one of those days...
Dagen hade INTE börjat bra. Han hade försovit sig lite denna hektiska dag, och sen börjat dagen med att komma ut till bilen och hitta en p-bot. Den andra hittills och han hade haft bilen i mindre än två månader. Det var inte så svårt att förklara. Det fanns några parkeringar som var gratis. Sen fanns det några som var 1-timme med p-skiva på vardagar, men gratis på lördagar efter 14 och söndagar hela dagen. Igår hade det varit söndag. Det var fullt på P-parkeringen och det var ju gratis överallt. Han skulle ändå säkert ut lite senare med bilen, då kunde han flytta den.
Men det blev inte mer körande, och han stod ju bra. Då. På söndagen. På måndag morgon stod man inte lika bra. En timme. Om man hade p-skiva. Han såg ingenting när han var ute och pratade i telefon (ibland tyckte han om att gå och prata och då var utomhus bättre), men han slogs av att bilen stod fel, så han gick in och hämtade nycklarna. Men när han kom ut stod det två p-vakter där, precis i färd med att skriva ut biljetten, spydiga som bara p-vakter kan bli, minimalt med makt, men den lilla sfär där de har sin makt, där är de fullkomliga.
"Kan jag flytta bilen?" sa han menade till p-vakten som var i färd med att skriva ut boten.
"Har du nyckel så borde det väl gå att flytta den antar jag", log den unge p-vakten sarkastiskt
"Jag menade.... du har redan skrivit ut den va?"
"Japp!", svarade han stolt, som en unge som precis berättat att han kört upp ett paket ärtor i näsan för pappa.
P-vakten, log och räckte över boten, som om det vore en lönecheck... och för honom var det ju faktiskt precis vad det var även om det inte kändes så bra.
Tänk om skattmasen gjort på samma sätt, knackat på och sagt - "dags att betala skatten, hosta upp 10 lakan nu" och flinat? Eller ännu värre, om det kommit en dagisfröken och velat ha 2000 kronor, dagisens del av skatten man betalar, och sen polisen för en femtilapp, socialtanten för 5000, prosten som vill ha en tjuga, bibliotekarien som vill ha 1.50, om det finns, och sen står man där sorgsen medan alla leende människor går iväg med sina pengar.
Skatt, är inte det en form av bidrag egentligen? Tänk om man fick ha sån direktdemokrati att man kunde välja vart skattepengarna gick och så fick alla göra likadant.... så det som alla ville ha, det fick mest pengar. Och det som ingen ville ha skulle försvinna.
Då jävlar, då kunde han garantera att den där unge p-vakten inte hade flinat så nöjt längre.
Men det blev inte mer körande, och han stod ju bra. Då. På söndagen. På måndag morgon stod man inte lika bra. En timme. Om man hade p-skiva. Han såg ingenting när han var ute och pratade i telefon (ibland tyckte han om att gå och prata och då var utomhus bättre), men han slogs av att bilen stod fel, så han gick in och hämtade nycklarna. Men när han kom ut stod det två p-vakter där, precis i färd med att skriva ut biljetten, spydiga som bara p-vakter kan bli, minimalt med makt, men den lilla sfär där de har sin makt, där är de fullkomliga.
"Kan jag flytta bilen?" sa han menade till p-vakten som var i färd med att skriva ut boten.
"Har du nyckel så borde det väl gå att flytta den antar jag", log den unge p-vakten sarkastiskt
"Jag menade.... du har redan skrivit ut den va?"
"Japp!", svarade han stolt, som en unge som precis berättat att han kört upp ett paket ärtor i näsan för pappa.
P-vakten, log och räckte över boten, som om det vore en lönecheck... och för honom var det ju faktiskt precis vad det var även om det inte kändes så bra.
Tänk om skattmasen gjort på samma sätt, knackat på och sagt - "dags att betala skatten, hosta upp 10 lakan nu" och flinat? Eller ännu värre, om det kommit en dagisfröken och velat ha 2000 kronor, dagisens del av skatten man betalar, och sen polisen för en femtilapp, socialtanten för 5000, prosten som vill ha en tjuga, bibliotekarien som vill ha 1.50, om det finns, och sen står man där sorgsen medan alla leende människor går iväg med sina pengar.
Skatt, är inte det en form av bidrag egentligen? Tänk om man fick ha sån direktdemokrati att man kunde välja vart skattepengarna gick och så fick alla göra likadant.... så det som alla ville ha, det fick mest pengar. Och det som ingen ville ha skulle försvinna.
Då jävlar, då kunde han garantera att den där unge p-vakten inte hade flinat så nöjt längre.
Kommentarer
Trackback
