en nattvaka
Man är lite trött idag. I förrgår var vi på läger och hälsade på, med en jättebrasa och sånger. I går kväll gick vi till Morningstar Church, en liten diskret kyrka i centrala Riga som var en lägenhet med en stor samlingssal. Det var ungdomsgänget här i RIga som skötte planeringen och jag visste inte mycket om vad som skulle hända.
Det var Prayer Night, som hålls en gång i månaden ungefär, en åtta timmar lång sammankomst i kyrkan mellan 22-06. Det var första gången jag var med på något i den stilen, och det var väl värt det, även om jag är trött som en sengångare idag. Det finns säkert tusen intressanta saker att berätta om det, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Såhär såg schemat ut ungefär:
22-23: Lovsång
23-00: Predikan
00-01.30: Enskild tystnad med bön/bibelläsning
01.30-02.00: Lovsång
02-02.30: Predikan
02.30-03: Bön i grupp
03-03.30: Fika
03.30-05: Enskilda berättelser från var och en
05-06: Gemensam bön och sedan avslutande sång.
Ungefär så. Det var tungt sista timmen, men nånstans kändes det också bra att inte ge upp, att hålla ut. Just att hålla sikte på målet och inte ge upp i förtid är ju något jag vet att jag behöver öva på. Uthållighet och Mod, det är ofta de två egenskaper jag behöver bli bättre på rent allmänt i livet.
Jag tror också jag ska passa på att berätta lite varför det är så bra här i RIga. Eller ja, det finns många anledningar, men en av de viktigaste är att här kan jag tänka i lugn och ro, och här skäms jag inte över att jag blivit troende. Hemma i Sverige är det fortfarande fult och även om jag borde vara lite modigare och stå för det och även förändra mitt liv LITE mer i enlighet med min tro så gör jag ofta kompromisser rätt ofta. För att det är lättare, bekvämare och för att kompromisser har jag ju varit en mästare på hela livet. Men här kan jag vara kristen utan att känna att jag måste be om ursäkt eller smyga lite med det för att inte trampa andra på tårna. Det är inte riktigt så man ska göra egentligen, men som sagt... jag är bra på att kompromissa.
Men ungdomsgruppen här i Riga är verkligen fantastisk. Den här veckan har jag inte kunnat hitta på så mycket med Patrik eftersom han ironiskt nog skadat vänsterknäet och sträckte ett ledband rätt rejält. Jag har haft mycket mer tid på egen hand och kunnat få lite jobb gjort varje dag, men samtidigt också fått spendera mycket tid med ungdomsgruppen, och det som är häftigt med dem är att de är så otroligt genuina och ärliga i sig själva. De är öppna och välkomnande och fyllda av framtidslängtan. Och med Patriks hjälp tror jag att de är väldigt väl rustade för att stå på egna ben i livet. De har planerat en rad aktiviteter för mig bara för att jag ska trivas och få se lite mer av Lettland. Nationalparker, shoppingcenter, läger ute i bushen och nu nattvaka.
Ja, jag kan nog skriva rätt länge om det och jag tror inte jag kan fästa orden på ett sätt som förklarar särskilt mycket heller, det är en känsla av att få vara sig själv lite mer och att få vara på en plats där jag kan vara lite grann någon annan. Det får mig givetvis att undra om jag inte är ärlig när jag är hemma - fast det är jag ju. Jag behöver som sagt bara inte kompromissa lika hårt. Jag får snarare kompromissa lite åt andra hållet. Här handlar ju nästan allt om kyrkan, eftersom jag bor i samma hus som Frälsis med en ungdomsledare för Frälsis och alla jag umgås med är aktiva evangeliska kristna. Det är liksom morgon, middag och kväll. Och det tror jag inte jag skulle ha hemma, eftersom jag inte jobbar med kyrkan på det sättet. Men eftersom det är så tunnsått hemma passar det bra just när jag är här att få lite mer av den varan i livet.
Så jag tror i ärlighetens namn inte att jag skulle vara EXAKT som är i Riga någon annanstans. Men lite mer Riga skulle jag nog vilja ta med mig hem till Sverige igen. Jag lär mig nya saker om mig själv varje gång jag är här och det kommer bli spännande att omsätta det när jag kommer hem.
I Riga har jag också kunnat fundera mycket på företaget, framtiden och vad jag vill. Och företaget kastar sig in i en spännande höst. Jag har en Plan A och en Plan B. Plan A är avhängigt andra till större utsträckning och kanske är en plan som jag inte ens kan implementera nu direkt utan som kommer senare under hösten. Plan B är reservplanen, men det är en reservplan som jag kan ha tills Plan A är färdigutvecklad. I vilket fall har jag ett antal spännande projekt och kunder.
Innan Yvette stack hann vi också prata lite om hur hösten ser ut för oss och även om oss, var vi står och hur vi trivs. Allt grönt på den fronten, och vi hoppas på en lång fortsättning. Just nu är hon ju på VM, men hon kommer snart på besök och får åka med ner och träffa mamma. Det ska bli härligt att få se henne igen, förhoppningsvis kommer det inte bli alltför ofta som vi är åtskilda riktigt såhär länge (det kommer vara 6 veckor sen vi sågs och med distansförhållanden behöver man försöka träffas så ofta man kan eftersom man inte kan dela vardagen). Nu ses vi 10:e augusti i en vecka ungefär och sen ska jag försöka komma dit i månadsskifttet aug/sept och sedan ska hon försöka komma hit en gång i september också. I oktober ska jag dit första helgen när hon fyller år och i slutet av oktober ska vi på MOC-middag i London. I november ska jag till England en gång och sedan kommer hon över jul och nyår hit till Sverige. Så ser planen ut i alla fall och om Gud vill så blir det så också. Det innebär tre resor till Sheffield och en till London. Inte så blodigt ändå, jag bor ju billigt när jag är där ;-)
Nu är det dags att gå upp. Och Riga har som vanligt gett mig svaren på vad det är jag behöver göra, varför jag behöver göra det (för att det är Rätt). Sist jag var här fattade jag beslut om att sluta mitt jobb. Den här gången handlar det om vad som händer sen. Ett beslut som rör företaget. Ett beslut som rör min tro. Och som vanligt massor av härliga minnen från alla i Riga: Patrik & Hanna med barnen Angelina och Anja, och så ungdomsgruppens kärna, syskonen Kozlovska: Maarika, Kariina, Eerika och Astriida, och så Daarta. Och så alla killar och tjejer runtikring, med ett särskilt tack till Vitaly för råden kring jobb och anställning.
Nu måste jag försöka få igång dagen här och se vad den har att erbjuda. Ha en riktigt bra dag!
Det var Prayer Night, som hålls en gång i månaden ungefär, en åtta timmar lång sammankomst i kyrkan mellan 22-06. Det var första gången jag var med på något i den stilen, och det var väl värt det, även om jag är trött som en sengångare idag. Det finns säkert tusen intressanta saker att berätta om det, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Såhär såg schemat ut ungefär:
22-23: Lovsång
23-00: Predikan
00-01.30: Enskild tystnad med bön/bibelläsning
01.30-02.00: Lovsång
02-02.30: Predikan
02.30-03: Bön i grupp
03-03.30: Fika
03.30-05: Enskilda berättelser från var och en
05-06: Gemensam bön och sedan avslutande sång.
Ungefär så. Det var tungt sista timmen, men nånstans kändes det också bra att inte ge upp, att hålla ut. Just att hålla sikte på målet och inte ge upp i förtid är ju något jag vet att jag behöver öva på. Uthållighet och Mod, det är ofta de två egenskaper jag behöver bli bättre på rent allmänt i livet.
Jag tror också jag ska passa på att berätta lite varför det är så bra här i RIga. Eller ja, det finns många anledningar, men en av de viktigaste är att här kan jag tänka i lugn och ro, och här skäms jag inte över att jag blivit troende. Hemma i Sverige är det fortfarande fult och även om jag borde vara lite modigare och stå för det och även förändra mitt liv LITE mer i enlighet med min tro så gör jag ofta kompromisser rätt ofta. För att det är lättare, bekvämare och för att kompromisser har jag ju varit en mästare på hela livet. Men här kan jag vara kristen utan att känna att jag måste be om ursäkt eller smyga lite med det för att inte trampa andra på tårna. Det är inte riktigt så man ska göra egentligen, men som sagt... jag är bra på att kompromissa.
Men ungdomsgruppen här i Riga är verkligen fantastisk. Den här veckan har jag inte kunnat hitta på så mycket med Patrik eftersom han ironiskt nog skadat vänsterknäet och sträckte ett ledband rätt rejält. Jag har haft mycket mer tid på egen hand och kunnat få lite jobb gjort varje dag, men samtidigt också fått spendera mycket tid med ungdomsgruppen, och det som är häftigt med dem är att de är så otroligt genuina och ärliga i sig själva. De är öppna och välkomnande och fyllda av framtidslängtan. Och med Patriks hjälp tror jag att de är väldigt väl rustade för att stå på egna ben i livet. De har planerat en rad aktiviteter för mig bara för att jag ska trivas och få se lite mer av Lettland. Nationalparker, shoppingcenter, läger ute i bushen och nu nattvaka.
Ja, jag kan nog skriva rätt länge om det och jag tror inte jag kan fästa orden på ett sätt som förklarar särskilt mycket heller, det är en känsla av att få vara sig själv lite mer och att få vara på en plats där jag kan vara lite grann någon annan. Det får mig givetvis att undra om jag inte är ärlig när jag är hemma - fast det är jag ju. Jag behöver som sagt bara inte kompromissa lika hårt. Jag får snarare kompromissa lite åt andra hållet. Här handlar ju nästan allt om kyrkan, eftersom jag bor i samma hus som Frälsis med en ungdomsledare för Frälsis och alla jag umgås med är aktiva evangeliska kristna. Det är liksom morgon, middag och kväll. Och det tror jag inte jag skulle ha hemma, eftersom jag inte jobbar med kyrkan på det sättet. Men eftersom det är så tunnsått hemma passar det bra just när jag är här att få lite mer av den varan i livet.
Så jag tror i ärlighetens namn inte att jag skulle vara EXAKT som är i Riga någon annanstans. Men lite mer Riga skulle jag nog vilja ta med mig hem till Sverige igen. Jag lär mig nya saker om mig själv varje gång jag är här och det kommer bli spännande att omsätta det när jag kommer hem.
I Riga har jag också kunnat fundera mycket på företaget, framtiden och vad jag vill. Och företaget kastar sig in i en spännande höst. Jag har en Plan A och en Plan B. Plan A är avhängigt andra till större utsträckning och kanske är en plan som jag inte ens kan implementera nu direkt utan som kommer senare under hösten. Plan B är reservplanen, men det är en reservplan som jag kan ha tills Plan A är färdigutvecklad. I vilket fall har jag ett antal spännande projekt och kunder.
Innan Yvette stack hann vi också prata lite om hur hösten ser ut för oss och även om oss, var vi står och hur vi trivs. Allt grönt på den fronten, och vi hoppas på en lång fortsättning. Just nu är hon ju på VM, men hon kommer snart på besök och får åka med ner och träffa mamma. Det ska bli härligt att få se henne igen, förhoppningsvis kommer det inte bli alltför ofta som vi är åtskilda riktigt såhär länge (det kommer vara 6 veckor sen vi sågs och med distansförhållanden behöver man försöka träffas så ofta man kan eftersom man inte kan dela vardagen). Nu ses vi 10:e augusti i en vecka ungefär och sen ska jag försöka komma dit i månadsskifttet aug/sept och sedan ska hon försöka komma hit en gång i september också. I oktober ska jag dit första helgen när hon fyller år och i slutet av oktober ska vi på MOC-middag i London. I november ska jag till England en gång och sedan kommer hon över jul och nyår hit till Sverige. Så ser planen ut i alla fall och om Gud vill så blir det så också. Det innebär tre resor till Sheffield och en till London. Inte så blodigt ändå, jag bor ju billigt när jag är där ;-)
Nu är det dags att gå upp. Och Riga har som vanligt gett mig svaren på vad det är jag behöver göra, varför jag behöver göra det (för att det är Rätt). Sist jag var här fattade jag beslut om att sluta mitt jobb. Den här gången handlar det om vad som händer sen. Ett beslut som rör företaget. Ett beslut som rör min tro. Och som vanligt massor av härliga minnen från alla i Riga: Patrik & Hanna med barnen Angelina och Anja, och så ungdomsgruppens kärna, syskonen Kozlovska: Maarika, Kariina, Eerika och Astriida, och så Daarta. Och så alla killar och tjejer runtikring, med ett särskilt tack till Vitaly för råden kring jobb och anställning.
Nu måste jag försöka få igång dagen här och se vad den har att erbjuda. Ha en riktigt bra dag!
Kommentarer
Trackback
