kraschen

Ja, igår var jag iväg på konsert med Carola i sommarstaden Båstad. Carola, fnyser en del läsare säkert betänkligt. Ja, fnys på ni bara. Hon må ha lite speciella åsikter och ha varit livets ordare, som artist är hon fullfjädrad, personlig och har en grym röst. Så det så.

Men gårdagen började med en lätt huvudvärk som sedan utvecklades till en migränliknande historia när jag var redo att åka iväg till Båstad. Tåget blev en mardröm, men det lättade lite när jag fick ny frisk luft och lite kul sällskap i form av favoritkusinerna Kajsa och Maria. Två riktiga sommarbabes utan tvekan. Kolla här:


Det var verkligen superskoj att träffa dem, vi har inte umgåtts så mycket förr, men det var väldigt kul att ha någon som man delar en historia med att träffa och prata med. Vi förstår varandras skämt och det känns som om man har en slags grundtrygghet ihop. Kanske det är så det känns att ha syskon, kan man undra. Underbart var det i alla fall!

Vi käkade en härlig pizza på trendiga Pepe's Pizzeria. Garanterat den bästa lyxpizza jag ätit (lyxpizza är pizza som man käkar på finare restauranger, som har mozzarella och färska grönsaker och annat. Annan pizza är vanlig pizza och den bästa vanliga pizzan är Avesta Special med extra vitlök, från Pizzeria Avesta i Lund, ett kvarter bakom stationen).


Lägg huvudet på sned och njut. Riktigt god med mozzarella, färska champinjoner, färsk spenat, tomat.... härliga råvaror och bra tillagad. Man fick vänta en bra stund, men det spelade ingen roll, vi hade kall öl som sällskap.

Sen gav vi oss av till tennisstadium (alldeles intill hotell Skansen. Cellen, du minns säkert?) där Carola skulle sjunga och jag insåg snabbt att de dyra biljetterna var klart sämre än de billiga biljetterna. De dyra biljetterna (som jag hade) gjorde att man fick sitta nere på centrecourten. Där såg man scenen bra, men alla satt på samma nivå. Det gjorde att när någon ställde sig upp, så såg man inget. Eller när någon smällde upp ett gigantiskt I LOVE YOU CAROLA-plakat, så såg man inget heller. På sidorna såg man perfekt. I alla fall den sida som låg i skugga.

Men showen var bra, Carola var på gång. Och betydligt nyktrare än Uffe Lundell. Hur mycket energi som helst, varvat med lugna låtar, spontana utbrott, variationer och lite improvisationer, och så ut bland publiken för att folk skulle få krama på henne och vinka och lämna över grejor.

Konserten var kort, men med många extranummer. Och sen fick jag springa över till andra sektionen och krama på Emelie och Pierre som var där. Härligt att se dem igen, Emelie har ju varit ett extra stort stöd efter kraschen.

Emelie och Pierre. Hon fyller år idag förresten! Grattis Emelie!!!! Ni kan gratta henne på hennes egen blogg om ni vill. En av mina nyaste vänner, men en RIKTIGT bra människa.

Jag sov hos mamma och satt i deras fina uterum en sväng på kvällen. Sval, stor säng och frukost på morgonen. Rena lyxen. Sen körde jag BIL FÖR FÖRSTA GÅNGEN SEDAN OLYCKAN. Det gick bra, jag var torr i munnen som fnöske innan jag skulle sätta mig, men det släppte snabbt och det gick bra att köra. Det var bara vajerräckena som var lite skrämmande, men körningen gick hur lugnt som helst.

Skönt, nu har jag ett hinder till avklarat.

I morse tog jag mig hem, fri från huvudvärken (men den lurar där bakom hörnet lite grann och vill gärna komma ut, det var en rejäl historia, har bara haft såhär kraftig migrän en gång tidigare), och sen var jag hos doktorn. Det verkar bra, och det är väl bara de saknade korsbanden som jag inte vet hur de ska göra med. Men det får vi se. Jag fick remiss på en träningsortos. En sån där cool skena, ni vet, som jag haft innan - fast avpassad för träning och tung belastning.

Nu ska jag ta och äta mat, sen ska jag bygga ihop terrariet.