tröttis på tåget
Inne på sjätte timmen tåg idag. Det blev en succé på riksdagen i alla fall även om jag nästan blev nersprungen av Bodström på vägen ut, han hade bråttom hem verkade det som.
Ja, så var det bestämt till mångas sorg och vissas glädje, att det skulle bli en anställning igen. Inte vilken som helst i och för sig, utan där man kunde flexa sovmorgon och jobba hemma om man ville och sådär. Och så fick man jobba med rollspel och skola, och det var ju trevligt.
Även om Skåne var närmre hans hjärta än västkusten, så var det framförallt de personliga värdena i trygghet, att inte oroa sig. Han hade märkt att stress påverkade honom mycket mer än förr, att han blev uppjagad lättare. Och han tänkte inte förfalla i gamla mönster så det gällde att kanske äntligen, äntligen försöka hitta hem och slå ner bopålarna.
Det enda han ångrade var att han inte fick möjligheten att titta sig om efter ett annat jobb i skåne som alternativ. Men vilket annat jobb skulle kunna ge honom den friheten, där han inte behövde tänka på kommersiella kunder, utan där projektet stod i centrum istället, eftersom det var en kommunal organisation?
Men han skulle sakna allt, kunna droppa in i Eslöv på eftermiddagarna och snacka skit. Kunna gå ner till havet. Men han tänkte komma tillbaka ofta. Och han skulle inte behöva jobba helger mer, kanske rentav kunna släppa jobbet lite. Och firman fanns ju kvar, om än som hobby igen, som den en gång började.
Det skulle bli ännu viktigare för honom att hålla kontakten med Åstorpsgänget.... komma ner för spel och annat. En sak var säker. Han hade aldrig längtat så mycket efter trygghet och vardag som nu... puh. kunna stänga av jobbet när man kom hem och bara vara.
Ja, så var det bestämt till mångas sorg och vissas glädje, att det skulle bli en anställning igen. Inte vilken som helst i och för sig, utan där man kunde flexa sovmorgon och jobba hemma om man ville och sådär. Och så fick man jobba med rollspel och skola, och det var ju trevligt.
Även om Skåne var närmre hans hjärta än västkusten, så var det framförallt de personliga värdena i trygghet, att inte oroa sig. Han hade märkt att stress påverkade honom mycket mer än förr, att han blev uppjagad lättare. Och han tänkte inte förfalla i gamla mönster så det gällde att kanske äntligen, äntligen försöka hitta hem och slå ner bopålarna.
Det enda han ångrade var att han inte fick möjligheten att titta sig om efter ett annat jobb i skåne som alternativ. Men vilket annat jobb skulle kunna ge honom den friheten, där han inte behövde tänka på kommersiella kunder, utan där projektet stod i centrum istället, eftersom det var en kommunal organisation?
Men han skulle sakna allt, kunna droppa in i Eslöv på eftermiddagarna och snacka skit. Kunna gå ner till havet. Men han tänkte komma tillbaka ofta. Och han skulle inte behöva jobba helger mer, kanske rentav kunna släppa jobbet lite. Och firman fanns ju kvar, om än som hobby igen, som den en gång började.
Det skulle bli ännu viktigare för honom att hålla kontakten med Åstorpsgänget.... komma ner för spel och annat. En sak var säker. Han hade aldrig längtat så mycket efter trygghet och vardag som nu... puh. kunna stänga av jobbet när man kom hem och bara vara.
Kommentarer
Trackback
