kraschen

...det var det som var överraskningen.

Ja, ni behöver inte oroa er, det är inte så att Hannah och jag ska ha en tvåbent bebis (eller är det nåt jag missat älskling?), men vi har fått en liten fyrbening som är en hundbebis på åtta veckor. En smart, skärpt, livlig och otroligt söt liten dansk-svensk gårdshund som kommer heta Elmo.



Det är stort och konstigt. Jag har haft många djur i mina dagar. Marsvinet Musse, katten Excalibur och ormen Schnappi bland annat, men aldrig hund. Hannah däremot, har levt med hund sedan barnsben och därför tror jag det kommer gå bra. Han var sjukt duktig, höll sig i sju timmar utan att kissa inatt och med den här takten, peppar, peppar, är han rumsren om bara en vecka. Gissa om vi var glada när Hannahs föräldrar kom upp med honom!

Men vi hann med mer drama i helgen. Vi var.... *trumvirvel* på IKEA. Åttonde gången på tio dagar. Och medan vi tittade på sänglampor så hann jag precis se en dam som släppte greppet om sin vagn och föll handlöst med huvudet först ner i betonggolvet och började få epileptiska kramper, medan blodet rann ut i en pöl från skallen. Men det gick bra. Hannah kutade och hämtade personal, jag satt och såg till att hon hade luft och stoppade blodet med min hoodie (bye-bye bloody hoodie) som jag slet av mig. Först kom en förvirrad besökare, som jag skickade efter mer personal i andra riktningen. Sen en personal, som jag uppmanade ringa ambulans. Hon ringde ikeas jour istället. Sen kom Hannah med en kille från Ikea hon hämtat och HAN ringde ambulansen, då höll anfallet fortfarande på (förmodligen ett grand mal). Sen kom en annan besökare som var sjuksköterska och damen började vakna till, extremt förvirrad. Sen kom fler ikea-människor, jag lyckades få nån att hämta en sjukvårdsväska och så kom försäljningschefen och sen till slut ambulanspersonal som kom genom en sidodörr. Så det slutade lyckligt. Av någon anledning var personalen helt gråtfärdiga över våra insatser. Vi fick måltidskuponger och de ska väl ringa i veckan angående en ny hoodie eller vad de sa.

Livet är spännande. Hoppas damen mår bättre. På golvet bredvid mig ligger ett litet knyte som inte kan gå i trappor än, men som försöker berätta när han behöver kissa. En gång i timmen ungefär. Och så bajsa ett par gånger om dagen.

Som Benny sa när han ringde igår kväll (vi hade redan hunnit lägga oss, helt slut som vi var, så jag var nog lite förvirrad) - shit, Björn, du gör ingenting på halvfart. Från singel och egenföretagare med boende i en resväska till kommunaltjänsteman, sambo och hundägare på ungefär sex månader. Starkt jobbat PG!