kraschen

Jaha, det var ju inte riktigt så jag tänkt att mitt lajv skulle sluta. I lördags morse fick munken Broder Vilhelm ge upp planerna på att döpa Sigrid Gudmundsdotter och istället åka på en bår ut ur lägret för biltransport till Höglandssjukhuset för röntgen. Mitt knä började utan anledning svullna upp och smärtade oerhört.

Visst hade jag gått en del, men jag hade inte ont av det. Det var lite trött på kvällarna men varje morgon mådde det bra igen. Så det funkade bra, tills i lördags. Röntgen visade inget, men ajg ska förmodligen få en magnetkameraundersökning.

Så nu är jag i Eksjö, och inte alls på väg mot Malmö som var tanken. Vi får se hur länge jag blir här, men det löser sig säkert. Ont gör det i alla fall, kan inte gå på benet än. Men jag är vid gott mod, varför skulle jag inte vara det, det har ju varit ett bra lajv det jag var med på och jag lever ju, jag dog inte i den där kraschen så all smärta och alla obehag är något jag lever med.

Mer rapporter får komma senare, jag ska ju hämta upp bilen den här veckan. Kram på er alla.