gamla minnen
Den mjukt sjungande melodin väckte honom inte, men den fångade honom i sina armar när maran kastat av honom under sin vilda ritt. Han kunde ana på ljuset att det inte ens var morgon. Det var ännu en tretimmarsnatt, som så många andra de senaste veckorna. Han låg en timme, försökte somna om, men det var inte lönt. För många tankar virvlade runt. Han insåg att här skulle läsarna få komma långt in i hans psyke. Kanske det skrämde, kanske det gav insikt. Som vanligt skrev han mest av allt för sig själv. Den här bloggen hade ju börjat som en bearbetning av en bilolycka och blev senare en vardagsblogg.
Han började inse att det här med sömnproblem nu var ett mönster. Han var en känslig själ, det kunde alla vittna om som kände honom. För känslig i många lägen. Dessa dagar särskilt, när han hade svårt att lita på människor, och endast mycket försiktigt gav sitt förtroende. Det var nästan bara de som redan stod honom allra närmst som han umgicks med. Någon enstaka ny hade han släppt in, nära, under den här kritiska perioden, men inte många. Han var för känslig, hade lätt för att överreagera på alla emotionella frågor, känslig för att känna sig oduglig och oönskad.
Hon hade satt det i system, att ena dagen göra honom till det bästa som fanns i världen, och den andra var han ingenting värd. Allt beroende på hur "lydig" han var. Och varje gång han satte ner foten hänvisade hon till sin sjukdom. Och hjälpte inte det fick hon ett psykotiskt anfall så att hon inte gick att prata med. Så att han skulle förstå att hans vilja inte spelade nån roll, hans känslor var inte berättigade. Det var på hennes villkor.
Han funderade lite på insikten om hur långt han gått för kärlekens skull. Hur långt han tänjt gränserna för att ställa upp för den han en gång älskade. Och hur det påverkat honom. Hur långt bakåt i hans relationsutveckling det fört honom. Han insåg att han skulle njuta av att arbetet nu började komma igång på allvar, så att han skulle kunna få en rytm i vardagen.
Men idag var en ny dag. Idag, föresatte han sig, skulle han andas in morgonluften och lämna ytterligare en fas bakom sig. Först paniken, chocken, sedan perioden i tystnad där han försökte läka uppe i stugan. Perioden när de fortfarande bråkade och hade kontakt. Sedan perioden efter midsommar, från början av juli, ungefär, när han började vägen tillbaka. Och så återfallet med bråkandet och den till slut helt brutna kontakten och förföljelserna. Som nu äntligen kunnat få honom att börja sörja. Men det fick det nog räcka med nu. Han orkade inte med mer tjafs inne i sitt huvud. Han visste att det var bara tankar. Och tankar kunde kontrolleras. Och tankar styrde känslor. Ytterst handlade det om den fria viljan.
Idag, föresatte han sig, var en ny dag, en ny fas i hans liv. Ett nytt liv, med de mål han haft innan han träffade henne. Då, när han var som lyckligast, när han gjorde det han ville, för att han ville, för sin egen skull. Han kunde inte leva för någon annan och han fick inte försöka göra det heller. Det blev som ett gift, hon hade tvingat honom att leva för hennes skull, så nu föll han så lätt tillbaka i det mönstret. Det var tur för honom att han hade motpoler, att de som stod honom nära inte lät honom göra det. Inte lät honom leva för någon annan utan tvingade honom att leva för sig själv. Tack, tänkte han. För allt.
Det var OS i Kina. Inte för att han egentligen var så intresserad, utan mest för att det var någon som pratade. Det kändes bisarrt att gå upp klockan fem och ta en dusch. Tur att han fått mintschampoot och duschtvålen av Mia igår. Det satte igång kroppen. Snart dags att sätta på en kopp kaffe och släppa in morgonluften.
Om Michael Phelps kunde vinna 5 OS-guld (hittills) skulle väl för fan Flintberg kunna ta sig genom det här. Han hade ju ett grymt team bakom sig, både kända och okända namn, som backade honom i satsningen.
Han började inse att det här med sömnproblem nu var ett mönster. Han var en känslig själ, det kunde alla vittna om som kände honom. För känslig i många lägen. Dessa dagar särskilt, när han hade svårt att lita på människor, och endast mycket försiktigt gav sitt förtroende. Det var nästan bara de som redan stod honom allra närmst som han umgicks med. Någon enstaka ny hade han släppt in, nära, under den här kritiska perioden, men inte många. Han var för känslig, hade lätt för att överreagera på alla emotionella frågor, känslig för att känna sig oduglig och oönskad.
Hon hade satt det i system, att ena dagen göra honom till det bästa som fanns i världen, och den andra var han ingenting värd. Allt beroende på hur "lydig" han var. Och varje gång han satte ner foten hänvisade hon till sin sjukdom. Och hjälpte inte det fick hon ett psykotiskt anfall så att hon inte gick att prata med. Så att han skulle förstå att hans vilja inte spelade nån roll, hans känslor var inte berättigade. Det var på hennes villkor.
Han funderade lite på insikten om hur långt han gått för kärlekens skull. Hur långt han tänjt gränserna för att ställa upp för den han en gång älskade. Och hur det påverkat honom. Hur långt bakåt i hans relationsutveckling det fört honom. Han insåg att han skulle njuta av att arbetet nu började komma igång på allvar, så att han skulle kunna få en rytm i vardagen.
Men idag var en ny dag. Idag, föresatte han sig, skulle han andas in morgonluften och lämna ytterligare en fas bakom sig. Först paniken, chocken, sedan perioden i tystnad där han försökte läka uppe i stugan. Perioden när de fortfarande bråkade och hade kontakt. Sedan perioden efter midsommar, från början av juli, ungefär, när han började vägen tillbaka. Och så återfallet med bråkandet och den till slut helt brutna kontakten och förföljelserna. Som nu äntligen kunnat få honom att börja sörja. Men det fick det nog räcka med nu. Han orkade inte med mer tjafs inne i sitt huvud. Han visste att det var bara tankar. Och tankar kunde kontrolleras. Och tankar styrde känslor. Ytterst handlade det om den fria viljan.
Idag, föresatte han sig, var en ny dag, en ny fas i hans liv. Ett nytt liv, med de mål han haft innan han träffade henne. Då, när han var som lyckligast, när han gjorde det han ville, för att han ville, för sin egen skull. Han kunde inte leva för någon annan och han fick inte försöka göra det heller. Det blev som ett gift, hon hade tvingat honom att leva för hennes skull, så nu föll han så lätt tillbaka i det mönstret. Det var tur för honom att han hade motpoler, att de som stod honom nära inte lät honom göra det. Inte lät honom leva för någon annan utan tvingade honom att leva för sig själv. Tack, tänkte han. För allt.
Det var OS i Kina. Inte för att han egentligen var så intresserad, utan mest för att det var någon som pratade. Det kändes bisarrt att gå upp klockan fem och ta en dusch. Tur att han fått mintschampoot och duschtvålen av Mia igår. Det satte igång kroppen. Snart dags att sätta på en kopp kaffe och släppa in morgonluften.
Om Michael Phelps kunde vinna 5 OS-guld (hittills) skulle väl för fan Flintberg kunna ta sig genom det här. Han hade ju ett grymt team bakom sig, både kända och okända namn, som backade honom i satsningen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
go for it
Trackback
