kraschen

Ja, nu är jag ute ur klosterlivet, det var spännande. Inte ett liv jag skulle kunna välja, jag är alldeles för aktiv och passionerad för att kunna ägna resten av livet åt så strikta rutiner, men det fascinerade mig hur munken levde sitt liv och hur dedikerad och orubblig han var - och hur rolig, han hade en värme och en humor som jag inte förväntat mig. Han lever alltså sitt liv, ensam som munk (vilket är som att vara en fisk på torra land, svårt att andas, munkar ska vara i grupp), sedan 1996. I tolv ÅR har han varje morgon stigit upp 04.40 för att dricka en kopp kaffe och sedan hålla morgonens gudstjänst för så förskriver regeln.

Regeln det talas om är den Helige Benedicts regel, som skrevs på 500-talet och som blev grunden för det första benediktinerklostret i Monte Cassino (senare bombat av nazisterna). Benediktshus är en villa, hyrd av katolska kyrkan och omvandlad till tillfälligt kloster. Där bodde jag under några dagar, och levde klosterliv. Det var allt från att rensa ogräs till att delta i böner och mässor, till att äta mat under tystnad och och dela hans vardag. Det var en väldigt vacker plats och fascinerande. Och jag lärde mig mycket om att vara dedikerad och om att ha ett syfte. Broder Ingmar är en riktigt bra människa.

Just nu är jag på lajvförberedelseuppdrag och plockar ihop mina kläder och min utrustning, så det blir tyst här igen några dagar, medan jag förvandlas till munken Broder Vilhelm. Ha en fantastisk vecka, kära bloggläsare.