Morgontankar vid köksbordet och utlovad jobbeskrivning
Nu är skitdagarna över. Rapporten som skulle in är inne och jag sitter här och andas några minuter innan jag ska gå till kontoret för en ganska vanlig dag på jobbet. Om det nu finns några sådana. Igår var Elmo riktigt jobbig och störig, Hannah var inte helt lycklig. Han är både trotsig och förkyld. Vilken unge skulle inte bli grinig då? Och är man hundvalp och har en massa tänder så blir det än värre.
Idag väckte han mig vid tio över sex och jag tänkte först låta honom gnälla och somna om, men insåg att det var rätt onödigt, för jag hade bara fått sova en halvtimme och det var inte värt det - jag hade bara fått en stor mängd irritationsenergi i kroppen i en halvtimme för att sedan slumra en kvart och sen gå upp ändå. Och så gick jag upp och ut och han var superduktig! Gjorde som han skulle, följde snällt med till soprummet för att slänga bajspåsen och satte sig ner när jag öppnade dörren och väntade på "varsågod", samma sak när vi gått uppför trapporna. Men han är jätteförkyld och har rinnig näsa - fast han är lika pigg som vanligt så det är nog ingen fara, han dricker bara en massa (och kissar följaktligen oftare också...)
Inatt fick jag i alla fall sova 7 timmar, det är nästan rekord. Det sliter faktiskt hårt på oss båda att ha hundvalp, det är som att vara småbarnsförälder. Vi är lite känsligare och lite tröttare, Hannah är dessutom sjuk och vi sitter fortfarande på golvet, men har gjort lite framsteg - Tv-bänkens delar har anlänt och soffan kommer ju nästa helg. Det kommer vara ett lyft. Och Hannah ska hem en vecka till Ekeby och bli ompysslad, det bli rnog superskönt för henne. Själv är jag iväg och jobbar en massa.
Annars hade jag ju utlovat nån slags beskrivning av vad det är jag gör på mitt jobb. Jag utlämnar själva arbetsplatsen, de som känner mig vet ju var det är, men vi jobbar med utbildnings- och skolutvecklingsfrågor. Jag är nån slags projektledare där, vilket titel- och lönemässigt är ett nedköp från att ha varit marknadschef på mitt förra "vanliga" jobb, innan jag blev min egen chef - men det spelar ingen roll, det är ett spännande och roligt arbete och min dröm om att faktiskt få vara med och påverka hur Sverige blir bättre på utbildningsfrågor.
Vi jobbar med fyra områden och i alla områden handlar det om att använda modern pedagogik, t.ex. genom datorspel, rollspel, teknik, eller liknande. Vi jobbar inte bara mot skolan utan mot andra organisationer, både inom offentlig och privat sektor, både nationellt och internationellt.
"Aktion" - där vi är ute och jobbar med elever och håller olika slags rollspel och simulationer i skolan. Det kan handla om t.ex. EU-frågor eller sexuell hälsa eller konsumenträtt, frågor som kanske inte är så lätt att sortera in under ett ämne. Vi gör också matematikspel för mobilen riktat mot grundskolan, och GPS-historia (historiska vandringar där man går på detektivjakt efter hemliga koordinater i en GPS och lär sig om historiska platser i staden jag bor). I det här området är jag inte sådär superaktiv men rycker in när det behövs.
"Utbildning" - där vi jobbar med vuxna. Lärare på alla nivåer, skosköterskor, kuratorer, fritidspedagoger, skolledare (rektorer och enhetschefer), politiker, höga tjänstemän, i olika frågor. Det kan vara hur man själv genomför "aktions"-grejor, men också handla om hur man blir bättre på att använda IT i skolan, hur man kan bryta gamla mönster, hur man använder communities och webblösningar för att nå ut bättre till eleverna. Här har jag ett projekt för ett fackförbund som gett oss i uppdrag att utbilda i ledarskap och kommunikation - vilket är anledningen till mina resor de närmsta veckorna.
"Utveckling" - Projekt som på olika sätt ska utveckla skolan, lärandet eller utbildningslandskapet. Hit kanske man kan räkna rapporten jag skrev åt Sveriges riksdag innan jul om deras skolmaterial, och båda de andra stora projekten jag jobbar i - ett europeiskt projekt som syftar till att utveckla gemensamma flygplatsregionala KY-utbildningar för yrken specifika för flygplatser, så att små flygplatser inte behöver köpa in dyra teorilärare utan kan blanda distanslärande med praktik på plats för exempelvis logistikpersonal och säkerhetspersonal. Det var detta projekt som jag skrivit halvtidsrapport åt nyss, vilket skapade en massa stress förra veckan. Till den här kategorin räknas också det tredje stora projektet jag jobbar i och ansvarar för, ett regionalt samverkansprojekt för att hjälpa skolor bli bättre på att lära ut entreprenöriellt tänkande i skolan, hur man får elever att själva våga tänka "projekt", "social kompetens" och hitta lösningar som inte är inrutade i en bok eller i ett klassrum, så att elever som går ut ska kunna vara bra förberedda på ett arbetsliv där man har många jobb under en livstid och där alla kanske inte är fasta anställningar (utan att alla för den skull måste bli egenföretagare). Här förstår alla att första steget är att utbilda lärarna och rektorerna i den här typen av tänk.
"Forskning" - Vi har en rad samarbetsprojekt med företag, universitet och olika institut kring forskning, bland annat kring virtuella världar och mobila lärandemiljöer, men det här området jobbar jag (tyvärr) inte så mycket i ännu.
Två av mina tre stora projekt är alltså inom Utveckling och ett inom Utbildning, och det känns rätt lagom. Jag gillar ju utvecklingsfrågorna allra, allra bäst. Utöver de tre projekten är jag involverad på ett hörn i ett antal olika processer, som vi alla är på mitt jobb. Men nu vet ni lite mer.
Idag väckte han mig vid tio över sex och jag tänkte först låta honom gnälla och somna om, men insåg att det var rätt onödigt, för jag hade bara fått sova en halvtimme och det var inte värt det - jag hade bara fått en stor mängd irritationsenergi i kroppen i en halvtimme för att sedan slumra en kvart och sen gå upp ändå. Och så gick jag upp och ut och han var superduktig! Gjorde som han skulle, följde snällt med till soprummet för att slänga bajspåsen och satte sig ner när jag öppnade dörren och väntade på "varsågod", samma sak när vi gått uppför trapporna. Men han är jätteförkyld och har rinnig näsa - fast han är lika pigg som vanligt så det är nog ingen fara, han dricker bara en massa (och kissar följaktligen oftare också...)
Inatt fick jag i alla fall sova 7 timmar, det är nästan rekord. Det sliter faktiskt hårt på oss båda att ha hundvalp, det är som att vara småbarnsförälder. Vi är lite känsligare och lite tröttare, Hannah är dessutom sjuk och vi sitter fortfarande på golvet, men har gjort lite framsteg - Tv-bänkens delar har anlänt och soffan kommer ju nästa helg. Det kommer vara ett lyft. Och Hannah ska hem en vecka till Ekeby och bli ompysslad, det bli rnog superskönt för henne. Själv är jag iväg och jobbar en massa.
Annars hade jag ju utlovat nån slags beskrivning av vad det är jag gör på mitt jobb. Jag utlämnar själva arbetsplatsen, de som känner mig vet ju var det är, men vi jobbar med utbildnings- och skolutvecklingsfrågor. Jag är nån slags projektledare där, vilket titel- och lönemässigt är ett nedköp från att ha varit marknadschef på mitt förra "vanliga" jobb, innan jag blev min egen chef - men det spelar ingen roll, det är ett spännande och roligt arbete och min dröm om att faktiskt få vara med och påverka hur Sverige blir bättre på utbildningsfrågor.
Vi jobbar med fyra områden och i alla områden handlar det om att använda modern pedagogik, t.ex. genom datorspel, rollspel, teknik, eller liknande. Vi jobbar inte bara mot skolan utan mot andra organisationer, både inom offentlig och privat sektor, både nationellt och internationellt.
"Aktion" - där vi är ute och jobbar med elever och håller olika slags rollspel och simulationer i skolan. Det kan handla om t.ex. EU-frågor eller sexuell hälsa eller konsumenträtt, frågor som kanske inte är så lätt att sortera in under ett ämne. Vi gör också matematikspel för mobilen riktat mot grundskolan, och GPS-historia (historiska vandringar där man går på detektivjakt efter hemliga koordinater i en GPS och lär sig om historiska platser i staden jag bor). I det här området är jag inte sådär superaktiv men rycker in när det behövs.
"Utbildning" - där vi jobbar med vuxna. Lärare på alla nivåer, skosköterskor, kuratorer, fritidspedagoger, skolledare (rektorer och enhetschefer), politiker, höga tjänstemän, i olika frågor. Det kan vara hur man själv genomför "aktions"-grejor, men också handla om hur man blir bättre på att använda IT i skolan, hur man kan bryta gamla mönster, hur man använder communities och webblösningar för att nå ut bättre till eleverna. Här har jag ett projekt för ett fackförbund som gett oss i uppdrag att utbilda i ledarskap och kommunikation - vilket är anledningen till mina resor de närmsta veckorna.
"Utveckling" - Projekt som på olika sätt ska utveckla skolan, lärandet eller utbildningslandskapet. Hit kanske man kan räkna rapporten jag skrev åt Sveriges riksdag innan jul om deras skolmaterial, och båda de andra stora projekten jag jobbar i - ett europeiskt projekt som syftar till att utveckla gemensamma flygplatsregionala KY-utbildningar för yrken specifika för flygplatser, så att små flygplatser inte behöver köpa in dyra teorilärare utan kan blanda distanslärande med praktik på plats för exempelvis logistikpersonal och säkerhetspersonal. Det var detta projekt som jag skrivit halvtidsrapport åt nyss, vilket skapade en massa stress förra veckan. Till den här kategorin räknas också det tredje stora projektet jag jobbar i och ansvarar för, ett regionalt samverkansprojekt för att hjälpa skolor bli bättre på att lära ut entreprenöriellt tänkande i skolan, hur man får elever att själva våga tänka "projekt", "social kompetens" och hitta lösningar som inte är inrutade i en bok eller i ett klassrum, så att elever som går ut ska kunna vara bra förberedda på ett arbetsliv där man har många jobb under en livstid och där alla kanske inte är fasta anställningar (utan att alla för den skull måste bli egenföretagare). Här förstår alla att första steget är att utbilda lärarna och rektorerna i den här typen av tänk.
"Forskning" - Vi har en rad samarbetsprojekt med företag, universitet och olika institut kring forskning, bland annat kring virtuella världar och mobila lärandemiljöer, men det här området jobbar jag (tyvärr) inte så mycket i ännu.
Två av mina tre stora projekt är alltså inom Utveckling och ett inom Utbildning, och det känns rätt lagom. Jag gillar ju utvecklingsfrågorna allra, allra bäst. Utöver de tre projekten är jag involverad på ett hörn i ett antal olika processer, som vi alla är på mitt jobb. Men nu vet ni lite mer.
05.56
Ja, det har ju sina nackdelar att gå upp sju varje morgon för att gå till jobbet. Man vaknar tidigt även på helgen. Jag har börjat att vakna minst en gång varje natt och beroende på hur stort behovet av att besöka det lilla vita rummet är så ligger jag antingen kvar, gosar in mig med Hannah och somnar om, eller så går jag upp och gör det som behövs (som om ni alla ville veta exakt dessa detaljer).
För någon vecka sen fick jag en riktigt skön kväll med Fredrik, när Elina var i Kalmar, och vi spelade Warhammer (oavgjort, bästa resultatet för kompismatcher), käkade och satt och pratade om livet, högt och lågt, bland annat om stress. Det var i höstas jag för första gången sedan den Första kraschen (den som inte var i bil utan i livet) kände att stressen ökat väldigt mycket.
Sen jag gick igenom den där livskrisen, följt av bilolyckan, så har jag varit oerhört noga med att inte stressa, men efter det slitsamma uppbrottet från Y, där jag ändå inte kände mig stressad i kroppen. Ledsen, arg, frustrerad och allt det där, javisst, men inte stressad särskilt mycket. Och perioden i stugan där jag hämtade mig, och sen träffade jag Hannah. Men nånstans runt september-oktober, när den där kunden som jag fick ta till advokat mot började bråka, när resorna till Göteborg blev fler och fler och när jag och Hannah kom in i en fas av vår relation där det inte längre gick riktigt att "bara träffas" utan där vi behövde välja lite om vi skulle våga satsa och uppgradera relationen till ett förhållande - ja, nånstans i alla dessa processer så började stressen komma sig smygande på mig.
Och nånstans där insåg jag också att hur mycket jag än älskar att vara en fri entreprenör, hur mycket jag än vill hitta på spännande nya projekt och lösa världens utmaningar, så är stress något som jag måste akta mig för framöver. Jag är van vid att köra på 180% av normal arbetskapacitet. Innan kraschen kunde jag utan att känna mig stressad, jobba minst 60 timmar i veckan. Det går inte längre. En 60-timmarsvecka så är jag helt slut.
Och i höstas började det bli rätt många veckor där stressen gradvis, utan att nånsin egentligen vara uppe i panikläge, blev mer och mer påtaglig. Osäkerhet kring framtiden, ekonomin, en eventuell flytt och hur relationen skulle påverkas av mina val, blev något som skapade en underbyggd stress. Jag blev irriterad, grinig, sov illa nästan varje natt, men försökte ändå hålla uppe nån slags vardag. Det finns en poäng i det. Om man ger efter och stannar till när stressen börjar knacka på så slår den in dörren. Det håller inte. Man måste handskas med den som en slags bomb, försiktigt och metodiskt.
Jag har längtat enormt efter att få den här stabiliteten, och jag hoppas kunna hitta en vardag med en bra balans av samboliv, jobb, vänner och egentid (det sista är svårast att få till, men också viktigt som attan, att kunna ha tid när man bara är med sig själv, oavsett om det är promenerande, läsande, skrivande, eller spelrelaterat i någon form). Nu när jag jobbar hela dagarna och inte är min egen längre, så måste jag ju se till att skapa den tiden efter arbetstidens slut, bland kvällar och helger. Och helst göra det utan att jag blir stressad över allt annat jag "borde" göra.
Som just nu, när jag "borde" sova. Eller fixa med lägenheten. Det är inte kul att leva i kaos, och på ekonomifronten försöker jag bringa ordning i hushållsbudgeten, vilket är lite svårt för min första lön kommer ju inte förrän om en månad och när jag bara hade min egen firma och levde i en resväska och ett rum på nitton kvadrat så var inte utgifterna något att bry sig om. Nu är det två lägenheter som det ska redas i, så jag måste klura och dona och fixa. Man måste ha lite koll.
Så stressen ligger kvar lite latent i kroppen och jag behöver få mer tid att bara vara. Inte bara fixa, dona, jobba, laga mat, spika tavlor, bära ner sopor. Vi har mycket sånt nu när vi har så mycket lådor och kartonger. Ni vet. Bara vara. Det hade varit skönt. Men det kommer ju med tiden också, såklart. Jag bara önskar den tiden vore här NU. Och snart kommer det en överraskning som kommer hjälpa till att stressa ner.
Jag avslutar med att visa en bild från Svenska Dagbladet, som man nog bara får se om man är uppe tidigt. Någon på nattredaktionen skapade den här bilden, jag tror att om några timmar är den inte kvar längre men jag har förevigat detta fantastiska montage på försvarsminister Tolgfors, som inte är helt politiskt korrekt (rysk mössa, kalasjnikov?)
För någon vecka sen fick jag en riktigt skön kväll med Fredrik, när Elina var i Kalmar, och vi spelade Warhammer (oavgjort, bästa resultatet för kompismatcher), käkade och satt och pratade om livet, högt och lågt, bland annat om stress. Det var i höstas jag för första gången sedan den Första kraschen (den som inte var i bil utan i livet) kände att stressen ökat väldigt mycket.
Sen jag gick igenom den där livskrisen, följt av bilolyckan, så har jag varit oerhört noga med att inte stressa, men efter det slitsamma uppbrottet från Y, där jag ändå inte kände mig stressad i kroppen. Ledsen, arg, frustrerad och allt det där, javisst, men inte stressad särskilt mycket. Och perioden i stugan där jag hämtade mig, och sen träffade jag Hannah. Men nånstans runt september-oktober, när den där kunden som jag fick ta till advokat mot började bråka, när resorna till Göteborg blev fler och fler och när jag och Hannah kom in i en fas av vår relation där det inte längre gick riktigt att "bara träffas" utan där vi behövde välja lite om vi skulle våga satsa och uppgradera relationen till ett förhållande - ja, nånstans i alla dessa processer så började stressen komma sig smygande på mig.
Och nånstans där insåg jag också att hur mycket jag än älskar att vara en fri entreprenör, hur mycket jag än vill hitta på spännande nya projekt och lösa världens utmaningar, så är stress något som jag måste akta mig för framöver. Jag är van vid att köra på 180% av normal arbetskapacitet. Innan kraschen kunde jag utan att känna mig stressad, jobba minst 60 timmar i veckan. Det går inte längre. En 60-timmarsvecka så är jag helt slut.
Och i höstas började det bli rätt många veckor där stressen gradvis, utan att nånsin egentligen vara uppe i panikläge, blev mer och mer påtaglig. Osäkerhet kring framtiden, ekonomin, en eventuell flytt och hur relationen skulle påverkas av mina val, blev något som skapade en underbyggd stress. Jag blev irriterad, grinig, sov illa nästan varje natt, men försökte ändå hålla uppe nån slags vardag. Det finns en poäng i det. Om man ger efter och stannar till när stressen börjar knacka på så slår den in dörren. Det håller inte. Man måste handskas med den som en slags bomb, försiktigt och metodiskt.
Jag har längtat enormt efter att få den här stabiliteten, och jag hoppas kunna hitta en vardag med en bra balans av samboliv, jobb, vänner och egentid (det sista är svårast att få till, men också viktigt som attan, att kunna ha tid när man bara är med sig själv, oavsett om det är promenerande, läsande, skrivande, eller spelrelaterat i någon form). Nu när jag jobbar hela dagarna och inte är min egen längre, så måste jag ju se till att skapa den tiden efter arbetstidens slut, bland kvällar och helger. Och helst göra det utan att jag blir stressad över allt annat jag "borde" göra.
Som just nu, när jag "borde" sova. Eller fixa med lägenheten. Det är inte kul att leva i kaos, och på ekonomifronten försöker jag bringa ordning i hushållsbudgeten, vilket är lite svårt för min första lön kommer ju inte förrän om en månad och när jag bara hade min egen firma och levde i en resväska och ett rum på nitton kvadrat så var inte utgifterna något att bry sig om. Nu är det två lägenheter som det ska redas i, så jag måste klura och dona och fixa. Man måste ha lite koll.
Så stressen ligger kvar lite latent i kroppen och jag behöver få mer tid att bara vara. Inte bara fixa, dona, jobba, laga mat, spika tavlor, bära ner sopor. Vi har mycket sånt nu när vi har så mycket lådor och kartonger. Ni vet. Bara vara. Det hade varit skönt. Men det kommer ju med tiden också, såklart. Jag bara önskar den tiden vore här NU. Och snart kommer det en överraskning som kommer hjälpa till att stressa ner.
Jag avslutar med att visa en bild från Svenska Dagbladet, som man nog bara får se om man är uppe tidigt. Någon på nattredaktionen skapade den här bilden, jag tror att om några timmar är den inte kvar längre men jag har förevigat detta fantastiska montage på försvarsminister Tolgfors, som inte är helt politiskt korrekt (rysk mössa, kalasjnikov?)
flyttdags
Ja, en tidig morgon och jag kunde (igen) inte sova. Det har varit för många tankar, för mycket hattande och jag känner det som om ajg glömt hälften hur jag än gör. Jag vill mest få upp grejorna nu, få allting på plats och få komma igång med nån slags vardag där jag kan känna mig bekväm.
Jag hoppas att min kära Hannah och jag kommer trivas ihop i Göteborg. Jag vet att det här, som är en stor omställning för mig, måste vara gigantisk för henne, och jag kommer i alla fall göra allt för att hon ska trivas. Jag vet att det finns gott om vänner och bekanta i Göteborg som kommer bli hur glada som helst för att få träffa henne, och snart kommer ju vår lilla överraskning.
Men det är bökigt att ha flytt mitt i en produktiv period, och jag är oerhört glad att min nya arbetsledare/chef/kollega har hört och förstått mitt önskemål om att inte fylla min kalender med alltför mycket flängande. Vi har två internat i Sthlm i februari, och någon kick-off dag med projektet jag ska ansvara för. I övrigt tror jag att jag är resfri, åtminstone inte annat än över dagen.
Jag önskar att jag kunde ha fått sova tills klockan ringde halv åtta bara, istället för att vakna halv fem...
snart. snart får jag förhoppningsvis den vardag jag drömt om i snart ett år, utan pendlande,
2009 - Year of Foundations
Jag hoppas att min kära Hannah och jag kommer trivas ihop i Göteborg. Jag vet att det här, som är en stor omställning för mig, måste vara gigantisk för henne, och jag kommer i alla fall göra allt för att hon ska trivas. Jag vet att det finns gott om vänner och bekanta i Göteborg som kommer bli hur glada som helst för att få träffa henne, och snart kommer ju vår lilla överraskning.
Men det är bökigt att ha flytt mitt i en produktiv period, och jag är oerhört glad att min nya arbetsledare/chef/kollega har hört och förstått mitt önskemål om att inte fylla min kalender med alltför mycket flängande. Vi har två internat i Sthlm i februari, och någon kick-off dag med projektet jag ska ansvara för. I övrigt tror jag att jag är resfri, åtminstone inte annat än över dagen.
Jag önskar att jag kunde ha fått sova tills klockan ringde halv åtta bara, istället för att vakna halv fem...
snart. snart får jag förhoppningsvis den vardag jag drömt om i snart ett år, utan pendlande,
2009 - Year of Foundations
Nostalgitripp - i dubbelbemärkelse
Tänk så länge sen det känns, men det är faktiskt bara lite över ett år sen den här videon spelades in.
Om jag backar mitt liv 18 månader så har det gått fortare än någonsin att förändras. Backa 24 så har vi ännu större förändring. För två år sen var jag fast anställd men hade en längtan av att komma bort från jobbet som realiserades våren efteråt.
Märkligt hur fort livet skiftar. Nu är jag trött på det. Jag känner hur jag förändras hela tiden och det känns som om processen som påbörjades för flera år sen med sjukskrivning och sedan olyckan, med allt som hänt, har förändrat mig. Mindre passion och glöd, mer vuxenliv. Och en alltmer växande längtan av att slå mig ner och hitta rötter. Det var faktiskt ett av mina årsmål jag gjorde förra nyåret. Att jag skulle ha hittat en plats att slå ner rötterna på.
Men ibland hittar man fina minnen från förr. Som nätterna i Barca, eller vad säger du Fredrik? ;-)
Om jag backar mitt liv 18 månader så har det gått fortare än någonsin att förändras. Backa 24 så har vi ännu större förändring. För två år sen var jag fast anställd men hade en längtan av att komma bort från jobbet som realiserades våren efteråt.
Märkligt hur fort livet skiftar. Nu är jag trött på det. Jag känner hur jag förändras hela tiden och det känns som om processen som påbörjades för flera år sen med sjukskrivning och sedan olyckan, med allt som hänt, har förändrat mig. Mindre passion och glöd, mer vuxenliv. Och en alltmer växande längtan av att slå mig ner och hitta rötter. Det var faktiskt ett av mina årsmål jag gjorde förra nyåret. Att jag skulle ha hittat en plats att slå ner rötterna på.
Men ibland hittar man fina minnen från förr. Som nätterna i Barca, eller vad säger du Fredrik? ;-)
Dags att öppna dörren
Ja, efter en herrans massa bloggande tänkte jag att det nog är dags att ta bort det lösenord som jag haft rätt länge. Jag hade det primärt när jag en gång i tiden funderade på att sluta mitt förra arbete vilket jag ju till slut gjorde. Men nu öppnar jag dörren igen och skriver om allt möjligt. Det innebär att jag måste börja jobba lite mer med kategorier. Det kommer bli slitigt att ändra en massa gamla inläg, men jag får väl försöka.
Välkommen in!
Söndag och tillbaka i Malmö
Ja, så var man tillbaka i Malmö. Jag hade glömt slänga räkorna som jag tagit ur frysen för att de var för gamla. Det luktade allt annat än sommaräng i lägenheten och jag har nu vädrat. Och jag fick skjuts hem, efter att ha spenderat helgen i Ekeby med Hannah och hennes familj.
Nu är en av fyra extremt hektiska veckor avklarade och jag väntar med spänning på de andra. Min kväll kommer bara handla om jobb, jag har en del saker som måste göras klara inför mötet i Madrid. Jag åker ner på tisdag, förbereder ihop med Karl och sen är det möte hela onsdagen. På torsdag kväll är det en middag med några nyckelpersoner som vi ska delta på och jag antar att torsdag dag ska bli utveckling av projektet.
Fredrik fyller år på onsdag förresten och det innebär att Bennie (väl?) fyller år på tisdag tror jag :-). Jag måste tillstå att jag är helt borta när det gäller födelsedagar, kan glömma bort datum väldigt lätt. Märkligt, med tanke på att jag har bra nummerminne.
Just nu är det mycket lägenhetssökningar. Jag tror att steg 1 var att inse att den sortens lägenhet jag vill skaffa har jag inte råd med, utan det får bli något som mer motsvarar ekonomin, även om det innebär att inte bo så stort eller så centralt som hade varit önskvärt. Och så får det bli en satsning på något större på sikt istället. Om några år kanske.
Jag har fått en ny design förresten. Hannah hjälpte mig lite. Och med lite menar jag att hon gjorde allt och jag satt bredvid och sa ungefär vad jag ville ha - 20 minuter senare så hade jag fått inte bara en nytagen bild utan även en ny bloggdesign som känns trevlig och fräsch. Fantastiskt!
Jaa, vad mer att rapportera. Nästan inga kommentarer kring att jag ska flytta till Göteborg här i bloggen. Antingen är folk lättade över att jag ska få fast jobb (hej mamma!), eller så är de oroliga att de inte ska få se mig mer (Åstorparna?), men det har varit rysligt tyst i alla fall.
Nu blir det Madrid i veckan och förhoppningsvis ska jag kunna använda blåtanden för att ta bilder med mobilen så ni kan få se lite vyer därifrån. Bloggen blir ju så mycket roligare med bilder.
Så, nu har jag bloggat, nu blir det arbeit. In i dimman, fast inte lika roligt som när det är fest.
Nu är en av fyra extremt hektiska veckor avklarade och jag väntar med spänning på de andra. Min kväll kommer bara handla om jobb, jag har en del saker som måste göras klara inför mötet i Madrid. Jag åker ner på tisdag, förbereder ihop med Karl och sen är det möte hela onsdagen. På torsdag kväll är det en middag med några nyckelpersoner som vi ska delta på och jag antar att torsdag dag ska bli utveckling av projektet.
Fredrik fyller år på onsdag förresten och det innebär att Bennie (väl?) fyller år på tisdag tror jag :-). Jag måste tillstå att jag är helt borta när det gäller födelsedagar, kan glömma bort datum väldigt lätt. Märkligt, med tanke på att jag har bra nummerminne.
Just nu är det mycket lägenhetssökningar. Jag tror att steg 1 var att inse att den sortens lägenhet jag vill skaffa har jag inte råd med, utan det får bli något som mer motsvarar ekonomin, även om det innebär att inte bo så stort eller så centralt som hade varit önskvärt. Och så får det bli en satsning på något större på sikt istället. Om några år kanske.
Jag har fått en ny design förresten. Hannah hjälpte mig lite. Och med lite menar jag att hon gjorde allt och jag satt bredvid och sa ungefär vad jag ville ha - 20 minuter senare så hade jag fått inte bara en nytagen bild utan även en ny bloggdesign som känns trevlig och fräsch. Fantastiskt!
Jaa, vad mer att rapportera. Nästan inga kommentarer kring att jag ska flytta till Göteborg här i bloggen. Antingen är folk lättade över att jag ska få fast jobb (hej mamma!), eller så är de oroliga att de inte ska få se mig mer (Åstorparna?), men det har varit rysligt tyst i alla fall.
Nu blir det Madrid i veckan och förhoppningsvis ska jag kunna använda blåtanden för att ta bilder med mobilen så ni kan få se lite vyer därifrån. Bloggen blir ju så mycket roligare med bilder.
Så, nu har jag bloggat, nu blir det arbeit. In i dimman, fast inte lika roligt som när det är fest.
tröttis på tåget
Inne på sjätte timmen tåg idag. Det blev en succé på riksdagen i alla fall även om jag nästan blev nersprungen av Bodström på vägen ut, han hade bråttom hem verkade det som.
Ja, så var det bestämt till mångas sorg och vissas glädje, att det skulle bli en anställning igen. Inte vilken som helst i och för sig, utan där man kunde flexa sovmorgon och jobba hemma om man ville och sådär. Och så fick man jobba med rollspel och skola, och det var ju trevligt.
Även om Skåne var närmre hans hjärta än västkusten, så var det framförallt de personliga värdena i trygghet, att inte oroa sig. Han hade märkt att stress påverkade honom mycket mer än förr, att han blev uppjagad lättare. Och han tänkte inte förfalla i gamla mönster så det gällde att kanske äntligen, äntligen försöka hitta hem och slå ner bopålarna.
Det enda han ångrade var att han inte fick möjligheten att titta sig om efter ett annat jobb i skåne som alternativ. Men vilket annat jobb skulle kunna ge honom den friheten, där han inte behövde tänka på kommersiella kunder, utan där projektet stod i centrum istället, eftersom det var en kommunal organisation?
Men han skulle sakna allt, kunna droppa in i Eslöv på eftermiddagarna och snacka skit. Kunna gå ner till havet. Men han tänkte komma tillbaka ofta. Och han skulle inte behöva jobba helger mer, kanske rentav kunna släppa jobbet lite. Och firman fanns ju kvar, om än som hobby igen, som den en gång började.
Det skulle bli ännu viktigare för honom att hålla kontakten med Åstorpsgänget.... komma ner för spel och annat. En sak var säker. Han hade aldrig längtat så mycket efter trygghet och vardag som nu... puh. kunna stänga av jobbet när man kom hem och bara vara.
Ja, så var det bestämt till mångas sorg och vissas glädje, att det skulle bli en anställning igen. Inte vilken som helst i och för sig, utan där man kunde flexa sovmorgon och jobba hemma om man ville och sådär. Och så fick man jobba med rollspel och skola, och det var ju trevligt.
Även om Skåne var närmre hans hjärta än västkusten, så var det framförallt de personliga värdena i trygghet, att inte oroa sig. Han hade märkt att stress påverkade honom mycket mer än förr, att han blev uppjagad lättare. Och han tänkte inte förfalla i gamla mönster så det gällde att kanske äntligen, äntligen försöka hitta hem och slå ner bopålarna.
Det enda han ångrade var att han inte fick möjligheten att titta sig om efter ett annat jobb i skåne som alternativ. Men vilket annat jobb skulle kunna ge honom den friheten, där han inte behövde tänka på kommersiella kunder, utan där projektet stod i centrum istället, eftersom det var en kommunal organisation?
Men han skulle sakna allt, kunna droppa in i Eslöv på eftermiddagarna och snacka skit. Kunna gå ner till havet. Men han tänkte komma tillbaka ofta. Och han skulle inte behöva jobba helger mer, kanske rentav kunna släppa jobbet lite. Och firman fanns ju kvar, om än som hobby igen, som den en gång började.
Det skulle bli ännu viktigare för honom att hålla kontakten med Åstorpsgänget.... komma ner för spel och annat. En sak var säker. Han hade aldrig längtat så mycket efter trygghet och vardag som nu... puh. kunna stänga av jobbet när man kom hem och bara vara.
höstmorgon på tåget
Nu sitter jag på ett tåg som susar fram genom Smålands skogar. Här finns det alla möjligheter att tänka. Jag har en hel hög med olika arbetsuppgifter som väntar mig, och jag ska ta mig an nästa alldeles strax, men ville ha en liten paus i min vardag. Helst hade jag velat ringa Hannah, men täckningen är så usel på tåget och hon verkar inte vara online, så hon är nog redan på väg till Malmö med sin kompis Petra.
Kommer inte ses förrän på fredag, huu. Men å andra sidan ska jag spendera hela helgen där med henne, och förhoppningsvis vill hon spendera nästa med mig när jag återigen varit borta i nästan en vecka, Madrid den här gången. Ska i och för sig bli väldigt skönt med lite sol, men det är flänga, flänga nu och jag längtar efter helgen, ska stänga av telefonen helt och bara umgås med Hannah lite grann.
Snart är allt flängande över. Åtminstone det flängande som innebär att jag åker till Göteborg. Hade jag bott i Göteborg hade dessa tre veckor inte varit tre veckor med totalt 12 dagar hemifrån, utan 4.
I veckan ska jag kolla på tre lägenheter. Två av dem är heta kandidater. Båda ligger på Johanneberg, ett trevligt område precis söder om hjärtat av Göteborg. Den ena är lite mindre, ligger närmre centrum, på promenadavstånd till Avenyn (och inte promenadavstånd så som mäklarna säljer, utan i verkligheten - mäklare måste vara utrustade med maratonkroppar för man kan bo upp till en mil från avenyn och ändå heter det "Avenyn ligger på promenadavstånd").
Det ska bli spännande att se vad som ska hända. Men samtidigt känner jag att pengarnas tyngd vilar över mig nu, det blir tight och hårt och slitigt. Det är lite tight, helt enkelt. Men oj vad jag längtar efter att få ett hem. Så det får gå helt enkelt.
Kommer inte ses förrän på fredag, huu. Men å andra sidan ska jag spendera hela helgen där med henne, och förhoppningsvis vill hon spendera nästa med mig när jag återigen varit borta i nästan en vecka, Madrid den här gången. Ska i och för sig bli väldigt skönt med lite sol, men det är flänga, flänga nu och jag längtar efter helgen, ska stänga av telefonen helt och bara umgås med Hannah lite grann.
Snart är allt flängande över. Åtminstone det flängande som innebär att jag åker till Göteborg. Hade jag bott i Göteborg hade dessa tre veckor inte varit tre veckor med totalt 12 dagar hemifrån, utan 4.
I veckan ska jag kolla på tre lägenheter. Två av dem är heta kandidater. Båda ligger på Johanneberg, ett trevligt område precis söder om hjärtat av Göteborg. Den ena är lite mindre, ligger närmre centrum, på promenadavstånd till Avenyn (och inte promenadavstånd så som mäklarna säljer, utan i verkligheten - mäklare måste vara utrustade med maratonkroppar för man kan bo upp till en mil från avenyn och ändå heter det "Avenyn ligger på promenadavstånd").
Det ska bli spännande att se vad som ska hända. Men samtidigt känner jag att pengarnas tyngd vilar över mig nu, det blir tight och hårt och slitigt. Det är lite tight, helt enkelt. Men oj vad jag längtar efter att få ett hem. Så det får gå helt enkelt.
Beslut fattade
Det har varit många turer, men nu har jag accepterat erbjudandet från Göteborg och kommer lägga firman som sidoverksamhet från 1feb nästa år.
(Det här inlägget är redigerat då bloggen numera är publik)
(Det här inlägget är redigerat då bloggen numera är publik)
change
Ja... nu har förändringens vindar slagit till igen. Det konventionella och det okonventionella korsar än en gång vägar. Den Björn som vill stå som internationell vägdelare och den som vill ha det trygga hemmalivet får återigen slåss om uppmärksamheten. Men en sak visste jag redan förra hösten, att trygghet blir allt viktigare för mig, att inte flacka runt lika mycket.
Vi får se vilka beslut som väntar. Snart blir det frukost. En styck gosig fröken kom överraskande igår och det blir ostomelett till frukost. Det har varit otroligt skönt, precis som Fredrik så har Hannah i den här processen hela tiden vurmat för att jag ska göra det som känns bäst för mig, inte lagt några personliga aspekter på problemet alls utan bara stöttat helt och hållet utifrån mitt perspektiv och vad jag själv vill.
Nu måste jag jobba och när Hannahn vaknar blir det frukostbreak. :)
Ikväll blir det övertidsjobb och mer funderande kring analyser om vad jag ska göra.
Vi får se vilka beslut som väntar. Snart blir det frukost. En styck gosig fröken kom överraskande igår och det blir ostomelett till frukost. Det har varit otroligt skönt, precis som Fredrik så har Hannah i den här processen hela tiden vurmat för att jag ska göra det som känns bäst för mig, inte lagt några personliga aspekter på problemet alls utan bara stöttat helt och hållet utifrån mitt perspektiv och vad jag själv vill.
Nu måste jag jobba och när Hannahn vaknar blir det frukostbreak. :)
Ikväll blir det övertidsjobb och mer funderande kring analyser om vad jag ska göra.
när stormen river öppen sjö...
Åt frukost i Ekeby innan jag trotsade regn och rusk för att åka till stugan och jobba. Här är så väldigt fint även när det blåser. Fantastisk plats. Kaffet brygger och är klart nu, ska hälla upp en termos så det håller sig under dagen.
Som vanligt stora omställningar i mitt liv. Alltid. Är så trött på det. Vill ha en plats som jag inte behöver flytta från om ett år eller två, en plats som kan bli hemma under en period på minst 5 år.
Nu är min kära mor hemma från Egypten igen. Det var ju lite osäkert, med tanke på att flygbolaget de åkte med var Sterling... trogna läsare såg hennes rapport från värmen. Jag skrev inte så mycket om hennes resa, jag tycker min mamma ska starta en egen blogg, det hade väl varit en bra idé? Jag är säker på att Hannah skulle ställa upp och göra designen om jag bad henne riktigt snällt. Mamma, börja blogga! Du har tid över varje dag och det kan bli riktigt roligt. Många av mina läsare skulle säkert följa din blogg med. Det är väl en bra idé? Det är buslätt och du kan skriva om quiltning, hemmapyssel och annat som du är så himla bra på. :)
På onsdag åker vinterdäcken på, nu är hösten och vintern här. Hu...
Som vanligt stora omställningar i mitt liv. Alltid. Är så trött på det. Vill ha en plats som jag inte behöver flytta från om ett år eller två, en plats som kan bli hemma under en period på minst 5 år.
Nu är min kära mor hemma från Egypten igen. Det var ju lite osäkert, med tanke på att flygbolaget de åkte med var Sterling... trogna läsare såg hennes rapport från värmen. Jag skrev inte så mycket om hennes resa, jag tycker min mamma ska starta en egen blogg, det hade väl varit en bra idé? Jag är säker på att Hannah skulle ställa upp och göra designen om jag bad henne riktigt snällt. Mamma, börja blogga! Du har tid över varje dag och det kan bli riktigt roligt. Många av mina läsare skulle säkert följa din blogg med. Det är väl en bra idé? Det är buslätt och du kan skriva om quiltning, hemmapyssel och annat som du är så himla bra på. :)
På onsdag åker vinterdäcken på, nu är hösten och vintern här. Hu...
Fredag i stugan, del II
Som utlovat kommer här en bild på Miss Johansson:
Fredag i stugan
På vägen hem idag ringde Jenny, min kära gudsons mamma, och pratade lite om allt och inget. Jag nämnde att min lägenhet på nitton kvadrat är för liten. Hon föreslog att jag skulle bosätta mig i stugan, där är ju så fint. Och det är ju alldeles sant, det är väldigt fint här. Bara lite långt till ALLT. Men väldigt fint.
Å andra sidan ska jag få ett erbjudande från Göteborg redan nästa vecka att ta ställning till, det gick fort. Vi får väl se var det landar... och vad jag väljer att göra. Mitt liv förändras ständigt. När ska jag egentligen äntligen få slå mig till ro och inte flänga så mycket?
Ikväll ska jag förbereda spelet för imorgon och slappa lite. Skönt! Snart kommer det en bild på Hannah också, för de som är nyfikna (vilket förmodligen är större delen av läsekretsen).
Å andra sidan ska jag få ett erbjudande från Göteborg redan nästa vecka att ta ställning till, det gick fort. Vi får väl se var det landar... och vad jag väljer att göra. Mitt liv förändras ständigt. När ska jag egentligen äntligen få slå mig till ro och inte flänga så mycket?
Ikväll ska jag förbereda spelet för imorgon och slappa lite. Skönt! Snart kommer det en bild på Hannah också, för de som är nyfikna (vilket förmodligen är större delen av läsekretsen).
Höstmorgon
Brasan är tänd, pulverkaffet står på bordet och jag sitter och ser ut över sjön. Arbetsplatsen är fantastisk. Jag saknar lite grann att kunna göra sånt här oftare. Den här stugan trivs jag verkligen i. Det känns som om mitt liv går i 190 igen. Jag vet inte vad det är, men det är klart att osäkerheten ökas av att jag har kunder som helt ignorerat ett stort kontrakt med mig.
Jag klarar liksom inte av för mycket friktion i mitt liv. Det var en tankeprocess som sattes igång under veckan jag fyllde år, när jag för första gången stressade mig till gult kort, dvs att jag var på väg att inte bara "ha mycket att göra" utan få en del skadlig stress. Då funderade jag en del. Jag får enorm stress av att inte ha trygghet framöver. Ju äldre jag blir, desto viktigare blir trygghet. Att kunna lita på saker och människor omkring mig, veta att projekt såväl som personer är ungefär på samma humör och i samma läge varje gång. Och så kan ju projekt vara, men sällan människor. :P
Jag har många gånger fått höra att jag är lösningsorienterad. Om jag hör om ett problem vill jag fixa det. Men en del problem är antingen så komplexa eller så långsiktiga i projekten att jag inte kan fixa dem. Eller så är det inte jag som styr alla parametrar, som i fallet med kunden och kontraktet. Då blir jag frustrerad och stressad. Jag hatar att känna mig utlämnad till andra människors beslut - att inte vara herre över mitt eget öde. Men egentligen handlar det väl bara om att veta vad man vill och sen inte vika från sin egen linje. Ibland är jag för kompromissvillig och säger inte ifrån. Sånt måste jag sluta med. Men det är inte lätt, jag är van att man inte är bråkig.
Jag klarar liksom inte av för mycket friktion i mitt liv. Det var en tankeprocess som sattes igång under veckan jag fyllde år, när jag för första gången stressade mig till gult kort, dvs att jag var på väg att inte bara "ha mycket att göra" utan få en del skadlig stress. Då funderade jag en del. Jag får enorm stress av att inte ha trygghet framöver. Ju äldre jag blir, desto viktigare blir trygghet. Att kunna lita på saker och människor omkring mig, veta att projekt såväl som personer är ungefär på samma humör och i samma läge varje gång. Och så kan ju projekt vara, men sällan människor. :P
Jag har många gånger fått höra att jag är lösningsorienterad. Om jag hör om ett problem vill jag fixa det. Men en del problem är antingen så komplexa eller så långsiktiga i projekten att jag inte kan fixa dem. Eller så är det inte jag som styr alla parametrar, som i fallet med kunden och kontraktet. Då blir jag frustrerad och stressad. Jag hatar att känna mig utlämnad till andra människors beslut - att inte vara herre över mitt eget öde. Men egentligen handlar det väl bara om att veta vad man vill och sen inte vika från sin egen linje. Ibland är jag för kompromissvillig och säger inte ifrån. Sånt måste jag sluta med. Men det är inte lätt, jag är van att man inte är bråkig.
Laget
Jag har ju velat länge. När det gäller vilket lag man håller på. Jag var HIF:are i fotboll som ung, sen blev jag efter tio år i Malmö blåvit, men sanningen är att jag inte verkligen brinner för nåt lag. Lite känns det skumt att gå tillbaka när man väl bytt till ett annat lag. Jag är nog blåvit hela vägen.
Men i Hockey är det annorlunda. Jag är ju inget jättesportfan, men Rögle BK har alltid varit underdoggen som velat ta sig upp och jag har hållit på dem sen jag var liten. Och gör det fortfarande. Det var en ovanlig känsla att känna: "WOW, mitt lag har gått upp i elitserien". Som om jag var ett verkligt fan. Jag får väl se till att åka på nån match.
Om allt går vägen så ska det där visa Rögle BK:s youtubevideo för den officiella kampsången. Som är sådär. Men det är Rögle.
Men i Hockey är det annorlunda. Jag är ju inget jättesportfan, men Rögle BK har alltid varit underdoggen som velat ta sig upp och jag har hållit på dem sen jag var liten. Och gör det fortfarande. Det var en ovanlig känsla att känna: "WOW, mitt lag har gått upp i elitserien". Som om jag var ett verkligt fan. Jag får väl se till att åka på nån match.
Om allt går vägen så ska det där visa Rögle BK:s youtubevideo för den officiella kampsången. Som är sådär. Men det är Rögle.
på tåget, en hemlighet avslöjad.
Rätt länge sen jag skrev en ren tågpost. Men nu sitter jag på X2000. Inte i tid. Det är de aldrig. Igår var vi tjugo minuter sena. Idag är vi 45 minuter sena, men vi är inte framme än. Och jag funderar på att gå till bistron igen. Imorgon ska jag inte jobba ett SKIT faktiskt.
Ska bara umgås med Hannah. Hon heter så. Det är väl dags att berätta att vi ses rätt regelbundet. Vi är inte ihop, vi är nog inte riktigt redo för det nån av oss riktigt än, men vi ses såpass regelbundet att jag knappast kan smyga med det längre. Hon är ung, och jag orkar inte riktigt höra alla "roliga" skämt eller pikar om det, för jag har ju hört de flesta redan. Det var inte planerat att vi skulle börja ses. Det blev så och vi ses. Vi har faktiskt setts rätt länge nu, sen i början av juli. Hon är fin!!
Och vi har det bra. Det är svårt för mig som alltid brukar vara intensiv att se hur det funkar när man inte rusar. Jag vet inte vart det leder, jag bara finns till och tycker att vi har väldigt trevligt ihop och att det funkar bra. Det är väl mest att vi är på olika platser i livet som utmanar stort. Jag vet ju liksom vilka utmaningar som kan komma i relationer som har stora åldersskillnader, jag har ju haft sådana förr. Men en sak i taget, låt oss inte måla fan på väggen. Vi har det rysligt trevligt ihop!
Men så länge vi tycker om varandra, har roligt ihop, funkar, och särskilt när jag kan känna mig uppskattad för den jag är, då kommer jag bara njuta och vara lycklig över det vi har. Och att hon inte alls köper när mina försvarsmekanismer försöker säga åt mig att automatiskt underkasta mig allting. Då blir hon arg och säger ifrån att jag inte ska mesa utan säga ifrån vad jag vill. Det är underbart trevligt. Och utmanande. Och så är det rätt skönt att umgås med nån som inte har föräldrar från helvetet utan där familjen faktiskt uppskattar att hon träffar en person som bryr sig och som är vänlig.
Vi har varit ganska hemliga ganska länge. Vi har väl inte velat göra nånting officiellt och vi är fortfarande inte ihop och umgås inte med varandras vänner eller så. Men fler och fler av er läsare känner till henne nu och det känns märkligt att inte kunna skriva om henne när vi ändå spenderar en del tid ihop, det blir liksom luckor i berättelsen om mitt liv. och det vill jag inte.
Jag har väl för länge sen förlorat rätten att skriva om "det här känns bra" och så vidare, för så brukar jag ju skriva, så jag skriver inget sånt. Jag säger bara att det är nyttigt som fasen för Flintberg att umgås med någon som INTE är liten och eländig utan som faktiskt har en egen vilja. Och som absolut inte vill att jag ska vara "kameleonten" som anpassar mig, utan hellre vara mig själv. Snacka om utmaning för mig. Vara sig själv, hur gör man då? Tack för att du hjälper mig vara MIG!
I alla fall, det var inte tänkt som en jättestor grej att berätta om det här, men nu vet ni som läser att vi ses och jag kan skriva att jag ska träffa Hannah och jag kan berätta att vi har det bra. Och att hon är omtänksam, det var länge sen jag fick present av en tjej bara sådär spontant (flaggboken, som jag fick en dag bara för att...). Sånt ger ju plus. Och som uppskattar när jag beställer på restaurangen, som har känsla för stil och smak i kläder, som ser bra ut, är smart, rolig och kärleksfull.
Och är det inte lite imponerande av mig att vi setts i snart fyra månader och varken är förlovade, gifta eller sambos? Men faktiskt tycker om varandra ändå och ses regelbundet?
Så nu kan jag skriva här på bloggen om henne. Det är bra. Puss på dig hjärtat! Du är bäst! Bio imorgon?
För övrigt är jag sur på SJ. Nu uppgår förseningen till 1 timme.
Ska bara umgås med Hannah. Hon heter så. Det är väl dags att berätta att vi ses rätt regelbundet. Vi är inte ihop, vi är nog inte riktigt redo för det nån av oss riktigt än, men vi ses såpass regelbundet att jag knappast kan smyga med det längre. Hon är ung, och jag orkar inte riktigt höra alla "roliga" skämt eller pikar om det, för jag har ju hört de flesta redan. Det var inte planerat att vi skulle börja ses. Det blev så och vi ses. Vi har faktiskt setts rätt länge nu, sen i början av juli. Hon är fin!!
Och vi har det bra. Det är svårt för mig som alltid brukar vara intensiv att se hur det funkar när man inte rusar. Jag vet inte vart det leder, jag bara finns till och tycker att vi har väldigt trevligt ihop och att det funkar bra. Det är väl mest att vi är på olika platser i livet som utmanar stort. Jag vet ju liksom vilka utmaningar som kan komma i relationer som har stora åldersskillnader, jag har ju haft sådana förr. Men en sak i taget, låt oss inte måla fan på väggen. Vi har det rysligt trevligt ihop!
Men så länge vi tycker om varandra, har roligt ihop, funkar, och särskilt när jag kan känna mig uppskattad för den jag är, då kommer jag bara njuta och vara lycklig över det vi har. Och att hon inte alls köper när mina försvarsmekanismer försöker säga åt mig att automatiskt underkasta mig allting. Då blir hon arg och säger ifrån att jag inte ska mesa utan säga ifrån vad jag vill. Det är underbart trevligt. Och utmanande. Och så är det rätt skönt att umgås med nån som inte har föräldrar från helvetet utan där familjen faktiskt uppskattar att hon träffar en person som bryr sig och som är vänlig.
Vi har varit ganska hemliga ganska länge. Vi har väl inte velat göra nånting officiellt och vi är fortfarande inte ihop och umgås inte med varandras vänner eller så. Men fler och fler av er läsare känner till henne nu och det känns märkligt att inte kunna skriva om henne när vi ändå spenderar en del tid ihop, det blir liksom luckor i berättelsen om mitt liv. och det vill jag inte.
Jag har väl för länge sen förlorat rätten att skriva om "det här känns bra" och så vidare, för så brukar jag ju skriva, så jag skriver inget sånt. Jag säger bara att det är nyttigt som fasen för Flintberg att umgås med någon som INTE är liten och eländig utan som faktiskt har en egen vilja. Och som absolut inte vill att jag ska vara "kameleonten" som anpassar mig, utan hellre vara mig själv. Snacka om utmaning för mig. Vara sig själv, hur gör man då? Tack för att du hjälper mig vara MIG!
I alla fall, det var inte tänkt som en jättestor grej att berätta om det här, men nu vet ni som läser att vi ses och jag kan skriva att jag ska träffa Hannah och jag kan berätta att vi har det bra. Och att hon är omtänksam, det var länge sen jag fick present av en tjej bara sådär spontant (flaggboken, som jag fick en dag bara för att...). Sånt ger ju plus. Och som uppskattar när jag beställer på restaurangen, som har känsla för stil och smak i kläder, som ser bra ut, är smart, rolig och kärleksfull.
Och är det inte lite imponerande av mig att vi setts i snart fyra månader och varken är förlovade, gifta eller sambos? Men faktiskt tycker om varandra ändå och ses regelbundet?
Så nu kan jag skriva här på bloggen om henne. Det är bra. Puss på dig hjärtat! Du är bäst! Bio imorgon?
För övrigt är jag sur på SJ. Nu uppgår förseningen till 1 timme.
sista hektiska veckan på ett tag
...får man hoppas, i alla fall vad antalet resdagar beträffar. Jag har hittills 7 resdagar i November, men det kommer bli minst 4-5 till. Det är rätt högt. Förhoppningsvis får jag besked om räddningstjänsten den här veckan och med lite tur och allas böner och önskningar så får jag jobbet också. Då har jag i alla fall säkrat upp våren.
Jag har tänkt att jag ska försöka motverka stress genom att hålla min tider lite bättre och försöka att leta upp ett kontor nånstans om jag nu inte kan vara på det andra jag varit på förstås. Då skulle det bli möjligt att ha riktiga arbetstider och sluta i normala tider. Det är alltför lätt att man blir distraherad om man är hemma, även om det är väldigt praktiskt att kunna gå och ta en dricka.
Eller om jag hittar en lägenhet med plats för ett riktigt kontorsrum dårå... så man inte sitter i vardagsrummet. Just nu sitter jag i Peters "arbetsrum" som visserligen är i spelrummet men i deras stora fyra så blir det ändå en rätt bra utsikt över takåsarna och känns som en arbetsplats. Kanske inte är så för honom, jag vet inte.
Nå, dags att jobba...
Jag har tänkt att jag ska försöka motverka stress genom att hålla min tider lite bättre och försöka att leta upp ett kontor nånstans om jag nu inte kan vara på det andra jag varit på förstås. Då skulle det bli möjligt att ha riktiga arbetstider och sluta i normala tider. Det är alltför lätt att man blir distraherad om man är hemma, även om det är väldigt praktiskt att kunna gå och ta en dricka.
Eller om jag hittar en lägenhet med plats för ett riktigt kontorsrum dårå... så man inte sitter i vardagsrummet. Just nu sitter jag i Peters "arbetsrum" som visserligen är i spelrummet men i deras stora fyra så blir det ändå en rätt bra utsikt över takåsarna och känns som en arbetsplats. Kanske inte är så för honom, jag vet inte.
Nå, dags att jobba...
Lund kanske?
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/292337
Lite dyr i boendekostnad, 7500 ungefär om man stoppar in 15% i handpenning, men ack så fin. Okej, köket är väldigt 50-tal i golvet och behöver ny tapet, men badrum med både dusch och bad och 20 kvadratmeter balkong är ju som ett extra rum. Lagom litet rum för kontor och stort vardagsrum med egen tydlig tv-plats och ändå plats för mer. stort kök med egen yta för nördiga spelkvällar... inte illa.
Sugen är man. Jag måste nämligen passa på innan det är dags att deklarera. Just nu är det 2006 års inkomster, deklarerade 2007 och fastställda i slutet av 2007 som ligger till grund för alla underlag. 2006 var jag fortfarande anställd i Göteborg och hade en bra lön. Om ett år kommer jag inte få några lån, egenföretagare är ju som bekant onda människor som ska straffas.
Största problemet med att flytta i nuläget är att hitta en köpare till min existerande lägenhet i så fall. För jag har inte råd att ha två, även om jag gärna haft kvar den lilla som en övernattningslägenhet. Eller om firman köper den av mig, men det skulle innebära minst 100.000 in i handpenning och sedan en del räntor och lån dit också. Nånstans kommer ju även de pengarna ifrån.
Grrr..... fin lägenhet!
Lite dyr i boendekostnad, 7500 ungefär om man stoppar in 15% i handpenning, men ack så fin. Okej, köket är väldigt 50-tal i golvet och behöver ny tapet, men badrum med både dusch och bad och 20 kvadratmeter balkong är ju som ett extra rum. Lagom litet rum för kontor och stort vardagsrum med egen tydlig tv-plats och ändå plats för mer. stort kök med egen yta för nördiga spelkvällar... inte illa.
Sugen är man. Jag måste nämligen passa på innan det är dags att deklarera. Just nu är det 2006 års inkomster, deklarerade 2007 och fastställda i slutet av 2007 som ligger till grund för alla underlag. 2006 var jag fortfarande anställd i Göteborg och hade en bra lön. Om ett år kommer jag inte få några lån, egenföretagare är ju som bekant onda människor som ska straffas.
Största problemet med att flytta i nuläget är att hitta en köpare till min existerande lägenhet i så fall. För jag har inte råd att ha två, även om jag gärna haft kvar den lilla som en övernattningslägenhet. Eller om firman köper den av mig, men det skulle innebära minst 100.000 in i handpenning och sedan en del räntor och lån dit också. Nånstans kommer ju även de pengarna ifrån.
Grrr..... fin lägenhet!
söndag i stora lägenheten
I helgen var det Warhammerspel i Göteborg. Otroligt kul även om jag var grinig när jag förlorat andra matchen i rad. Men evenemanget var väldigt kul och extra roligt att Tobias kom med också även om han inte kände någon där. Sen fick jag ett ryck och körde hem mitt i natten för att få vakna i en skön säng. Inget ont om soffan i Mölndal, men känslan av att somna i en riktig säng är skön.
Det var en spännande turnering, alla var laddade och våra förberedelser blev precis lagom mycket arbete för maximal utdelning i rolighet. Det var jätteskoj och man är extremt laddad att träffas igen nån gång (kanske i vinter?)
Nu var det ju inte min egen säng, jag sover ju hos Peter o Frida medan jag vaktar deras hus och passar på att gosa med min lille orm som snart ska säljas. Kommer sakna att ha honom, även om jag inte sett honom på länge. Jag minns hur glad jag var att ha honom när jag gick igenom min depression och bodde i min tvåa i Malmö (den som tillhört Sten-Erik som dött i den och lämnat fläckar i parketten där han ruttnat och som jag pratade med ibland när jag var ensam - nej, jag är helt normal, jag lovar). Då var jag mest för mig själv och hade min lilla orm, som skötte sig själv och som var en riktig loner.
En annan bra sak med att köra bil nattetid är att det är ett underbart tillfälle att reflektera över livet. Var man är, hur man hamnat där, och i mitt fall hamnade jag i en tankesnurra kring "vad jag vill". Jag vill göra världen bättre, är det enkla svaret. Men som alla andra måste jag jobba, och som alla andra vill jag ha ett socialt liv som är lagom, och som de flesta andra behöver jag vara ensam ibland och bara få vara med mig själv.
Jag tror, efter att ha klurat mycket och diskuterat lite med närstående, att jag har ett extra stort behov av att vara själv ibland eftersom jag har så lätt att förändra min personlighet så att den "passar" till tillfället. Visst, vi blir alla grabbiga i grabbgänget, vi blir alla striktare när vi jobbar, vi har en relation med vår släkt, en med våra ytligt bekanta och en med våra nära vänner. Så är ju livet, beroende på vilken relation man har med folk. Men jag har ju kallat mig själv "kameleonten" av en anledning här i bloggen förut.
Och då är det kanske viktigt att få vara med sig själv. En av de stora insikterna när jag var i depressionen var just att jag inte längre visste vilken "färg" kameleonten egentligen hade, eftersom jag hade bytt så ofta. Eller för att ta en fantasy-bild. En shapeshifter som bytt form så många gånger att han inte längre vet vilken som var den ursprungliga rollen. Därför tror jag att jag ibland behöver vara med mig själv så jag kan få vara mig själv.
Visste ni att jag var sexton år innan jag reflekterade över vad identiteten "jag" betydde? Innan dess byggde jag min personlighet utifrån vilka förväntningar jag uppsnappade från folk i det de sa, det de gjorde. Allt för att undvika bråk och konflikt och för att få vara normal. Sen blev jag trotsig och tonårig och vägrade vara normal, men anpassade mig ändå. Och sen anpassade jag mig så långt att jag hade kompisgrupper som jaginte kunde låta träffa varandra, för jag var helt olika människor med de olika grupperna, så ingen skulle känt igen "sin" Björn. Det var naturligtvis ohållbart, så när livet till slut kraschade av allt jag försökte vara så fick jag i min livskris för första gången uppleva att det fanns en person med en egen identitet, en egen rätt att leva och egna önskemål.
Sen dess har ju livet varit lättare. Jag har inte längre 200 vänner och jag har inte längre 30+ "nära" vänner. Jag har en handfull personer som står mig riktigt, riktigt nära, och kanske ett 30-tal vänner. Och jag vill vara mig själv. Men i bilen i natt funderade jag mycket på det där, vad jag vill egentligen. Med mig själv, med min framtid. Sedan allt kraschade med Y i våras blev jag ju liksom planlös. Jag tog dagen som den kom och gjorde en sak i taget. Utan att planera. Och det var och är skönt. Men jag börjar känna nån slags behov av att titta på vad framtiden håller, vad jag vill. För jag vet sedan tidigare att när jag verkligen "vill" något... så händer det (nåja, för det mesta).
Och det var svårt, där i bilen. Jag slits mellan en massa saker, men faktum är att ingenting är riktigt "roligt" längre. Det minns trogna läsare att jag skrev om i slutet av maj i bloggen. Att det var en fadd smak på det mesta. Och att den där tokpassionen som jag alltid haft som kännetecken förr har försvunnit. Och att det är bra. Det är det. Men jag har svårare och svårare att bli jätteengagerad i något. Det är "jaha" och "kul" inte "spännande!" och "wooooooow!"
Och så satt jag där och lyssnade på "vaken" i P3 och såg vägen rulla fram och funderade. Vad är det jag vill? Med jobbet - vill jag expandera och dra igång mer jobb, anställa? Det skulle inte vara svårt om jag verkligen ville. Men vill jag? Nej, egentligen inte. Jag såg ju hur stressad jag var i veckan. Vill jag ta ett vanligt jobb (jo, jag har funderat på det med, kommunalt, privat eller lärarjobb). Men nej, all min frihet som jag vill ha kommer bli blockad om jag inte får styra min tid. Vill jag flytta? Ja, jag vill bo större. Nitton kvadrat är bra som fristad när livet går i 190 och man reser en massa, men jag prövar det nu igen och ser att det håller inte. Mer jobb på lokalt plan kommer behöva bli framtiden. Och en större lägenhet. Vill jag bo i Malmö? Njae, jag funderar på Lund eller Helsingborgstrakten. Men jag älskar mitt Malmö med allt och havet runt knuten. Fast Lund är också en finfin stad.
Jag kan driva omkring och göra det jag gör ett tag till ,men egentligen vill jag jobba med att göra världen bättre. Skriva inlägg i debatten, dra upp stormar i vattenglas om orättvisor, och ha en massa spännande projekt som bara är roliga. Men se, man måste tjäna pengar också. Och med en hög inkomst kommer frihet. Förmodligen kommer mitt bolag att slå omsättningsrekord det här året (som numera går från första september till siste augusti, jag har bytt bokföringsår).
Och pengar ger frihet och möjligheter. Det är bra. Men vad vill jag? Ni märker, jag tassar runt frågan och vet inte riktigt. Jag vill älska och bli älskad, vara fri att få vara mig själv och få tycka och tänka och inte behöva anpassa mig hela tiden, men ändå vara älskad för den jag är. Och jag vill göra roliga saker som gör världen bättre eller som ger mig utlopp för min kreativa entreprenörsådra. Ett av mina favoritprojekt är det jag har med Stefan just nu, även om det förmodligen inte blir en kassako direkt. För att det är roligt.
Jag vet inte, jag behöver inte ha ett svar på den frågan än. Men i december ska jag som vanligt göra personligt bokslut och titta framåt ett år och se vad jag vill förbättra. Och då måste jag ha lite svar. Det enda som är säkert är att "vara ärlig mot mig själv" kommer vara med på listan.
tuffa dagar
Märkligt att han inte skrev under sin födelsedag alls, tänker ni kanske. Den senaste veckan har varit så intensiv att jag för första gången sedan jag kom tillbaka från sjukskrivningen faktiskt känt av de gamla symptomen av stress. Som tur är har jag en vän som pysslar och ser till att jag inte stressar upp mig för mycket, och jag vet att jag har alla er därute också.
Det var ett projekt som körde ihop sig helt enkelt. En misstolkad kommunikation som ledde till att vi nästan gjorde en katastrofutbildning, men som löste sig tack vare en heroisk insats. Utbildningsmaterialet gjordes om nästan helt och en god utbildning kunde hållas, även om det var slitigt. Det blev till slut 32 timmars jobb på 48 timmar, ink. allt. Det gick bra då, men jag märkte efteråt att jag hade svårt att varva ner.
Och så fick jag mig en rejäl duvning av en kund för en riktigt snygg logga. Som nog var för modern för en sådan organisation.
Det blev en rejäl skitdag med andra ord igår. Det var inte mycket med mig och det var nog lite för att de kommande veckorna är lite hektiska också. Fyra resdagar nästa vecka, två veckan därpå. Sen är det lite lugnare. Jag ska fly världen till halloween och ge mig till stugan för att andas lite. Det kan vara läge.
Måtte jag få det där uppdraget för räddningstjänsten så jag kan befinna mig mer i Malmö-Lund-regionen. Jag älskar mitt jobb, och jag älskar min kund i Göteborg som är så flexibel och håller ögonen öppna för mig - men alla resdagar börjar tära lite. Jag har i snitt 8-10 resdagar i månaden. på ungefär 22-23 arbetsdagar. Jag är rätt trött på att resa.
Och jag överväger allvarligt om inte nästa lägenhet ska vara längre norrut i Skåne. Har ju vänner i Bårslöv och på Ättekulla. Just nu har jag fått möjligheten att bo i en stor fyra ett par dagar, och det har varit helt underbart. Så bra har man det inte alltid. Med riktigt kök, och en yta för att måla mina warhammerfigurer, en yta för att jobba, en yta för att titta på tv och ändå en massa yta över.
Men kolla in den här babyn! Hade det inte varit för att den kostade två miljoner och inte hade nån hiss så hade jag dreglat rejält över den. Hittade ett renoveringsprojekt tre gator från Roger också.
Och så håller jag på att bli rejält sjuk, tung i huvudet och snorig. Inte bra med tanke på helgens efterlängtade spel & lek. :(
Ni vet, karlar som blir sjuka, det är oändligt synd om oss...
Det var ett projekt som körde ihop sig helt enkelt. En misstolkad kommunikation som ledde till att vi nästan gjorde en katastrofutbildning, men som löste sig tack vare en heroisk insats. Utbildningsmaterialet gjordes om nästan helt och en god utbildning kunde hållas, även om det var slitigt. Det blev till slut 32 timmars jobb på 48 timmar, ink. allt. Det gick bra då, men jag märkte efteråt att jag hade svårt att varva ner.
Och så fick jag mig en rejäl duvning av en kund för en riktigt snygg logga. Som nog var för modern för en sådan organisation.
Det blev en rejäl skitdag med andra ord igår. Det var inte mycket med mig och det var nog lite för att de kommande veckorna är lite hektiska också. Fyra resdagar nästa vecka, två veckan därpå. Sen är det lite lugnare. Jag ska fly världen till halloween och ge mig till stugan för att andas lite. Det kan vara läge.
Måtte jag få det där uppdraget för räddningstjänsten så jag kan befinna mig mer i Malmö-Lund-regionen. Jag älskar mitt jobb, och jag älskar min kund i Göteborg som är så flexibel och håller ögonen öppna för mig - men alla resdagar börjar tära lite. Jag har i snitt 8-10 resdagar i månaden. på ungefär 22-23 arbetsdagar. Jag är rätt trött på att resa.
Och jag överväger allvarligt om inte nästa lägenhet ska vara längre norrut i Skåne. Har ju vänner i Bårslöv och på Ättekulla. Just nu har jag fått möjligheten att bo i en stor fyra ett par dagar, och det har varit helt underbart. Så bra har man det inte alltid. Med riktigt kök, och en yta för att måla mina warhammerfigurer, en yta för att jobba, en yta för att titta på tv och ändå en massa yta över.
Men kolla in den här babyn! Hade det inte varit för att den kostade två miljoner och inte hade nån hiss så hade jag dreglat rejält över den. Hittade ett renoveringsprojekt tre gator från Roger också.
Och så håller jag på att bli rejält sjuk, tung i huvudet och snorig. Inte bra med tanke på helgens efterlängtade spel & lek. :(
Ni vet, karlar som blir sjuka, det är oändligt synd om oss...
