på resande fot...
Det hade blivit en bra helg i Riga trots att han känt sig lite bortkommen. Han hade verkligen uppskattat tiden för sig själv på lördagen, det hade behövts. Han hade gubevars satt sig och tagit en iskall öl på TGIF i Riga också och snackat skit med bartendern om hur det var att leva i Lettland, något som inte skulle uppskattats av hans frälsiskamrater. Alkohol var ju strikt, strikt förbjudet där. Till och med kaffe frynte några på näsan åt som gifter, det kände han igen från Georgia. Han kunde i såna lägen förstå folk som skakade på huvudet åt religion. För att inte tala om när de fick bryta filmen häromdagen för att det var en scen där en kvinna lämnade sin man för en annan kvinna och dessa två kvinnor vaknade halvnakna i samma säng och kysstes godmorgon. Skrik och förtvivlan, huvuden som dolde sig bakom tidningar och i tröjor för att slippa se detta påfund. Nakenhet. Jösses. Den typen av fundamentalism-kristendom kunde han inte med riktigt.
Det var precis därför han aldrig skulle lämna svenska kyrkan, möjligen för att bli katolik i så fall, och där fanns en hel RAD med saker han inte höll med om (katolsk syn på abort och homosexualitet) så det var inte heller troligt. I svenska kyrkan fick man vara som vanligt. En helt vanlig svensson med en uppsättning etiska förutsättningar och en personlig tro. Som var okej hur den än såg ut. Frikyrkorna kunde det här med entusiasm och energi, musik och rock 'n roll. Men ack... alla dessa regler. Han skulle aldrig vänja sig. Nej, svenska kyrkan må vara lite tråkig och torr, men den hade i alla fall friheten att individen fick vara en individ.
Men han skulle inte döma sina lettiska vänner. Daarta hade stannat kvar i nåt av de andra gästrummen och både hon, Kariina och Liene var uppe kvart i fem bara för att säga adjö. Han kunde inte dela deras syn på tro alltid, men att de alla var fina, bra, godhjärtade människor som skulle göra mer gott, det var det ingen tvekan om.
Som vanligt hade resan med Air Baltic gått extremt smidigt. Trots allt elakt han hört om flygbolaget i helgen hade det varit helt smärtfritt.
05.02: In i taxin
05:16: Framme vid flygplatsen
05:18: Incheckad via incheckningsmaskin
05:25: I kön till coffee nation för frukostmacka och kaffe.
07:00: Plan till Köpenhamn.
Nu satt han på 10.000 meter och skrev den här bloggposten, efter att ha jobbat en timme på flygplatsen och en halvtimme i luften. Nu var hans rapport klar, det var skönt, han skulle kunna sova på tåget. I teorin. Numera gick ju bara öresundstågen. Blä.
Han insåg att han inte gjort någon presentation av folket i Riga för alla intresserade.
Maarika
Äldst av syskonen Kozlovska, samtliga med rysk far och lettisk mor och således utan några medborgerliga rättigheter att tala om i Lettland, där ryssättlingar inte får rösta (skandal, någon?). Maarika är 25 och jobbar på posten, jordnära och älskar sitt Lettland och det lettiska. Lite tystlåten och kan verkar väldigt seriös, men har en tyst lite sarkastisk humor som är väldigt kul när man förstår sig på henne!
Kariina
Andra systern Kozlovska, är 23, jobbar numera som kommunikatör på Frälsningsarméns kontor. Är "ledaren" av syskonen, ett rödhårigt yrväder med enorm kalufs som har massor av energi och alltid tio bollar i luften, och gärna tar kommandot när det behövs, men som egentligen är ganska sprallig och blyg i smyg även om man inte skulle tro det.
Eerika
Tredje systern som är 22, fnissigast och spontan i alla lägen. Är just nu i London för ett år vid ett war college, en slags förberedande prästutbildning inom frälsis. Lätt att lära känna, svår att bli klok på. Ständigt fnissig och kan verka ytlig, men har en hel del djupa tankar på egen hand.
Astriida
Lillasyster är 18 och extremt hårt hållen hemma. Går på frisörutbildning och älskar sina vänner, verkar oftast vara mer 14 än 18 men är rysligt snäll och godhjärtad. Hade hon bott i Sverige hade hon varit en typisk modebloggare.
Daarta
Enda som inte pratar ryska, Daarta är musikfreaket och 22, jämnårig med Eerika. Väldigt tystlåten, extremt musikaliskt begåvad och ganska ofta en I-or med många tankar om världens elände. Vill tillbaka till USA och sin värdfamilj där hon och Kariina var på läger i somras.
Göran
Regional Commander Latvia, högsta chefen för Lettland när det gäller frälsningsarmén. Lobbyist för frälsis i Bryssel i många år (jo, de har lobbyister faktiskt) och med erfarenhet och pondus. Kan utan tvekan peka med hela handen men är egentligen en jovial gubbe som har huvudet på skaft.
Sarah
Prästen i Riga One som med sin lettiska make ständigt förvånar med extremt precisionsriktade predikningar och en osviklig förmåga att lyssna av församlingen.
Andars
Träffades via en annan bekant, Sergei, som tyvärr fallit bort lite ur kontakten sedan Patrik flyttade. Lugn, sansad kille som jobbar med grafisk design och webbutveckling via egen firma. Är 25-26 och bor utanför Riga men kommer in ibland för att hänga med gänget.
Olesja
Ny i bekantskapskretsen, 28 och har varit i Indien (höll ett lååångt föredrag efter gudstjänsten igår). Sprudlande av energi hela tiden med ett ständigt flöde av tankar och ord. Jobbar på en PR-firma till vardags och är extremt, extremt EXTREMT lik kusin Maria till utseendet. Bor på Kadetthuset med Kariina och Liene
Liene
Ny i bekantskapskretsen, 26, bor på Kadetthuset med Kariina och Olesja. Inte med i frälsis, men kristen. Amerikaälskande, Friendstokig och allmänt tjejig men trevlig, öppen och lite mer "lagom" troende än frälsis-gänget. Jobbar till vardags som flygvärdinna på Air Baltic men hatar det över allt annat och väntar på sitt arbetsvisum för att få åka som au pair till USA.
Nu sitter jag här, har 40 minuter till landning och kände precis hur planet börjar ta sig neråt, så jag kommer max ha tio minuter skrivtid kvar innan piloten tvingar oss att sluta med datorerna. När jag landat blir det proviantering, på mjölktåget till Göteborg finns ingen restaurang, och i god ordning möjligen en toalett av tre som fungerar vilket innebär att man kan kissa till Laholm innan det blir stopp i den om allt är som vanligt.
En lång vecka, men jag har gett mig attan på att bibehålla en positiv outlook och köra hårt. Livet är för kort för att gnälla och vara eländig och jag har mycket att vara glad över. Och massor av roliga saker på gång. Glöm inte alla att hålla tummarna för att jag ska få jobbet för räddningstjänsten - besked bör komma den här veckan eller nästa som allra senast.
- - -
Och NU satt han mellan Laholm och Båstad på väg till Göteborg för möte. Det skulle nog bli en ganska bra dag trots allt, lite härliga sms som värmde hjälpte till och han kände sig vid gott mod och hade fått läsa både Sydvenskan och Svenska Dagbladet och kände att han hade lite koll på världen. Nu skulle han bara hoppas att bilen stod kvar som den skulle och att han skulle få jobbprojektet för räddningstjänsten så skulle världen vara väldigt rysligt bra.
Not från 10.25..... det var däremot ett litet minus att åka mjölkpallståg med obekväma säten och obefintlig servering, särskilt som murphys lag alltid placerade MINST en maratonskrikande unge inom fyra säten. Det slog inte fel den här gången heller......
Det var precis därför han aldrig skulle lämna svenska kyrkan, möjligen för att bli katolik i så fall, och där fanns en hel RAD med saker han inte höll med om (katolsk syn på abort och homosexualitet) så det var inte heller troligt. I svenska kyrkan fick man vara som vanligt. En helt vanlig svensson med en uppsättning etiska förutsättningar och en personlig tro. Som var okej hur den än såg ut. Frikyrkorna kunde det här med entusiasm och energi, musik och rock 'n roll. Men ack... alla dessa regler. Han skulle aldrig vänja sig. Nej, svenska kyrkan må vara lite tråkig och torr, men den hade i alla fall friheten att individen fick vara en individ.
Men han skulle inte döma sina lettiska vänner. Daarta hade stannat kvar i nåt av de andra gästrummen och både hon, Kariina och Liene var uppe kvart i fem bara för att säga adjö. Han kunde inte dela deras syn på tro alltid, men att de alla var fina, bra, godhjärtade människor som skulle göra mer gott, det var det ingen tvekan om.
Som vanligt hade resan med Air Baltic gått extremt smidigt. Trots allt elakt han hört om flygbolaget i helgen hade det varit helt smärtfritt.
05.02: In i taxin
05:16: Framme vid flygplatsen
05:18: Incheckad via incheckningsmaskin
05:25: I kön till coffee nation för frukostmacka och kaffe.
07:00: Plan till Köpenhamn.
Nu satt han på 10.000 meter och skrev den här bloggposten, efter att ha jobbat en timme på flygplatsen och en halvtimme i luften. Nu var hans rapport klar, det var skönt, han skulle kunna sova på tåget. I teorin. Numera gick ju bara öresundstågen. Blä.
Han insåg att han inte gjort någon presentation av folket i Riga för alla intresserade.
Maarika
Äldst av syskonen Kozlovska, samtliga med rysk far och lettisk mor och således utan några medborgerliga rättigheter att tala om i Lettland, där ryssättlingar inte får rösta (skandal, någon?). Maarika är 25 och jobbar på posten, jordnära och älskar sitt Lettland och det lettiska. Lite tystlåten och kan verkar väldigt seriös, men har en tyst lite sarkastisk humor som är väldigt kul när man förstår sig på henne!
Kariina
Andra systern Kozlovska, är 23, jobbar numera som kommunikatör på Frälsningsarméns kontor. Är "ledaren" av syskonen, ett rödhårigt yrväder med enorm kalufs som har massor av energi och alltid tio bollar i luften, och gärna tar kommandot när det behövs, men som egentligen är ganska sprallig och blyg i smyg även om man inte skulle tro det.
Eerika
Tredje systern som är 22, fnissigast och spontan i alla lägen. Är just nu i London för ett år vid ett war college, en slags förberedande prästutbildning inom frälsis. Lätt att lära känna, svår att bli klok på. Ständigt fnissig och kan verka ytlig, men har en hel del djupa tankar på egen hand.
Astriida
Lillasyster är 18 och extremt hårt hållen hemma. Går på frisörutbildning och älskar sina vänner, verkar oftast vara mer 14 än 18 men är rysligt snäll och godhjärtad. Hade hon bott i Sverige hade hon varit en typisk modebloggare.
Daarta
Enda som inte pratar ryska, Daarta är musikfreaket och 22, jämnårig med Eerika. Väldigt tystlåten, extremt musikaliskt begåvad och ganska ofta en I-or med många tankar om världens elände. Vill tillbaka till USA och sin värdfamilj där hon och Kariina var på läger i somras.
Göran
Regional Commander Latvia, högsta chefen för Lettland när det gäller frälsningsarmén. Lobbyist för frälsis i Bryssel i många år (jo, de har lobbyister faktiskt) och med erfarenhet och pondus. Kan utan tvekan peka med hela handen men är egentligen en jovial gubbe som har huvudet på skaft.
Sarah
Prästen i Riga One som med sin lettiska make ständigt förvånar med extremt precisionsriktade predikningar och en osviklig förmåga att lyssna av församlingen.
Andars
Träffades via en annan bekant, Sergei, som tyvärr fallit bort lite ur kontakten sedan Patrik flyttade. Lugn, sansad kille som jobbar med grafisk design och webbutveckling via egen firma. Är 25-26 och bor utanför Riga men kommer in ibland för att hänga med gänget.
Olesja
Ny i bekantskapskretsen, 28 och har varit i Indien (höll ett lååångt föredrag efter gudstjänsten igår). Sprudlande av energi hela tiden med ett ständigt flöde av tankar och ord. Jobbar på en PR-firma till vardags och är extremt, extremt EXTREMT lik kusin Maria till utseendet. Bor på Kadetthuset med Kariina och Liene
Liene
Ny i bekantskapskretsen, 26, bor på Kadetthuset med Kariina och Olesja. Inte med i frälsis, men kristen. Amerikaälskande, Friendstokig och allmänt tjejig men trevlig, öppen och lite mer "lagom" troende än frälsis-gänget. Jobbar till vardags som flygvärdinna på Air Baltic men hatar det över allt annat och väntar på sitt arbetsvisum för att få åka som au pair till USA.
Nu sitter jag här, har 40 minuter till landning och kände precis hur planet börjar ta sig neråt, så jag kommer max ha tio minuter skrivtid kvar innan piloten tvingar oss att sluta med datorerna. När jag landat blir det proviantering, på mjölktåget till Göteborg finns ingen restaurang, och i god ordning möjligen en toalett av tre som fungerar vilket innebär att man kan kissa till Laholm innan det blir stopp i den om allt är som vanligt.
En lång vecka, men jag har gett mig attan på att bibehålla en positiv outlook och köra hårt. Livet är för kort för att gnälla och vara eländig och jag har mycket att vara glad över. Och massor av roliga saker på gång. Glöm inte alla att hålla tummarna för att jag ska få jobbet för räddningstjänsten - besked bör komma den här veckan eller nästa som allra senast.
- - -
Och NU satt han mellan Laholm och Båstad på väg till Göteborg för möte. Det skulle nog bli en ganska bra dag trots allt, lite härliga sms som värmde hjälpte till och han kände sig vid gott mod och hade fått läsa både Sydvenskan och Svenska Dagbladet och kände att han hade lite koll på världen. Nu skulle han bara hoppas att bilen stod kvar som den skulle och att han skulle få jobbprojektet för räddningstjänsten så skulle världen vara väldigt rysligt bra.
Not från 10.25..... det var däremot ett litet minus att åka mjölkpallståg med obekväma säten och obefintlig servering, särskilt som murphys lag alltid placerade MINST en maratonskrikande unge inom fyra säten. Det slog inte fel den här gången heller......
Kommentarer
Trackback
