kraschen

Han hade lite svårt att varva ner. Det hade varit flera hektiska veckor på raken, men den här veckan hade fyra stora projekt levererats, det var skönt. Nu fanns det mer att göra såklart, men han skulle faktiskt få lov att hålla lite helg ikväll. Han skulle göra lite konfirmandarbete, men det fick bli imorgon. Ikväll var det ingen mer dator förmodligen, om han inte skulle chatta lite med sin flicka.

"Tror ni på mirakel?", frågade han sina blogg-läsare? Själv hade han väl inget problem med konceptet med mirakel. Att världen är full av under, det är ju snarast ett uttryck. Fast frågan var inte ställd sådär lagom svensson-abstrakt, utan mer konkret. Tror ni att Gud aktivt agerar i världen? Han hade funnit att det var en fråga som blev en vattendelare för många som kallade sig troende men inte egentligen var bekännande kristna. Själva hade han fortfarande svårt med den frågan, även om han visste svaret. Det skulle nämligen innebära att Gud stod över naturlagarna och det vore ju ologiskt. Det vore så mycket lättare att sortera in Gud som nån som skapat lagarna och sen valt att agera GENOM dem, som små verktyg för vår vardag. I så fall...

Men mirakel kunde ju vara mer än bara mirakelgoda kanelbullar och miraklet att man fick det där jobbet man sökte. Eller miraklet att man överlevde en vattenplaning på motorvägen i 110 kilometer i timmen genom att bältet kom av, airbagen inte löste ut, dörren öppnades medan bilen voltade och föraren ramlade ut för att landa i gräset. Då börjar vi prata om mer konkreta mirakel, om "änglavakt" och många börjar faktiskt acceptera att det kanske inte bara är slumpen på en tärning som styr det hela.

Att överleva bilolyckan var verkligen ett litet mirakel. Och att han träffat Yvette var ju ett mirakel, sättet de träffades på i alla fall. Båda på besök i en annan stad, samma helg, på samma hotell där han inte ens borde vara, i ett land där hon inte borde vara, samtidigt i samma bastu. Det är också lite av ett mirakel. Fast det brukar inte utomstående räkna lika mycket, tänkte han för sig själv, det var nog ett mindre mirakel än överlevandet av bilolyckan, fast det hade kanske lika mycket att göra med att det faktiskt handlade om hotet, vad som kunde ha hänt om inte...

En bilolycka var alltså ett större mirakel än att han råkat träffa sin flicka i en bastu av en slump i Malmö. Kanske för att det ena hade med liv och död och göra.

Men riktiga mirakel, såna som överhuvudtaget inte låter sig förklaras, hade hans läsare nån tilltro till sådana? Själv hade han verkligen svårt för mirakel som inte kunde sorteras in under psykosomatiska eller andra mentala och upplevda mirakel. Sånt som faktiskt gick att förklara, men men valde att inte göra det, att se det som Guds hand.

Fast han hade lite nyheter till sina läsare i den frågan. Gud skiter i naturvetenskapen, fullständigt. Han bryr sig inte om vad som är möjligt. Nu var nog läsarna nyfikna, och det var ju det som var meningen, så nu skulle han stänga ner datorn för en stund och inte skriva något mer om saken. Han hoppades att åtminstone några av läsarna skulle undra och fundera. Det var han ganska säker på.