ett projekt föds

De flesta dagar som konsult är antingen långtråkiga eller intensiva. Ibland spännande och ibland väldigt roliga. Idag hade jag ingen lust att jobba alls, egentligen. Det var en slö måndag och imorgon sticker Y till New York i tio dagar. Men lite måste ju göras.

Då är det kul att se mail från räddningstjänsten i mailen. Jag har varit involverad  i många projekt, men jag tror att få har fått sådan effekt. Jag och min vän Joakim pratade av och till om EU och EU-bidrag, jag berättade att man kunde söka pengar för olika typer av projekt. Sedan fick jag möjlighet att prata med räddningstjänsten, och sedan göra en liten mindre förstudie som de bekostade.

Den föll väl ut och man bestämde att man skulle satsa på en projektidé som jag hade tagit fram åt dem. Jag fick vara med och skriva ansökan och gjorde i princip den största delen av jobbet med själva ansökan för att få det att fungera. Jag satte innehåll och budget och skrev klart många långa nätter för att få in det.

Och idag fick vi beskedet att medel beviljats från EU. Det innebär att om två år så kan jag säga att jag varit med och förändrat synen på brandmän i Malmö, och jag har sett till att mellan 15-20 nya brandmän har fått jobb. Det är ganska trevlig känsla!!!

vår eller vinter?

Det är lite surt att gå från femton grader, blå himmel och sol i göteborg med fiskmåsar och frisk vårvind, till snöslask och regn och hagel i Sheffield. Onekligen. Och det känns fortfarande lite skumt att titta upp och se en Union Jack vaja en bit bort utanför köksfönstret på fjärde våningen. Det är Department of Work and Pensions.

England är ett land för sig själv. En ö. Och som alla öbor är de lite märkliga, med speciella seder och sätt. Jag såg deras version av Apprentice häromdagen, ni vet, serien där ett antal hoppfulla får gå i dokusåpa hos en framgångsrik affärsman och så får en efter en höra "you're fired!" innan någon vinner. I Sverige visar vi den amerikanska utgåvan med Donald Trump. Riktigt så rik är nog inte Sir Alan, och han har definitivt inte samma pondus som Trump, inte samma känsla. Kanske han å andra sidan inte är lika Stenbeck-krass heller. 

Men vilken skillnad på kvalitén på deltagarna. Antingen har castingen soppat till det rejält, inte en omöjlighet om man bara gått på formella meriter, eller så finns det en anledning att England är en stormakt som egentligen är ett u-land. Om man tittar på hur England ser ut i all sin glory så är det olagade gator, förfallna hus, och ett slags sken över hur bra ekonomin är. Man är fortfarande ett rikt land - men var man gör av sina pengar har jag ingen aning om.

Nåja, personerna i serien. Det är som vanligt folk med ganska höga löner och bra jobb. Men man blir ju mörkrädd när man ser hur de ska delta i grupp. Det handlar HELA tiden om att skylla på varandra. De som blir projektledare ser omgående till att gardera sig genom att inte ta för mycket ansvar, att hela tiden ha någon nertill att skylla på. Den svenska fackföreningsrörelsen och syndikalisterna skulle ha en rejäl historia att gotta sig åt om de organiserade sig i England. Den skräckpropaganda om den onda chefen verkar inte omöjlig alls. Det är helt bisarrt. 

Sist skulle de arrangera fotografering i ett köpcenter. Förutom att de var helt värdelösa på att strukturera en produktionskedja så att det fungerade baktill istället för att bara tänka på vad kunden SÅG när de kom förbi, så spenderade de över två timmar i ett av lagen på att diskutera vems fel olika saker var.

När ska folk lära sig. Det är HELT meningslöst att diskutera vems fel någonting var. Man kan fastställa vem som varit huvudansvarig för den uppgift som gått åt skogen, men det tar ju bara 2 sekunder när man har en namngiven projektledare med uttalade uppdrag, och sen kan man efteråt analysera vad som gått fel eller rätt. Vilken arbetsmiljö!!!

Annars rullar det på, det har de senaste två veckorna varit bra här, även om vinterkänslan som varit i ett halvår fortfarande känns obehaglig i ryggraden, och så lär det väl bli tills man ser om värmen är här för att stanna. Men nu ska jag ha en kopp te till och se om jag kan spela lite playstation innan jag ska gå och jobba, det gick inte att sova idag tyvärr.

england och kolkraften

Det blir mycket energifrågor här.... vi fick elräkningen häromdagen. Det facila priset av 4000 kronor för ett kvartal. Vi har det rätt bra i Sverige med vår vattenkraft och kärnkraft. Alla kärnkraftsmoståndare kan börja med att pröva att lägga undan tre gånger så mycket pengar till elräkningen och se hur det känns ungefär.

På räkningen specificeras också var kraften kommer från. Hela 3% är från förnyelsebara källor som vind- och vattenkraft. 3%. Mitt elavtal för malmölägenheten är 100% förnyelsebara. Den engelska har 44% kol fortfarande!! Kolkraft. Som i Polen och Rumänien.

England är ett u-land när det gäller energi- och miljöfrågor. Nu vet jag varför de har högre löner i det här landet. Boendet även i en stad som Sheffield (man ska aldrig jämföra med London, det är en värld i sig själv) är 30-50% högre än motsvarande storlek i Sverige, och elräkningen är cirka 250% dyrare. Maten är lite billigare, nästan samma och saker man köper är marginellt billigare, förmodligen mest beroend epå att momsen är 17,5*% här.

Wow. 44% kolkraft. Sug på den du, Al Gore.

in the office

Det duggar tunt mellan posterna och ni som känner mig vet att det betyder att jag sliter och strävar med något på insidan, och det gör att jag inte skriver lika ofta.

Jag sitter nu och försöker få gjort en del av det jobb som samlat på sig, det kommer som ketchupeffekter nuförtiden. Sedan skimningen har jag dålig koll på hur mycket pengar det finns på kontot och jag känner mig lite stressad över det, måste jag erkänna. Men samtidigt tror jag nog att det ska reda sig, jag tar inte ut någon stor lön längre, har i princip gått ner 40% nu inför sommaren för att spara pengar, och tydligen kan jag leva bara på traktamentet när jag jobbar här i UK, för det är 930 kronor om dagen skattefritt, så det räcker ju en stund.

Men pengarna ska ju in någonstans också, och det är inte helt lätt när jag inte kan ta på mig nya saker eftersom det jag har räcker till och blir över till den deltid jag just nu jobbar för att försöka stötta Y och ge oss en chans att hitta nån slags vardag. Så jag jobbar 4-6 timmar om dagen, har ändå inte projekt till mer just nu inför sommaren, och sen umgås vi. Igår var hon i Doncaster med sin mormor på marknad och kom hem med ett lass kött och grönsaker.

Dagarna rinner på, snart ska hon iväg en vecka till New York på egen hand, hon fick ett infall och har alltid drömt om den staden så det är väl kanon att hon kan komma iväg och göra det. Jag ska iväg och hålla FN-rollspel på två skolor i veckorna som kommer, sen är det bröllop gånger två och sen är det... ja, det rullar på helt enkelt.

Jag får skriva mer sen, det finns en massa tankar och upplevelser som inte lämpar sig för bloggen här som vanligt när jag blir tyst, men det får jag ta privat med de allra närmaste. TA hand om er.

RSS 2.0