kraschen

Ja, det var länge sen igen. Egentligen vill jag skriva här varje dag. Får kanske sänka ambitionsnivån och skriva lite grann bara. Förra veckan var spännande på många sätt. På helgen kom mamma och hälsade på, det blev toppen. Supertrevlig diskussion när vi satt allihop och pratade tillsammans, Fredrik var också med.

Men jag har fått order av min kära dietist att föra bok lite över vad jag äter och dricker och då tänkte jag använda bloggen, så får jag också en ursäkt att skriva ofta.

Nu har jag flyttat detta till nästa post.

Jag har haft en tuff vecka, med mycket jobb. Roligt jobb varvat med riktigt tråkigt jobb. Men jag har kämpat mig igenom ett par tuffa dagar med hjälp av min egen vilja och min tilltro till Gud. Låter lite halleluja, det är inte riktigt så allvarligt och fundamentalistiskt som det kanske verkar.

Det handlar mest om att vakna upp, vara trött och ändå känna att livet är otroligt häftigt, att varje dag är en ny möjlighet, en liten gåva. Ingen aning hur länge den här känslan varar, men ända sedan jag sa upp mig. Jag har mer ork, jag har mer glädje och jag sjunger med i musiken på min VLC-spelare.

Idag är en lite lugnare dag, jag jobbar i mitt eget tempo, fixar med bokföringsgrejor och annat, ska snart iväg och köpa mat till Schnappi och käka lite, sen ska jag till Fabels kontor. Får ta träning imorgon bitti. Jag har ju tre gästpass, kanske ska ta med mig mamma och kalle till gymmet på lördag för lite motion?

VI måste fota framsidan till tidningen i helgen om vädret tillåter, så jag får ta ett kort break i mitt umgänge med mamma o kalle bara så vi kan rigga och fota lite. Hoppas vi kan göra det på söndag, men vi får väl låta vädret styra till viss del.

Nu ska jag jobba vidare.

Idag har jag varit SÅ låg... mår riktigt kass. Depressionsattack lite sådär. Ingen egentlig anledning. Kanske att helgen var så fantastiskt BRA på alla plan så att det blev lite verklighetschock när man kom tillbaka.

Jag vet inte riktigt... jag tycker det rä bra att jag ska på föreläsning resten av e.m. så jag inte behöver tänka på jobb på det sättet. Ikväll ska vi fixa tidningen och jag ska göra klart lite grejor som blivit liggande... ja, nåja... nu måste jag gå och få ordning på saker och ting.

Tror att dagen ska ordna till sig. Lite Delirious och Hillsong och lite bra polare som stöttar så fixar man även de lite halvkassa dagarna :)

Ja, det är härligt med 3G-modem. 3.6 mbit vet jag inte om det är, men 0.5 kanske och det är fantastiskt att ALLTID vara uppkopplad på tågen. nu kan jag vara uppkopplad närhelst jag behöver.

Veckan har varit fantastisk, och i onsdags kväll åkte jag ner till Malmö för ett par affärsmöten.... och så lyckades vi klämma in en bra spelmöte med the boyz!

Ett litet förtydligande om förra posten... poängen med att sätta "kronor" på din tid var inte att värdera NER tid... det är ett hjälpmedel för folk (som mig) som ibland inte är aktsam om tiden och inte prioriterar fritiden.

Igår blev en jättebra dag även den. Hade möte med E. hela dagen, fick gjort massor på vårt gemensamma projekt. Klart imponerad av mannens seriositet och professionalism, han hade gjort mkt mer än jag trodde var möjligt. kan bli väldigt bra det här framöver.

Sen gick vi och tog några öl i bastun. HÄRLIGT. Vi snackade golf med de äldre herrarna, jag sålde in en kaffemaskin till en av dem, och lämnade kontaktinformation. Sen kom det in två blinda tjejer i 20-25årsåldern och en dam i 55-årsåldern som eskorterade dem. Det låter som en dålig Norgevits, men det är det inte.

Så vi pratar på. Det visar sig att de är här på en internationell GoalBall-turnering, och tillhör det brittiska handikapp-OS-landslaget. Så vi dricker öl. Gin & Tonic för damen, som är mamma till en av dem och sen bestämmer jag och E oss för att de ska med UT, så vi hämtar dem i matsalen, där de sitter med den tredje lagmedlemmen, och med varsin blind flicka på armen ger vi oss ut till Lilla Torg, där det inmundigas bra mat och lite för mycket rödvin. Men en trevlig kväll nonetheless, och vilket äventyr!

Stort tack till Jocke och Sara som var värdar och lät mig sova hos dem. Nästa gång ska jag nog stänga av mobilen INNAN jag lägger mig när jag kommer hem två på natten. Och på morgonen var det bara att bita ihop och ta en dusch för att ha möte med F, ena halvan av mina riskkapitalkontakter. Vi bytte lite affärsidéer och en av mina tog fart hos honom, så med lite tur blir det möte med investerare om nån månad eller två.

Och sen fika med Niklas, som är kristen han också, och som var en nyckelperson när jag själv började fundera i de banorna. Just det, jag pitchade för att sälja in en kaffemaskin på vägen också till en kille som har butik i Malmö.
Sen bar det av till FIFH-hallen på Pildammsvägen, eftersom jag lovat tjejerna att komma och kolla på GoalBall. Det ser lätt ut och lite töntigt på TV (såg ett reportage en gång)... .men efter att ha testat att värma upp kan jag säga att det är helt bisarrt svårt. Tänk dig att du inte ser något. Du ska stoppa en boll med en klocka inuti. Den kan komma varsomhelst, är tung som en medicinboll och rör sig i upp till 85 kilometer i timmen.

Jag fick testa, på med de svarta glasögonen som alla måste ha (då vissa synskadade fortfarande kan se skillnad på ljus och mörker) och sen är det bara att vänta...ensam i mörkret.. Bollen måste vara i markhöjd, den studsar inte särskilt.

Såhär såg det ut när Katie, Yvette och Louise mötte det danska landslaget (och tyvärr förlorade matchen 3-1)



Efteråt eskorterade jag dem, och Louises mamma, tillbaka till hotellet där vi tog farväl. Fast jag fick både mail och telefon till en av tjejerna så vi håller säkerligen kontakten framöver. En helt ny värld att möta.

Nu sitter jag, fortfarande lite trött, på tåget upp till Helsingborg där mamma och Kalle ska hämta mig för att grilla. Imorgon ska jag till Jane och gå igenom bokslutet. LITE dumt att hon bor så off när det är dags att ses, det är lång, lång väg att köra. Jag hade gärna försökt att vara klar i vettig tid, och de tre timmarna jag kommer sitta i bil imorgon hade jag egentligen hellre lagt på annat. Nästa gång får jag nog ta bilen ner när jag ska träffa Jane, så jag inte är lika beroende av långa resor.

Ha det gott, alla läsare.

Igår hade jag och Fredrik "måndagskväll". Det är ett begrepp som snarast motsvaras av "lill-lördag". När jag först började på företaget som jag nu sagt upp mig från, så bodde jag i Fredriks etta på Redbergsplatsen. Då blev måndag en riktigt bra dag att ta en drink efter jobbet. Man hade varit uppe sen 05 på morgonen, jobbat hela dagen och var rätt sliten. Fredrik ordnade med käk och sen tog vi några öl eller drinkar. Graden av onykterhet varierade kraftigt från "ett par öl" till "alldeles för mycket":

Nu har vi inte haft "måndagskväll" på ganska länge. Igår var det dags igen och det var riktigt trevligt. Efter ett KANONspelmöte så käkade vi ost & kex och drack ett par drinkar. Inte så att man blev berusad, men en trevlig afton nonetheless.

Fast jag måste erkänna, alkohol och jag har inte alls lika roligt ihop som förr (pre-olycka och pre-kristen). I den formen det var igår var precis lagom, ett par drinkar och ett trevligt samtal.



Jag har funderat på vad vi gör med vår tid, förresten. Och vad tid är värd. Det beror ju på hur man värderar sig själv. Jag skulle vilja att min tid är värd 1000kr i timmen. Där är jag inte än. Den dagen min tid är värd 1000kr i timmen innebär det att jag inte gör några jobb som inte ger 1000kr i timmen om jag inte gör det för att det är roligt.

Men 300 ungefär. Räknat i fakturerbart belopp exklusive moms. Nu pratar jag inte om vad jag ska fakturera som konsult, utan om man leker med tanken att vi hade ett fiktivt värde som personer. Din tid kanske är värd 100kr i timmen, eller 200kr.

Såhär är tankeleken:
Om min tid värderas till 300 kronor i timmen är jag värd 7200 kronor per dygn, eller strax över 50.000 i veckan. Det innebär att Björn omsätter ungefär 2,5 miljon om året i Kronokronor (Krkr)  [Kronos, grekiska = tid]

Vad innebär det? Ja, det innebär att jag värderar ett spelmöte på 3 timmar till 900 kronor, att en veckas semester vore värd 50.000Krkr. Beloppet 300 i timmen är baserat på min heltidslön såsom den såg ut innan jag sa upp mig, det har varit riktmärket. Om du vill räkna ut vad DU är värd i Krkr för dig själv, gör såhär:

Fundera på hur mycket pengar du vill ha (eller har just nu om du känner att du lever på en ok nivå ekonomiskt) i månaden efter skatt. Är det 5000? 7000? 10.000? 15000? 20000?  Dubbla beloppet och ta sedan 1% av detta som din "timlön" till dig själv, i Krkr/timme. Om det är 5000 efter skatt så värderar du dig till 100KrKr/timme.

Hur använder man det praktiskt? På flera sätt. Som konsult kommer jag inte, under några omständigheter, kunna ta jobb som ger mindre än 300 sek /timme, OM de inte samtidigt ger mig någon form av annan tillfredsställelse. Det innebär också att ett jobb som ger 400 i timmen, egentligen bara ger en "inkomst" på 100kr/timme. Hur tänker jag då? Jo, de första 300 täcker ju kostnaden för att köpa loss min tid i KrKr. Det som blir över är "vinsten".

Alltså är 400 egentligen för lågt för mig som konsult om det inte är ett jobb jag gillar. Då är det viktiga att hitta två sorters uppdrag:
(a) de som är så roliga att det räcker ed 300-500 i timmen för att jag ska gilla att göra dem.
(b) de som är så välbetalda (900+) att de inte måste vara roliga utan ger så mkt vinst att jag kan köpa loss 2 timmar EXTRA fritid för varje timme jag jobbar.

Dvs, om jag tar 900 i timmen så innebär det att om jag jobbat 40 timmar så har jag tjänat in tillräckligt för att vara ledig 80 timmar och bekosta ledigheten. All tid jag jobbar ska ju bekosta den ledighet jag har. Om du inte tjänar MER än att bara täcka din egen värdetid, då har du ett problem. Då kommer din livskvalitet att sjunka. Och kanske det är dags att byta jobb. Om du känner att du vill höja livskvaliteten, höj ditt värde i Krkr/timme och jämför med vad du gör idag.

Ett annat praktiskt exempel, innan jag ska återgå till jobbet, är att jag ibland är kvar sent på jobbet. Det kostar 125kr att ta taxi hem. Men om jag skulle ta bussen är det ju billigare. Eller?

Nej, säger jag då, det är det inte. Busskortet kostar 500kr och används i arbetssyfte25 gånger per månad. Det blir 20kr per resa. Och det är ju mindre än 125kr. Men nej, sen tillkommer tiden. Med bussen har jag en total restid från dörr till dörr på cirka 45 minuter. Med taxi har jag en kvart.

15 minuter * 300Krkr = 75kr
45 minuter * 300Krkr = 225kr

Så....
buss: 20kr + 225kr = 245kronor att åka hem.
taxi: 125kr + 75kr = 200kronor att åka hem.

Med det värde jag sätter på min egen tid är det alltså billigare att åka hem med taxi.

Det man ska minnas är att det blir svårt att göra den ekvationen varje dag. Både dina kronor och dina timmar är begränsade, men vi är "rikare" på tid än vi är på pengar. Och vi får alltid ny tid. Därför "säljer vi oss" till underpris ibland och tar bussen, för att pengarna köper oss annat som förhöjer timmarna vi är lediga, eller sparar oss tid i andra lägen.

Så man kan inte bara räkna om allting i Krkr och strunta i ekonomin. Men det är rätt nyttigt ibland att faktiskt fundera på vad det är värt för DIG att vara ledig.

Upp-och-nervända-världen kanske... men tankeexperimentet har varit nyttigt ibland. Om bara tidsbesparingen är tillräckligt stor. Det handlar om vilket värde du sätter på dina timmar.

(Den avancerade versionen heter ju att du har ett visst antal timmar om dagen som du värdesätter lägre än andra, och vissa som du värdesätter högre, men så långt i ekvationer och annat har jag inte kommit. Vi får prata makroekonomi i KronoThinking senare)

Så var det Eurovisiondags... :)

...det finns många idéer, tankar och annat som far runt i huvudet på mig. Hela veckan har varit helt underbar. Allt har bara FUNKAT, sedan jag sa upp mig. Det är likadant varje gång jag följer min egen väg, den väg som jag sakta guidas på och som jag själv VILL gå. Så fort jag vågar ta ett steg får jag två till som hjälper mig.

Det är bra. Riktigt bra. Den här helgen är bara min egen, ingen annans. Jag har bokat av allting och det enda jag har som hållpunkt är kyrkan 10-12.30 på söndag. Annars ska jag träna, jobba och utveckla min affärsidé på ett vettigt sätt, det är i alla fall min förhoppning.

Ikväll ska jag skriva lite till på en del av mina ideella projekt och så ska jag komma i säng i vettig tid så att jag kan vara och träna när de öppnar imorgon.

Hinner inte skriva mer nu... men jag mår bra, riktigt bra.

Jag har ju som ni vet funderat på att lämna mitt jobb en längre tid. Jag har ända sedan olyckan känt att jag haft andra saker på agendan, viktigare saker, som att förändra världen och försöka göra den till en bättre plats. Nåja, i liten skala då....

I vilket fall har det blivit viktigare och viktigare att jag får lov att bestämma själv, att det är jag som har kontrollen och att det är jag som väljer. Inte någon annan. Sådär har det hållit på ett bra tag, men så har jag ändå försökt att leva ett normalt liv, där jag ändrar på så lite som möjligt.

Det har naturligtvis inte hållt. Jag har gradvis dels fallit tillbaka i gamla vanor, men framförallt har jag inte accepterat när jag märkt att jag inte mått bra och gjort något åt det. Det har å andra sidan då gått ut över kvalitén på jobbet istället. För att inte dra på det för mycket så insåg jag att det inte funkar att jobba deltid på det sättet jag gör och därför så måste jag sluta eller gå upp på heltid.

Jag ville inte gå upp till heltid och funderade mycket över vad som skulle hända, försökte "räkna ut" olika möjligheter in i minstra krona. På samma sätt som när jag först blev intresserad av kristen tro försökte "räkna ut" systemet bakom rent logiskt. Men på samma sätt var det här inte bara ett logiskt beslut utan ett emotionellt, ett känslomässigt beslut som krävde ett "leap of faith", ett hopp ut i det okända.

Och jag vågade. Mest av allt i den här historien är jag stolt över att jag vågade. Att jag inte fegade ur, tog den enkla vägen, utan följde mitt hjärta. Fastän jag inte vet helt säkert vad som kommer hända. Men jag vet att jag kommer få det bättre, och jag vet att jag gjorde rätt, jag har inte ångrat mig en sekund.

Min chef var lite chockad, milt sagt. Hon tog det otroligt bra, och försökte varken skuldbelägga eller övertala mig .Vi hade ett jättebra samtal om ledarskap, organisation och ansvarsroller, och vi pratade om olika lösningar för företaget. I övrigt så handlade det mest om praktiska saker. Jag kommer jobba maj och juni, har semester i juli och sedan är jag inte anställd.

Däremot får jag behålla mitt konsultavtal och vi har tidningen kvar också. Så det är en bra start på konsultandet, och mitt jobb för Göteborgsregionen verkar kunna få ett uppsving också, samtidigt som nya affärsmöjligheter öppnat sig i Sthlm via kontakter. Så det ser inte helt mörkt ut, tvärtom. Just nu ser det ut som om jag skulle kunna få en trevlig höst. :)

Men viktigast av allt, en fridfull höst, en höst där jag kan få vara mig själv och parallellt jobba med annat som jag upplever vara viktigt... det var verkligen en tankeställare i Riga, mycket pusselbitar som trillade på plats.

Men nu måste jag sova, har en ambition att träna imorgon, antingen före eller efter jobbet.

Idag sa jag upp mig! Tjohooo!

Vaknade jättetidigt i morse. Var i kyrkan. Har blivit erbjuden att vara konfaledare till hösten. Det hade varit jätteintressant, får ta mig en allvarlig funderare några veckor på det.

Nu sitter jag på balkongen och skriver lite med laptopen, medan jag lyssnar på lite musik. Fredrik är iväg på en fika med nån kompis men hade ett bra snack med mig här innan, är verkligen glad att jag har honom. När det kniper och är kris så ställer han alltid upp till hundra procent. Det känns skönt.

Jag har bestämt mig nu. Imorgon ska jag säga upp mig. Enda anledningen är om inte Sophia är där, eller om hon är på så uselt humör hela dagen att det inte är lönt att säga ett pip - eller om jag nu inte lyckas få fem minuter själv med henne. Men jag måste försöka ta debatten. När jag väl bestämt mig klarar jag inte att gå och ljuga och nu i veckan bestämde jag mig. Eller... i Riga visste jag att jag var tvungen att bestämma mig. Nu i veckan tog jag beslutet och i helgen har jag förankrat det.

Worst case: hon blir tokarg och sen tokkall och blir superkorrekt med alla regler och styrningar hon har. Risken är att jag inte kommer iväg till skåne om två veckor utan blir fast i Gbg för att jag måste jobba på fredagen. Men det får jag också ta i så fall.

I värsta fall har jag en månads uppsägning, då jobbar jag till den sjunde juni och sen har jag semesterlön som täcker ungefär till slutet av juli, så det är en månad som jag måste stå för själv. Det har jag buffert till. Och dessutom har jag et tkonsultkontrakt som jag inte vet hur det kommer sluta med.

I bästa fall har hon också tänkt på att det här inte funkar längre och tycker det är en bra lösning. Hon kanske föreslår att jag ska jobba ända fram till eventet. Det kommer jag nog inte göra, om jag inte får möjlighet att ta ut alla mina återstående semesterdagar, då kan jag tänka mig det. Då kan jag vara mer ledig i juli och sen är det bara några veckor till jag behöver köra.

men vi får se. Jag tror inte att alla svaren kommer imorgon, men jag vet att det viktigaste beslutet är taget. Det här är ett stort steg för mig, jag som alltid inrättat mig efter vad jag "borde" göra. Det här är ologiskt och otaktiskt. Men det är rätt beslut, och då måste det fattas.

Nu ska jag skriva lite...

Det var kanske bara grillen... nej, det var gott att grilla, men det känns lite obehagligt. Jag vet att det ligger en gigantisk konflikt framför mig och jag kommer behöva ta den snart, förmodligen redan på måndag. Jag känner inte att jag kan vänta.

Men det är skitjobbigt. Alla som känner mig vet att jag är verkligen urkass på konflikter. Speciellt med så höga insatser. Att behöva gå till jobbet med ont i magen är inget jag ser fram emot. Alls.

Tankarna bara vandrar. Lyssnar på musik, försöker jobba lite, ser solen gå ner över hustaken. Snart är det helt mörkt här och jag inväntar söndag. Sen måndag. Sen dags. Tror jag. Om det inte blir tokhektiskt och jag inte hinner göra nånting alls.

Värdecheck för kund, katalogen iväg till tryck, texter och bilder till publika hemsidan och en del brev och texter till Carin som behövs. Sen ska kundbrevet organiseras. Inget måndagsmöte dock. Kanske jag hinner. Hoppas hon har en bra dag så att jag kan ta diskussionen och få det gjort. Jag vet att jag kommer må bättre efteråt.

"Ibland måste man göra det som är rätt, annars är man bara en liten lort."  -Skorpan Lejonhjärta

Uppe med tuppen, pratade med mamma och sen till gymmet för ett bra pass. Lunchkonsert i Domkyrkan, sen satt jag några timmar på ett fik och jobbade med ett projekt. Efter det gick jag förbi Domkyrkan igen och lyssnade på lite körmusik, sen handlade jag en 3G-uppkoppling till laptop så att jag kan vara uppkopplad var jag än är med min dator, det är bra om man vill sitta på fik och jobba eller är i Malmö eller Sthlm, aldrig behöva bry sig om det finns uppkoppling eller inte.

Nu har vi kött på grillen och rotsakslåda i ugnen. Härlig lördag.

Men tankarna gnager ändå.... snart är det måndag igen och förmodligen kommer jag att behöva ta upp THE issue nästa vecka. Kan inte vänta med gott mod.

Nu har jag inte skrivit på flera dagar, inte sedan jag kom hem från Riga. Eller Riiga som jag nu lärt mig att det egentligen ska stavas om man inte har tillgång till det lettiska alfabetet. Det sitter ett längdstreck på i:et.

Jag har fortfarande inte bearbetat allt som hände på insidan i Riga. Upplevelsen i sig var kul, men det stora var alla insikter som kom trillande på löpande band. Framförallt gav det mig lite mer mod. Jag är egentligen lite av en fegis. Eller, inte så lite heller. Jag gillar när det händer saker, jag gillar nya, spännande saker, men egentligen är jag rädd för det okända och litar inte riktigt på att jag fixar det.

Mod och Fokus, det är två egenskaper jag behöver jobba på. Och båda fick sig en vitamininjektion i Riga. Delvis var det nog för att jag faktiskt såg hur Patrik, som ju har ungefär samma grundtalanger som jag även om han använt dem helt annorlunda, hittat en bra plats i sitt liv. Och så lärde jag mig att sluta skämmas lika mycket över att jag blivit troende. Det är inte lätt, för de flesta jag känner är antingen aktiva ateister, eller aktiva hedningar i någon form, med ganska liten tolerans över för kristendomen. Sen har vi det svenskaste av allt: "jag tror på Nånting". :-) Nånting måste vara den mäktigaste av alla gudar med tanke på hur många tillbedjare han/hon har.

Nåja, det här var inte en post om religion. Det är lördag morgon, jag väntar på att gymet ska öppna så att jag ska kunna träna igen, tredje passet den här veckan .Det hjälper lite när Fredrik också tränar (dock inte idag). Jag gillar dessutom att träna för mig själv på lördagförmiddagar, rensa hjärnan och tänka lite.

De senaste veckorna på jobbet, 4-6 veckorna, har stressen och pressen ökat. Tempot har gått upp och jag har inte hunnit med at thålla "mitt" tempo utan anpassat mig till världens tempo. Och återigen, det är inte antalet saker att göra som skapar stressen. Stressen skapas av två saker: (a) när det inte är okej att göra fel, (b) när man får ansvar utan kontroll, dvs att inte kunna påverka sin situation.

Ett problem på min arbetsplats är att jag har en chef som gärna vill ha kontroll. Och det kan ju vara bra. Men inte när hon ändrar i befintliga projekt som någon annan ansvarar för. Det håller inte, för helt plötsligt är mina förutsättningar ändrade, men jag ska ändå leverera i samma omfattning. Och sen gör jag naturligtvis missar också. Utan att sitta här och oja mig över alla smågrejor kan man väl sammanfatta vecka som en riktig skitvecka jobbmässigt. Igår var jag ungefär 10 millimeter från att gå in och säga upp mig i ren irritation. Jag höll mig, det var inte ett bra läge att göra det mit tunder pågående konflikt. Jag vill försöka ta det så snart som möjligt.

Förr hade jag blivit förbannad och gått iväg för att gråta. Igår blev jag mest övertygad, stärkt i att jag måste göra det här, satsa på mig själv och mina egna mål. Det finns ingen annan väg efter olyckan. Jag måste göra MIN grej (ni vet, hela förändra-världen). Första steget är att bli min egen.

Och jag ser naturligtvis företagets problematik i det här också. Det går inte att ha en marknadschef på deltid, hela verksamheten haltar betänkligt. Jag borde vara där varje dag, helst mer än heltid (jag tror jag beräknat min tjänst till att egentligen vara 1,5 tjänst om man skulle fått gjort allt som idag åligger mig, inte konstigt inte allting hinns med). Och det är för dyrt att ha en dyr chef på deltid + konsulttimmar. Det håller inte, verksamhetsmässigt. Företaget behöver bli av med mig och få in någon som kan jobba fulltid, och som dessutom har bättre förutsättningar designmässigt, någon som är lite mer designer. Det finns en tjej jag jobbar med som är grym, Maria, hon hade passat perfekt. Lite designer, lite webbkunnig, bra med texter och projektledarerfarenhet. Nu skulle jag inte vilja göra Maria så illa som att sätta henne på det där företaget, men någon med likartad kompetens.

Nå... kontentan av den här arbetsveckan blev väl att det helt enkelt inte kommer vara möjligt att vara kvar, och det förändras ganska snart. Ja, jag borde rent taktiskt vänta. Men samtidigt är en BRA exit det primära och den kommer bli sämre ju längre jag väntar, eftersom planeringen för hösten börjar redan nu. Därför kommer det vara bättre att ta diskussionen nu och därmed göra det möjligt att hitta någon ny under sommaren, kanske även skola in den personen. I vilket fall - jag måste bort därifrån, det får vara dags nu. Jag kommer ha lön en månad till eller två, eller tre, beroende på hur avtalet går. Jag kommer förmodligen försöka lösa ut konsultavtalet så hon betalar halva beloppet av uppsägningstidens värde rakt av och så får man ut en summa där som kommer ta mig över sommaren tills mina andra uppdrag kickar in.

Oavsett vilket är det nödvändigt att ta den här konflikten snart. Man kan inte hålla på och väga konsekvenser i all evighet, det har jag testat i 32 år. Ibland får man bara ta dem och ha Faith. Bra ord, uselt att översätta.

Nu måste jag börja bege mig mot träningslokalen. Ha en fin lördag.

Idag köpte jag ett nytt träningskort för att komma igång. Fredrik och jag ska gå på samma gym så jag får lite mer regelbundenhet, då kan vi båda piska varandra för att det ska bli bra.

Annars är Riga fortfarande i tankarna. Inte bara för att det var en kul helg utan för hur jag mådde när jag var där, när jag faktiskt umgicks med människorna där. Inte en tanke på jobbet, inte en tanke på annat, bara närvaro i stunden. Och så mycket tankar på den andliga utvecklingen där också.

Hmm, det kommer nog dröja innan jag tuggat färdigt på de här tankarna. Imorgon ska jag sitta på Fabel, måste försöka få till stånd nästa steg av ett kundprospekt, samt göra klart ett upplägg för en införsäljning med Erik i Sthlm och skicka ut ett uppdrag. Sen ska jag kolla av hur långt Jonas kommit, fixa lite texter till Sevens hemsida som jag inte hann med idag och samtidigt nånstans ta mig hem.

Det blev inget spel imorgon med Cthulhugruppen för Dionysos, vilket var lite trist, samtidigt skönt med lite mer fri tid, det kan behövas. Tre kampanjer är på gränsen av vad jag hanterar.

Nå... nu är det dags att logga av. Fördelen med att träna är att man är trött på kvällen. Och så fick vi ätit tacos, och jag lagade fyra portioner köttfärssås av resterna. Najs.

Imorgon: torsdag, sen helg. Lajvmöte, kyrkan och en lördag med träning och lite privat jobb och i övrigt lite funderingar.