kraschen

Idag har jag varit väldigt slö, men det blev ändå att jag tog mig hem till Niklas och Heidi som firade sin tredje bröllopsdag med att ha fest. Egentligen borde jag fota deras sovrum, som är gjort som en medeltida tortyrkammare, eller deras vardagsrum som är gjort i traditionell slottsmiljö med guldlister och stora pampiga möbler. Heidi har SÅ häftig smak för inredning. Det kräver sin kunskap för att det inte bara ska bli fult, men hon lyckas.

Åsa är Viktors flicka, nyförlovade och allt är de, fast han är iväg och airsoftar sig i helgen. Jag kunde inte motstå att ta en bild på damerna när de stod och visade upp sig. Åsa vill gärna att Viktor tittar extra på Heidis skor för hon önskar sig sådana.

Den här veckan har verkligen präglats av den där migränattacken, den har legat och hotat återkomma varje dag här i värmen, men nu börjar det äntligen släppa.

Det blir nog en bra helg, och sen börjar jobbet igen. Får återkomma sen, jag känner att jag inte får tummen loss med nånting. Det var betydligt bökigare än jag trodde att få ihop terrarieinredningen, måste fixa med borr och grejor för att få det att funka. Mycket mekk blir det, men tja, det får väl då. Imorgon ska jag handla lite fler förlängningssladdar, och sen blir det skruva och mecka ännu mer, så jag kan få hem Schnappi, förhoppningsvis på söndag.

Ha det gott allihop!

Ja, igår var jag iväg på konsert med Carola i sommarstaden Båstad. Carola, fnyser en del läsare säkert betänkligt. Ja, fnys på ni bara. Hon må ha lite speciella åsikter och ha varit livets ordare, som artist är hon fullfjädrad, personlig och har en grym röst. Så det så.

Men gårdagen började med en lätt huvudvärk som sedan utvecklades till en migränliknande historia när jag var redo att åka iväg till Båstad. Tåget blev en mardröm, men det lättade lite när jag fick ny frisk luft och lite kul sällskap i form av favoritkusinerna Kajsa och Maria. Två riktiga sommarbabes utan tvekan. Kolla här:


Det var verkligen superskoj att träffa dem, vi har inte umgåtts så mycket förr, men det var väldigt kul att ha någon som man delar en historia med att träffa och prata med. Vi förstår varandras skämt och det känns som om man har en slags grundtrygghet ihop. Kanske det är så det känns att ha syskon, kan man undra. Underbart var det i alla fall!

Vi käkade en härlig pizza på trendiga Pepe's Pizzeria. Garanterat den bästa lyxpizza jag ätit (lyxpizza är pizza som man käkar på finare restauranger, som har mozzarella och färska grönsaker och annat. Annan pizza är vanlig pizza och den bästa vanliga pizzan är Avesta Special med extra vitlök, från Pizzeria Avesta i Lund, ett kvarter bakom stationen).


Lägg huvudet på sned och njut. Riktigt god med mozzarella, färska champinjoner, färsk spenat, tomat.... härliga råvaror och bra tillagad. Man fick vänta en bra stund, men det spelade ingen roll, vi hade kall öl som sällskap.

Sen gav vi oss av till tennisstadium (alldeles intill hotell Skansen. Cellen, du minns säkert?) där Carola skulle sjunga och jag insåg snabbt att de dyra biljetterna var klart sämre än de billiga biljetterna. De dyra biljetterna (som jag hade) gjorde att man fick sitta nere på centrecourten. Där såg man scenen bra, men alla satt på samma nivå. Det gjorde att när någon ställde sig upp, så såg man inget. Eller när någon smällde upp ett gigantiskt I LOVE YOU CAROLA-plakat, så såg man inget heller. På sidorna såg man perfekt. I alla fall den sida som låg i skugga.

Men showen var bra, Carola var på gång. Och betydligt nyktrare än Uffe Lundell. Hur mycket energi som helst, varvat med lugna låtar, spontana utbrott, variationer och lite improvisationer, och så ut bland publiken för att folk skulle få krama på henne och vinka och lämna över grejor.

Konserten var kort, men med många extranummer. Och sen fick jag springa över till andra sektionen och krama på Emelie och Pierre som var där. Härligt att se dem igen, Emelie har ju varit ett extra stort stöd efter kraschen.

Emelie och Pierre. Hon fyller år idag förresten! Grattis Emelie!!!! Ni kan gratta henne på hennes egen blogg om ni vill. En av mina nyaste vänner, men en RIKTIGT bra människa.

Jag sov hos mamma och satt i deras fina uterum en sväng på kvällen. Sval, stor säng och frukost på morgonen. Rena lyxen. Sen körde jag BIL FÖR FÖRSTA GÅNGEN SEDAN OLYCKAN. Det gick bra, jag var torr i munnen som fnöske innan jag skulle sätta mig, men det släppte snabbt och det gick bra att köra. Det var bara vajerräckena som var lite skrämmande, men körningen gick hur lugnt som helst.

Skönt, nu har jag ett hinder till avklarat.

I morse tog jag mig hem, fri från huvudvärken (men den lurar där bakom hörnet lite grann och vill gärna komma ut, det var en rejäl historia, har bara haft såhär kraftig migrän en gång tidigare), och sen var jag hos doktorn. Det verkar bra, och det är väl bara de saknade korsbanden som jag inte vet hur de ska göra med. Men det får vi se. Jag fick remiss på en träningsortos. En sån där cool skena, ni vet, som jag haft innan - fast avpassad för träning och tung belastning.

Nu ska jag ta och äta mat, sen ska jag bygga ihop terrariet.

Jahapp, nu är det tyst och tomt i lägenheten. Väldigt märklig känsla, efter att ha haft så intensiva dagar med grabbarna. Otroligt roligt att träffa dem igen och ha en klassisk grabbhelg med spel och umgänge.

Passade på att ta en fika med en lunarbekant, det var kul att sitta och snacka om allt mellan himmel och jord, om jobb, liv och relationer. Kul att kunna träffa nytt folk!

Men nu är jag hemma igen och det är en klassisk söndagskänsla. Sådär tomt och "jaha, vad händer nu". Det bästa är att hitta något roligt att göra. Och att absolut inte börja tänka "snart ska jag börja jobba igen". För det är definitivt dåligt. Man ska antingen slappa på allvar, eller pyssla med något som fördriver tankarna ordentligt.

Hmm, det ska nog gå att hitta något här att göra. Jag har nästan möblerat om förresten. Bennie hjälpte till innan alla kom i fredags så vi fick nästan allting på plats och hann med IKEA-besök också. Men det blev inte lika bra, det blir lite mer splittrat när bokhyllans olika delar sprids ut över rummet, så jag får se om jag kan möblera om lite till och få det bättre. Men jag gillar möjligheten att använda ljusväggarna för att bygga en lounge. De fungerar utmärkt som ljus när man har spelkväll också för övrigt.

Ha det gott allihop!

I torsdags hade jag fått fribiljett till Ulf Lundells konsert på Svaneholms slott av SEAT, som jag köpt min bil hos (ja, den som nu är ett paket plåt någonstans eftersom den inte riktigt var i körbart skick efter kraschen). Vi samlades ute på SEAT vid femtiden, och med lite mingel och cider kollade vi på bilar. Det är inte så att jag känner något överväldigande behov av att skaffa ny bil precis, men ändå, det är ju trevliga bilar. Jag kan varmt rekommendera dem för övrigt. SEAT i Malmö har bra priser och hälsa från mig så får ni säkert ännu bättre deals.

I vilket fall, vi kom till Svaneholms slott där konserten skulle äga rum. Fantastiska omgivningar, otroligt vackert. Det gamla slottet glänste i solen och på gräsmattan satt folk i sina solstolar och på filtar.



Konserten började med Eva Dahlgren som förband. Märkligt förband till Lundell, men okej, båda är gamla ikoner från samma tid och jag lyssnade mycket på båda en gång i tiden. Eva är inte längre på topp precis, men höll bra standard och låtarna var som vanligt. Hennes små samtal med publiken var helt okej också, och kändes som om de funkade bra.

Halv tio var det dags för legendaren själv, Uffe. Han kom ut, lite sliten och gammal som han ändå hunnit bli och började sjunga... eller inte sjunga så mycket som att skråla. Han valde mest nya låtar, men det var nog tur, för några sångteter kom han inte ihåg sådär på stört. Han var nämligen inte bara lite lätt berusad, han var apfull. Totalt nitad. Men smo den gamla räv han är, lyckades han ändå genomföra konserten. Och det blev lite komiskt at tse på - för jäklar vilket drag det var. Han röjde loss med låt efter låt. Ibland blev han lite trött och då blev det superlånga gitarrackordssolon eller en fanatisk upprepning av "na-na-na-na-na" eller "ra-ra-ra" i mikrofonen. Vid ett tillfälle skulle publiken sjunga med i "gå ut och va' glad din djävul", och Ulf lät publiken skråla in mot mikrofonen.

Han tog tillbaks den efter en stund och sa "Oinspirerat, talanglöst, själlöst, värdelöst!" åt publikens medsjungning. Inte god nog. Fler guldkommentarer från kvällen var: "Se inte så jävla rädda ut därute, ni har väl varit på Lundellkonsert förr?! Det här är ingenting! Där här är bara början, det ska bli värre, det ska bli mycket värre innan slutet!"

Jo, något slut var inte i sikte. När klockan började närma sig elva tyckte nog de flesta att det var rätt lagom. Men Uffe var inne i andra andningen, han körde på och röjde låt efter låt utan vila. Tjugo i tolv började vi undra om han siktade på en hjärtattack. Men då bröt han halvvägs in i en låt och så var det slut. Då började vi traska mot bussen - vi hann halvvägs innan han var tillbaka igen på scen och började riva av fler låtar.

Jag vet inte om han spelar än, men de som stannade hela natten fick nog inte komma hem förrän efter halv ett tror jag. :)

Fast det VAR roligt, trots allt. Det var kul att ha varit på, när han slutade sluddra efter nån timme så gick det att höra och det var själva upplevelsen som var rolig, att vara där. Kul sällskap fick jag också, jag hakade på några andra av SEAT-gästerna som var där:

Fille och hans fina flicka flirtar fräckt framför fotografen

Med dem var också deras bekant:

Jag orkade inte vända på bilden, men här är JoJo, förmodligen SMSande med sambon därhemma.



Nej, nu är det dags att fortsätta med dagen, grabbarna börjar vakna. Jag har Benny, Bennie och Uri på besök och vi ska väl snart sätta igång och spela igen. Hittills har vår helg varit kanonbra och det lär fortsätta i samma tempo.

Emelie - förlåt att jag väckte dig på din lediga dag!

Hej, nu är jag tillbaks igen efter några dagar i Göteborg/Falkenberg. Först lite vila och rekreation hos Fredrik, med lite samtal med chefen om hur jag ska börja jobba igen framöver. Vi ska prata mer sen i början av augusti.

Sen till Falkenberg med en god vän och njuta i en rätt modern stuga där jag lyckades läsa ut en tegelstensbok i hängmattan, gå en promenad på vidsträckta stränder, och plocka blåbär i skogen som blev till blåbärspaj. Snacka om sommarlovskänsla!



Är det inte vackert? Kusten här var något av det vackraste jag sett. Jag har åkt förbi många gånger med tåget och beundrat hur vackert ängar och hav möts, men det här var första gången jag fick besöka platsen själv. Det gick ganska hyfsat med lite hjälp och gott om tid att ta sig fram.

Kalhygget i skogen var svårast att navigera, men blåbären var ack så goda. Att sitta i blåbärssnåren och äta direkt från busken var väl så mycket Björn man kan bli, eller hur? Mors lille Olle såg jag dock inte till.

Nu är jag hemma igen och snart kommer Bennie, Benny och Uri ner för att ha en hel helg med mig.

Tills nästa gång - njut av sommaren, klaga inte på värmen! Innan ni vet ordet av är det slask och elände överallt!

Nu är värmen tillbaks och jag ska packa väskan för ett par dagar i en stuga. Ingen internet, och knappt någon mobiltäckning. Om ni inte får tag i mig är det därför, jag har inte gått under jorden. :)

Ikväll ska vi grilla och igår spelade vi spel. Härligt skönt och avslappnat. Mint är gott.

Jo, den där dejten för några veckor sen ebbade ut i ingenting. Det kanske är lika bra att köra på egen hand. Jag har inte tid med någon relation i Malmö/Lund-regionen med tanke på hur min höst ser ut. Men det slår mig att jag inte är som andra i relationer.

Jag har fostrats på annat sätt än de flesta män. Den där mjuka känsliga killen alla vill ha, det är jag. Fast jag är mer som den där sonen som svärmodern vill ha än den där mjukisen som tjejen vill ha. Hon vill ha hans tuffa bror.

Äh, jag försöker bara vara mig själv. Ibland gör man bra ifrån sig. Cellen var ett lyckoskott, och en av de snällaste tjejer jag nånsin mött. Vi lyckades i tre år och det var rätt bra med tanke på hur mkt som talade mot oss. Och vi räddade ändå vänskapen efteråt. Det var en av de bättre.

Jenny och jag är vänner än idag, även om det small så det stod härliga till. Och Anna från Umeå pratar jag med på MSN ibland, hon bor i Chicago med sin nya kille. I övrigt är det väl lite tyst och tomt.

De potentiella och de som inte var sådär våldsam bra för mig är inte ens värda att tas upp. Men vissa ger genklang. När man blir äldre letar man lite mer specifikt och är inte lika sugen på att ta vad som helst. Kravlistan växer. Man försöker att bli petigare. Och det blir ju andra också.


Men det löser ju sig så småningom, allt det där. På något sätt förr eller senare

Skönt att komma iväg till Göteborg, alltid lika härligt att träffa Fredrik. Som en extra bonus fick jag minsann fika med både Hanna och Lisa och så har jag handlat lite för pengarna mamma skickade mig, lite rollspelsprylar på SF-bokhandeln.

Annars allt lugnt på fronten, ska njuta lite till imorgon av fik och vila.

Ja, nu är det semester på riktigt kan man säga. Jag har varit noga med att gå upp i vettig tid varje dag, mellan 08-08.30, för att få in rutinerna, och se till att sysselsätta mig. Nu när jag snart ska börja jobba på allvar igen (1/8) har jag också de senaste veckorna försökt bara hålla mig ajour med vad som hände rpå jobbet, men nu är det slut med det. För nu ska jag iväg på "semester", eller ja... så semester  man nu kan med benet i ett paket.

Jag ska upp till Fredrik och hälsa på, ta det lugnt och bara njuta. En hel vecka borta blir det förmodligen, och sen är det BUBB-helg med Benny, Uri, Bennie och Björn. Nästan som ABBA, fast utan tjejer.

Konserter på gång: Ulf Lundell (tack SEAT för presenten), Carola (jo, faktiskt, min första utomhuskonsert var Carola i Borgholms slottsruin 1983 - och min andra utomhus blir Carola på Centrecourt i Båstad 2006).

Ja, en hel del motljus, men vi tog ett kvällsdopp. Med lite vänner som sällskap gick det att ta sig ner, men sanden var svår och förrädisk, för att inte tala om havet. Men det var skönt att faktiskt ha badat och kunna säga att man har badat.

24 grader i vattnet gör ju inte heller ont. Det var lagom, allt mellan 22-32 grader är okej.

Nu ska jag sova en sväng!

Jag gillar sommaren. Det är varmt, det är ljust.... och jag kan sitta med min laptop på balkongen klockan sju en morgon och dricka cappucino och njuta av det trådlösa nätverket, min fläkt och lite bra läsning.

Jag borde sova... och det ska jag göra nu.

Det har varit en varm dag.

Ja, så var det måndag morgon igen. Om en liten, liten stund kommer en liten två-åring susande in genom dörren med sin mamma. Elliottten på besök med Jenny. Frukostdags.


Alla undrar, hur gick min date? Jo, det var trevligt. Vi spelade minigolf, var på restaurang Louisiana (med New Orleans-inspirerat kök) och drack vin på Lilla Torg. En riktig helkväll som var lyckad och intressant och rolig. Hade damen i fråga nu bara bott i Malmöregionen hade vi nog kunnat utveckla det till något intressant. Nu bor hon dock i Tyskland och det gör ju saken något mer komplicerad. Och så är jag den där otåliga typen som gärna vill ha besked genast-nu-påengång, och hon är mer typen som gärna låter saker ta lång tid. Det är inte heller optimalt. Å andra sidan kanske det är karaktärsdanande och nyttigt för mig.

Men kontentan är väl "vi får se", och för de som spelar på oddset skulle jag väl tro att det är 1 på 3,5 att det skulle utveckla sig till något. Lite svårt som sagt med tanke på att hon bor i Tyskland. Men lördagen var absolut trevlig, och jag har inte varit något annat än mig själv, varit ärlig och lagt precis alla kort på bordet.

För övrigt anser jag att sopbilar borde få sprängas när de börjar jobba klockan 07.00.00 PRICK utanför mitt sovrumsfönster.

Nu ska jag vakna och vänta på Elliott.

Jag förstår att det måste vara många nyfikna öron och ögon som undrar hur min dejt gick. Det får ni veta senare.

Hyfsat tror jag, men kvinnor är svåra och man får aldrig några raka svar eller besked, så vi får väl se.