kraschen

Töreboda är en väldigt liten plats. Så liten att den nästan inte finns. Fast tåget från Örebro stannar där, så då kanske den finns ändå. Mariestad finns i alla fall, för det står det på ölburken. Och så finns det en plats som heter Estrella också. Det står på minichipspåsen. Kanske inte det nyttigaste, det var han säker på, men Estrella betydde i alla fall stjärna på latin och det var ju betryggande.

Det roliga med att åka gamla InterCity-tåg är att det är riktiga tåg, som gnisslar. Där man måste hålla för öronen när man går mellan vagnarna för att kunna stå ut. De har en riktig restaurangvagn. Med stolar, bord och gröna gamla tapeter som på herrklubbarna. På väggarna sitter små guldramar med gamla bilder och foton. Det är några gamla kungar. Undrar om de är svenska, tänkte han.

Det hade gått bra under dagen. Mycket att tänka på och mycket att göra, men ändå en ganska avslappnad dag. Att vara på uppdrag innebar att man egentligen inte kunde göra så mycket åt resten av världen, man hade ju ett uppdrag att sköta.

Kaffe ville han inte ha, det hade han druckit tre koppar idag redan. Och inte te heller, även om han var lite frusen, det var något matigare, men inte riktigt macka han var ute efter. Så därför blev det Mariestad och en påse stjärnor. Stjärnor med grillsmak. Han gillade Estrella mer än OLW. OLW betydde ju inget. Ingen symbolik = inget kul. Ett meningslöst varumärke utan någon som helst koppling till en symbolvärld. Ännu en i raden av märkliga förkortningar.

Han tittade ut, på regnet, och funderade på om han skulle ta en kopp te trots allt...