vilken arbetsvecka!
Nu har jag inte skrivit på flera dagar, inte sedan jag kom hem från Riga. Eller Riiga som jag nu lärt mig att det egentligen ska stavas om man inte har tillgång till det lettiska alfabetet. Det sitter ett längdstreck på i:et.
Jag har fortfarande inte bearbetat allt som hände på insidan i Riga. Upplevelsen i sig var kul, men det stora var alla insikter som kom trillande på löpande band. Framförallt gav det mig lite mer mod. Jag är egentligen lite av en fegis. Eller, inte så lite heller. Jag gillar när det händer saker, jag gillar nya, spännande saker, men egentligen är jag rädd för det okända och litar inte riktigt på att jag fixar det.
Mod och Fokus, det är två egenskaper jag behöver jobba på. Och båda fick sig en vitamininjektion i Riga. Delvis var det nog för att jag faktiskt såg hur Patrik, som ju har ungefär samma grundtalanger som jag även om han använt dem helt annorlunda, hittat en bra plats i sitt liv. Och så lärde jag mig att sluta skämmas lika mycket över att jag blivit troende. Det är inte lätt, för de flesta jag känner är antingen aktiva ateister, eller aktiva hedningar i någon form, med ganska liten tolerans över för kristendomen. Sen har vi det svenskaste av allt: "jag tror på Nånting". :-) Nånting måste vara den mäktigaste av alla gudar med tanke på hur många tillbedjare han/hon har.
Nåja, det här var inte en post om religion. Det är lördag morgon, jag väntar på att gymet ska öppna så att jag ska kunna träna igen, tredje passet den här veckan .Det hjälper lite när Fredrik också tränar (dock inte idag). Jag gillar dessutom att träna för mig själv på lördagförmiddagar, rensa hjärnan och tänka lite.
De senaste veckorna på jobbet, 4-6 veckorna, har stressen och pressen ökat. Tempot har gått upp och jag har inte hunnit med at thålla "mitt" tempo utan anpassat mig till världens tempo. Och återigen, det är inte antalet saker att göra som skapar stressen. Stressen skapas av två saker: (a) när det inte är okej att göra fel, (b) när man får ansvar utan kontroll, dvs att inte kunna påverka sin situation.
Ett problem på min arbetsplats är att jag har en chef som gärna vill ha kontroll. Och det kan ju vara bra. Men inte när hon ändrar i befintliga projekt som någon annan ansvarar för. Det håller inte, för helt plötsligt är mina förutsättningar ändrade, men jag ska ändå leverera i samma omfattning. Och sen gör jag naturligtvis missar också. Utan att sitta här och oja mig över alla smågrejor kan man väl sammanfatta vecka som en riktig skitvecka jobbmässigt. Igår var jag ungefär 10 millimeter från att gå in och säga upp mig i ren irritation. Jag höll mig, det var inte ett bra läge att göra det mit tunder pågående konflikt. Jag vill försöka ta det så snart som möjligt.
Förr hade jag blivit förbannad och gått iväg för att gråta. Igår blev jag mest övertygad, stärkt i att jag måste göra det här, satsa på mig själv och mina egna mål. Det finns ingen annan väg efter olyckan. Jag måste göra MIN grej (ni vet, hela förändra-världen). Första steget är att bli min egen.
Och jag ser naturligtvis företagets problematik i det här också. Det går inte att ha en marknadschef på deltid, hela verksamheten haltar betänkligt. Jag borde vara där varje dag, helst mer än heltid (jag tror jag beräknat min tjänst till att egentligen vara 1,5 tjänst om man skulle fått gjort allt som idag åligger mig, inte konstigt inte allting hinns med). Och det är för dyrt att ha en dyr chef på deltid + konsulttimmar. Det håller inte, verksamhetsmässigt. Företaget behöver bli av med mig och få in någon som kan jobba fulltid, och som dessutom har bättre förutsättningar designmässigt, någon som är lite mer designer. Det finns en tjej jag jobbar med som är grym, Maria, hon hade passat perfekt. Lite designer, lite webbkunnig, bra med texter och projektledarerfarenhet. Nu skulle jag inte vilja göra Maria så illa som att sätta henne på det där företaget, men någon med likartad kompetens.
Nå... kontentan av den här arbetsveckan blev väl att det helt enkelt inte kommer vara möjligt att vara kvar, och det förändras ganska snart. Ja, jag borde rent taktiskt vänta. Men samtidigt är en BRA exit det primära och den kommer bli sämre ju längre jag väntar, eftersom planeringen för hösten börjar redan nu. Därför kommer det vara bättre att ta diskussionen nu och därmed göra det möjligt att hitta någon ny under sommaren, kanske även skola in den personen. I vilket fall - jag måste bort därifrån, det får vara dags nu. Jag kommer ha lön en månad till eller två, eller tre, beroende på hur avtalet går. Jag kommer förmodligen försöka lösa ut konsultavtalet så hon betalar halva beloppet av uppsägningstidens värde rakt av och så får man ut en summa där som kommer ta mig över sommaren tills mina andra uppdrag kickar in.
Oavsett vilket är det nödvändigt att ta den här konflikten snart. Man kan inte hålla på och väga konsekvenser i all evighet, det har jag testat i 32 år. Ibland får man bara ta dem och ha Faith. Bra ord, uselt att översätta.
Nu måste jag börja bege mig mot träningslokalen. Ha en fin lördag.
Jag har fortfarande inte bearbetat allt som hände på insidan i Riga. Upplevelsen i sig var kul, men det stora var alla insikter som kom trillande på löpande band. Framförallt gav det mig lite mer mod. Jag är egentligen lite av en fegis. Eller, inte så lite heller. Jag gillar när det händer saker, jag gillar nya, spännande saker, men egentligen är jag rädd för det okända och litar inte riktigt på att jag fixar det.
Mod och Fokus, det är två egenskaper jag behöver jobba på. Och båda fick sig en vitamininjektion i Riga. Delvis var det nog för att jag faktiskt såg hur Patrik, som ju har ungefär samma grundtalanger som jag även om han använt dem helt annorlunda, hittat en bra plats i sitt liv. Och så lärde jag mig att sluta skämmas lika mycket över att jag blivit troende. Det är inte lätt, för de flesta jag känner är antingen aktiva ateister, eller aktiva hedningar i någon form, med ganska liten tolerans över för kristendomen. Sen har vi det svenskaste av allt: "jag tror på Nånting". :-) Nånting måste vara den mäktigaste av alla gudar med tanke på hur många tillbedjare han/hon har.
Nåja, det här var inte en post om religion. Det är lördag morgon, jag väntar på att gymet ska öppna så att jag ska kunna träna igen, tredje passet den här veckan .Det hjälper lite när Fredrik också tränar (dock inte idag). Jag gillar dessutom att träna för mig själv på lördagförmiddagar, rensa hjärnan och tänka lite.
De senaste veckorna på jobbet, 4-6 veckorna, har stressen och pressen ökat. Tempot har gått upp och jag har inte hunnit med at thålla "mitt" tempo utan anpassat mig till världens tempo. Och återigen, det är inte antalet saker att göra som skapar stressen. Stressen skapas av två saker: (a) när det inte är okej att göra fel, (b) när man får ansvar utan kontroll, dvs att inte kunna påverka sin situation.
Ett problem på min arbetsplats är att jag har en chef som gärna vill ha kontroll. Och det kan ju vara bra. Men inte när hon ändrar i befintliga projekt som någon annan ansvarar för. Det håller inte, för helt plötsligt är mina förutsättningar ändrade, men jag ska ändå leverera i samma omfattning. Och sen gör jag naturligtvis missar också. Utan att sitta här och oja mig över alla smågrejor kan man väl sammanfatta vecka som en riktig skitvecka jobbmässigt. Igår var jag ungefär 10 millimeter från att gå in och säga upp mig i ren irritation. Jag höll mig, det var inte ett bra läge att göra det mit tunder pågående konflikt. Jag vill försöka ta det så snart som möjligt.
Förr hade jag blivit förbannad och gått iväg för att gråta. Igår blev jag mest övertygad, stärkt i att jag måste göra det här, satsa på mig själv och mina egna mål. Det finns ingen annan väg efter olyckan. Jag måste göra MIN grej (ni vet, hela förändra-världen). Första steget är att bli min egen.
Och jag ser naturligtvis företagets problematik i det här också. Det går inte att ha en marknadschef på deltid, hela verksamheten haltar betänkligt. Jag borde vara där varje dag, helst mer än heltid (jag tror jag beräknat min tjänst till att egentligen vara 1,5 tjänst om man skulle fått gjort allt som idag åligger mig, inte konstigt inte allting hinns med). Och det är för dyrt att ha en dyr chef på deltid + konsulttimmar. Det håller inte, verksamhetsmässigt. Företaget behöver bli av med mig och få in någon som kan jobba fulltid, och som dessutom har bättre förutsättningar designmässigt, någon som är lite mer designer. Det finns en tjej jag jobbar med som är grym, Maria, hon hade passat perfekt. Lite designer, lite webbkunnig, bra med texter och projektledarerfarenhet. Nu skulle jag inte vilja göra Maria så illa som att sätta henne på det där företaget, men någon med likartad kompetens.
Nå... kontentan av den här arbetsveckan blev väl att det helt enkelt inte kommer vara möjligt att vara kvar, och det förändras ganska snart. Ja, jag borde rent taktiskt vänta. Men samtidigt är en BRA exit det primära och den kommer bli sämre ju längre jag väntar, eftersom planeringen för hösten börjar redan nu. Därför kommer det vara bättre att ta diskussionen nu och därmed göra det möjligt att hitta någon ny under sommaren, kanske även skola in den personen. I vilket fall - jag måste bort därifrån, det får vara dags nu. Jag kommer ha lön en månad till eller två, eller tre, beroende på hur avtalet går. Jag kommer förmodligen försöka lösa ut konsultavtalet så hon betalar halva beloppet av uppsägningstidens värde rakt av och så får man ut en summa där som kommer ta mig över sommaren tills mina andra uppdrag kickar in.
Oavsett vilket är det nödvändigt att ta den här konflikten snart. Man kan inte hålla på och väga konsekvenser i all evighet, det har jag testat i 32 år. Ibland får man bara ta dem och ha Faith. Bra ord, uselt att översätta.
Nu måste jag börja bege mig mot träningslokalen. Ha en fin lördag.
Kommentarer
Trackback
