ett par mackor senare så är man i alla fall igång lite grann.
Ha en vacker dag, och tyck om varandra.
Dagen flöt på ganska bra, med lite tex-mex lunch, innan vi satte oss för att kolla på Domino, en actionfilm med Kiera Knightley. Ända tills det kom en scen där deras stora husbil körde av en torr ökenväg och kraschade längs en kulle...
Jag hörde hur det började susa i öronen, blev yr, och visste att det var på gång. Jag försökte omedelbart stoppa det, säga till mig själv att jag satt i en mjuk soffa, i mitt eget hem, att det var vår utanför och att jag...DU DÖR I ETT DIKE, DU DÖR I ETT DIKE, DU DÖR I ETT DIKE!!!.... jag började hyperventilera, ögonen slöts för att slippa se, men ljudet nådde mig fortfarande. Jag försökte skrika till Frida att stänga av filmen, men kunde inte öppna munnen. Jag försökte titta igen, kanske jag kunde se att det inte alls var som när jag krockade, att det bara var en film, tänkte jag. Då såg jag filmvinkeln. En kamera inuti, som filmade hur världen snurrade - precis på samma sätt som de sista bilderna mina ögon registrerade innan jag föll och landade i medvetslöshet och smärta. Då frikopplade reptilhjärnan resten av skallen från världen och tog över totalt.
Under en halv minut återupplevde jag hela kraschen, såg Hallandsåsens mörknande sluttning förvandlas till en svart himmel och den mörkblå himlen förvandlas till ett hav under mig innan blixtar av ljus och smärta blandades med ljudet av gnisslande stål. Det var inte längre TVn jag hörde, det var min egen bil, Suzie, som knycklades ihop som en läskburk. Jag kände hur min kropp ryckte och skakade när den slängdes som en vante i bilen, och kroppen skrek till mig med sin tysta röst igen: DU DÖR, DU DÖR, DU DÖR, DU DÖR NU, ENSAM I ETT DIKE DÖR DU, DU DÖR NU.
Frida kom bort till mig och satte sig intill, höll om mig och pratade med mig. Att höra en annan röst bröt igenom lite grann, jag var ju uppenbarligen inte ensam, men det tog nog totalt 2 minuter från start till stop på min flashback.
Sen var det över, och hela känslan var som bortblåst. Som om den aldrig existerat. Så är det alltid, men jag har inte haft någon flashback på ganska länge, två veckor eller så, och det har definitivt inte varit någon såhär lång sedan jag var på sjukhuset. Förmodligen för att den kraschen var så lik min. En bil på en ensam väg, med filmvinklar som var nästan identiska med min upplevelse. Samtidigt är jag glad att det nu är nere på varannan vecka som det kommer någon form av attack, det är ju ändå rätt bra med tanke på omständigheterna. Så egentligen är jag inte orolig, men uppenbarligen har kroppen minnen som den inte vill glömma.
Idag känner jag som vanligt ingenting av det. Har sovit dåligt inatt också, men det har jag ju gjort nästan hela veckan, så det är inget nytt. Men lite kaffe och lite juice och ett par mackor senare så är man i alla fall igång lite grann.
Ha en vacker dag, och tyck om varandra.
rullstolsrollspel
Det blev en lugn, fin dag (igen). Fick lite vettigt gjort, hittade min gamla diktafon och har dessutom spelat rollspel med Frida & gänget. Fick åka rullstol till spelandet, och rullstol tillbaka. Micke var helt supergrym på att köra rullstol, gammal truckförare som han är.
Jaaaa, det var väl det hela för idag. Lite kortare inlägg nu, men dagarna är ganska vanliga - nästa vecka blir det nog mer action.
Jaaaa, det var väl det hela för idag. Lite kortare inlägg nu, men dagarna är ganska vanliga - nästa vecka blir det nog mer action.
Länkar
Fick min leverans igår av mat från jourbutiken. Väldigt trevligt, som gammal lanthandel nästan. Mer sånt.
Annars en bra och trevlig dag som gick fort.
Ni får inte missa mina länkar, de ligger på högersidan under alla "senaste inlägg" och under "kategorier".
Där ligger två små filmer (mamma, du har modem, du kan inte se dem - skaffa bredband!) som är otroligt kul.
Finsk polkakvartett a capella, galet rytmiskt och en motsats till mtv
Bush driver stenhårt med sig själv på en pressmiddag - detta är nog det roligaste klippet jag sett med honom.
Annars en bra och trevlig dag som gick fort.
Ni får inte missa mina länkar, de ligger på högersidan under alla "senaste inlägg" och under "kategorier".
Där ligger två små filmer (mamma, du har modem, du kan inte se dem - skaffa bredband!) som är otroligt kul.
Finsk polkakvartett a capella, galet rytmiskt och en motsats till mtv
Bush driver stenhårt med sig själv på en pressmiddag - detta är nog det roligaste klippet jag sett med honom.
synutflykten
Nu har jag varit ute på vift. Igår var en seg dag, fick inte tummen ur den berömda på förmiddagen, men sedan blev det stor kryck-utflykt. Först till optikern och pröva synen, sedan till frisören, som inte hade nån drop-in tid, och sen till bankomat och till lokala jourbutiken, som börjat med hemleveranser. Utmärkt och kreativt initiativ, perfekt i kvarter med mycket pensionärer.
Annars var dagen ganska lugn. Efter utflykten kände jag mig väl till mods och hade bra samtal med vänner på kvällen, tyvärr lite missförstånd på annat håll i ett annat samtal, men i övrigt en ganska bra dag.
Blir bara lite kort för tillfället, men jag skriver säkert mer senare.
Annars var dagen ganska lugn. Efter utflykten kände jag mig väl till mods och hade bra samtal med vänner på kvällen, tyvärr lite missförstånd på annat håll i ett annat samtal, men i övrigt en ganska bra dag.
Blir bara lite kort för tillfället, men jag skriver säkert mer senare.
Första besöket på nattklubb
Igår var en bra dag, fick sovit ut ordentligt. Har sovit dåligt med allt pollen annars, men igår natt fick jag sova som jag skulle och hade en härlig morgon. Gjorde en egen liten utflykt ner till butiken för att köpa frallor och Sydsvenskan för att få en riktig lördagsfrukost. Dessutom hade jag sovit en timme längre än vanligt. Utanför kvittrade fåglarna och en sval vårbris letade sig in genom den öppna balkongdörren. Harmonin kvarstår.
Spelade lite world of warcraft på eftermiddagen och bestämde mig sen för att faktiskt gå på den där festen jag blivit bjuden till eftersom rollspelet flyttats till söndagen. Så iväg kom jag till Hanna & company, och hade skoj. I ren envishet bestämde jag mig för att benet inte skulle hindra mig så jag hängde med bort till nattklubben Vogon också.
Sandra klistrar fina, röda stjärnor på mig.
Så iväg kom jag dit också, tre trappor upp. När jag kom upp sa vakten: "vi har hiss..." Tack. Ska komma ihåg det till nästa gång. Tyvärr var det väldigt lite folk som brukar vara där. Hade hoppats på hela Viktors gäng och kanske några andra också, men träffade bara Loella + Björn (som ska gifta sig!) och Sandra.
Inga bilder blev det heller, men kanske det kommer ut några senare idag och då uppdaterar jag inlägget med dem.
Sov inte lika bra inatt tyvärr. Kanske för att jag hade fönstret öppet. Det blir kvavt utan det, men pollenfyllt med det. Idag blir det rollspel för hela slanten, vilket känns skönt.
Ha en bra söndag allihop.
Spelade lite world of warcraft på eftermiddagen och bestämde mig sen för att faktiskt gå på den där festen jag blivit bjuden till eftersom rollspelet flyttats till söndagen. Så iväg kom jag till Hanna & company, och hade skoj. I ren envishet bestämde jag mig för att benet inte skulle hindra mig så jag hängde med bort till nattklubben Vogon också.
Sandra klistrar fina, röda stjärnor på mig.
Så iväg kom jag dit också, tre trappor upp. När jag kom upp sa vakten: "vi har hiss..." Tack. Ska komma ihåg det till nästa gång. Tyvärr var det väldigt lite folk som brukar vara där. Hade hoppats på hela Viktors gäng och kanske några andra också, men träffade bara Loella + Björn (som ska gifta sig!) och Sandra.
Inga bilder blev det heller, men kanske det kommer ut några senare idag och då uppdaterar jag inlägget med dem.
Sov inte lika bra inatt tyvärr. Kanske för att jag hade fönstret öppet. Det blir kvavt utan det, men pollenfyllt med det. Idag blir det rollspel för hela slanten, vilket känns skönt.
Ha en bra söndag allihop.
fredagsutflykt
Idag var sköterskan här igen och tittade till såret. Hon var betydligt trevligare den här gången, förmodligen har hemtjänsten förklarat för henne vad jag tyckte om hennes sätt sist.
En lugn dag i övrigt, och sedan skulle jag ut på stan en sväng, fick sällskap av Jenny, Claes och Elliott, så det blev rena utflykten. Ett litet barn i lilla vagnen - och så det stora barnet (jag) i rullstolen. Efter promenad (eller snarare rullning) in till stan köpte vi glass, åt sushi vid kanalen och återvände hem. Jag var helt slut efteråt, fastän det bara var en tur till stan.
Slocknade i min sköna fåtölj en stund men vaknade till Bad Boys på tv. Har tittat en stund och sen blev det helg. Tiden går fort som vanligt, men jag känner att jag är kvar i det där märkliga läget av total harmoni. Jag tror inte jag mått så bra någon gång som sedan olyckan. Mycket av alla andra problem jag har haft under det senaste halvåret har bara försvunnit, skurit genom allt det där mörka och jobbiga.
Det har varit ett år med en otrolig förändring för mig, och det fortsätter. Jag har i mångt och mycket upptäckt mer och mer om mig själv och varje insikt har varit dyrbar, smärtsam och jobbig - men har alltid gjort att jag hittat mycket mer av mig själv.
Det är klart att det kommer göra mig lite annorlunda för många som känt mig länge. De flesta verkar säga att jag verkar vara mer som "jag var förr". Jo, förmodligen, samtidigt som jag är äldre än jag var då, då när jag var 21-22.
Kanske jag skriver mer om det senare, om allt som händer på insidan, när jag blir mer trygg i att prata om det såhär öppet, när jag inte kan välja vem som läser. Men för nu får det räcka med att säga att kraschen på många sätt kanske varit det nyttigaste som hänt mig. Man får perspektiv på livet.
Kör försiktigt, var rädda om varandra och lev NU.
En lugn dag i övrigt, och sedan skulle jag ut på stan en sväng, fick sällskap av Jenny, Claes och Elliott, så det blev rena utflykten. Ett litet barn i lilla vagnen - och så det stora barnet (jag) i rullstolen. Efter promenad (eller snarare rullning) in till stan köpte vi glass, åt sushi vid kanalen och återvände hem. Jag var helt slut efteråt, fastän det bara var en tur till stan.
Slocknade i min sköna fåtölj en stund men vaknade till Bad Boys på tv. Har tittat en stund och sen blev det helg. Tiden går fort som vanligt, men jag känner att jag är kvar i det där märkliga läget av total harmoni. Jag tror inte jag mått så bra någon gång som sedan olyckan. Mycket av alla andra problem jag har haft under det senaste halvåret har bara försvunnit, skurit genom allt det där mörka och jobbiga.
Det har varit ett år med en otrolig förändring för mig, och det fortsätter. Jag har i mångt och mycket upptäckt mer och mer om mig själv och varje insikt har varit dyrbar, smärtsam och jobbig - men har alltid gjort att jag hittat mycket mer av mig själv.
Det är klart att det kommer göra mig lite annorlunda för många som känt mig länge. De flesta verkar säga att jag verkar vara mer som "jag var förr". Jo, förmodligen, samtidigt som jag är äldre än jag var då, då när jag var 21-22.
Kanske jag skriver mer om det senare, om allt som händer på insidan, när jag blir mer trygg i att prata om det såhär öppet, när jag inte kan välja vem som läser. Men för nu får det räcka med att säga att kraschen på många sätt kanske varit det nyttigaste som hänt mig. Man får perspektiv på livet.
Kör försiktigt, var rädda om varandra och lev NU.
vårsol
Igår blev en riktigt avkopplande, skön dag. Jag fick en lugn förmiddag och sen en trevlig eftermiddag ihop med Ako i parken. Spännande samtal och diskussioner på balkongen och sen blev det barnkalas och filmkväll med lille Elliott som nog tyckte presentpappret var mer spännande än draken som låg i.
Liten ordlista för barn:
'pöke = spöke
d'ake = drake
'keet = paket
babba = pappa
boobah = jag
mamma = mamma
vavva? = jag förstår inte
apa = apa
kojdil = krokodil
g'attis = grattis
'pide'man = spiderman
bajbaj = bye bye (som svar på: hur säger man hejdå på engelska?)
Nu är det sommar!
Liten ordlista för barn:
'pöke = spöke
d'ake = drake
'keet = paket
babba = pappa
boobah = jag
mamma = mamma
vavva? = jag förstår inte
apa = apa
kojdil = krokodil
g'attis = grattis
'pide'man = spiderman
bajbaj = bye bye (som svar på: hur säger man hejdå på engelska?)
Nu är det sommar!
tisdag morgon - allergi
Jag har alltid klarat mig från alla allergier, och varit tacksam för det, men förra året och i år har jag fått känningar. Först tror jag det är vanlig förkylning, men det känns lite för mycket tajmat med vårens ankomst för att jag ska köpa det rakt av. Det är ingen allvarlig allergi precis, men tillräckligt för att man ska vara tung i huvudet och nysa och ha lite kliande ögon och en rinnande näsa. Låter som allergi om inte annat.
Idag ska förhoppningsvis bli en lugn dag. Jag ska se om Jennie har möjlighet att hänga med mig ut och handla present till lille Elliott och så ska tvätten sorteras ikväll.
Spännande dag, inte sant? Men jag får nog se till att komma ner till apoteket och se om jag kan få tag i något mot allergierna - om det finns något kvar, för såhär kan jag ju inte ha det.
Gårdagen blev snabb och intensiv. Var hos psykologen igen och det var lika bra som sist. Lugnt, sansat, mer som en diskussion. Och sen in en snabbis på ortopeden för att kapa en liten bit av gipset - det var rekordsnabbt gjort, och sen hem igen. Det är mycket lättare att stegmarkera med den trasiga foten nu när inte gipset ligger mot fotleden, en befrielse. Slocknade en stund på sängen på seneftermiddagen, vilket inte var så smidigt, det blev svårt att sova, så kvällen innefattade långa telefonsamtal och chattande tills jag kunde sova en smula.
Måste vara allergi, jag nyser och har ont i ögonen och huvudet...
Ikväll är det Bones 20.00, missa inte.
Idag ska förhoppningsvis bli en lugn dag. Jag ska se om Jennie har möjlighet att hänga med mig ut och handla present till lille Elliott och så ska tvätten sorteras ikväll.
Spännande dag, inte sant? Men jag får nog se till att komma ner till apoteket och se om jag kan få tag i något mot allergierna - om det finns något kvar, för såhär kan jag ju inte ha det.
Gårdagen blev snabb och intensiv. Var hos psykologen igen och det var lika bra som sist. Lugnt, sansat, mer som en diskussion. Och sen in en snabbis på ortopeden för att kapa en liten bit av gipset - det var rekordsnabbt gjort, och sen hem igen. Det är mycket lättare att stegmarkera med den trasiga foten nu när inte gipset ligger mot fotleden, en befrielse. Slocknade en stund på sängen på seneftermiddagen, vilket inte var så smidigt, det blev svårt att sova, så kvällen innefattade långa telefonsamtal och chattande tills jag kunde sova en smula.
Måste vara allergi, jag nyser och har ont i ögonen och huvudet...
Ikväll är det Bones 20.00, missa inte.
Vad stod det på gipset?
Nu när jag bytt gips (och dessutom sitter i telefon med ortopeden för att fixa det nya som går för långt ner och skaver mot såret på hälen) måste jag naturligtvis berätta vad alla underbara människor skrev på det gamla gipset, så att deras ord bevaras för eftervärlden. Jag hoppas jag inte missat någon. De som ritat bilder blir lite svåra att få med.
Roliga ord, tänkvärda ord, skämtsamma ord, alla möjliga ord.
"Det är de stora händelserna i livet som lär oss uppskatta de små sakerna." /Jenny J.
"För mycket müsli är inte nyttigt!" /Claes-Håkan (Jennys man)
"„© Elliott" //Elliott (2 år, son till ovanstående och gudson till mig)
"Änglar finns!" /Pauline (plastsyster)
"=) i" /Ingemar (Paulines sambo)
"Kick the baby" (Peter Hansson)
"You earned a hero point" /Frida (Peters sambo)
"I usually say fuck the truth, but usually, the truth fucks you" /Alva Lindvall
"Detta är ett gips" /Mats (Alvas sambo)
"Jag älskar dig Börn! *många kramar* /Emma B.
"You are one of the best friends I have. Love you!" /Jessica (Emmas flickvän)
"Enjoy Capitalism $!" /Benny Lagerström
"Tack för att du finns! *röd kommuniststjärna*" /Hanna Ljungberg
"Det finns ett hemligt tecken...." /Johnny Wegestål (präst i St. Andreas församling)
"Vaddå, har du körkort?!" /Ralph (med båten)
"*strecckod* 2006-04-01" /Anna Racz
"If anyone asks, there were 50 of them - and they were rattlesnakes!" /Lova
"Puss" /Milla
"Gambatte Kudasai!" /Jockum (ninjatränare)
"Love-love-kuma-power-boshiken" /Carro (Jockums flickvän)
"Våga vägra *kaninbild" /Katti
"Dexofen, hell no! Ta hit en potion of cure critical!" /Joakim Imberg
"Det högsta är inte att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall" /Sara (Jockes sambo)
"Roll out and transform" /Dan Svensson
"Tack Gode Gud" /Mamma
På det nya står det: "Bestäm dig för att bli BRA" /Åsa (Viktors flickvän)
Och jag har fått ny tid att byta gips klockan 13.30 idag.
Roliga ord, tänkvärda ord, skämtsamma ord, alla möjliga ord.
"Det är de stora händelserna i livet som lär oss uppskatta de små sakerna." /Jenny J.
"För mycket müsli är inte nyttigt!" /Claes-Håkan (Jennys man)
"„© Elliott" //Elliott (2 år, son till ovanstående och gudson till mig)
"Änglar finns!" /Pauline (plastsyster)
"=) i" /Ingemar (Paulines sambo)
"Kick the baby" (Peter Hansson)
"You earned a hero point" /Frida (Peters sambo)
"I usually say fuck the truth, but usually, the truth fucks you" /Alva Lindvall
"Detta är ett gips" /Mats (Alvas sambo)
"Jag älskar dig Börn! *många kramar* /Emma B.
"You are one of the best friends I have. Love you!" /Jessica (Emmas flickvän)
"Enjoy Capitalism $!" /Benny Lagerström
"Tack för att du finns! *röd kommuniststjärna*" /Hanna Ljungberg
"Det finns ett hemligt tecken...." /Johnny Wegestål (präst i St. Andreas församling)
"Vaddå, har du körkort?!" /Ralph (med båten)
"*strecckod* 2006-04-01" /Anna Racz
"If anyone asks, there were 50 of them - and they were rattlesnakes!" /Lova
"Puss" /Milla
"Gambatte Kudasai!" /Jockum (ninjatränare)
"Love-love-kuma-power-boshiken" /Carro (Jockums flickvän)
"Våga vägra *kaninbild" /Katti
"Dexofen, hell no! Ta hit en potion of cure critical!" /Joakim Imberg
"Det högsta är inte att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall" /Sara (Jockes sambo)
"Roll out and transform" /Dan Svensson
"Tack Gode Gud" /Mamma
På det nya står det: "Bestäm dig för att bli BRA" /Åsa (Viktors flickvän)
Och jag har fått ny tid att byta gips klockan 13.30 idag.
en sådan snabb vecka det varit
Ja, då var det söndag kväll och även den här dagen har gått fort. Vaknade tidigt av hemtjänsten. Somnade ju sent inatt så jag fick helt enkelt ta igen den förlorade sömnen på förmiddagen en timme.
Har spelat lite dataspel, hjälpt Fredrik med lite feedback kring ett lajv och hunnit med att umgås med vänner också. Sen blev det vila och mer dataspel. En World of Warcraft-dag helt enkelt. Men jag håller mig nog till spelande mest påhelgerna eller i korta pass. Jag vill inte sitta för mycket framför datorn.
Det blir förhoppningsvis en lugn vecka, känner att jag haft tusen aktiviteter. Jättekul med alla människor omkring mig, nu börjar folk märka att jag är hemma igen, och det är superskönt, men jag får ta det i den takt jag orkar. Och det är jag ju själv ansvarig för, och ingen annan.
Nu blir det snart vila, tidig sänggång idag.
Har spelat lite dataspel, hjälpt Fredrik med lite feedback kring ett lajv och hunnit med att umgås med vänner också. Sen blev det vila och mer dataspel. En World of Warcraft-dag helt enkelt. Men jag håller mig nog till spelande mest påhelgerna eller i korta pass. Jag vill inte sitta för mycket framför datorn.
Det blir förhoppningsvis en lugn vecka, känner att jag haft tusen aktiviteter. Jättekul med alla människor omkring mig, nu börjar folk märka att jag är hemma igen, och det är superskönt, men jag får ta det i den takt jag orkar. Och det är jag ju själv ansvarig för, och ingen annan.
Nu blir det snart vila, tidig sänggång idag.
Inflyttningsfest
Ja, minsann. Jag kom iväg. Jag var egentligen inställd på att göra ganska lite idag, men det blev ändå en aktiv dag. Att åka iväg till Mobilia och handla nytt headset till mobilen och dessutom en Skype-telefon så att jag kan använda den som vanlig hemtelefon istället, blev uppdraget. Och så fick jag umgås lite med gudsonen också.
Det tog sin lilla tid. Allt tar lite längre tid nämligen. Och sen blev det vila på stället och lite slappning, sen kom Bennie förbi och satt och pratade en stund - och hade med sig glass, årets första Magnum.
Efter det, ytterligare vila och sen hade jag faktiskt tänkt att inte göra så mycket mer än att sitta och slöa framför TV:n eller gå en runda Xbox-golf. Men se då kom det inbjudan till inflyttningsfest. Och jag vill ju göra saker jag gjorde innan kraschen, men det var lite si och så med ork. Men när jag både fick skjuts, och tid att vila, och inte behövde stanna så länge, så kände jag att jo - det vore trevligt. Och det var det, kul att få vara med alla och gratulera Åsa till lägenheten.
Nu, däremot, ska jag sova. Imorgon ska jag prata med Fredrik om ett lajv och skriva en massa, papper till försäkringsbolag, och litet brev till gudsonen som fyller två (nej, han kan inte läsa, han ska få alla dessa brev när han en dag fyller arton).
Det är planen i alla fall, sen får vi se. Jag ska spela lite World of Warcraft på datorn också är det tänkt, men vi får se när jag vaknar. Nu är det i alla fall definitivt dags att sova. Godnatt.
Det tog sin lilla tid. Allt tar lite längre tid nämligen. Och sen blev det vila på stället och lite slappning, sen kom Bennie förbi och satt och pratade en stund - och hade med sig glass, årets första Magnum.
Efter det, ytterligare vila och sen hade jag faktiskt tänkt att inte göra så mycket mer än att sitta och slöa framför TV:n eller gå en runda Xbox-golf. Men se då kom det inbjudan till inflyttningsfest. Och jag vill ju göra saker jag gjorde innan kraschen, men det var lite si och så med ork. Men när jag både fick skjuts, och tid att vila, och inte behövde stanna så länge, så kände jag att jo - det vore trevligt. Och det var det, kul att få vara med alla och gratulera Åsa till lägenheten.
Nu, däremot, ska jag sova. Imorgon ska jag prata med Fredrik om ett lajv och skriva en massa, papper till försäkringsbolag, och litet brev till gudsonen som fyller två (nej, han kan inte läsa, han ska få alla dessa brev när han en dag fyller arton).
Det är planen i alla fall, sen får vi se. Jag ska spela lite World of Warcraft på datorn också är det tänkt, men vi får se när jag vaknar. Nu är det i alla fall definitivt dags att sova. Godnatt.
fredagsmys
Det blev ingen blogg igår, för hela dagen var fylld av aktiviteter. Först kom mamma - med lika mycket mat i väskorna som pappa, så nu är frysen verkligen full av mat. Det blev också en del sorterande av papper, fixande med försäkringarna och annat nödvändigt.
Sen kom det en flygande bebis i form av Oliver, tillsammans med mamma och pappa.
Bilden är från när jag var i Småland, men bebisen är densamma. Han fick följa med sin mamma och pappa - och jag med min mamma, ner för att äta tex-mex precis runt hörnet. Det är ungefär vad jag mäktar med i form av utmaning. 50-100 meter kryckrace, sen är jag rätt trött.
Eftermiddagen fick bli lite vila och stillhet, sen kom nästa bebis - nåja toddler - i mitt liv, Elliott förbi med sin mamma. Massor av barn överallt. För att förtydliga. Oliver heter Björn i mellannamn och jag är best man till pappa. Elliott är jag gudfar till och hans mamma är en före detta flickvän, numera nära vän. Så, då var släktförhållandet utrett. Elliott har jag ingen aktuell bild på, så det får komma senare.
Efter lite vila och sömn (åh, så skönt att få sova en timme, jag var verkligen tokslut efter lunchutflykten), så kom nästa gäng. Systrarna Karlsson med en respektive och en vän tog fram rullstolen, och sen fick jag vara handikappade kompisen hela vägen ner i Kungsparken där vi hystade fram engångsgrillen.
Solnedgång över sjön i parken, härliga vänner och grillning. Så mycket vår det blir. Nästan som en Pripps-Blå reklam. Fast utan ölen.
Efteråt gick 4 av 5 hem till mig och pratade om livet och framtiden och tja, allt det där som systrarna Karlsson och pratat om hela hösten och vintern och våren. En riktigt härlig kväll med fantastiska människor.
Så, det var fredagen. Idag har jag försökt att inte boka nånting alls - veckan har varit så hektisk att jag tänkte rå om mig själv lite grann. Jag lyckades få hemtjänsten att handla frallor till mig nu på morgonen och en tidning, så jag har en trevlig dag framför mig hoppas jag.
Sen kom det en flygande bebis i form av Oliver, tillsammans med mamma och pappa.
Bilden är från när jag var i Småland, men bebisen är densamma. Han fick följa med sin mamma och pappa - och jag med min mamma, ner för att äta tex-mex precis runt hörnet. Det är ungefär vad jag mäktar med i form av utmaning. 50-100 meter kryckrace, sen är jag rätt trött.
Eftermiddagen fick bli lite vila och stillhet, sen kom nästa bebis - nåja toddler - i mitt liv, Elliott förbi med sin mamma. Massor av barn överallt. För att förtydliga. Oliver heter Björn i mellannamn och jag är best man till pappa. Elliott är jag gudfar till och hans mamma är en före detta flickvän, numera nära vän. Så, då var släktförhållandet utrett. Elliott har jag ingen aktuell bild på, så det får komma senare.
Efter lite vila och sömn (åh, så skönt att få sova en timme, jag var verkligen tokslut efter lunchutflykten), så kom nästa gäng. Systrarna Karlsson med en respektive och en vän tog fram rullstolen, och sen fick jag vara handikappade kompisen hela vägen ner i Kungsparken där vi hystade fram engångsgrillen.
Solnedgång över sjön i parken, härliga vänner och grillning. Så mycket vår det blir. Nästan som en Pripps-Blå reklam. Fast utan ölen.
Efteråt gick 4 av 5 hem till mig och pratade om livet och framtiden och tja, allt det där som systrarna Karlsson och pratat om hela hösten och vintern och våren. En riktigt härlig kväll med fantastiska människor.
Så, det var fredagen. Idag har jag försökt att inte boka nånting alls - veckan har varit så hektisk att jag tänkte rå om mig själv lite grann. Jag lyckades få hemtjänsten att handla frallor till mig nu på morgonen och en tidning, så jag har en trevlig dag framför mig hoppas jag.
lunch på femstjärnig restaurang
En härlig vårdag med en stund på balkongen. Solen lyser och temperaturen är precis där jag vill ha den. Och så kommer pappa med hur mycket mat som helst. När mamma varit här imorgon kommer jag ha en full frys, utan tvekan.
Det här blev lunchen: stekt entrecôte med potatisgratäng och tomat, samt jordgubbsparfait och honungsmelon till efterrätt. Jag är så mätt så jag inte vet var jag ska ta vägen.
Och så kocken:
Det här blev lunchen: stekt entrecôte med potatisgratäng och tomat, samt jordgubbsparfait och honungsmelon till efterrätt. Jag är så mätt så jag inte vet var jag ska ta vägen.
Och så kocken:
Nytt gips
Nu är det svart gips, och betydligt tightare igen. Det skulle bli blått, men svart matchar bättre med mysbyxorna. Och med kostymen, som om jag skulle få på en sån. Det såg bra ut och läkaren verkade nöjd, även om jag nog ser hur han rynkar på pannan när han pratar med gipsteknikern om min knäled. Fick se röntgenbilder på märlan som sitter i ledkulan också. Spännande, den ser ut att vara en 4-5 centimeter lång.
Ärret ser ut ungefär såhär nu:
Men däremot får jag nog efter dagens evighetsbesök på MAS (3,5 timme för något som tog 30 minuter. Resten var väntetid) inrikta mig på att GÅ, det får jag vänta med. Nu är det gips till slutet av maj och sen blir det en specialskena. Den var inte alls lika händig som jag trodde. Exoskeleton säger jag bara. Den är större än gipset, full med inställningar, spakar och rattar, som man ställer in motstånd och annat med. Helt bisarrt avancerad.
Nu ska jag umgås med min lille gudson och hans föräldrar, det ska bli skönt. Tack till alla er som finns där!
Ärret ser ut ungefär såhär nu:
Men däremot får jag nog efter dagens evighetsbesök på MAS (3,5 timme för något som tog 30 minuter. Resten var väntetid) inrikta mig på att GÅ, det får jag vänta med. Nu är det gips till slutet av maj och sen blir det en specialskena. Den var inte alls lika händig som jag trodde. Exoskeleton säger jag bara. Den är större än gipset, full med inställningar, spakar och rattar, som man ställer in motstånd och annat med. Helt bisarrt avancerad.
Nu ska jag umgås med min lille gudson och hans föräldrar, det ska bli skönt. Tack till alla er som finns där!
Filmkväll och vadstretch
Så, ännu en dag. Försökte skriva den här bloggen igår, men inte gick det inte, det var nåt tekniskt fel på den.
Har haft rejält ont i vadmusklerna, ungefär som när man fått en muskelsträckning. Förmodligen någon av titanskruvarna som inte tycker om mig för att jag var ute och promenerade häromdagen. Annars en mycket bra dag trots en massa att tänka på.
Har haft rejält ont i vadmusklerna, ungefär som när man fått en muskelsträckning. Förmodligen någon av titanskruvarna som inte tycker om mig för att jag var ute och promenerade häromdagen. Annars en mycket bra dag trots en massa att tänka på.
Snart är det gipsbyte.
Igår kväll kom Frida och Kim över, vilket var härligt. Har inte sett Frida på evigheter och hon är ändå en av de nära vännerna så det var mysigt. Kollade först på Willow (nostalgikänsla), spelade lite brädspel, och sen blev det League of Extraordinary gentlemen.
Tack för att ni kom, flickor.
Nu tänkte jag att nu när det är ny vecka och ny månad så ska jag försöka aktivera mig lite mer, så jag inte bara sitter och inväntar dagarnas och timmarnas tickande. Går ju inte att bli helt försoffad och nån form av kreativitet ska jag väl kunna få igång.
Så, ha en riktigt bra dag, i skola, på dagis, på jobbet, eller hemma. Läsare i Spanien, England, USA, och Sverige (fyra länder, känner mig nästan internationell), ta vara på sekunderna och glöm inte att överösa era nära med kärlek. Vi är varandras änglar. Lev nu.
