kraschen

Klockan är tjugo över sju och valpen är väldigt vaken. Resten av huset sover, men eftersom jag inte behövt gå upp med honom alls senaste veckan tänkte jag ta hand om honom nu när han är som valpigast. När Hannah vaknat ska vi äta frukost och sen blir det nog att resa hemåt, vi ska ju laga mat och fixa och ha riktig alla hjärtans dag förhoppningsvis.

Det märks att han är råttjägare. Just nu sliter och drar han i en liten musformat toffel som han är väldigt förtjust i att bråka med. Han har mognat enormt mycket av att få vara med Pepsi hela veckan, lärt sig en massa om hur hundar "ska vara". Det är nog väldigt bra.

I övrigt... tja, jag vet inte. Det är väl okej. Jag har fortfarande enorma mängder stress i kroppen. Egentligen inte för någon enstaka situation eller händelse, utan för att det är en massa små grejor. Jag vill bara att allting ska funka. Att soffan ska dyka upp och tv-bänken fungera. Att Elmo ska sluta bajsa och kissa inne helt och hållet. Att Hannah ska börja kunna gå ut och lämna honom en liten stund och inte vara lika låst hemma.

Idag ska vi ha en fin alla hjärtans dag med mat och vin hemma och mysa en massa tillsammans.

Jag vaknade irriterad idag. Inte kul. Någon konstig dröm antar jag. Jag tror det är för att vi inte får vår soffa i helgen som jag blev irriterad. Nu blir det istället att efter jobbet åka ner till Skåne och hämta hem familjen så vi kan få vara tillsammans på alla <3 dag. Men var ska vi sitta? :(

Irriterande, som sagt.

Nu ska vi snart ha utvecklingsdag på jobbet. Vi har ju blivit så många att man inte har koll på alla rutiner och sånt, så idag ska vi få veta lite om organisationen, dess historia och sånt. En liten nyanställd-introduktionsgrej antar jag, med lite vision och strategi och liknande?

Oj, det hann bli lunch innan jag ens kunde publicera. Pinsamt...

Ikväll ska jag köra till Skåne och äntligen få träffa mitt <3. Saknar henne så. En natt är lugnt, två är helt okej. Tre nätter så börjar det bli jobbigt. Fyra är outhärdligt och fem - då är det inte alls kul. Hoppas du har roligt idag älsklingen!

Jag är mitt i ingenstans nu. En liten rälsbuss stannade vid vad som snarast såg ut som en busskur. Snön ligger gnistrande vit, meterhög, och ljuskäglorna från en taxi väntade på oss. Trötta och slitna från två långa konferensdagar var det bara att ladda om. Nu sitter jag i mitten av Västmanland. Som jag knappt vet var det är nånstans.

Ett före detta sjukhem eller ålderdomshem, där rummen går i brunt och brunt, med "signal"-knappar så man kan larma sjukvårds....hotellpersonalen. De hade middag till oss när vi kom. Oxfilé och potatisstubbe med sås. Jo, det var väl okej. Ljummet och mikrat, men vi var mest trötta, min kollega och jag. Restaurangen gick i brunt och brunt, och hade ljuddämpande plattor i taget med infällda stora lampor. Inte spottar. Lampor. Och bruna element.

Men personalen är sjukt trevlig och tillmötesgående. Vi får hoppas att allting flyter smidigt imorgon när vi ska skriva ut och fixa grejor.

Längtar hem till Göteborg såklart, och längtar tills resten av familjen kommer hem på fredag. :)

Ja, en söndagkväll och den första kvällen på väldigt länge som inte är hemma med Hannah eller iväg på någon form av aktivitet. Det är så otroligt sällan jag får en kväll bara på egen hand och jag har varit väldigt produktiv, men slappnat av hur mycket som helst.

Helgen blev helt annorlunda än planerat. Söta Hannah tyckte att äsch, det där med att vi skulle vara hemma och fixa med lägenheten kunde vänta, hon ville hellre jag skulle få vara med och spela rollspel med Åstorpsgänget. Det var RIKTIGT skoj igår, ny kampanj och nytt spel. Sen körde jag genom snögloppet för att få gosa in mig intill min darling.

Idag åkte jag norröver igen och har spenderat kvällen med att städa, fixa, packa inför veckan, och sätta in alla papper som rör lägenheten i en pärm, noga markerad och organiserad så vi får lite ordning. Lite är det kvar att göra, men det börjar bli ordning. Snart kommer förhoppningsvis soffan och sen måste vi organisera en inflyttningsfest!

Jag saknar givetvis henne redan, och lille Elmo också, men det är så sällan jag får en kväll bara för Björn och det behöver jag ibland. Ända sedan kraschen och hela min livskris har det blivit viktigt att jag ibland bara får stanna till och andas lite. Därför blev jag väldigt glad på tanken att vi förmodligen ska åka ihop med Hs föräldrar i sommar på camping en vecka och bara njuta.

H funderade på om jag inte borde skriva en bok också, när hon såg mig skriva min bakgrundshistoria för min karaktär. Ja, kanske det. Jag har så många drömmar, inte alls så många som förr och definitivt inte i närheten av lika passionerade. Men ändå. Men det blir kanske en liten sidoblogg som jag skriver i?

Jag vill fortfarande saker - och jag är glad att jag har en partner som inte vill att jag ska begränsa mig, utan stöttar mig i den jag är. Underbart.

Jag hoppas att det här i värsta fall blir ett Israeliskt krig, dvs sex dagar (sexdagarskriget). Helst får det ta slut tidigare, för att hosta så att lungorna står ur kroppen när man vaknar är ingen hit. Inte ens en Milli Vanilli hit.

Vi prövade att binda ihop fyra stängsel inatt så att Elmo fick mer rörelseutrymme och 1,5 meter till tidningen istället för att ha den vid korgen. Han vägrar bara kissa på natten. Det är ju i och för sig bra så sett.... förutom att han blir så nödig att han inte kan hålla sig. Ibland kommer det några få droppar ur honom, men för det mesta så blir resultatet att vi vaknar (som i natt) av att han gnyr och vill ut och kissa vid halv fyra på natten. Sen vaknar vi igen vid fyra, då har han lagt sig på rygg och slickar i sig urinen direkt från källan så att säga, allt för att inte behöva kissa på tidningen.

Det leder ofta till att han vid femtiden kräks och sen äter han upp sitt kräks. Tydligen gör valpar så, men det är ganska äckligt. Inatt var han som sagt skitjobbig och min röst, skadad av luftrörsinfektionen kunde inte ens ropa "TYST" när han gnydde som värst, så Hannah fick säga ifrån. Till slut ignorerade vi honom och lät honom lösa sina egna problem. Fyra går jag inte ut med honom. Jag gick ut fem med honom innan i veckan för att jag tyckte synd om honom. Han skulle egentligen behöva gå ut vid tolv för att klara sig till sex. Sex timmar är nån slags max för honom, och nu när han varit förkyld så dricker han som en tok.

Nä, vet ni vad, jag har massor att berätta, om rollspel och karaktärer och helgens äventyr, men just nu ska jag först av allt kurera mig! Och gå på möte.

Han smuttade på glaset. Citronsaften fick tungan att stå i givakt men den sötsura smaken gjorde gott i den rivande halsen, där torrhostan satt sig. Han satt vid den nya datorn och svor över att han blivit av med en zipfil med licensnycklar till hans CS3. Han hade fått dem en gång, av affärskontakter i Malmö, men han hade nog små utsikter att få den där filen igen och få ta del av deras volymlicenser. Så nu hade han CS3, men ingen produktnyckel på den nya fina macpron. Kanske någon av hans läsare kunde bistå..... *hint, hint*.

Det hade varit en jobbig natt med Elmo. Kvällspromenaden var trevlig, men den lille ondingen vaknade vid två och höll låda i en kvart, sen igen vid fyra när han skulle kräkas en massa (och sen äta upp det som vanligt). Han kissar inte på tidningen särskilt mycket - jag tror det är för att den ligger för nära korgen, men jag vet inte.

05.10 var det dags att gå upp med bultande bronkiter och en otröstlig valp. Han kissade rejält, men inte överdådigt. Och sen upp igen. Och försöka sova/slumra 40 minuter till innan jag gav upp vid kvart i sex och gick upp. En kopp grönt te med mint. En kopp espresso. Ett glas citrondricka. Hosta. Och beslut om att jag inte åker in till kontoret förrän jag ska ha möte och sedan postar iväg ett stort kuvert, åker till skolan där jag ska coacha en liten grupp elever som ska åka till nån plats i Europa och spela FN-rollspel med hundratals andra ungdomar. De som åkte ifjol fick en massa personliga tips som de gillade så det blir återkomst, men sen blir det hem igen och arbete hemifrån. Håller på att modifiera en rollspelsövning inför nästa veckas äventyr.


(bild: Hannah Johansson)

Hannah ligger och sover därinne, förkyld är stackaren också. Igår var verkligen en superfin dag förutom strulet med att planera våra kalendrar. Vi försökte få ihop tider när hon åker ner, kommer upp, när soffan kommer, hur ska vi få upp den, är jag hemma då, när händer vad? Och så blev det väldigt stressigt och svårt med dagarna för att få allt att fungera. Jag kunde inte vara ledig på dagtid vilket skulle behövas om soffan skulle komma upp med Hannahs föräldrar (tack eva för din fina kommentar!), och hade svårt att smita iväg och hämta Hannahs syster, vilket jag egentligen lovat göra nu när hon ska komma upp så våra scheman och planer blev bökiga.

I samma veva försöker jag få in alla vänner jag vill träffa. Och egentligen har jag blivit mycket mer restriktiv med det. Jag hade en period i mitt liv där jag levde för mina vänner, hade över 30 nära vänner, och över 100 kompisar som jag umgicks med aktivt. Det säger sig själv att det inte riktigt fungerar rent praktiskt. Alla var griniga över att jag inte hade tid med dem för jag jonglerade alla. Nu har jag i princip tre grupper av folk jag umgås med: Göteborgsgänget (mestadels Fredrik och ibland Jonas och lite annat folk), Åstorpsgänget (mina gamla barndomsvänner) och så Benny/Bennie/Uri, också gamla vänner som idag är spridda över jordens yta. Sen har jag ett antal andra vänner och bekanta också som är viktiga (vågar inte räkna upp alla, tänk om man glömmer nån), men det är inte folk jag umgås med på regelbunden basis. Det är väl lite ambitiöst att säga så om BBU också, vi ses ju rätt sällan. Och så mamma och pappa förstås, en egen kategori.

Men det viktigaste för mig just nu är mitt hem och min familj, för med Elmo har vi ju blivit en liten familj. Om det inte funkar hemma så funkar det ju ingenstans. Och så nya jobbet där jag trivs och vill göra goda intryck. Och så vännerna och mina föräldrar.

Vad är det då som händer i mitt jobb? Jag får ibland frågor om "vad jag gör?" så jag tänkte beskriva lite i ganska allmäna ordalag vad det är jag sysslar med. Det kommer i nästa post....

Vi hade en toppendag på utflykten när vi först var vid Delsjön och sedan strax norr om Göteborg ute vid Björlanda småbåtshamn. Det var väldigt fint vid Delsjön och det kommer säkert bli fler turer dit när det blir varmare. Björlanda var också mysigt, men det finns många fina platser nära havet i Göteborg.

På kvällen blev det lite jobbigare när vi pratade om tid. Vi har det oerhört bra och det var länge sen jag var såhär lycklig, men tiden räcker inte riktigt till. Jag har ju fått jobba mycket, mycket mer än jag själv vill i januari - till viss del självförvållat eftersom jag ville ha ett väldigt välbetalt uppdrag i december, men mina fyra dagar ledigt som jag hoppats på innan jag blev anställd krympte till 1,5. Det gjorde att jag och Hannah inte fick så mycket egen tid ihop innan valpen kom efter bara en vecka, och sen går det ju inte att åka iväg. Jag har märkt en sak som hundägare - samhället hatar djur. Inga affärer som tillåter hundar, inga caféer (till och med lagar mot sånt). Störigt.

I vilket fall, vi fick inte den tiden jag hade hoppats på för oss själva och januari har fortsatt vara lite kaotisk. Mer än vanligt. Men jag har försökt att ha hänsyn och Hannah har försökt ta sin del av det hela. Jag måste ju sköta mitt jobb, och
det vet hon ju, men jag försöker fixa och dona. Det blir ju tyvärr inte lättare, jag kan inte ta ledigt när jag väl är anställd. Men jag gör det jag kan - därför kom jag hem tidigt i torsdags och satt och skrev rapport hemma halva torsdagen och i fredags så jag åtminstone skulle vara hemma.

Men vi tycker båda det är jobbigt såklart. Hannah är underbar som finns där och accepterar och förstår att jag inte har ett busschaufförsjobb som har fasta tider, men klart det är jobbigt för henne att hon har bott här i tre veckor och fortfarande inte sett mycket annat än de tre gatorna närmst vår lägenhet. Nu idag var första utflykten ihop. Den behövdes.

Och februari suger ju faktiskt rent arbetsplaneringsmässigt. Jag är borta 9-12e, 15-17e och har tre sena kvällar (efter 20.00) utöver det. 5 resdagar första månaden med hotellövernattning och 8 resdagar om man räknar de sena kvällarna. Det är ungefär som att vara konsult igen. Jag är ganska frustrerad över det.

Nu ska Hannah ner till Skåne den veckan (9-12e) och veckan därpå kommer hennes lillasyster upp, så det blir kanske inte SÅ farligt för hennes del. Det är mest för henne jag är orolig. Jag tycker ändå det är bättre än hur det varit tidigare, när jobbet varit närvarande dygnet runt. Nu slutar jag ju oftast när jag slutar, men än så länge tar hemmet all tid. Det är inte ofta det blir nån tid att bara "vara" och "Björn-tid" blev det ont om.

Men ändå, jag kan i alla fall säga att jag är nöjd med hur mitt liv ser ut. Jag har en underbar sambo, ett fint hem (när soffan kommit), ett spännande och roligt jobb, superfin hundvalp och härliga vänner. Nu ska jag bara låta livet sakta ner. Tack Hannah för att du förstår och härdar ut när jag är borta så mycket. Och tack Elmo, för att du distraherar mig. Och tack till Fredrik, Jonas och alla Åstorpare som spelar härliga spel med mig som gör mig så glad.

Nu ska jag se till att resten av den här kvällen blir riktigt bra.

Ja, det blev till slut en fredagskväll här med. En rapport kring ett EU-projekt som jag ska sammanställa har tagit mer tid än beräknat och blev en riktig långkörare, men jag lägger några timmar på söndag istället och njuter av fredag och lördag så jag får ny energi.

Jag sitter också och klurar på Stefans nya spelkampanj som ska bli jätteskoj att spela i. Tyvärr kan jag inte komma ner i februari, det är precis innan jag ska till Sthlm i en hel vecka och jag tror vi kommer behöva få alla helger vi kan för att få ordning på torpet är. Det är lite synd, men jag får väl ladda för mars istället.

Hur är livet då? Jo, jag är oerhört nöjd. Jag har ett fint hem, även om jag saknar soffa och tv-bord. Jag har en fantastisk sambo som gör mig glad, som inte gnäller när mitt jobb kräver att jag jobbar konstiga timmar, som fixar och trixar, som blir glad när jag gör saker för henne, och som tar hand om vår lille Elmo. Och så har jag ju Elmo, vår lille valp.

Här kommer lite bilder från Elmos värld. Han döptes till King av sin uppfödare och när man ser bilderna förstår man varför. Än så länge är han bara en liten prins, men han blir nog en riktig lord när han blir stor. Jag får börja hitta på töntiga små epitet på honom som bara jag och andra gaming-inspirerade läsare kommer förstå. Master of Rats (ja, Jonas, han är en råttjägare... kom ihåg det den 21:a), Lord of the Lawn and Dawn och andra tillnamn borde passa på honom.


Ni ser ju, det är tur att han inte är större än en smurf, annars kunde det gått illa....


Hans favoritleksak som hittills motstått det mesta. Vi får väl se...


Herren av den gosiga flodhästen (som heter Augustinus och som var en present när jag låg på sjukhuset från Peter och Frida). Alla bilder ovan är såklart min kära Hannahs verk.



Ikväll blir det Let's Dance. Lite bisarrt i sammanhanget är att Tony ringde min telefonsvarare i förrgår. Irving alltså. Och ville fixa med några fakturor som han glömt betala. T-t-t Tony, man ska betala sina räkningar! Det kan ni tänka på när han sitter där. :)

Varför blev jag kommunaltjänsteman, och vad innebär det egentligen? Ja, man kan ju med fog undra varför jag lämnade mitt eget företag (även om det finns kvar, bara i en högst passiv form). Man kan väl börja med att säga att det där med kommunaltjänsteman är väl en sanning med modifikation. Det är förvisso rent tekniskt vad jag blir, men min arbetsplats består av ett gäng riktigt duktiga skolutvecklande pedagoger som har en extremt hög kompetens och arbetar med regionala, nationella och internationella aktörer i spännande projekt.

Men bakgrunden är mer komplex än så. Detta kommunalförbund som "äger" specialavdelningen för upplevelsebaserat lärande var också min största kund. Mitt näst största kontrakt var med en annan kommunal verksamhet i Malmö, och för vilka firman dragit in ett mycket stort belopp i EU-medel. Jag hade ett kontrakt på att få en hel del jobb där.

Hösten visade mig tydligt att jag börjar få lite slut på ork för att bara åka upp och åka ner hela tiden mellan Malmö och Göteborg. Jag började tröttna på att resa hela tiden, bo i en resväska och har 15 resdagar per månad. Så min A-plan var att sätta ner bopålarna i Skåne och på sikt trappa ner Göteborg om möjligt, med uppdraget för den kommunala verksamheten i malmö som bas, så att jag hade minimiinkomsten säkrad. Så var A-planen. Helt enkelt fasa ut resandet, för att få nån slags vardag.

Men kunden i Malmö ignorerade vårt avtal. Då började situationen se annorlunda ut och när kunden i Göteborg sedan berättade att de skulle omvandla min konsulttjänst till en fast tjänst med bas i Göteborg och gärna ville ha mig på den tjänsten men annars fick ta någon annan - mina konsulttimmar skulle bort - då hade jag en helt annan verklighet. I november ställdes jag inför insikten att kunden i Malmö verkligen skulle ignorera vårt avtal, och att jag dessutom skulle bli av, på viss sikt, med alla timmarna i Göteborg.

Då föddes B-planen utifrån de viktiga förutsättningarna:
1) Slippa pendla hela tiden
2) Få en bastrygghet som var varaktig.

Då var alternativen ganska klara - antingen satsa på Göteborgsjobbet, som jag ju gjort som konsult i flera år, som är stimulerande, kul och spännande, och där flera bekanta redan jobbar, och där jag kanske får vara med och delta i hur den framtida skolan ser ut i delar av Sverige. Eller söka alternativa basintäkter medan man skaffar nya kunder, på bara två månaders sikt, med julen i mitten.

Jag vägde för och emot och tänkte och klurade, men till slut kom jag fram till att finna mig lite grann i konsekvenserna - om jag ville slippa resa, var jag tvungen att offra Skåne. Det var en tuff match med mig själv vad som var viktigast, friheten i att vara sin egen, eller tryggheten i att ha ett hem och en bas att kalla sin egen. Mina uppdrag var ju allt mer sällan uppdrag där jag kunde sitta hemma och fixa och trixa (ibland önskar jag att jag vore programmerare, och kunde ha både frihet och hemmatrygghet), utan det blev mer och mer och mer resor och möten, i Göteborg och Stockholm och Madrid. Det kan låta kul med flyg, hotell och spännande resor, men jag lovar - man tröttnar. Min pappa levde sitt liv så, och det gjorde honom knappast glad. Gör, kanske jag ska säga. Han är fortfarande aldrig hemma. Han är just nu i Insjön och bygger ett lager åt Clas Ohlson.

Och nu får varje skånebesök bli en glädjeupplevelse, när jag får komma hem och spela med åstorpsgänget. Längtar redan till mars!



PS: Läs gärna Hannahs mammas blogg också, den är extremt bra och vill man lära känna min underbara älskling så får man en inblick i hur fin hon är genom att läsa hennes fantastiska mammas blogg. Heja Eva!

...det var det som var överraskningen.

Ja, ni behöver inte oroa er, det är inte så att Hannah och jag ska ha en tvåbent bebis (eller är det nåt jag missat älskling?), men vi har fått en liten fyrbening som är en hundbebis på åtta veckor. En smart, skärpt, livlig och otroligt söt liten dansk-svensk gårdshund som kommer heta Elmo.



Det är stort och konstigt. Jag har haft många djur i mina dagar. Marsvinet Musse, katten Excalibur och ormen Schnappi bland annat, men aldrig hund. Hannah däremot, har levt med hund sedan barnsben och därför tror jag det kommer gå bra. Han var sjukt duktig, höll sig i sju timmar utan att kissa inatt och med den här takten, peppar, peppar, är han rumsren om bara en vecka. Gissa om vi var glada när Hannahs föräldrar kom upp med honom!

Men vi hann med mer drama i helgen. Vi var.... *trumvirvel* på IKEA. Åttonde gången på tio dagar. Och medan vi tittade på sänglampor så hann jag precis se en dam som släppte greppet om sin vagn och föll handlöst med huvudet först ner i betonggolvet och började få epileptiska kramper, medan blodet rann ut i en pöl från skallen. Men det gick bra. Hannah kutade och hämtade personal, jag satt och såg till att hon hade luft och stoppade blodet med min hoodie (bye-bye bloody hoodie) som jag slet av mig. Först kom en förvirrad besökare, som jag skickade efter mer personal i andra riktningen. Sen en personal, som jag uppmanade ringa ambulans. Hon ringde ikeas jour istället. Sen kom Hannah med en kille från Ikea hon hämtat och HAN ringde ambulansen, då höll anfallet fortfarande på (förmodligen ett grand mal). Sen kom en annan besökare som var sjuksköterska och damen började vakna till, extremt förvirrad. Sen kom fler ikea-människor, jag lyckades få nån att hämta en sjukvårdsväska och så kom försäljningschefen och sen till slut ambulanspersonal som kom genom en sidodörr. Så det slutade lyckligt. Av någon anledning var personalen helt gråtfärdiga över våra insatser. Vi fick måltidskuponger och de ska väl ringa i veckan angående en ny hoodie eller vad de sa.

Livet är spännande. Hoppas damen mår bättre. På golvet bredvid mig ligger ett litet knyte som inte kan gå i trappor än, men som försöker berätta när han behöver kissa. En gång i timmen ungefär. Och så bajsa ett par gånger om dagen.

Som Benny sa när han ringde igår kväll (vi hade redan hunnit lägga oss, helt slut som vi var, så jag var nog lite förvirrad) - shit, Björn, du gör ingenting på halvfart. Från singel och egenföretagare med boende i en resväska till kommunaltjänsteman, sambo och hundägare på ungefär sex månader. Starkt jobbat PG!

Idag är den första "lediga" dagen. Jag börjar ju egentligen inte förrän 1:e feb, men mina tidigare konsultuppdrag och de nya projekten tar upp vad som egentligen är heltid ändå nästan. Jag har försökt klumpa ihop den lediga tiden och idag tar jag helt ledigt för att vi ska åka runt och titta på mer saker vi behöver.

Vi har skaffat det mesta nytt, en investering för framtiden absolut, och ett väldigt fint hem som jag tror passar oss båda. Men vi väntar på vardagsrummet som inte kan bli klart förrän i mitten på februari då TV-bänk och soffa anländer. Men innan dess behövs en hallmöbel (svårt, måtten är 80*35) med förvaring. Och så behöver vi två mattor - en till vardagsrummet och en till sovrummet. Och så en taklampa i vardagsrummet. Vi behöver fler lampor i vardagsrummet, men vi har ingen möjlighet att köpa än, för vi har ju inte soffa och tv-bänk.

Idag flyttas också de sista lådorna som ska till shurgard och till förrådet.

Puh. Mycket att göra... nu ska jag väcka Hannah tror jag så vi kommer iväg i vettig tid. Har bara P-tid till 10, men jag har i alla fall fått iväg ansökan om boendeparkering och miljöbilstillstånd för Göteborg nu. Och ikväll ska det göras budget.

Okej, det är ganska mycket kvar att göra. Vi får ju ingen soffa förrän i mitten av februari, Härliga Hem i Hyllinge har förverkat sin chans snart, tv-bänken kommer få vänta åtta veckor till ungefär, och lampan står på en kartong. Men vi har TV och vi har internet igen. Och golvet i vardagsrummet är tomt.

Och jag har varit "på jobbet". Nu ska vi bara reda ut alla möbelinköp, det har verkligen varit en massa nytt. Men så är det väl när man flyttar från litet till stort. Fint har vi i alla fall. Och med Hannah i huset så blir det en kvinnlig touch också, panelgardinerna i sovrummet är redan uppe, och i köket blir det nog gardiner som från början hängt på Carl Hillsgatan, om vi får till det som vi vill. Kul!!!

Det innebär att jag redan vid nio ikväll kan call it a night, äta ananas och kolla på TV. Så underbart!

Ja, så var det dags att försöka få lite fart på bloggen igen. Just nu ser livet i Göteborg ut lite såhär:


På Pluskontot:
- Lägenheten är enormt fin
- Hannah är om möjligt, ännu finare (igår väntade fika och mackor innan ikea-besöket från jobbet, idag har jag fått matlåda)
- Det är spännande och rätt skönt att ha ett "vanligt" jobb
- Jag börjar lära mig köra i Göteborg

På minuskontot:
- Jag har nog burit ungefär två ton senaste veckan
- Jag är rätt trött på Ikea nu efter fem besök senaste veckan
- Vi får ingen soffa förrän i mitten på februari
- Vi har ingen tv-bänk och inget internet än

Men nu måste jag jobba lite. Räkna med fler uppdateringar, på jobbet har jag i alla fall internet och på torsdag handlar jag nog en router på Mediamarkt för lite bredband hemma också.

Lång tågresa hem, lyckades inte somna inatt på hotellet. Kanske lite nervös över presentationen på riksdagen idag, kanske lite mycket tankar inför flytten. Men allt har gått bra idag och imorgon får jag nycklar till lägenheten, och så får jag komma till Ekeby igen och sen blir det flytt i helgen!

Claes och Jenny ska förhoppningsvis hjälpa i Malmö och Fredrik och Jonas i Göteborg så det kommer bli en hyfsat ok historia, det är bara hos pappa som vi får bära helt själva, men det ska väl gå det med hoppas vi.

Min förbättring av skrivandet i bloggen gick helt åt skogen den senaste veckan. Det har varit en resa till London där emellan som ställt till det, och sedan har det varit full jäkla fart med att försöka packa ner Malmölägenheten, börja jobba igen och försöka ordna med flytten till Göteborg.

Snart är det dags för flytt. Och som jag längtar, att få slippa pendla Malmö-Göteborg. Nu blir resorna längs E6:an mer lustbetonade än tidigare.

Mer att berätta, jag skulle vilja skriva mycket, det har varit en händelserik vecka, men jag beklagar käraste bloggläsare. Jag får nöja mig med att berätta att när flytten väl är klar så ska det bli en mer aktiv blogg.

Nu drar jag och Hannah till London några dagar så det blir nog inte så mycket bloggande gjort alls faktiskt :P.

Ha det gott.

Det sköts raketer och det dracks bubbel. Och drinkar. Vi var alla lite trötta igår. Hannah för att hon blivit sjuk igen, vi andra av mer självförvållade orsaker. Och nu är det 2009. Ett nytt år, med nya utmaningar. Jag hade hoppats att januari skulle bli en månad av relativt lugn, med en lugn flytt och avslappning, en chans att slappna av innan det nya jobbet. Ha.

Dubbel-ha.

Jag har nu bokat in exakt varenda dag med aktiviteter fram tills jag formellt blir anställd. Och jag har en enorm mängd jobb som ska göras innan. Å andra sidan är jag glad att jag ska få lite extrapengar i plånboken. Det kan behövas, med tanke på att det ska köpas lite möbler och lite nytt.

Allt flyttande är nu planerat i alla fall, förutom att jag ska ringa Göteborgs energi och hitta ett bra elbolag till oss. Frågan är om man skulle investera i att köpa egna andelar i ett vindkraftverk. Då köper man sedan el till i det närmaste självkostnadspris. 13,8 öre per kWh. Eller 57,8 öre per kWh med alla skatter påslagna. Fortfarande hälften av vad de billiga bolagen har. En bra investering inför framtiden. Nackdelen är att man måste upp med pengar till andelarna.

Fast fasen vet om det inte är värt det, om man kan trolla fram pengarna på nåt vis. Nu måste jag jobba lite. Vi hörs senare!

Ja, vardagen går vidare här i den lilla sömniga villan i nordvästskåne där jag huserar med Hannah dessa dagar. Eftersom jag begåvats med en mycket klok och sparsam kvinna, lyckades hon hitta en sänggavel till den säng som ska införskaffas (sova i 120 när man sover själv går bra, men det blir bara halv sömn när man är två. Jag skulle lyssnat till Maria P:s råd och tagit 140, snålhet blev dumhet).

Men istället för att köpa på IKEA, lyckades kloka Hannah hitta en på Blocket för 750 kronor istället, mindre än halva priset. Helt ny, inga skavanker, de hade bara insett att de ville ha en annan färg. Och vi som ville haft ek, men i sista minuten ändrade oss till vitt. Utmärkt och tack, sa Bull.


Excellent! Och mitt förslag om att använda de existerande borden jag har (ni vet, de tre små bruna som också är ikea), eftersom de är både snyggaoch praktiska, men slipa och måla om dem i högblankvitt istället så de passar in i vardagsrumsmiljön så får vi nya bord för 200 kronor i vardagsrummet istället för en tusenlapp.

Mycket kreativt! Nu, var kan jag hitta en begagnad miljon på blocket för en femhundring, nån som sett?

Annars är det mest diskussioner om hur många spel jag kan få plats med i bokhyllorna (känner du igen dig Fredrik, hade inte vi den här diskussionen när vi flyttade in också?). Jag har tidigare haft 8 fullängdsbokhyllor modell Billy + tre överhyllor, alla fyllda med spel och böcker i ungefär jämna mått. Det gör alltså 6 hyllplan*0,8*8 + 2,4 = ungefär 40 hyllmeter att jobba med. I den nya lägenheten ville jag få in 3 fullbredd och 2 halvbredd och 3 överhyllor. Totalt 6*0,8*3 +2,4 = ungefär 17 hyllmeter. Jag gjorde mig av med 4-5 hyllmeter när jag flyttade från Göteborg. Jag har sorterat bort hälften av grejorna uppe hos pappa som får stanna kvar där hos honom istället.. Det borde bli 40 hyllmeter - 5 delat på två, ungefär 17,5 hyllmeter. Nog borde det väl funka?

Fast problemet är att jag får inte in mer än 2,5 hylla på ett snyggt sätt. Och att det KAN ju hända att Hannah faktiskt vill ha lite böcker med sig också... men nu hittade jag någon som har en 60-hylla till Billy i ekfaner. De säljs inte längre och en sådan hade suttit perfekt. En 60-hylla går perfekt in på väggstumpen som är 90 och lämnar 30 centimeter över. Eftersom hyllorna är 28cm djupa går det då att komma med hyllor från andra väggen och bygga ett snyggt och prydligt hörn. Om jag kan få tag i den hyllan så ska det nog gå bra. Faktum är att med två 60-hyllor, som killen hade över på Blocket....SKIT. Såg just nypriset. De är låga (106cm). Helt meningslöst alltså. Jag hade behövt 1st 80 och 2st 60-hyllor i ekfaner som är fullhöjd för att få ihop Billypusslet bra. Å andra sidan så hade jag inte kunnat ha överhyllor då. Grr..

Ja. Ni hör. Det är flyttdags, helt enkelt. Men först ska den förbenade rapporten in.

Hela huset sover här i Ekeby. Imorgon ska vi till pappa, men något säger mig att förhoppningen att komma dit ganska tidigt på morgonen kommer att grusas. Alla har varit lite halvsjuka, och jag är den som klarat mig bäst. Men det är skönt att få slappa, spela lite wii, äta choklad, nötter, frukt och lite julmat, och bara vara.

Jag skulle vilja ha lite bilder att visa, men har inte tagit några. I god glömskans anda ligger kameran oladdad med laddaren i Malmö. Själv har jag en resväska att bo i. Känns det igen? Snart är det över med den biten i alla fall och jag ska bli fastbo i Göteborg. Jag hoppas att det ska gå att få ro i själen där. Kanske.

Även om jag tycker att min januari redan är mer än lovligt uppbokad med tanke på att jag ska flytta och att jag egentligen inte börjar förrän i februari. Det blev lite att göra här, lite att göra där och sen var dagarna slut typ.

Så lite stress känner jag ändå, över all förändring. Att köpa nya grejor till ett hem. Jag måste ha någon form av TV-bänk, har hittat en billig på IKEA för 900 kronor. Jag kommer behöva fler bokhyllor, ett par tusen kommer gå till det. Ja, ni hör, jag börjar redan planera ekonomin för hur alla inköp ska göras och ändå kunna ha en buffert i cash för utgifterna i form av alla lån och sådant.

Och det är en stor grej att flytta också. Rent emotionellt innebär det faktiskt att jag accepterar lite av den känsla som jag hade i somras, efter jag kom hem från England, att den där passionen och glöden som varit så kännetecknande är betydligt svagare och mindre. Även om jag fortfarande säkert ses som engagerad och igång, är jag inte alls på samma nivå. Jag "är" mest.

Och om ungefär fem minuter är jag mest i sängen. :P

Nattinatt!