kraschen

Det duggar tunt mellan posterna och ni som känner mig vet att det betyder att jag sliter och strävar med något på insidan, och det gör att jag inte skriver lika ofta.

Jag sitter nu och försöker få gjort en del av det jobb som samlat på sig, det kommer som ketchupeffekter nuförtiden. Sedan skimningen har jag dålig koll på hur mycket pengar det finns på kontot och jag känner mig lite stressad över det, måste jag erkänna. Men samtidigt tror jag nog att det ska reda sig, jag tar inte ut någon stor lön längre, har i princip gått ner 40% nu inför sommaren för att spara pengar, och tydligen kan jag leva bara på traktamentet när jag jobbar här i UK, för det är 930 kronor om dagen skattefritt, så det räcker ju en stund.

Men pengarna ska ju in någonstans också, och det är inte helt lätt när jag inte kan ta på mig nya saker eftersom det jag har räcker till och blir över till den deltid jag just nu jobbar för att försöka stötta Y och ge oss en chans att hitta nån slags vardag. Så jag jobbar 4-6 timmar om dagen, har ändå inte projekt till mer just nu inför sommaren, och sen umgås vi. Igår var hon i Doncaster med sin mormor på marknad och kom hem med ett lass kött och grönsaker.

Dagarna rinner på, snart ska hon iväg en vecka till New York på egen hand, hon fick ett infall och har alltid drömt om den staden så det är väl kanon att hon kan komma iväg och göra det. Jag ska iväg och hålla FN-rollspel på två skolor i veckorna som kommer, sen är det bröllop gånger två och sen är det... ja, det rullar på helt enkelt.

Jag får skriva mer sen, det finns en massa tankar och upplevelser som inte lämpar sig för bloggen här som vanligt när jag blir tyst, men det får jag ta privat med de allra närmaste. TA hand om er.