kraschen

Hade en trevlig middag med kusin K och kusin M med respektive och barn, och skulle stolt visa upp bilen efteråt. Den lät lite ljudligt tyckte jag när jag körde in på parkeringen... märkligt. Jag hade inte märkt något innan. Nåja, tänkte jag, det är kanske så den ska låta med nytt batteri (dum som man är och inte kan nåt om bilar). Men det kunde Peter, Marias man. Och alla som kunde se..

Avgasröret har rostat sönder och hänger löst med hål i sig. Så... efter 14 dagar så ska jag nu tillbaka IGEN till verkstan och hoppas på att de tänker reparera den åt mig och min välplanerade resa till Gbg hänger löst i luften igen. Risken är att det här inte är nåt de fixar över dagen... AAAARGGGGGHHHHH!!!!!

1-2-3-4-5-6-7-8-9-10... frustrerad, vem jag?

Skön och avslappnande kväll igår, såg solen gå ner i öresund.

Det var en stor lättnad att hämta ut bilen också, både batteriet, generatorremmen och den krånglande elhissen fixad, utan kostnad. På bara några timmar. Tack Toyota.

Nu sitter jag på kontoret (ytterligare ett plus för gårdagen) och ska dra igång lite mobila tester för ett av mina projekt. Det ska bli spännande värre. Hoppas allt går som det ska, tack till alla som testar.

Mer testare kommer behövas senare, och då blir det riktig "mini-tävling" också, men det blir inte förrän om en vecka eller så.

för övrigt så har jag lämnat in bilen på toyota och de ska kolla vad som var fel på den. tack till jan (jennys pappa) som......


....när man talar om trollen. nu har de fixat skenan som gjorde att rutan hoppade och skrapade och bytt batteri. grymt bra jobbat toyota!

Åter till jobbet.

Sådär, courtesy av mina vanliga välgörare från Malmö har jag nu ett gratiskontor. Det är inte så dumt minsann :)

Har precis installerat mig. Min gamla mini-laptop som är en pc får bo här nu och så får macen vara min privata och resedator och så använder jag mitt usb-minne för sådana filer som jag kan tänkas behöva. Lite primitivt, men skönt att inte ha jobbdatorn hemma alltid och ständigt, men ändå ha bra uppkoppling.

Nu måste jag jobba lite medan andra ligger på stranden. Orättvist. :)

hemkommen och har städat lägenheten. skönt! har hunnit få i mig lite mat också, och nu uppdaterar jag bloggen. det är skönt att sitta en liten stund och bara finnas till i fåtöljen som nu har fått sig en bra plats. Har flyttat runt lite bland möblerna för att få ordning på det, men nu är jag ganska nöjd, även om det blivit en del konstiga ytor över.

Veckan ser späckad ut med aktiviteter i princip varje dag och varje kväll hela veckan tror jag bestämt, beroende lite på hur bilen blir reparerad, men allt är roliga grejor och det är kul att det händer mycket med jobbet.

Nu ska jag sova en liten skvätt, full fart imorgon!

Nu är jag på väg hem. Längtar. Hoppas jag får bilen till verkstan imorgon, det hade varit skönt, och helst fått tillbaka den med en gång. Jag tror som Kalle att det är generatorn. Och så hoppas jag att det lugnar ner sig med exet och stalkandet, det håller ju inte.

På den goda sidan så kanske jag snart har en bloggdesign som heter duga på min publika blogg som jag vill starta, hade varit kul att ge sig in lite i bloggvärlden.

Ska försöka hitta tid att både ta mig till Göteborg (fredag, om jag fått bilen och om det passar med F&E) och träffa kusinerna (onsdag kväll 18.00 på Pepes i båstad i god gammal anda?). Men allt hänger på om jag kan få en bil att köra med. Grrr...

Imorgon blir det 100% arbeit som de säger här nere. Nu ska jag snart hoppa på planet.

kramar och allt det där!

så. nu får det vara slutlipat, nu är det fest. done is done.

ha en bra kväll alaa, festare och icke-festare!:)

Ikväll blir det hawaiifest och vi har skurit ananas, papaya och mango så det känns som om c-vitaminet sprutar ur öronen. Lite svårt att komma i party mood har jag efter morgonens övningar och lite allmän osäkerhet, men det reder nog till sig. jag har inte hört något från exet i alla fall.

Korrektion. jag har fått mail nu. Med den vanliga visan om att jag är så fin och så bra och allt hon nånsin sett upp till och jag är stark och fin och en massa komplimanger som borde få mig att känna mig värdefull. Och ändå vet jag att det gäller bara tills nästa gång jag inte lyder hennes behov och sen försvinner det igen.

Som vanligt när jag sätter ner foten så mjuknar hon. Och tigger om att jag ska höra av mig. Och den vanliga visan. Nu gäller det att vara stark. Och hård. Och kall.

Fy fan.

Just nu är det inte sådär jätteroligt att vara jag. Hoppas detta är sista striden. Kanske om vi bryter helt kan det komma en dag där vi kan vara vänner igen, långt i en framtid. Fast förmodligen inte.

Sådär. Nu har jag mailat henne och sagt att jag inte vill ha nån som helst mer kontakt.

Var lite trött imorse, men det var det värt. Kom iväg till flygplatsen och landade i ett soligt Tyskland!

Nu har jag landat i Tübingen, Tyskland och hunnit med att besöka den lokala spelbutiken, och se lite av de gamla husen i stan. En väldigt fin pittoresk stad, och en glass i parken har jag hunnit med. Benet protesterar lite grann, men inte så farligt, har försökt att pausa och inte gå längre än nödvändigt.

Lite smolk i bägaren var att exet från förr mailade igår igen efter nästan två veckors skön tystnad och undrade varför jag inte hör av mig så vi kan prata om vanliga ting som om vi bara var kompisar, för "det var ju allt hon ville ha". Fast det var det ju inte, det är ju en nykonstruktion. Sist var det en djup och personlig nära vänskap hon ville ha. Det gör så ont att någon man en gång har tyckt om är så inne i sin egen lilla värld att det inte ens går att förklara att när man ringer fyra-fem gånger om man inte får svar på ett mail inom 12 timamr så är det inte normalt "kompisbeteende" utan det är obehagligt.

Det gör så ont för hon är ingen ond människa och jag önskar att hon skulle förstå att det vi hade är helt förstört och det finns ingenting som går att rädda, ingenting. Och varje gång vi försöker reda ut och jag försöker förklara så backar hon, och sen kommer hon med helt nya förslag på hur vi ska umgås, bara vi håller kontakten. Det kommer behöva brytas, och det är inte långt kvar tills jag måste bryta helt och totalt.

Jag skulle föredra att bara ha någon som man fick tycka om, utan att det blev ett förhållande, utan att det förväntades något, utan bara någon att dela lite romantik och fina ögonblick med, lite närhet och slösa lite allmän kärlek på, det är precis lagom. Jag vill inte ha mer, jag måste få vara mig själv och söka mina vägar och fokusera på mig själv, men jag är ju en människa av passion och romantik och att vara helt ensam är nog inte heller bra. Men då måste det vara någon som är på samma plats i livet, som inte heller letar efter mer utan har nog med sitt eget, annars hamnar man i obalans och riskerar en massa. En sån människa är precis exakt vad jag mår bra av. Å andra sidan är jag ju så intensiv även om jag går på halvfart att jag säkert kan vara rätt skrämmande. :P

Jag vet inte om jag ska svara på mailet jag fick av mitt ex, eller om jag inte ska göra något. Har stängt av telefonen nu så jag nås på mailen om nån vill ha tag i mig. Jag försöker att inte låta det grumla hela mitt besök, men det gör mig arg, ledsen och besviken att det hela tiden är nya diskussioner som var och en utgår från att man inte haft någon av de tidigare konversationerna. Det börjar närma sig ett "låt mig vara, kontakta mig inte längre".

Nåja, ikväll blir det uppdatering med Iris av livet i allmänhet och imorgon hawaiifest (hon fyller år). På lördag ska hon, hennes opjkvän och jag ut och grilla i skogen med deras tyska re-enactmentgäng. På söndag blir det warmaster och Martin, Iris kille har lovat att frälsa mig på detta spel, så se upp därhemma (ingen risk, jag har gubbar upp till knäna).

Ha en härlig kväll allihop, det blir mer uppdateringar sen, här finns trådlöst nät. :-)

Lite personliga hälsningar:
F&E - ni kommer bli världens finaste föräldrar
B&J - tack för all hjälp med knä och tankar
M&KEP - nyd av en dejlig tid i Danmark!
M - välkommen till bryssel!
KK - välkommen till Sverige!
KM - ta hand om KK så hoppas jag vi kan ses allihop om min bil blir lagad.
E  - välkommen hem från jordbävningarna!
S - snart är nästa steg klart!
J - jag berättar ingenting om vad jag och S planerar, men det är roligt att du är nyfiken :P
H - du har redan fått en hälsning, inte sant? Njut och andas!  :)
U - länge leve din lägenhet på söder
F - ta hand om din sthlmsgäst, kul att ses igen!
S - länge sen vi sågs, hoppas du njuter av sommaren i västsverige eller var du nu än är, du som är den flitigaste kommentatorn i hela bloggen tror jag!

Ja, det finns nog fler att hälsa till, men ni som är omnämnda kommer säkert känna igen er.

2 dagar efter mitt bilköp slog nån upp dörren mitt i min passagerardörr och lämnade ett litet märke. 8 dagar efter mitt köp fick jag första p-boten och en stendöd bil som inte rör på sig. startar snällt med lite bilbatterier, men så fort man stannar bilen dör den. Har nu spenderat tid på att köra runt, runt, runt, runt, runt och försöka få skiten att starta.

Lite irriterat. 8 dagar. Toyotasäljaren var lugn och ville jag skulle komma in imorgon. men jag är ju inte här imorgon, jag är i tyskland. så det får bli på tisdag, inte precis vad jag tänkt mig på tisdag. jag hade tänkt åka till göteborg nån gång i nästa vecka, bara över dagen/natten kanske, men det tror jag att ajg kan toklägganer om de ska ha min bil, ville ju visa upp cabben och träffa fredrik innan han ska bli pappa. Elina - kniiiiiiiiiiiip! ;-).

Får bli så snart jag lagat bilen. lite grinig är jag, you bet.

Så skönt att kunna få lite rejäla nyheter på morgonen och kunna dricka en kopp kaffe medan man skriver lite i bloggen. Imorgon bär det av till Tyskland, benet verkar hålla, även om jag inte alls kan gå lika länge som jag kunde förr, det är nog läge för att börja träna knäet lite mer igen.

Annars rullar livet på, försöker komma upp i normal arbetshastighet, men det är lite segt, jag märker att man snålar lite, men nästa vecka får det vara slut på det för det finns definitivt en hel del saker att göra.

Hoppas på lite relax innan jag ska till Tyskland, men efter jag hunnit tvätta och jobba lite. Ta hand om er alla!

Idag kom min TV, lite spännande att den är EXAKT likadan som den jag köpte i England, en Sony som är väldigt trevlig och fin, 40 tum av kärlek. Och jag har börjat jobba igen, det finns massor att göra, jag ser definitivt hur jag kommer behöva ha nånstans att sitta rent fysiskt om ett tag, gärna ett kontor med lite fler människor som sällskap. tror jag. :)

Nåja, i vilket fall så börjar livet så småningom återvända till det normala. I helgen blir det nog resa till Tyskland, och jag ska försöka bli en bättre bloggare för vilken gång i ordningen vet jag inte :P

Har haft en otroligt skön helg och känner mig totalt avslappnad och ganska tillfreds med livet rent generellt - till och med på en måndag. inte så dumt. har varit och åkt lite cab idag, benet är något bättre så jag kan iaf röra på mig lite grann.

Idag är det torsdag och jag har bäddat, fällt upp bordet och ställt fram min lilla arbetsplats. Mitt hem är litet, men jag tycker om det. Och fåtöljen får inte riktigt plats, men den är rätt skön att sitta i, jag får nog se till att jag hittar en bra plats, för det är bra att ha en fåtölj.

De senaste dagarna har jag känt mig lite håglös, förvirrad. Nu är sorgearbetet över, viloperioden slut och jag har börjat jobba igen, men framförallt så har jag börjat mitt nya Malmöliv. Det känns förvirrande. Det känns lite som att jag stigit av livståget för att det var fullt av galna och bråkiga människor, men jag har stigit av inte vid min destination, utan vid nån station mitt i skogen. Som att vara på väg från Stockholm till Luleå och hoppa av i Vännäs. Ungefär så känns det.

Men som nån klok människa sa - man måste kanske inte veta allt och ha koll på allting. Man måste kanske inte veta allt, ha koll på allt, det kanske räcker med mina långsiktiga mål, och de har jag ju kvar. Det är lite ovanligt att bara ta det lugnt och se vad som händer, jag tror att jag har lite svårt för det, men det kanske bara är att göra det ändå.

Mitt ben värker fortfarande och nästa helgs äventyr i Tyskland är i allvarlig fara, så jag hoppas att det blir bättre, men om det inte blir det får jag snällt ställa in, jag kan inte springa omkring i sydtyskland med det här benet, det är helt klart.

Dags att jobba lite innan jag ska få mammas bil tvättad, städad och överlämnad.

Kramar

Jaha, det var ju inte riktigt så jag tänkt att mitt lajv skulle sluta. I lördags morse fick munken Broder Vilhelm ge upp planerna på att döpa Sigrid Gudmundsdotter och istället åka på en bår ut ur lägret för biltransport till Höglandssjukhuset för röntgen. Mitt knä började utan anledning svullna upp och smärtade oerhört.

Visst hade jag gått en del, men jag hade inte ont av det. Det var lite trött på kvällarna men varje morgon mådde det bra igen. Så det funkade bra, tills i lördags. Röntgen visade inget, men ajg ska förmodligen få en magnetkameraundersökning.

Så nu är jag i Eksjö, och inte alls på väg mot Malmö som var tanken. Vi får se hur länge jag blir här, men det löser sig säkert. Ont gör det i alla fall, kan inte gå på benet än. Men jag är vid gott mod, varför skulle jag inte vara det, det har ju varit ett bra lajv det jag var med på och jag lever ju, jag dog inte i den där kraschen så all smärta och alla obehag är något jag lever med.

Mer rapporter får komma senare, jag ska ju hämta upp bilen den här veckan. Kram på er alla.

Ja, nu är jag ute ur klosterlivet, det var spännande. Inte ett liv jag skulle kunna välja, jag är alldeles för aktiv och passionerad för att kunna ägna resten av livet åt så strikta rutiner, men det fascinerade mig hur munken levde sitt liv och hur dedikerad och orubblig han var - och hur rolig, han hade en värme och en humor som jag inte förväntat mig. Han lever alltså sitt liv, ensam som munk (vilket är som att vara en fisk på torra land, svårt att andas, munkar ska vara i grupp), sedan 1996. I tolv ÅR har han varje morgon stigit upp 04.40 för att dricka en kopp kaffe och sedan hålla morgonens gudstjänst för så förskriver regeln.

Regeln det talas om är den Helige Benedicts regel, som skrevs på 500-talet och som blev grunden för det första benediktinerklostret i Monte Cassino (senare bombat av nazisterna). Benediktshus är en villa, hyrd av katolska kyrkan och omvandlad till tillfälligt kloster. Där bodde jag under några dagar, och levde klosterliv. Det var allt från att rensa ogräs till att delta i böner och mässor, till att äta mat under tystnad och och dela hans vardag. Det var en väldigt vacker plats och fascinerande. Och jag lärde mig mycket om att vara dedikerad och om att ha ett syfte. Broder Ingmar är en riktigt bra människa.

Just nu är jag på lajvförberedelseuppdrag och plockar ihop mina kläder och min utrustning, så det blir tyst här igen några dagar, medan jag förvandlas till munken Broder Vilhelm. Ha en fantastisk vecka, kära bloggläsare.

Hoppsan vad det blev shoppande idag. En gratis MacBook Air var inte så illa, och inte så dyrt. Testade Burger Kings Angusburgare, ganska kass faktiskt, och just det, en styck bil har jag varit och tittat på, som kommer att inhandlas.

Peagout 206cc från 2003. Den var nersatt pga en liten skråma i bakplåten och för mig spelar det inte mycket roll alls, det syns inte och jag fick den billigt på Toyota, den ska bara servas och fixas lite så skriver vi klart alla papper sen, det blir nog bra.

Den har inte en massa ös i sig, men det är nog alla bara tacksamma för, utan den är ganska snäll och en "glidarbil". Jag tror inte jag kommer ha den i massor av år heller, men i alla fall ett par somrar vore det trevligt att kunna cabba ner och glida genom skånska landskapet i maklig takt.

Frihet kan inte köpas. Pyttsan heller. :P

Imorgon ska jag försaka allt materiellt och ge mig in i klostervärlden. Det blir inga poster, ingen telefon, ingenting sånt på ett tag så oroa er inte :P. Jag kommer försöka lära mig massor om hur det är att gestalta munk eftersom jag ska på lajv sen, men jagska även ha samtal med munken så mycket jag kan och försöka hitta lite harmoni på insidan igen. Jag mår ganska bra nu, men det skadar inte att göra det här ändå, så jag kan blicka framåt.

Ta hand om er alla, jag skriver nog igen på söndag eller måndag när jag landat lite.

Kramar!