kraschen

Han hade inte lång tid just nu, men hoppades kunna skriva mer i bloggen senare. Det hade ju varit tyst en stund, men den här gången var det inte stress eller för mycket att göra. Det handlade bara om julhelger och nyår, och en stunds bortvaro från Sverige utan att ha internet.

Nu var han tillbaka och satt bekvämt i soffan som snart skulle säljas. Hemmet skulle bara inom en månad börja tömmas på saker och flyttas. Det var en bra flytt, att flytta i början av ett år gav ny start till den nya start som varje nytt år alltid varit.

Han såg tillbaka på 2007 och de 16 målsättningar han satte upp förra året i mellandagarna. 1 hade misslyckats, 4 hade lyckats bara delvis och 11 hade lyckats helt eller till största delen. Inte så illa, men det var klart och tydligt att färre mål vore en bättre modell. Han skulle nöja sig med ETT mål per aktivitetsområde i år. Och kanske de skulle komma upp på bloggen. Kanske.

Han hade haft en vacker jul med sin flicka, och på nyår hade de dessutom förlovat sig. Det var dags, liksom. Och han hade dessutom börjat året med att ta tag i vad som skulle kunnat bli en gigantisk konflikt på en helt annan front, i en förhoppning om att göra 2008 till modets år. Och det hade löst sig bortom all förväntan, till att bli en riktigt bra lösning.

Men det fanns mycket mer att berätta. Han hade växt mycket i sin tro också, utan att den kändes onaturlig eller påklistrad. Han kände att han ville göra ärligare val i år, välja det han själv ville, den väg som han själv trodde på, så att han alltid skulle kunna stå för det han valt. Det skulle förmodligen bli en stor utmaning.

Men nu närmast såg han fram mot en vecka av hårt arbete och möjlighet att spela lite spel med grabbarna. Och sen intensiva veckor som skulle bli spännande inför flytten. Mycket att göra men inte alls samma tryck, samma känsla av överhängande måsten. Han kände sig friare och mådde bättre än han gjort på länge. Det var bra. Mycket bra.