kraschen

SÅ var man hemma igen i Sverige och har börjat jobba den allra sista veckan på mitt gamla jobb. Det känns bra, och nu är det dags att börja ta lite action på alla fronter. Hemmet ser ut som en krigsskådeplats, både jag och Fredrik har ju varit borta större delen av sommaren.

Jag har möblerat om lite i mitt rum för att få lite förändring och jag har en miljon saker att ta tag i nu. Inom loppet av de närmsta veckorna kommer tre-fyra projekt att dra igång och jag kommer antingen behöva lägga ut en hel del jobb på andra. Jag har haft en första diskussion med en kandidat till projektledarrollen, men ingenting är säkert. Det är ju lite för lite intäkter just nu för att det ska vara helt säkert. Å andra sidan kommer det förmodligen vara det ganska ofta. Det är ju det som kallas att ta risker.

Jag vet ännu inte hur hög belastningen blir med alla de projekt jag har, eftersom flera av dem ännu inte börjat komma igång. Hur mycket Göteborgsregionen vill använda mig till exempel, det har jag ingen aning om. Mer än att de har mycket att göra. Men hur mycket, det vet ingen.

Just nu kör jag på det jag vet och ser hur mycket energi och kraft det kommer att ta. Därefter får jag se vad som går att göra med ekonomi, anställning och annat. Helt klart är att det finns en hel del saker som behöver göras, och jag vill ju kunna utöka med ännu fler. Men det kräver ju mer timmar. Och jag är inte beredd att gå upp hur mycket som helst i tid, vi vet ju vad som händer då, så det gäller att göra avvägningar.

Nu är det dags att börja jobba. Fördelen med att vara sin egen, man kan ta en sovmorgon om man vill :)