tidig morgon på väg till Örebro
Lite ny stil idag i bloggen...
Han var på en vacker plats i drömmen. Han och Yvette var på en fest ihop nånstans och skulle gå hem ihop. De var lika kära som alltid och stod och kramades i hallen i väntan på att folk skulle hämta sina rockar. Då ringer en telefon nånstans. Märkligt att folk inte kan svara i sin förbaskade mobil när den ringer, eller stänga av ljudet. Där var den igen.....
...klockan var 05.00 och det var dags att börja dagen. Om exakt sextiotvå minuter skulle pojken vara på ett tåg till Örebro för att prata om demokratisering i skolan, om hur man använder upplevelsebaserat lärande för att "leka FN" med ungdomarna.
Han snoozade bara två gånger, men gick upp innan telefonen ringde en tredje gång. Han måste verkligen byta till den dyra telefonen han köpte för ett tag sen, den som har hela microsoft inbyggt (och därmed kraschar allt som oftast) enligt uppgift.
Duschandet hade gjorts precis innan sänggåendet vid elva kvällen innan. Usch, ännu en kväll med sent jobb. Det var tredje veckan nu med ganska hektiskt arbete. Nu hade Bergman börjat jobba en del, men det var ju bara första veckan. Mycket återstod och den Lettiska Agenten hade inte levererat särskilt väl senaste 1-2 veckorna, han hade haft fullt upp på det andra jobbet. Det hade inneburit mer jobb på den egna sidan.
Samtidigt hade nu leveranserna gått iväg. En rapport till räddningstjänsten, en produktkatalog och nu igår en tidning till gamla jobbet. Nu var de stora externa sakerna avklarade därifrån. Det var Stockholm och den grafiska produktionen som var lidande. Där blev väldigt lite gjort just nu. Det gällde att få Lettland att fungera.
Allt det där hann han tänka medan han gick in i badrummet och skvätte vatten över sig. Den där nya L'Oreal for Men nånting-nånting med det långa namnet som var en slags tvål fast ändå inte och mycket bättre var verkligen bra. Faktiskt. Och sen den andra geggan från samma företag som var för att få fet och blank hy att bli lite mattare, den fungerade också, i alla fall i spegeln. Han tog till och med fram den lilla pennan som nån nångång rekommenderat honom, förmodligen var det Gaius, och fixade till lite av de värsta blåsvarta fläckarna under ögonen. Det var nog år och dag sen han använt den, men om inte annat kände han sig mycket fräschare när han tittade sig i spegeln igen.
Vad mycket han hade att vara tacksam för, tänkte han med ett leende. Bara att finnas till, efter den där aprildagen. Var det verkligen bara 1,5 år sen? Det kändes som en evighet. Nu hade han tagit steget ut i det okända, börjat göra sin egen grej och bygga upp för framtiden. Building Futures, det var hans och Yvettes uttryck som de använde som en slags mantra för hur de skulle klara de kommande 1,5 åren, lustigt, lika långt bakåt som bilolyckan var, lika långt var det fram innan de kunde vara tillsammans ordentligt. De skulle bygga för framtiden tillsammans, var och en på sitt håll med sin karriär, och hålla kontakten levande. Härligt, bara två veckor kvar tills de kunde ses igen. Då fyllde hon år.
Han återvände och tog på sig kläderna, väskan stod redo att packas därute. Han övervägde att kolla mailen på morgonen för att se om Lettiska Agenten hade svarat, men bestämde sig för att arbetsdagen minsann fick vänta tills han var på tåget. Lagom till att vagn 3 skulle komma fick han ett par minuter vid hållplatsen. Det var mörkt ute, men inte mörkare än att himlens olika nyanser av svart och mörkblått kunde skönjas. Det var en frisk, kall, höstluft, klar och ren. Nå, så ren den nu blir på Göteborgs skitigaste gata enligt gatukontoret. Han passade på att öva på meditationen de varit på igår. Han, Bergman och Lancelot hade varit på meditation ihop. Han var väldigt glad att de följt med, han bad ibland för Bergmans frälsning.
Nu stod han vid hållplatsen och bad sin morgonbön, andades djupt och försökte släppa alla tankar, nollställa sig. Det höll tills han kom på spårvagnen och en mycket, mycket trasig LVU-tjej i femtonårsåldern satt och skrek på sin mamma i telefonen om att det var hennes förbannade jävla plikt att gå ut och köpa nya cigaretter NU, eftersom tjejen suttit och pluggat till ett prov hela natten och inte sovit. Han försökte släppa tankarna, men hatet och vreden och den manipulativa rösten som för länge sedan besegrat sin ynkliga mamma, hon som förmodligen grät sig till sömns och undrade varför hennes dotter blivit sån - det gick inte att koppla bort henne. Det var skönt att få lämna vagnen, hämta biljetten och gå in i pressbyrån, en slags litet paradis när man kommer dit klockan 05.45 på morgonen. Det är en oas av ljus i en mörk värld, det doftar av kanelbullar och kaffe och man får allt man vill ha i utbyte mot att man drar en bit plast i en maskin. Han köpte en baguette med ost och skinka, en kaffe och lyxade till det med lite Brämhultslemonad.
Så satt han nu på tåget, på sin plats (som varit upptagen av en trevlig och fotomodellig tjej som snällt flyttat på sig när han frågat om inte det här var hans plats) och hade ätit sin smörgås. Kaffet var slut och han ångrade att han inte även köpt lite ramlösa eller något annat. Brämhults skulle inte räcka i nästan tre timmar.
Men innan han skulle börja så skulle han skriva i sin blogg. Lite annorlunda den här gången, bara för att....
