morgonen efter bombningen

Klockan är åtta.Jag somnade vid fyra, vaknade vid sju. Det blir en lång dag.

Och jag höll mig i samtal i några timmar igår och sen stängde jag telefonen. Har precis kollat (nu när klockan är så tidigt i England att hon sover) och ytterligare två samtal inkom igår.

Jag får hålla med mina läsare, det är nog bäst att bara skita i att höra av sig, åtminstone inget långt mail utan möjligen ett "no more contact, ever". Jag tror hon har nån slags föreställning om att den här tystnaden ska vara tillfällig och att jag bara behöver några dagar på mig för att samla mig. Så nu har hon gett mig några dagar och jag återkom inte, så nu är hon arg.

Sjuk. Jag är som sagt helt botad från att vilja ha kontakt med henne igen, oavsett när, var eller hur. Huga....

Jag skaffar nog ett tillfälligt nummer redan idag. Så snart hon inte kan få tag i mig kommer jag inte gå omkring och behöva oroa mig för att bli bombad igen. Jag får ringa upp mina kunder och berätta att jag har bytt telefonleverantör och har nytt nummer eller nåt.

Det är tur man har alla fina vänner och fina människor kring sig. Det här tar ju otroligt mycket energi såklart. Inte oväntat...

Jag hittade en funktion för att stänga av henne från den kända blå communityn där vi båda är medlemmar, den som nästan alla mina kontakter är med i. Ni som fortfarande står som "vänner" till henne där uppmanar jag å det starkaste att ta bort er.

Jag har dessutom planer på att ändra lösen till den här sidan så att det istället är datumet den dagen jag kom till världen, uttryckt som två siffror och månadens namn och om ni inte vet vilka det är som gäller så är siffran samma som den klassiska otursdagen och månaden är den som kommer två månader före årets sista. Alltså, samma format som lösenordet idag, men byte av dag och månad så att säga.


Så om ni inte kommer in här nästa vecka eller så, så beror det på att jag bytt lösenord. Fattar ni inte mina halvkryptiska instruktioner så får ni maila mig. :-)

jag måste snarast möjligt försöka få tag i ett mer långsiktigt nummer, men det går nog att ordna. Härligt med små "projekt"; inte sant?

Såhär på morgonen kan man nästan skratta åt det. Fredrik sa åt mig igår att om det här var Ally McBeal så skulle scenen där telefonen ringer för sjunde gången och jag ser att det är hon förbytas mot en scen i en skyttegrav från första världskriget där befälen ropar "HÅLL UT!" medan kulorna viner.

Slaget som Somme stod igår. Jag undrar när hon kommer börja ringa idag.

Hon var uppe 04.56 imorse på facebook såg jag när jag kollade min egen. Hon sov nog några timmar och sen började hon igen. Tre samtal hittills. Och nu börjar hon med skrämseltaktik och en massa annat roligt...

Kommentarer
Postat av: Jennie

Jag sitter i din skytte grav och håller stånd - ja jösses vad vi kan slåss!!



Jag gör det du behöver. Säg bara till!



HÅLL UT! This too shall pass....



/Jennie

2008-08-06 @ 09:54:25
Postat av: Maria P

Alltså... du är väl medveten om att om du hör av dig till henne - oavsett om det bara är så lite som 3 ord - så vinner hon striden?



No Contact, Björn! Och första steget i den strategin är just... att inte du heller hör av dig. Låt henne inse hur knäpp hon är - bli inte hennes medberoende.



:) kram

2008-08-06 @ 10:11:42
Postat av: Maria P

När min egen stalker var som mest aktiv så insåg jag att varenda gång jag "gav med mig" efter hans tjat och mail och telefonsamtal och sms, och jag sa något i stil med "Låt mig vara!" så kom han tillbaka med full kraft... Varje gång.



För en stalker sitter belöningen i uppmärksamheten - oavsett om den är positiv eller negativ.



Nu har jag inte hört av mig till honom på nästan 2 år. Då och då blommor allt upp igen och han börjar maila men det är inte så illa som för 1 år sen då det droppade in blommor och nallar och nattliga telefonsamtal och gud vet allt.



Jag är 100% säker på att om jag någonsin svarade på något av mailen så skulle han vara tillbaka med full kraft.



Och du... byt telefonnummer. Det gör ont och känns synd (jag vet, jag hade ju samma mobilnummer som hemnummer och allt!), men det är nog en nödvändighet.

2008-08-06 @ 10:17:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0