en gammal restaurang

Han satt i baren på en restaurang, den där sortens restaurang som byter namn vart tredje år och som är det lokala haket, den enda riktiga restaurangen på en liten ort. En plats med tre rätter på Dagens, och lite kebab och pizza som alternativ.

Men servicen hade varit bra, och lokalen folktom när han kom. Fast han förstod sig verkligen inte på en del restauranger. Servicen hade varit bra. I pluskvamperfekt. Så snart maten var avklarad plockades tallriken bort och förstrött beordrade personalen honom till baren - för nu kom det nya gäster. Ja, okej, han hade ju envisats med att läsa nyheterna på datorn, men ändå. Hela det goda intrycket, den nästan nostalgiska mentala nickningen och tysta med fruktlösa förhoppningen att den här ägaren skulle lyckas med att driva restaurangen i en annan riktning än en oundviklig konkurs. Men nej, så var det inte.

Han var lite småfrustrerad, men försökte tänka på de stackars hårt arbetande gästerna. Som entreprenör kom han ju att förstå att de var tvungna att maximera sina ekonomiska möjligheter genom att hålla så många bord lediga som möjligt när det var lunchrusning.

- DU KAN INTE SITTA DÄR, DU MÅSTE SÄTTA DIG DÄR JAG STÄLLDE DITT KAFFE, DET KOMMER FOLK OCH SKA BETALA HÄR.

Jaha. Man fick sitta i baren, men bara på anvisad plats. Plötsligt fick han en bild från Georgia, en gammal bänk på baksidan av en nerlagd bensinstation där det stått "for whites only". Segregation. Kundsegregation. Kund som ännu inte köpt varan är värdefull och skall ges service. Kund som redan har köpt varan är förbrukad. Kanske de visste att han aldrig mer skulle komma tillbaka. Och visste hade de rätt. De hade ju förbrukat sitt förtroendkapital. Och de hade ju utan tvekan gjort det på ett bisarrt och trist sätt.

Nej, tillbaks till Fässbergsgymnasiets skolcafeteria. Där fick till och med gamla uvar som han själv sitta utan att bli bortkörda. Den lilla restaurangen i Mölndals centrum fick bli ytterligare en i raden av små lokala restauranger som förklarar för sig själva varför de inte kan överleva.

KUNDSKOLAN, LEKTION ETT:
En kund är alltid en kund. Före, under och efter köpet. Den allra viktigaste försäljningen är eftermarknadens försäljning. Fråga Stefan vad vinsten på ett klockbatteri är kontra en ny klocka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0