kraschen

Ja, en tidig morgon och jag kunde (igen) inte sova. Det har varit för många tankar, för mycket hattande och jag känner det som om ajg glömt hälften hur jag än gör. Jag vill mest få upp grejorna nu, få allting på plats och få komma igång med nån slags vardag där jag kan känna mig bekväm.

Jag hoppas att min kära Hannah och jag kommer trivas ihop i Göteborg. Jag vet att det här, som är en stor omställning för mig, måste vara gigantisk för henne, och jag kommer i alla fall göra allt för att hon ska trivas. Jag vet att det finns gott om vänner och bekanta i Göteborg som kommer bli hur glada som helst för att få träffa henne, och snart kommer ju vår lilla överraskning.

Men det är bökigt att ha flytt mitt i en produktiv period, och jag är oerhört glad att min nya arbetsledare/chef/kollega har hört och förstått mitt önskemål om att inte fylla min kalender med alltför mycket flängande. Vi har två internat i Sthlm i februari, och någon kick-off dag med projektet jag ska ansvara för. I övrigt tror jag att jag är resfri, åtminstone inte annat än över dagen.

Jag önskar att jag kunde ha fått sova tills klockan ringde halv åtta bara, istället för att vakna halv fem... 

snart. snart får jag förhoppningsvis den vardag jag drömt om i snart ett år, utan pendlande,

2009 - Year of Foundations