kraschen

Nu är det svart gips, och betydligt tightare igen. Det skulle bli blått, men svart matchar bättre med mysbyxorna. Och med kostymen, som om jag skulle få på en sån. Det såg bra ut och läkaren verkade nöjd, även om jag nog ser hur han rynkar på pannan när han pratar med gipsteknikern om min knäled. Fick se röntgenbilder på märlan som sitter i ledkulan också. Spännande, den ser ut att vara en 4-5 centimeter lång.

Ärret ser ut ungefär såhär nu:


Men däremot får jag nog efter dagens evighetsbesök på MAS (3,5 timme för något som tog 30 minuter. Resten var väntetid) inrikta mig på att GÅ, det får jag vänta med. Nu är det gips till slutet av maj och sen blir det en specialskena. Den var inte alls lika händig som jag trodde. Exoskeleton säger jag bara. Den är större än gipset, full med inställningar, spakar och rattar, som man ställer in motstånd och annat med. Helt bisarrt avancerad.

Nu ska jag umgås med min lille gudson och hans föräldrar, det ska bli skönt. Tack till alla er som finns där!