tisdag, tråkrubrik

På västfronten inget nytt. Känns som om vardagen träffat målet. Och det är ju i sin ordning naturligtvis. Han hade inget annat än glädje i att faktiskt få lite vanlig vardag och inte så mycket resdagar. En dag denna veckan, det räckte gott och väl. Han skulle försöka få jobbat undan en del idag, det fanns att göra, och sen handlade det mest om att försöka förbereda helgens spelande, han kände stressen började komma krypande. :)


Magen var... sådär. Bättre helt klart, men inte 100%. Herregud, nu satt han och skrev om sina tarmrörelser, klart tecken på att åldern började sätta in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0