hemma igen
SÅ var man hemma igen i Sverige och har börjat jobba den allra sista veckan på mitt gamla jobb. Det känns bra, och nu är det dags att börja ta lite action på alla fronter. Hemmet ser ut som en krigsskådeplats, både jag och Fredrik har ju varit borta större delen av sommaren.
Jag har möblerat om lite i mitt rum för att få lite förändring och jag har en miljon saker att ta tag i nu. Inom loppet av de närmsta veckorna kommer tre-fyra projekt att dra igång och jag kommer antingen behöva lägga ut en hel del jobb på andra. Jag har haft en första diskussion med en kandidat till projektledarrollen, men ingenting är säkert. Det är ju lite för lite intäkter just nu för att det ska vara helt säkert. Å andra sidan kommer det förmodligen vara det ganska ofta. Det är ju det som kallas att ta risker.
Jag vet ännu inte hur hög belastningen blir med alla de projekt jag har, eftersom flera av dem ännu inte börjat komma igång. Hur mycket Göteborgsregionen vill använda mig till exempel, det har jag ingen aning om. Mer än att de har mycket att göra. Men hur mycket, det vet ingen.
Just nu kör jag på det jag vet och ser hur mycket energi och kraft det kommer att ta. Därefter får jag se vad som går att göra med ekonomi, anställning och annat. Helt klart är att det finns en hel del saker som behöver göras, och jag vill ju kunna utöka med ännu fler. Men det kräver ju mer timmar. Och jag är inte beredd att gå upp hur mycket som helst i tid, vi vet ju vad som händer då, så det gäller att göra avvägningar.
Nu är det dags att börja jobba. Fördelen med att vara sin egen, man kan ta en sovmorgon om man vill :)
Jag har möblerat om lite i mitt rum för att få lite förändring och jag har en miljon saker att ta tag i nu. Inom loppet av de närmsta veckorna kommer tre-fyra projekt att dra igång och jag kommer antingen behöva lägga ut en hel del jobb på andra. Jag har haft en första diskussion med en kandidat till projektledarrollen, men ingenting är säkert. Det är ju lite för lite intäkter just nu för att det ska vara helt säkert. Å andra sidan kommer det förmodligen vara det ganska ofta. Det är ju det som kallas att ta risker.
Jag vet ännu inte hur hög belastningen blir med alla de projekt jag har, eftersom flera av dem ännu inte börjat komma igång. Hur mycket Göteborgsregionen vill använda mig till exempel, det har jag ingen aning om. Mer än att de har mycket att göra. Men hur mycket, det vet ingen.
Just nu kör jag på det jag vet och ser hur mycket energi och kraft det kommer att ta. Därefter får jag se vad som går att göra med ekonomi, anställning och annat. Helt klart är att det finns en hel del saker som behöver göras, och jag vill ju kunna utöka med ännu fler. Men det kräver ju mer timmar. Och jag är inte beredd att gå upp hur mycket som helst i tid, vi vet ju vad som händer då, så det gäller att göra avvägningar.
Nu är det dags att börja jobba. Fördelen med att vara sin egen, man kan ta en sovmorgon om man vill :)
en nattvaka
Man är lite trött idag. I förrgår var vi på läger och hälsade på, med en jättebrasa och sånger. I går kväll gick vi till Morningstar Church, en liten diskret kyrka i centrala Riga som var en lägenhet med en stor samlingssal. Det var ungdomsgänget här i RIga som skötte planeringen och jag visste inte mycket om vad som skulle hända.
Det var Prayer Night, som hålls en gång i månaden ungefär, en åtta timmar lång sammankomst i kyrkan mellan 22-06. Det var första gången jag var med på något i den stilen, och det var väl värt det, även om jag är trött som en sengångare idag. Det finns säkert tusen intressanta saker att berätta om det, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Såhär såg schemat ut ungefär:
22-23: Lovsång
23-00: Predikan
00-01.30: Enskild tystnad med bön/bibelläsning
01.30-02.00: Lovsång
02-02.30: Predikan
02.30-03: Bön i grupp
03-03.30: Fika
03.30-05: Enskilda berättelser från var och en
05-06: Gemensam bön och sedan avslutande sång.
Ungefär så. Det var tungt sista timmen, men nånstans kändes det också bra att inte ge upp, att hålla ut. Just att hålla sikte på målet och inte ge upp i förtid är ju något jag vet att jag behöver öva på. Uthållighet och Mod, det är ofta de två egenskaper jag behöver bli bättre på rent allmänt i livet.
Jag tror också jag ska passa på att berätta lite varför det är så bra här i RIga. Eller ja, det finns många anledningar, men en av de viktigaste är att här kan jag tänka i lugn och ro, och här skäms jag inte över att jag blivit troende. Hemma i Sverige är det fortfarande fult och även om jag borde vara lite modigare och stå för det och även förändra mitt liv LITE mer i enlighet med min tro så gör jag ofta kompromisser rätt ofta. För att det är lättare, bekvämare och för att kompromisser har jag ju varit en mästare på hela livet. Men här kan jag vara kristen utan att känna att jag måste be om ursäkt eller smyga lite med det för att inte trampa andra på tårna. Det är inte riktigt så man ska göra egentligen, men som sagt... jag är bra på att kompromissa.
Men ungdomsgruppen här i Riga är verkligen fantastisk. Den här veckan har jag inte kunnat hitta på så mycket med Patrik eftersom han ironiskt nog skadat vänsterknäet och sträckte ett ledband rätt rejält. Jag har haft mycket mer tid på egen hand och kunnat få lite jobb gjort varje dag, men samtidigt också fått spendera mycket tid med ungdomsgruppen, och det som är häftigt med dem är att de är så otroligt genuina och ärliga i sig själva. De är öppna och välkomnande och fyllda av framtidslängtan. Och med Patriks hjälp tror jag att de är väldigt väl rustade för att stå på egna ben i livet. De har planerat en rad aktiviteter för mig bara för att jag ska trivas och få se lite mer av Lettland. Nationalparker, shoppingcenter, läger ute i bushen och nu nattvaka.
Ja, jag kan nog skriva rätt länge om det och jag tror inte jag kan fästa orden på ett sätt som förklarar särskilt mycket heller, det är en känsla av att få vara sig själv lite mer och att få vara på en plats där jag kan vara lite grann någon annan. Det får mig givetvis att undra om jag inte är ärlig när jag är hemma - fast det är jag ju. Jag behöver som sagt bara inte kompromissa lika hårt. Jag får snarare kompromissa lite åt andra hållet. Här handlar ju nästan allt om kyrkan, eftersom jag bor i samma hus som Frälsis med en ungdomsledare för Frälsis och alla jag umgås med är aktiva evangeliska kristna. Det är liksom morgon, middag och kväll. Och det tror jag inte jag skulle ha hemma, eftersom jag inte jobbar med kyrkan på det sättet. Men eftersom det är så tunnsått hemma passar det bra just när jag är här att få lite mer av den varan i livet.
Så jag tror i ärlighetens namn inte att jag skulle vara EXAKT som är i Riga någon annanstans. Men lite mer Riga skulle jag nog vilja ta med mig hem till Sverige igen. Jag lär mig nya saker om mig själv varje gång jag är här och det kommer bli spännande att omsätta det när jag kommer hem.
I Riga har jag också kunnat fundera mycket på företaget, framtiden och vad jag vill. Och företaget kastar sig in i en spännande höst. Jag har en Plan A och en Plan B. Plan A är avhängigt andra till större utsträckning och kanske är en plan som jag inte ens kan implementera nu direkt utan som kommer senare under hösten. Plan B är reservplanen, men det är en reservplan som jag kan ha tills Plan A är färdigutvecklad. I vilket fall har jag ett antal spännande projekt och kunder.
Innan Yvette stack hann vi också prata lite om hur hösten ser ut för oss och även om oss, var vi står och hur vi trivs. Allt grönt på den fronten, och vi hoppas på en lång fortsättning. Just nu är hon ju på VM, men hon kommer snart på besök och får åka med ner och träffa mamma. Det ska bli härligt att få se henne igen, förhoppningsvis kommer det inte bli alltför ofta som vi är åtskilda riktigt såhär länge (det kommer vara 6 veckor sen vi sågs och med distansförhållanden behöver man försöka träffas så ofta man kan eftersom man inte kan dela vardagen). Nu ses vi 10:e augusti i en vecka ungefär och sen ska jag försöka komma dit i månadsskifttet aug/sept och sedan ska hon försöka komma hit en gång i september också. I oktober ska jag dit första helgen när hon fyller år och i slutet av oktober ska vi på MOC-middag i London. I november ska jag till England en gång och sedan kommer hon över jul och nyår hit till Sverige. Så ser planen ut i alla fall och om Gud vill så blir det så också. Det innebär tre resor till Sheffield och en till London. Inte så blodigt ändå, jag bor ju billigt när jag är där ;-)
Nu är det dags att gå upp. Och Riga har som vanligt gett mig svaren på vad det är jag behöver göra, varför jag behöver göra det (för att det är Rätt). Sist jag var här fattade jag beslut om att sluta mitt jobb. Den här gången handlar det om vad som händer sen. Ett beslut som rör företaget. Ett beslut som rör min tro. Och som vanligt massor av härliga minnen från alla i Riga: Patrik & Hanna med barnen Angelina och Anja, och så ungdomsgruppens kärna, syskonen Kozlovska: Maarika, Kariina, Eerika och Astriida, och så Daarta. Och så alla killar och tjejer runtikring, med ett särskilt tack till Vitaly för råden kring jobb och anställning.
Nu måste jag försöka få igång dagen här och se vad den har att erbjuda. Ha en riktigt bra dag!
Det var Prayer Night, som hålls en gång i månaden ungefär, en åtta timmar lång sammankomst i kyrkan mellan 22-06. Det var första gången jag var med på något i den stilen, och det var väl värt det, även om jag är trött som en sengångare idag. Det finns säkert tusen intressanta saker att berätta om det, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Såhär såg schemat ut ungefär:
22-23: Lovsång
23-00: Predikan
00-01.30: Enskild tystnad med bön/bibelläsning
01.30-02.00: Lovsång
02-02.30: Predikan
02.30-03: Bön i grupp
03-03.30: Fika
03.30-05: Enskilda berättelser från var och en
05-06: Gemensam bön och sedan avslutande sång.
Ungefär så. Det var tungt sista timmen, men nånstans kändes det också bra att inte ge upp, att hålla ut. Just att hålla sikte på målet och inte ge upp i förtid är ju något jag vet att jag behöver öva på. Uthållighet och Mod, det är ofta de två egenskaper jag behöver bli bättre på rent allmänt i livet.
Jag tror också jag ska passa på att berätta lite varför det är så bra här i RIga. Eller ja, det finns många anledningar, men en av de viktigaste är att här kan jag tänka i lugn och ro, och här skäms jag inte över att jag blivit troende. Hemma i Sverige är det fortfarande fult och även om jag borde vara lite modigare och stå för det och även förändra mitt liv LITE mer i enlighet med min tro så gör jag ofta kompromisser rätt ofta. För att det är lättare, bekvämare och för att kompromisser har jag ju varit en mästare på hela livet. Men här kan jag vara kristen utan att känna att jag måste be om ursäkt eller smyga lite med det för att inte trampa andra på tårna. Det är inte riktigt så man ska göra egentligen, men som sagt... jag är bra på att kompromissa.
Men ungdomsgruppen här i Riga är verkligen fantastisk. Den här veckan har jag inte kunnat hitta på så mycket med Patrik eftersom han ironiskt nog skadat vänsterknäet och sträckte ett ledband rätt rejält. Jag har haft mycket mer tid på egen hand och kunnat få lite jobb gjort varje dag, men samtidigt också fått spendera mycket tid med ungdomsgruppen, och det som är häftigt med dem är att de är så otroligt genuina och ärliga i sig själva. De är öppna och välkomnande och fyllda av framtidslängtan. Och med Patriks hjälp tror jag att de är väldigt väl rustade för att stå på egna ben i livet. De har planerat en rad aktiviteter för mig bara för att jag ska trivas och få se lite mer av Lettland. Nationalparker, shoppingcenter, läger ute i bushen och nu nattvaka.
Ja, jag kan nog skriva rätt länge om det och jag tror inte jag kan fästa orden på ett sätt som förklarar särskilt mycket heller, det är en känsla av att få vara sig själv lite mer och att få vara på en plats där jag kan vara lite grann någon annan. Det får mig givetvis att undra om jag inte är ärlig när jag är hemma - fast det är jag ju. Jag behöver som sagt bara inte kompromissa lika hårt. Jag får snarare kompromissa lite åt andra hållet. Här handlar ju nästan allt om kyrkan, eftersom jag bor i samma hus som Frälsis med en ungdomsledare för Frälsis och alla jag umgås med är aktiva evangeliska kristna. Det är liksom morgon, middag och kväll. Och det tror jag inte jag skulle ha hemma, eftersom jag inte jobbar med kyrkan på det sättet. Men eftersom det är så tunnsått hemma passar det bra just när jag är här att få lite mer av den varan i livet.
Så jag tror i ärlighetens namn inte att jag skulle vara EXAKT som är i Riga någon annanstans. Men lite mer Riga skulle jag nog vilja ta med mig hem till Sverige igen. Jag lär mig nya saker om mig själv varje gång jag är här och det kommer bli spännande att omsätta det när jag kommer hem.
I Riga har jag också kunnat fundera mycket på företaget, framtiden och vad jag vill. Och företaget kastar sig in i en spännande höst. Jag har en Plan A och en Plan B. Plan A är avhängigt andra till större utsträckning och kanske är en plan som jag inte ens kan implementera nu direkt utan som kommer senare under hösten. Plan B är reservplanen, men det är en reservplan som jag kan ha tills Plan A är färdigutvecklad. I vilket fall har jag ett antal spännande projekt och kunder.
Innan Yvette stack hann vi också prata lite om hur hösten ser ut för oss och även om oss, var vi står och hur vi trivs. Allt grönt på den fronten, och vi hoppas på en lång fortsättning. Just nu är hon ju på VM, men hon kommer snart på besök och får åka med ner och träffa mamma. Det ska bli härligt att få se henne igen, förhoppningsvis kommer det inte bli alltför ofta som vi är åtskilda riktigt såhär länge (det kommer vara 6 veckor sen vi sågs och med distansförhållanden behöver man försöka träffas så ofta man kan eftersom man inte kan dela vardagen). Nu ses vi 10:e augusti i en vecka ungefär och sen ska jag försöka komma dit i månadsskifttet aug/sept och sedan ska hon försöka komma hit en gång i september också. I oktober ska jag dit första helgen när hon fyller år och i slutet av oktober ska vi på MOC-middag i London. I november ska jag till England en gång och sedan kommer hon över jul och nyår hit till Sverige. Så ser planen ut i alla fall och om Gud vill så blir det så också. Det innebär tre resor till Sheffield och en till London. Inte så blodigt ändå, jag bor ju billigt när jag är där ;-)
Nu är det dags att gå upp. Och Riga har som vanligt gett mig svaren på vad det är jag behöver göra, varför jag behöver göra det (för att det är Rätt). Sist jag var här fattade jag beslut om att sluta mitt jobb. Den här gången handlar det om vad som händer sen. Ett beslut som rör företaget. Ett beslut som rör min tro. Och som vanligt massor av härliga minnen från alla i Riga: Patrik & Hanna med barnen Angelina och Anja, och så ungdomsgruppens kärna, syskonen Kozlovska: Maarika, Kariina, Eerika och Astriida, och så Daarta. Och så alla killar och tjejer runtikring, med ett särskilt tack till Vitaly för råden kring jobb och anställning.
Nu måste jag försöka få igång dagen här och se vad den har att erbjuda. Ha en riktigt bra dag!
Riga har wifi!
Härligt! Jag har fått uppgradera mig. Tanken var att jag skulle sova nere i ett av rummen på frälsis här i Riga, för att barnen skulle få lugn och ro nu när Hanna och Patrik snart ska flytta, men till min glädje så kom jag hem till dem och fick se en madrass på golvet i vardagsrummet. Det är kanon, inte bara för sällskapet (Angelina är tre och Anja är några månader) utan för att det finns wifi i huset, vilket ökat mina möjligheter att vara online och kanske få gjort lite extra jobb.
Nu har jag fått träffa de flesta igen och det är trevligt och avslappnat här. Jag gillar Riga som stad, det är en stad som andas av framtiden, Lettland siktar mot framtiden. Med problem, absolut, men definitivt med sikte på framtiden.
Och med flera nya diskussioner i bagaget kring råd om hur jag bäst utvecklar företaget. Nu blir det tid att tänka. Riga är en bra stad för eftertanke också, så det ska vi hinna med. Annars saknar jag Vetzie en hel del, men vi har fått pratat ganska mycket de senaste dagarna.
Men nu ska vi på avskedsfest för Oltermans som flyttar till England. Ha en trevlig afton.
Nu har jag fått träffa de flesta igen och det är trevligt och avslappnat här. Jag gillar Riga som stad, det är en stad som andas av framtiden, Lettland siktar mot framtiden. Med problem, absolut, men definitivt med sikte på framtiden.
Och med flera nya diskussioner i bagaget kring råd om hur jag bäst utvecklar företaget. Nu blir det tid att tänka. Riga är en bra stad för eftertanke också, så det ska vi hinna med. Annars saknar jag Vetzie en hel del, men vi har fått pratat ganska mycket de senaste dagarna.
Men nu ska vi på avskedsfest för Oltermans som flyttar till England. Ha en trevlig afton.
lajv
Nu är vi åter från skogen och har levt medeltidsliv i en hel vecka. Ska försöka lägga upp lite kort sen, men det var inte jag som fotograferade så det kan dröja lite.
Helt underbart, trots att det regnade rejält. Vi hade riktigt duktiga lägermänniskor med oss och sov torrt varje natt, och frös inte heller särskilt mer än när man skulle upp och gå på avträdet mitt i natten (vilket bestod av ett utmarkerat träd för det lilla och en grop i skogen med plankor över för det stora). Vi hade otroliga matresurser, ett helt förrådstält med bara mat och fantastiska upplevelser, där jag fick vara med om nattliga överfall, härliga sånger från Tiveda land, möte med skogsvätten mitt ute i skogen i natten där vi dansade medan en fela spelade en sorgsen folkmelodi och skratt på värdshuset.
Jag skulle vilja skriva mer om alla underbara upplevelser men nu måste jag iväg till Stockholm och jobba en sväng. Sen ska jag till Lettland igen. Och sen tillbaks till jobbet. Det är bråda dagar igen, men nu börjar ju äventyret av att vara sin egen.
Helt underbart, trots att det regnade rejält. Vi hade riktigt duktiga lägermänniskor med oss och sov torrt varje natt, och frös inte heller särskilt mer än när man skulle upp och gå på avträdet mitt i natten (vilket bestod av ett utmarkerat träd för det lilla och en grop i skogen med plankor över för det stora). Vi hade otroliga matresurser, ett helt förrådstält med bara mat och fantastiska upplevelser, där jag fick vara med om nattliga överfall, härliga sånger från Tiveda land, möte med skogsvätten mitt ute i skogen i natten där vi dansade medan en fela spelade en sorgsen folkmelodi och skratt på värdshuset.
Jag skulle vilja skriva mer om alla underbara upplevelser men nu måste jag iväg till Stockholm och jobba en sväng. Sen ska jag till Lettland igen. Och sen tillbaks till jobbet. Det är bråda dagar igen, men nu börjar ju äventyret av att vara sin egen.
Lajvdags!
Nu ska man ut i skogen en hel vecka. Bo under medeltida förhållanden i detta regnväder, jag måste vara GALEN, helt klart.
Men det ska bli kul. Svärdet är packat, rocken är klar (tack vivvi) och jag har stövlarna i släpet. Sju dagar i regniga småland där 300 personer ska leva som på medeltiden. Som tur är har jag en massa roliga vänner med mig och nu har jag verkligen en lajvutrustning som jag kan använda på hur många lajv som helst känns det som. Får färga om lite kläder och sådär, men annars är jag ju home free för nästan vad som helst :)
Så... nu blir det ingen blogg och ingen mobil på en vecka. Hur jag ska klara mig utan Yvette har jag inte riktigt begripit än och värre blir det när jag tänker på att hon sen ska till Brasilien på VM i två veckor i princip när jag kommit hem. Men sen kommer hon hit till mig. Det gillar vi. :)
Nu måste jag packa och dona och hej och hå... ha det bäst.
Men det ska bli kul. Svärdet är packat, rocken är klar (tack vivvi) och jag har stövlarna i släpet. Sju dagar i regniga småland där 300 personer ska leva som på medeltiden. Som tur är har jag en massa roliga vänner med mig och nu har jag verkligen en lajvutrustning som jag kan använda på hur många lajv som helst känns det som. Får färga om lite kläder och sådär, men annars är jag ju home free för nästan vad som helst :)
Så... nu blir det ingen blogg och ingen mobil på en vecka. Hur jag ska klara mig utan Yvette har jag inte riktigt begripit än och värre blir det när jag tänker på att hon sen ska till Brasilien på VM i två veckor i princip när jag kommit hem. Men sen kommer hon hit till mig. Det gillar vi. :)
Nu måste jag packa och dona och hej och hå... ha det bäst.
Hemma igen i Sverige
Ja, så var man åter. Nu dröjer det rejält länge tills vi ses nästa gång. Och jag saknar henne såklart. Vi fungerar fortfarande väldigt bra ihop och det känns lugnt och vettigt och varmt och kärleksfullt, så tja, vi får väl helt enkelt fortsätta på den inslagna vägen och se varthän det bär egentligen. Det känns väldigt bra, väldigt enkelt och väldigt sansat och smart och öppet och... ja, vi har en väldigt rak och bra relation.
Snart är det lajv och sen ska jag hålla utbildning i Stockholm, vilket kommer göra att jag missar bröllop och får flytta på Rigaresan några dagar, men det gör också att jag får nån dag i Eksjö däremellan som inte skulle blivit av annars.
Nu är jag aptrött och skulle vilja lägga mig men måste vänta på ett mail från en designer som sen ska kollas och skickas vidare till ett tryckeri så jag kan sova gott imorgon. Har en offert, två nyhetsbrev och shopping att göra imorgon.
Ha det gott allihop.
Sheffield = regn
Since I don't have the proper a ae oe letters on this keyboard you will just have to be content with reading this in English instead, so I can type properly.
I am back in Sheffield with Yvette, as usual enjoying her company. She's now in the new house (students here seem to move on a yearly basis), which is so much nicer than the old one (where we aptly named the other inhabitants 'slaves', as their best use would be to sell them off to slavery).
New house is nicer. On the minus side for this visit is that Meadowhall, the very nice and excellent shopping center, is closed due to the flooding. It's a pity for all those who want to visit (such as myself), but I think the people with the stores are even more sorry. So far, they are losing 9 million pounds per week. That's about 100 million Swedish - per week, and it is predicted to be closed at least another week.
Sheffield is a rainy place. It is not as industrial and dirty and rough as everyone is saying, at least not the university parts of town where I am (it's the size of Gothenburg by the way). But it does rain. It has been raining every single day I have been here, and according to local sources, it does most every day. Showers, then grey clouds. Showers, then grey clouds, showers. When I saw the sun for four minutes the other day, I nearly had a heart attack.
I have been shopping some new trainers (gymnastikskor) which was needed, and in a little while we are off to the gym and/or swimming hall for some exercise. Yvette's only got a few weeks until the World Championships in Brazil and I see an opportunity to get some training done at the same time.
Meanwhile, I am trying to keep up the work for my business. It works reasonably well, but will be much easier once there is internet in this house, since I'm now on my ridiculuosly expensive 3G modem (my best investment ever!).
I am also looking to invest in a proper ultraportable laptop to accompany me on my trips. It will either be a Sony Vaio (XTS, is that right Sasja?) or the Fujitsu/Siemens P7230 model, both of which have received good recommendations. There is also a Dell that I've seen people use. But Dell is not to be trusted and you can't really upgrade. On the other hand, for someone who travels a lot and is dependent on service plans, maybe a Dell would be the easiest choice in many ways. We shall see, it is a big investment.
Time to go! Take care everyone!
I am back in Sheffield with Yvette, as usual enjoying her company. She's now in the new house (students here seem to move on a yearly basis), which is so much nicer than the old one (where we aptly named the other inhabitants 'slaves', as their best use would be to sell them off to slavery).
New house is nicer. On the minus side for this visit is that Meadowhall, the very nice and excellent shopping center, is closed due to the flooding. It's a pity for all those who want to visit (such as myself), but I think the people with the stores are even more sorry. So far, they are losing 9 million pounds per week. That's about 100 million Swedish - per week, and it is predicted to be closed at least another week.
Sheffield is a rainy place. It is not as industrial and dirty and rough as everyone is saying, at least not the university parts of town where I am (it's the size of Gothenburg by the way). But it does rain. It has been raining every single day I have been here, and according to local sources, it does most every day. Showers, then grey clouds. Showers, then grey clouds, showers. When I saw the sun for four minutes the other day, I nearly had a heart attack.
I have been shopping some new trainers (gymnastikskor) which was needed, and in a little while we are off to the gym and/or swimming hall for some exercise. Yvette's only got a few weeks until the World Championships in Brazil and I see an opportunity to get some training done at the same time.
Meanwhile, I am trying to keep up the work for my business. It works reasonably well, but will be much easier once there is internet in this house, since I'm now on my ridiculuosly expensive 3G modem (my best investment ever!).
I am also looking to invest in a proper ultraportable laptop to accompany me on my trips. It will either be a Sony Vaio (XTS, is that right Sasja?) or the Fujitsu/Siemens P7230 model, both of which have received good recommendations. There is also a Dell that I've seen people use. But Dell is not to be trusted and you can't really upgrade. On the other hand, for someone who travels a lot and is dependent on service plans, maybe a Dell would be the easiest choice in many ways. We shall see, it is a big investment.
Time to go! Take care everyone!
