All things English
Nu blev det inte så. Distans blev en omöjlighet för oss, det blev för tufft, för mig, men ännu mer för henne, så vi insåg att vi behövde bo ihop. Och steg två i planen var att ha två hem, ett i Malmö och ett i Sheffield, men det var något jag gradvis insåg, att man kan ha två residens, men bara en plats som är "hemma" i hjärtat. Och naturligt är att det blir den plats där man har sin respektive. Så Sheffield ÄR hemma för mig rent mentalt. Jag tror att mina besök i Sverige blir när jag ska jobba primärt under våren, och i samband med att jag är och jobbar passar man på att träffa folk. Men det blir ju inte riktigt på samma sätt som att bo i Sverige.
Så egentligen är jag utlandssvensk, även om skattemyndigheten, Gud välsigne den, förmodligen anser att jag är en svensk skattebetalare fortfarande. Det är en byråkrati och ett pappersarbete utan dess like att flytta ut ur landet, och det är inte enkelt att göra. Man måste sälja alla sina ägodelar. Nu har jag inte bott i lägenheten i Malmö, jag bara äger den, jag har inte ens nycklarna till den än, men det spelar nog ingen roll för dem är jag rädd. Och firma får man INTE ha om man ska vara utlandssvensk.
Nåja, det var inte SVerige den här posten skulle handla om, utan England. I all dess glory. Först och främst gillar jag Sheffield. Det är en studentstad, vilket innebär massor av restauranger och caféer och affärer och det går alltid hem. Det är mycket parker och konstverk ute på staden, ofta i metall, eftersom Sheffield är gruvdriftens stad - eller var, för hundra år sen.
Men en del i England är ännu mer fantastiskt. Jag vet att man har haft många kolonier i tredje världen - men jag visste inte att man strävade efter att leva på deras teknologiska nivå. Vi tar det för givet att det finns internet överallt. Nej, nej, nej. Det börjar komma med trådlöst internet, på enstaka hotell och caféer som vill vara moderna. Men i hemmet finns inga alternativ som ComHem(via kabel) eller Bredbandsbolaget (direkt ur väggen). Vi har visserligen en koppling i vår vägg direkt mot en tcp//ip-sladd, men Yvette kunde glatt le åt mina försök att få någon data ur den med hjälp av välkomstbrevet från företaget. "bara stick sladden i väggen och öppna en browser". Just det. Sure. OM du har en fast telefonlina.
Allt bredband är ADSL, generation 1. Vilket innebär att precis som i Italien har telekom sprungit om infrastrukturen och 3G-modemen är både bättre och billigare än den fasta uppkopplingen. Det innebär också att du är körd om du vill ha snabbare hastigheter än de 0,5 mbit som ofta är realitetetn (trots annonsering om 3,6 mbit ska ni inte tro att man har det hela tiden, inte i Sverige heller).
Och sen är det det här med att bygga hus... i England finns ingen central byggnadsstandard av den tradition vi har i Sverige. Man har inte personnummer, man har inte myndigheter som säger hur man får bygga hus - okej, man har regler och så vidare, men de innefattar inte någon slags minimikomfort och det innebär att marknaden styr. Tyvärr har ingen talat om för konsumenterna, de boende, att man skulle kunna kräva sådana grundläggande saker som centralvärme, centralt värmt vatten eller tvättstuga. Källare? Vindsutrymme? Tvåglasfönster? Tätade lister? Nähä.
Om man vill duscha måste man antingen tajma den automatiska uppvärmningen mellan 07.00 och 09.00, eller två timmar innan man vill duscha trycka på en knapp i garderoben som värmer upp vatten nog för EN dusch. Vet ni hur många gånger jag fått vänta på varmvatten?! Ibland vill man bara ha en varm dusch. Nej, inte här, inte.
Om jag hade femtio miljoner kunde jag börjat bygga ett Svenskhus, med vattenvärmare i källaren, centralvärme, treglasfönster och ordentlig isolering och sparat värme bigtime. Låtit hyresgästerna betala en högst moderat summa för sina "utilities" och sedan bara betala för el.
Här betalar man alltså först hyra, sen för värmen, sen för elen, sen för vattnet man förbrukar. Varje lägenhet har egna element, egen vattentank för att värma och egen tvättmaskin. Energiförbrukning, någon?
Nåja, så långt om ENgland. Det kommer mer sen, men nu måste jag fortsätta jobba. Kram på er alla!
Låter som en underbar boendemiljö.... Men ni har ju varandra. När får vi se er här igen??? Vi saknar er massor och hoppas att tiden inte springer iväg alltför mycket. Krama om Vettan från oss!
PS. Oliver envisas fortfarande med att gå runt och blunda ibland. Han blir vansinnig när han går in i en vägg... Kids - you've got to love them!
Haha... Ja, du Björn. Är rädd att London är det enda stället som är tillräckligt mycket I-landigt i England för att man ska klara av att bo där...
I höst får vi se hur jag tycker det är i Belgien! Kanske likadant som i England... Återstår att se.
Hej Lillill!
Vad skönt att du kommit lite mer i ordning.
När får jag träffa dig igen? Det går så långt mellan våra träffar.
Hälsa till Yvette.
Peter vill ha sitt kaffe :).
Kram Maria.
jag känner igen byggnadsstandarden. Jag har en bror i London och han har precis upptäckt en fuktskada. Det är inte ingen engångsgrej utan varje gång det regnar läcker det in bakom väggen. Han har beräknat att huset kommer rasa om sisådär 2-3 om det får fortsätta, ungefär samtidigt som han är klar med sina studier där. Men kul att du äntligen börjar få pejl med det där med boende på en plats (nåja) å andra sidan så löser det sig väl med allt. Omgivningen verkar spännande, det är ju en väldans skillnad i tempo jämfört med london kan jag tro, studentstäder tenderar ju att vara ganska lugna, iallafall på dagarna ;-)
