kraschen

Om han hade haft med sig sin PC nu hade han kunnat vara uppkopplad. Det fanns en fast lina i huset och den PC som brukade stå i rummet, som han surfat på igår, den hade han kunnat använda, men Olesja hade tagit den till sitt rum för att förbereda söndagens gudstjänst. Olesja och Liene var de två andra som bodde här ihop med Kariina som han kände sedan innan. Kadetthuset var en hel övervåning på en stor byggnad, med flera stora samlingsrum och fem privata sovrum, samt ett kontor inrett till extra gästrum, där han själv huserade.

Nu satt han en tidig morgon och drack en kopp härligt te och såg solen gå upp över de bunkerliknande hyreshusen från sovjettiden tvärsöver gården. Det var ett av Rigas fattigaste områden han bodde i nu. Inte Riga One, där kyrkan låg, utan Riga Two med Kadetthuset, där träningen av kadetter ägde rum. Den låg naturligtvis där hjälpen behövdes, långt från turiststråken. Här, där människorna hade en handfull tänder i munnen, där gummorna gick krokiga längs den spruckna betongen, där håglösa blickar utan hopp om framtiden syntes i ögonen från tolv år och uppåt, och där byggnaderna gick i nyanser av grått, med spruckna balkonger, byggda på 50-talet av någon rysk arkitekt utan vare sig hopp eller framtidsdrömmar.

I förrgår hade han handlat kläder på Domina. Ironiskt att åka till Lettland för att handla på Dressman, men de hade ju en del som inte finns i Sverige. Lettiska män hade tydligen samma kroppsbyggnad som han själv. Inte långa och ståtligt Fredrik Ljungbergska som svenska modeskapare gjorde kläder för, utan lite kortare, mer satta, slaviska typer. Antog han. Kläderna satt bra för det mesta i alla fall och var något billigare än hemma. Budgetpriser för mellankvalitetskläder ungefär.

Nu började han bli trött, men det var ju så dags, han skulle upp om 1,5 timme. Typiskt. Igår hade han spenderat större delen av tiden på ett café efter att ha sovit ut rejält först. Det var spännande att upptäcka en stad på egen hand. Han gillade att vara där folk levde. Inte på turiststråken hela tiden utan åka spårvagnen, gå bland grönsaksstånden. Tanten som plockat svamp hela dagen och kom hem till sin man med en full korg som förmodligen blev billig mat åt hela familjen. Gummorna och gubbarna nere vid marknaden som skrattade med sina tandlösa munnar och njöt av det liv de hade. Fria. Och så de mer sorgliga sidorna - den äldre damen som han mindes från sitt förra besök. Klädd i en tunn kofta och tantkläder stod hon på gatan och utförde nån slags vaggande, lätt snurrande dans som mest liknade en dansande björn. Det var bara två rörelser. Snurr framåt med vinkling på handen och snurr bakåt med annan vinkling. Sådär snurrade hon timme efter timme och litade på att det pikant pittoreska i en 65+ som dansade på gatan skulle vara nog för att få bidrag från turisterna. För honom själv var det bara sorgligt. En änka skulle man gissa på. En dam som kanske älskat att dansa, men som nu var tvungen för levebrödet att låta turister fnissa och skratta lite åt henne och sen slänga åt henne en slant.

Andra satt bara där. Blinda, enbenta eller bara allmänt fattiga med en kopp utsträckt. Allt medan restauranger och de lokala kvartersbarer-kasino-nattklubbarna skrek ut lycka eller lyx, i lagom blandning. Nästan hälften av alla bilar var lyxbilar. BMW, Lexus och Mercedes. En och annan Porsche. Andra hälften vanliga bilar. Och så givetvis en stor massa vanliga letter som inte hade någon bil alls. Ekonomin anpassade sig snabbt efter de som hade pengar, och de hade gott om dem. I turiststråkens värld var priserna nästan som i Sverige. Men på Double Coffee fanns strömuttag till datorn och en komplett uppsättning olika rätter från snacks till desserter och alla möjliga enklare varma rätter. Mörka färger på väggarna, och lite mer ljudisolerat än ett Espresso House, men annars ganska likt. Förutom att folk talade med lägre röst och ljudvolymen var hälften. Och att man faktiskt lät folk sitta på normalt avstånd från varandra, på RH var man ju snart på ståplats så trångt det kunde bli på vissa (inte ovanpå Akademibokhandeln på gågatan dock).

Nu skulle han nog se om han kunde sova lite till, klockan var 07.14 och han skulle upp om en timme ungefär.