Taizé och rökelse, stilla meditation
Kom regn, kom hav
Kom ljus, kom rök
Kom natt, kom frid
Kom ljus, kom rök
Kom natt, kom frid
Han hade kört genom ett landskap så vackert som bara vår Herre kan göra det, ljungeldar som kastat sig ner ur skyn och lyst upp de nattsvarta åkrarna genom tusentals regndroppsprismor, och känt sig mer levande än på länge. Han var fri, han var en del av åskan, en del av blixtarna. Det virvlade regn och åska överallt, världar i tumult, kaos ryttare kastade sig ut över skånes landskap på väg mellan Hörby och Malmö - men han satt säkert i sin bil. Trygg, varm och med vacker musik kunde han betrakta spektaklet utan att beröras. Här var det inte kallt, här var det inte regnigt. Trygg och varm, som i händerna på evigheten självt.
Han hade goda vänner. Han slogs idag över vilken kärlek det fanns mellan S&H, hur deras liv präglades av hårt arbete och många måsten, av hopp och begränsningar, av längtan, av drömmar och av väldigt mycket vardagsbestyr. Som för de flesta barnfamiljer. Men vad de hade, mer än kanske andra, var kärlek. Och kompanjonskap. Alltid ett gulligt ord över, alltid en vänlig hand, alltid förlåtande och stödjande. Ett partnerskap som gjorde att vardagens små kaoshärdar kunde övervinnas. Kanske det bara var han som såg det så, men för honom var det just här som livets magi fanns. I vardagskärleken.
Han tänkte på hur han tyckte det var romantiskt att gå och handla med någon man tyckte om. Mat, möbler, vad som helst. Hmm, nåja, sidospår.
Nu satt han i fåtöljen i rummet och doftade rökelsen. Det var åratal sen. I den första lägenhet han bott i - han kunde ännu sluta ögonen och minnas de breda fönsterkarmarna på Värnhemsgatan, parkettgolvet och den stora sovalkoven som han aldrig kände sig bekväm i, förmodligen för att det stått satanistiska verser på väggen när han flyttat in.
Den här lägenheten var, om han räknade rätt, hans tjugoförsta bostad. Fyra ljus kastade ett stillsamt sken över rummet medan munkarna från Taize (www.taize.fr) sjöng repetitiva psalmer. En stilla nattbris letade sig in genom fönstret och gav frisk, stark doft av gräs och ibland ett skriande läte från fiskmåsar som passerade förbi på väg till Öresundsbron.
Natten svepte sitt mörka hår över Malmö
Havet andades stilla som ett nyfött barn
Stillheten efter Harmageddon,
I väntan på Aslan, i väntan på en ny värld.
Havet andades stilla som ett nyfött barn
Stillheten efter Harmageddon,
I väntan på Aslan, i väntan på en ny värld.
Kommentarer
Trackback
