kraschen

Vi hade en toppendag på utflykten när vi först var vid Delsjön och sedan strax norr om Göteborg ute vid Björlanda småbåtshamn. Det var väldigt fint vid Delsjön och det kommer säkert bli fler turer dit när det blir varmare. Björlanda var också mysigt, men det finns många fina platser nära havet i Göteborg.

På kvällen blev det lite jobbigare när vi pratade om tid. Vi har det oerhört bra och det var länge sen jag var såhär lycklig, men tiden räcker inte riktigt till. Jag har ju fått jobba mycket, mycket mer än jag själv vill i januari - till viss del självförvållat eftersom jag ville ha ett väldigt välbetalt uppdrag i december, men mina fyra dagar ledigt som jag hoppats på innan jag blev anställd krympte till 1,5. Det gjorde att jag och Hannah inte fick så mycket egen tid ihop innan valpen kom efter bara en vecka, och sen går det ju inte att åka iväg. Jag har märkt en sak som hundägare - samhället hatar djur. Inga affärer som tillåter hundar, inga caféer (till och med lagar mot sånt). Störigt.

I vilket fall, vi fick inte den tiden jag hade hoppats på för oss själva och januari har fortsatt vara lite kaotisk. Mer än vanligt. Men jag har försökt att ha hänsyn och Hannah har försökt ta sin del av det hela. Jag måste ju sköta mitt jobb, och
det vet hon ju, men jag försöker fixa och dona. Det blir ju tyvärr inte lättare, jag kan inte ta ledigt när jag väl är anställd. Men jag gör det jag kan - därför kom jag hem tidigt i torsdags och satt och skrev rapport hemma halva torsdagen och i fredags så jag åtminstone skulle vara hemma.

Men vi tycker båda det är jobbigt såklart. Hannah är underbar som finns där och accepterar och förstår att jag inte har ett busschaufförsjobb som har fasta tider, men klart det är jobbigt för henne att hon har bott här i tre veckor och fortfarande inte sett mycket annat än de tre gatorna närmst vår lägenhet. Nu idag var första utflykten ihop. Den behövdes.

Och februari suger ju faktiskt rent arbetsplaneringsmässigt. Jag är borta 9-12e, 15-17e och har tre sena kvällar (efter 20.00) utöver det. 5 resdagar första månaden med hotellövernattning och 8 resdagar om man räknar de sena kvällarna. Det är ungefär som att vara konsult igen. Jag är ganska frustrerad över det.

Nu ska Hannah ner till Skåne den veckan (9-12e) och veckan därpå kommer hennes lillasyster upp, så det blir kanske inte SÅ farligt för hennes del. Det är mest för henne jag är orolig. Jag tycker ändå det är bättre än hur det varit tidigare, när jobbet varit närvarande dygnet runt. Nu slutar jag ju oftast när jag slutar, men än så länge tar hemmet all tid. Det är inte ofta det blir nån tid att bara "vara" och "Björn-tid" blev det ont om.

Men ändå, jag kan i alla fall säga att jag är nöjd med hur mitt liv ser ut. Jag har en underbar sambo, ett fint hem (när soffan kommit), ett spännande och roligt jobb, superfin hundvalp och härliga vänner. Nu ska jag bara låta livet sakta ner. Tack Hannah för att du förstår och härdar ut när jag är borta så mycket. Och tack Elmo, för att du distraherar mig. Och tack till Fredrik, Jonas och alla Åstorpare som spelar härliga spel med mig som gör mig så glad.

Nu ska jag se till att resten av den här kvällen blir riktigt bra.

Ja, det blev till slut en fredagskväll här med. En rapport kring ett EU-projekt som jag ska sammanställa har tagit mer tid än beräknat och blev en riktig långkörare, men jag lägger några timmar på söndag istället och njuter av fredag och lördag så jag får ny energi.

Jag sitter också och klurar på Stefans nya spelkampanj som ska bli jätteskoj att spela i. Tyvärr kan jag inte komma ner i februari, det är precis innan jag ska till Sthlm i en hel vecka och jag tror vi kommer behöva få alla helger vi kan för att få ordning på torpet är. Det är lite synd, men jag får väl ladda för mars istället.

Hur är livet då? Jo, jag är oerhört nöjd. Jag har ett fint hem, även om jag saknar soffa och tv-bord. Jag har en fantastisk sambo som gör mig glad, som inte gnäller när mitt jobb kräver att jag jobbar konstiga timmar, som fixar och trixar, som blir glad när jag gör saker för henne, och som tar hand om vår lille Elmo. Och så har jag ju Elmo, vår lille valp.

Här kommer lite bilder från Elmos värld. Han döptes till King av sin uppfödare och när man ser bilderna förstår man varför. Än så länge är han bara en liten prins, men han blir nog en riktig lord när han blir stor. Jag får börja hitta på töntiga små epitet på honom som bara jag och andra gaming-inspirerade läsare kommer förstå. Master of Rats (ja, Jonas, han är en råttjägare... kom ihåg det den 21:a), Lord of the Lawn and Dawn och andra tillnamn borde passa på honom.


Ni ser ju, det är tur att han inte är större än en smurf, annars kunde det gått illa....


Hans favoritleksak som hittills motstått det mesta. Vi får väl se...


Herren av den gosiga flodhästen (som heter Augustinus och som var en present när jag låg på sjukhuset från Peter och Frida). Alla bilder ovan är såklart min kära Hannahs verk.



Ikväll blir det Let's Dance. Lite bisarrt i sammanhanget är att Tony ringde min telefonsvarare i förrgår. Irving alltså. Och ville fixa med några fakturor som han glömt betala. T-t-t Tony, man ska betala sina räkningar! Det kan ni tänka på när han sitter där. :)

Jag skulle vilja skriva en lång fin post om Elmo, vår fina hund. Men hans framsteg kan man läsa om i Hannahs blogg som skriver mycket flitigare än jag gör och som tar fina foton på honom. Och jag vill skriva en lång fin post om de trevliga kommentarer jag får, på förra inlägget hade både Maria P och Hannahs mamma Eva kommenterat.

Jag tänkte på det här med bloggande och på bloggkoll.se som är en väldigt bra tjänst för er som läser en del bloggar. Där kan man lägga upp bloggar man läser och ha dem på bevakning. Nästa gång du slår på datorn - logga in på bloggkoll.se så ser du ALLA inlägg du missat från dina favoriter.

På min bloggkoll finns just nu följande bloggar:
Hannahcharlotte (Hannahs blogg)
Evamum (Hannahs mamma)
Livet ur en annan vinkel (min gudsons föräldrar fotar hans liv!)
Mammaledigt (Elinas blogg om lille William)
Miss Persona (ett ex som blev lesbisk dragartist...)
Petriiich (Hannahs lillasyster)
Prästflickan (en av prästerna i Slottsstadens församling, tillika gift med en gammal bekant)
Warcry (en gammal vän som nu läser till präst i Frälsningsarmén i London)

Sen läser jag en del politiska bloggar också, men de orkar jag inte skriva om här. Jag vill dock tipsa om Peter Englunds blogg som är personlig och väldigt trevlig!

Varför blev jag kommunaltjänsteman, och vad innebär det egentligen? Ja, man kan ju med fog undra varför jag lämnade mitt eget företag (även om det finns kvar, bara i en högst passiv form). Man kan väl börja med att säga att det där med kommunaltjänsteman är väl en sanning med modifikation. Det är förvisso rent tekniskt vad jag blir, men min arbetsplats består av ett gäng riktigt duktiga skolutvecklande pedagoger som har en extremt hög kompetens och arbetar med regionala, nationella och internationella aktörer i spännande projekt.

Men bakgrunden är mer komplex än så. Detta kommunalförbund som "äger" specialavdelningen för upplevelsebaserat lärande var också min största kund. Mitt näst största kontrakt var med en annan kommunal verksamhet i Malmö, och för vilka firman dragit in ett mycket stort belopp i EU-medel. Jag hade ett kontrakt på att få en hel del jobb där.

Hösten visade mig tydligt att jag börjar få lite slut på ork för att bara åka upp och åka ner hela tiden mellan Malmö och Göteborg. Jag började tröttna på att resa hela tiden, bo i en resväska och har 15 resdagar per månad. Så min A-plan var att sätta ner bopålarna i Skåne och på sikt trappa ner Göteborg om möjligt, med uppdraget för den kommunala verksamheten i malmö som bas, så att jag hade minimiinkomsten säkrad. Så var A-planen. Helt enkelt fasa ut resandet, för att få nån slags vardag.

Men kunden i Malmö ignorerade vårt avtal. Då började situationen se annorlunda ut och när kunden i Göteborg sedan berättade att de skulle omvandla min konsulttjänst till en fast tjänst med bas i Göteborg och gärna ville ha mig på den tjänsten men annars fick ta någon annan - mina konsulttimmar skulle bort - då hade jag en helt annan verklighet. I november ställdes jag inför insikten att kunden i Malmö verkligen skulle ignorera vårt avtal, och att jag dessutom skulle bli av, på viss sikt, med alla timmarna i Göteborg.

Då föddes B-planen utifrån de viktiga förutsättningarna:
1) Slippa pendla hela tiden
2) Få en bastrygghet som var varaktig.

Då var alternativen ganska klara - antingen satsa på Göteborgsjobbet, som jag ju gjort som konsult i flera år, som är stimulerande, kul och spännande, och där flera bekanta redan jobbar, och där jag kanske får vara med och delta i hur den framtida skolan ser ut i delar av Sverige. Eller söka alternativa basintäkter medan man skaffar nya kunder, på bara två månaders sikt, med julen i mitten.

Jag vägde för och emot och tänkte och klurade, men till slut kom jag fram till att finna mig lite grann i konsekvenserna - om jag ville slippa resa, var jag tvungen att offra Skåne. Det var en tuff match med mig själv vad som var viktigast, friheten i att vara sin egen, eller tryggheten i att ha ett hem och en bas att kalla sin egen. Mina uppdrag var ju allt mer sällan uppdrag där jag kunde sitta hemma och fixa och trixa (ibland önskar jag att jag vore programmerare, och kunde ha både frihet och hemmatrygghet), utan det blev mer och mer och mer resor och möten, i Göteborg och Stockholm och Madrid. Det kan låta kul med flyg, hotell och spännande resor, men jag lovar - man tröttnar. Min pappa levde sitt liv så, och det gjorde honom knappast glad. Gör, kanske jag ska säga. Han är fortfarande aldrig hemma. Han är just nu i Insjön och bygger ett lager åt Clas Ohlson.

Och nu får varje skånebesök bli en glädjeupplevelse, när jag får komma hem och spela med åstorpsgänget. Längtar redan till mars!



PS: Läs gärna Hannahs mammas blogg också, den är extremt bra och vill man lära känna min underbara älskling så får man en inblick i hur fin hon är genom att läsa hennes fantastiska mammas blogg. Heja Eva!

...det var det som var överraskningen.

Ja, ni behöver inte oroa er, det är inte så att Hannah och jag ska ha en tvåbent bebis (eller är det nåt jag missat älskling?), men vi har fått en liten fyrbening som är en hundbebis på åtta veckor. En smart, skärpt, livlig och otroligt söt liten dansk-svensk gårdshund som kommer heta Elmo.



Det är stort och konstigt. Jag har haft många djur i mina dagar. Marsvinet Musse, katten Excalibur och ormen Schnappi bland annat, men aldrig hund. Hannah däremot, har levt med hund sedan barnsben och därför tror jag det kommer gå bra. Han var sjukt duktig, höll sig i sju timmar utan att kissa inatt och med den här takten, peppar, peppar, är han rumsren om bara en vecka. Gissa om vi var glada när Hannahs föräldrar kom upp med honom!

Men vi hann med mer drama i helgen. Vi var.... *trumvirvel* på IKEA. Åttonde gången på tio dagar. Och medan vi tittade på sänglampor så hann jag precis se en dam som släppte greppet om sin vagn och föll handlöst med huvudet först ner i betonggolvet och började få epileptiska kramper, medan blodet rann ut i en pöl från skallen. Men det gick bra. Hannah kutade och hämtade personal, jag satt och såg till att hon hade luft och stoppade blodet med min hoodie (bye-bye bloody hoodie) som jag slet av mig. Först kom en förvirrad besökare, som jag skickade efter mer personal i andra riktningen. Sen en personal, som jag uppmanade ringa ambulans. Hon ringde ikeas jour istället. Sen kom Hannah med en kille från Ikea hon hämtat och HAN ringde ambulansen, då höll anfallet fortfarande på (förmodligen ett grand mal). Sen kom en annan besökare som var sjuksköterska och damen började vakna till, extremt förvirrad. Sen kom fler ikea-människor, jag lyckades få nån att hämta en sjukvårdsväska och så kom försäljningschefen och sen till slut ambulanspersonal som kom genom en sidodörr. Så det slutade lyckligt. Av någon anledning var personalen helt gråtfärdiga över våra insatser. Vi fick måltidskuponger och de ska väl ringa i veckan angående en ny hoodie eller vad de sa.

Livet är spännande. Hoppas damen mår bättre. På golvet bredvid mig ligger ett litet knyte som inte kan gå i trappor än, men som försöker berätta när han behöver kissa. En gång i timmen ungefär. Och så bajsa ett par gånger om dagen.

Som Benny sa när han ringde igår kväll (vi hade redan hunnit lägga oss, helt slut som vi var, så jag var nog lite förvirrad) - shit, Björn, du gör ingenting på halvfart. Från singel och egenföretagare med boende i en resväska till kommunaltjänsteman, sambo och hundägare på ungefär sex månader. Starkt jobbat PG!

Ja, det har ju sina nackdelar att gå upp sju varje morgon för att gå till jobbet. Man vaknar tidigt även på helgen. Jag har börjat att vakna minst en gång varje natt och beroende på hur stort behovet av att besöka det lilla vita rummet är så ligger jag antingen kvar, gosar in mig med Hannah och somnar om, eller så går jag upp och gör det som behövs (som om ni alla ville veta exakt dessa detaljer).

För någon vecka sen fick jag en riktigt skön kväll med Fredrik, när Elina var i Kalmar, och vi spelade Warhammer (oavgjort, bästa resultatet för kompismatcher), käkade och satt och pratade om livet, högt och lågt, bland annat om stress. Det var i höstas jag för första gången sedan den Första kraschen (den som inte var i bil utan i livet) kände att stressen ökat väldigt mycket.

Sen jag gick igenom den där livskrisen, följt av bilolyckan, så har jag varit oerhört noga med att inte stressa, men efter det slitsamma uppbrottet från Y, där jag ändå inte kände mig stressad i kroppen. Ledsen, arg, frustrerad och allt det där, javisst, men inte stressad särskilt mycket. Och perioden i stugan där jag hämtade mig, och sen träffade jag Hannah. Men nånstans runt september-oktober, när den där kunden som jag fick ta till advokat mot började bråka, när resorna till Göteborg blev fler och fler och när jag och Hannah kom in i en fas av vår relation där det inte längre gick riktigt att "bara träffas" utan där vi behövde välja lite om vi skulle våga satsa och uppgradera relationen till ett förhållande - ja, nånstans i alla dessa processer så började stressen komma sig smygande på mig.

Och nånstans där insåg jag också att hur mycket jag än älskar att vara en fri entreprenör, hur mycket jag än vill hitta på spännande nya projekt och lösa världens utmaningar, så är stress något som jag måste akta mig för framöver. Jag är van vid att köra på 180% av normal arbetskapacitet. Innan kraschen kunde jag utan att känna mig stressad, jobba minst 60 timmar i veckan. Det går inte längre. En 60-timmarsvecka så är jag helt slut.

Och i höstas började det bli rätt många veckor där stressen gradvis, utan att nånsin egentligen vara uppe i panikläge, blev mer och mer påtaglig. Osäkerhet kring framtiden, ekonomin, en eventuell flytt och hur relationen skulle påverkas av mina val, blev något som skapade en underbyggd stress. Jag blev irriterad, grinig, sov illa nästan varje natt, men försökte ändå hålla uppe nån slags vardag. Det finns en poäng i det. Om man ger efter och stannar till när stressen börjar knacka på så slår den in dörren. Det håller inte. Man måste handskas med den som en slags bomb, försiktigt och metodiskt.

Jag har längtat enormt efter att få den här stabiliteten, och jag hoppas kunna hitta en vardag med en bra balans av samboliv, jobb, vänner och egentid (det sista är svårast att få till, men också viktigt som attan, att kunna ha tid när man bara är med sig själv, oavsett om det är promenerande, läsande, skrivande, eller spelrelaterat i någon form). Nu när jag jobbar hela dagarna och inte är min egen längre, så måste jag ju se till att skapa den tiden efter arbetstidens slut, bland kvällar och helger. Och helst göra det utan att jag blir stressad över allt annat jag "borde" göra.

Som just nu, när jag "borde" sova. Eller fixa med lägenheten. Det är inte kul att leva i kaos, och på ekonomifronten försöker jag bringa ordning i hushållsbudgeten, vilket är lite svårt för min första lön kommer ju inte förrän om en månad och när jag bara hade min egen firma och levde i en resväska och ett rum på nitton kvadrat så var inte utgifterna något att bry sig om. Nu är det två lägenheter som det ska redas i, så jag måste klura och dona och fixa. Man måste ha lite koll.

Så stressen ligger kvar lite latent i kroppen och jag behöver få mer tid att bara vara. Inte bara fixa, dona, jobba, laga mat, spika tavlor, bära ner sopor. Vi har mycket sånt nu när vi har så mycket lådor och kartonger. Ni vet. Bara vara. Det hade varit skönt. Men det kommer ju med tiden också, såklart. Jag bara önskar den tiden vore här NU. Och snart kommer det en överraskning som kommer hjälpa till att stressa ner.

Jag avslutar med att visa en bild från Svenska Dagbladet, som man nog bara får se om man är uppe tidigt. Någon på nattredaktionen skapade den här bilden, jag tror att om några timmar är den inte kvar längre men jag har förevigat detta fantastiska montage på försvarsminister Tolgfors, som inte är helt politiskt korrekt (rysk mössa, kalasjnikov?)

Idag är den första "lediga" dagen. Jag börjar ju egentligen inte förrän 1:e feb, men mina tidigare konsultuppdrag och de nya projekten tar upp vad som egentligen är heltid ändå nästan. Jag har försökt klumpa ihop den lediga tiden och idag tar jag helt ledigt för att vi ska åka runt och titta på mer saker vi behöver.

Vi har skaffat det mesta nytt, en investering för framtiden absolut, och ett väldigt fint hem som jag tror passar oss båda. Men vi väntar på vardagsrummet som inte kan bli klart förrän i mitten på februari då TV-bänk och soffa anländer. Men innan dess behövs en hallmöbel (svårt, måtten är 80*35) med förvaring. Och så behöver vi två mattor - en till vardagsrummet och en till sovrummet. Och så en taklampa i vardagsrummet. Vi behöver fler lampor i vardagsrummet, men vi har ingen möjlighet att köpa än, för vi har ju inte soffa och tv-bänk.

Idag flyttas också de sista lådorna som ska till shurgard och till förrådet.

Puh. Mycket att göra... nu ska jag väcka Hannah tror jag så vi kommer iväg i vettig tid. Har bara P-tid till 10, men jag har i alla fall fått iväg ansökan om boendeparkering och miljöbilstillstånd för Göteborg nu. Och ikväll ska det göras budget.

Okej, det är ganska mycket kvar att göra. Vi får ju ingen soffa förrän i mitten av februari, Härliga Hem i Hyllinge har förverkat sin chans snart, tv-bänken kommer få vänta åtta veckor till ungefär, och lampan står på en kartong. Men vi har TV och vi har internet igen. Och golvet i vardagsrummet är tomt.

Och jag har varit "på jobbet". Nu ska vi bara reda ut alla möbelinköp, det har verkligen varit en massa nytt. Men så är det väl när man flyttar från litet till stort. Fint har vi i alla fall. Och med Hannah i huset så blir det en kvinnlig touch också, panelgardinerna i sovrummet är redan uppe, och i köket blir det nog gardiner som från början hängt på Carl Hillsgatan, om vi får till det som vi vill. Kul!!!

Det innebär att jag redan vid nio ikväll kan call it a night, äta ananas och kolla på TV. Så underbart!

Ja, så var det dags att försöka få lite fart på bloggen igen. Just nu ser livet i Göteborg ut lite såhär:


På Pluskontot:
- Lägenheten är enormt fin
- Hannah är om möjligt, ännu finare (igår väntade fika och mackor innan ikea-besöket från jobbet, idag har jag fått matlåda)
- Det är spännande och rätt skönt att ha ett "vanligt" jobb
- Jag börjar lära mig köra i Göteborg

På minuskontot:
- Jag har nog burit ungefär två ton senaste veckan
- Jag är rätt trött på Ikea nu efter fem besök senaste veckan
- Vi får ingen soffa förrän i mitten på februari
- Vi har ingen tv-bänk och inget internet än

Men nu måste jag jobba lite. Räkna med fler uppdateringar, på jobbet har jag i alla fall internet och på torsdag handlar jag nog en router på Mediamarkt för lite bredband hemma också.

Ja, en tidig morgon och jag kunde (igen) inte sova. Det har varit för många tankar, för mycket hattande och jag känner det som om ajg glömt hälften hur jag än gör. Jag vill mest få upp grejorna nu, få allting på plats och få komma igång med nån slags vardag där jag kan känna mig bekväm.

Jag hoppas att min kära Hannah och jag kommer trivas ihop i Göteborg. Jag vet att det här, som är en stor omställning för mig, måste vara gigantisk för henne, och jag kommer i alla fall göra allt för att hon ska trivas. Jag vet att det finns gott om vänner och bekanta i Göteborg som kommer bli hur glada som helst för att få träffa henne, och snart kommer ju vår lilla överraskning.

Men det är bökigt att ha flytt mitt i en produktiv period, och jag är oerhört glad att min nya arbetsledare/chef/kollega har hört och förstått mitt önskemål om att inte fylla min kalender med alltför mycket flängande. Vi har två internat i Sthlm i februari, och någon kick-off dag med projektet jag ska ansvara för. I övrigt tror jag att jag är resfri, åtminstone inte annat än över dagen.

Jag önskar att jag kunde ha fått sova tills klockan ringde halv åtta bara, istället för att vakna halv fem... 

snart. snart får jag förhoppningsvis den vardag jag drömt om i snart ett år, utan pendlande,

2009 - Year of Foundations

Lång tågresa hem, lyckades inte somna inatt på hotellet. Kanske lite nervös över presentationen på riksdagen idag, kanske lite mycket tankar inför flytten. Men allt har gått bra idag och imorgon får jag nycklar till lägenheten, och så får jag komma till Ekeby igen och sen blir det flytt i helgen!

Claes och Jenny ska förhoppningsvis hjälpa i Malmö och Fredrik och Jonas i Göteborg så det kommer bli en hyfsat ok historia, det är bara hos pappa som vi får bära helt själva, men det ska väl gå det med hoppas vi.

Min förbättring av skrivandet i bloggen gick helt åt skogen den senaste veckan. Det har varit en resa till London där emellan som ställt till det, och sedan har det varit full jäkla fart med att försöka packa ner Malmölägenheten, börja jobba igen och försöka ordna med flytten till Göteborg.

Snart är det dags för flytt. Och som jag längtar, att få slippa pendla Malmö-Göteborg. Nu blir resorna längs E6:an mer lustbetonade än tidigare.

Mer att berätta, jag skulle vilja skriva mycket, det har varit en händelserik vecka, men jag beklagar käraste bloggläsare. Jag får nöja mig med att berätta att när flytten väl är klar så ska det bli en mer aktiv blogg.

Nu drar jag och Hannah till London några dagar så det blir nog inte så mycket bloggande gjort alls faktiskt :P.

Ha det gott.

Det sköts raketer och det dracks bubbel. Och drinkar. Vi var alla lite trötta igår. Hannah för att hon blivit sjuk igen, vi andra av mer självförvållade orsaker. Och nu är det 2009. Ett nytt år, med nya utmaningar. Jag hade hoppats att januari skulle bli en månad av relativt lugn, med en lugn flytt och avslappning, en chans att slappna av innan det nya jobbet. Ha.

Dubbel-ha.

Jag har nu bokat in exakt varenda dag med aktiviteter fram tills jag formellt blir anställd. Och jag har en enorm mängd jobb som ska göras innan. Å andra sidan är jag glad att jag ska få lite extrapengar i plånboken. Det kan behövas, med tanke på att det ska köpas lite möbler och lite nytt.

Allt flyttande är nu planerat i alla fall, förutom att jag ska ringa Göteborgs energi och hitta ett bra elbolag till oss. Frågan är om man skulle investera i att köpa egna andelar i ett vindkraftverk. Då köper man sedan el till i det närmaste självkostnadspris. 13,8 öre per kWh. Eller 57,8 öre per kWh med alla skatter påslagna. Fortfarande hälften av vad de billiga bolagen har. En bra investering inför framtiden. Nackdelen är att man måste upp med pengar till andelarna.

Fast fasen vet om det inte är värt det, om man kan trolla fram pengarna på nåt vis. Nu måste jag jobba lite. Vi hörs senare!