måndag
Det lustiga med söndagsågren är att måndagarna känns nästan som en befrielse. Men det märks att jag nu börjat gå in i en process där jag bearbetar. Vissa känslor och tankebanor som jag hade när jag var i min depression kommer tillbaka, jag märker det lite på mitt beteende också, rädslan att tappa kontrollen, rädsla för att förlora folk i min närhet om jag gör fel, säger fel, driver fram ett ibland nästan maniskt beteende.
Jag började med en kul trend för ett bra tag sen här, där jag skrev om mina händelser som om jag vore en karaktär i en bok, en berättelse om mig själv i tredje person. Det tror jag att jag ska köra igång igen, flera läsare tyckte det var rätt trevligt att läsa om. Jag kan ju skriva kursivt när jag skriver "berättelsen"
Han satt på Malmös bästa plats för en riktig espresso, Café Nesta på gågatan. Den fryntlige italienaren därnere hette Roberto Dell'Aquila och malde bönor från familjens eget rosteri och bryggde det till perfektion. På övervåningen hade man utsikt över hela gågatan och de ljusa lokalerna låg granne med TV4 och Kvällspostens redaktioner.
Det var en ny vecka nu, och nya utmaningar. Han kände sig lite nedslagen över hur trasig han faktiskt var, och hur hela folk omkring honom var. Kanske var det därför han drogs till så trasiga kvinnor, att han själv inte hittat helheten än. Fast visst hade han varit på väg när han väl kom ur depressionen, innan han träffade den där brittiskan. Då gjorde han det han helst ville, drev sitt eget företag och byggde sin egen framtid. Det var ju det han ville mest av allt, att styra sitt eget öde. Frihet var viktig.
Samtidigt, tänkte han, medan han funderade på om han inte skulle köpa några enkla t-shirts att ha under skjortorna för att undvika svetta sönder dem, så ville han ju dela livets små glädjeämnen med någon. Just nu hade han inte den bästa likvida situationen, men det skulle säkert bli en hektisk höst som vanligt. Och vad var det för kul att gå på restaurang ensam, gå på bio ensam. Visst fanns det gott om vänner, men han hade blivit oerhört mycket mer selektiv ända sedan den stora livskrisen. Han hade inte samma enorma sociala behov. Snarare ett behov av att vara själv, eller i sällskap bara med några få, närstående. Det var faktiskt skönt, inte samma hets hela tiden kring att hinna med allt och alla.
Han skulle se till att ta ett besök till i Göteborg snart. Det vore ju fantastiskt bra om han kunde få se det lilla underverket som Fredrik och Elina satt till världen. Och kunde han kombinera det med att få lite jobb gjort kring Airea-projektet så kunde resan också bli betald. Han var i den sitsen nu, att han i alla fall började titta efter sina utgifter lite grann.
Nå, här kunde han ju inte sitta hela dagen. Han skulle äta nånting, tänkte han - och han behövde skicka in den där upphandlingen också. Men frågan är om han inte skulle ta och göra det mesta hemifrån idag, han hade ju båda datorerna i väskan nu. Kanske åka till Eslöv och hälsa på Stefan? Fast han var lite trött ändå, sömnbristen gjorde sig gällande ännu.
Dagen fick utvisa vad som skulle bli och inte bli. Det var i alla fall inte söndag längre, tänkte han. Och det var sol ute, och lite butiker skulle säkert pigga upp. Även om det bara var t-shirts som skulle inhandlas. Just det, Mia var tillbaka från England. Kanske hon kommit ihåg att köpa med sig favoritschampot, starkt doftande av mint så att hela kroppen vaknade.
Sådär, tänkte han, när han skickat sms. Nu var det nog dags att bege sig ut på stan en sväng.
Jag började med en kul trend för ett bra tag sen här, där jag skrev om mina händelser som om jag vore en karaktär i en bok, en berättelse om mig själv i tredje person. Det tror jag att jag ska köra igång igen, flera läsare tyckte det var rätt trevligt att läsa om. Jag kan ju skriva kursivt när jag skriver "berättelsen"
Han satt på Malmös bästa plats för en riktig espresso, Café Nesta på gågatan. Den fryntlige italienaren därnere hette Roberto Dell'Aquila och malde bönor från familjens eget rosteri och bryggde det till perfektion. På övervåningen hade man utsikt över hela gågatan och de ljusa lokalerna låg granne med TV4 och Kvällspostens redaktioner.
Det var en ny vecka nu, och nya utmaningar. Han kände sig lite nedslagen över hur trasig han faktiskt var, och hur hela folk omkring honom var. Kanske var det därför han drogs till så trasiga kvinnor, att han själv inte hittat helheten än. Fast visst hade han varit på väg när han väl kom ur depressionen, innan han träffade den där brittiskan. Då gjorde han det han helst ville, drev sitt eget företag och byggde sin egen framtid. Det var ju det han ville mest av allt, att styra sitt eget öde. Frihet var viktig.
Samtidigt, tänkte han, medan han funderade på om han inte skulle köpa några enkla t-shirts att ha under skjortorna för att undvika svetta sönder dem, så ville han ju dela livets små glädjeämnen med någon. Just nu hade han inte den bästa likvida situationen, men det skulle säkert bli en hektisk höst som vanligt. Och vad var det för kul att gå på restaurang ensam, gå på bio ensam. Visst fanns det gott om vänner, men han hade blivit oerhört mycket mer selektiv ända sedan den stora livskrisen. Han hade inte samma enorma sociala behov. Snarare ett behov av att vara själv, eller i sällskap bara med några få, närstående. Det var faktiskt skönt, inte samma hets hela tiden kring att hinna med allt och alla.
Han skulle se till att ta ett besök till i Göteborg snart. Det vore ju fantastiskt bra om han kunde få se det lilla underverket som Fredrik och Elina satt till världen. Och kunde han kombinera det med att få lite jobb gjort kring Airea-projektet så kunde resan också bli betald. Han var i den sitsen nu, att han i alla fall började titta efter sina utgifter lite grann.
Nå, här kunde han ju inte sitta hela dagen. Han skulle äta nånting, tänkte han - och han behövde skicka in den där upphandlingen också. Men frågan är om han inte skulle ta och göra det mesta hemifrån idag, han hade ju båda datorerna i väskan nu. Kanske åka till Eslöv och hälsa på Stefan? Fast han var lite trött ändå, sömnbristen gjorde sig gällande ännu.
Dagen fick utvisa vad som skulle bli och inte bli. Det var i alla fall inte söndag längre, tänkte han. Och det var sol ute, och lite butiker skulle säkert pigga upp. Även om det bara var t-shirts som skulle inhandlas. Just det, Mia var tillbaka från England. Kanske hon kommit ihåg att köpa med sig favoritschampot, starkt doftande av mint så att hela kroppen vaknade.
Sådär, tänkte han, när han skickat sms. Nu var det nog dags att bege sig ut på stan en sväng.
Kommentarer
Trackback
