Lördagstankar
Det var förvånansvärt hur många tågbloggar han skrev, tänkte han, på väg i sydvästlig riktning från Falköping till Göteborg. Nu var det lördag och det hade bara blivit en natt i Eksjö. Han kände att nästa veckas resa, med Malmö tisdag, Stockholm onsdag och England torsdag, skulle bli illa nog. Alla tre dagarna skulle uppstigning ske 05.00 som senast. Han var inte förtjust i att göra sådant, men om man var tvungen så gick det. En natt. Men två nätter, det vore verkligen inte optimalt. Och tre var ju nån form av självplågeri. Men samtidigt var det tyvärr enda sättet att lösa en speciell situation, tisdagen var bokad sedan innan men hade inte bekräftat så han hade antagit att det inte vore möjligt. Men det var det tydligen.
Nu var det lördag kväll och det gällde att titta över ägodelarna, städa lite och bestämma sig lite grann för vad som var A-prylar, B-prylar och C-prylar. Framförallt böckerna var ju en historia för sig själva. Nå, det blev väl lite väl kryptiskt, tänkte han och upplyste således läsaren om att en flytt var i antågande under vårkanten. Då skulle A-prylar få följa med, B-prylar magasineras och C-prylar avvecklas genom försäljning eller bortskänkning eller bortkastning.
Så många bra människor det fanns i hans liv, tänkte han så plötsligt när han tänkte på sin situation. Hans älskling såklart, som alltid ställde upp, alltid var på hans sida. Bergman som han delade lägenhet med och som han ofta kom i kontakt med på jobbet, en extremt lojal person som hjälpt honom enormt genom åren. Alla gamla vännerna från barndomstiden, som man alltid kunde träffa när somhelst. Darwin och hans fru som han nyss besökt. Ja, egentligen kunde listan göras hur lång som helst med alla bra människor.
Människor, tänkte han. Världen bestod av människor. Och bra människor var det ont om, sådana skulle man vara rädda om. Och han hoppades att alla omkring honom var rädda om varandra - och om sig själva.
Hmm, den här posten blev mest ingenting tänkte han, men så var också tågresan horribel. Mjölkpallståg till Falköping och därefter ett gammalt intercitytåg som gungade så man blev sjösjuk utan dess like, med rangliga små bord där man knappt kunde ha datorn ordentligt. X2000 var det enda sättet att resa tåg, tänkte han. Eller långsamt, med Orientexpressen. Det var en resa som han kanske borde göra någon gång. Med det var tåget äntligen framme så han kunde få fast mark under fötterna. Länge leve terra firma.
Nu var det lördag kväll och det gällde att titta över ägodelarna, städa lite och bestämma sig lite grann för vad som var A-prylar, B-prylar och C-prylar. Framförallt böckerna var ju en historia för sig själva. Nå, det blev väl lite väl kryptiskt, tänkte han och upplyste således läsaren om att en flytt var i antågande under vårkanten. Då skulle A-prylar få följa med, B-prylar magasineras och C-prylar avvecklas genom försäljning eller bortskänkning eller bortkastning.
Så många bra människor det fanns i hans liv, tänkte han så plötsligt när han tänkte på sin situation. Hans älskling såklart, som alltid ställde upp, alltid var på hans sida. Bergman som han delade lägenhet med och som han ofta kom i kontakt med på jobbet, en extremt lojal person som hjälpt honom enormt genom åren. Alla gamla vännerna från barndomstiden, som man alltid kunde träffa när somhelst. Darwin och hans fru som han nyss besökt. Ja, egentligen kunde listan göras hur lång som helst med alla bra människor.
Människor, tänkte han. Världen bestod av människor. Och bra människor var det ont om, sådana skulle man vara rädda om. Och han hoppades att alla omkring honom var rädda om varandra - och om sig själva.
Hmm, den här posten blev mest ingenting tänkte han, men så var också tågresan horribel. Mjölkpallståg till Falköping och därefter ett gammalt intercitytåg som gungade så man blev sjösjuk utan dess like, med rangliga små bord där man knappt kunde ha datorn ordentligt. X2000 var det enda sättet att resa tåg, tänkte han. Eller långsamt, med Orientexpressen. Det var en resa som han kanske borde göra någon gång. Med det var tåget äntligen framme så han kunde få fast mark under fötterna. Länge leve terra firma.
Kommentarer
Postat av: mamma
uppdateringar???? efterlyses
Trackback
