söndagskväll
Han satt på övervåningen, hans klassiska mys-ställe. Han var egentligen inte intresserad av att göra sig av med den enormt sköna och hemtrevliga bruna soffan som han hade. Han var inne på att försöka se om han kunde få plats med den i lägenheten, men lätt skulle det inte bli. Den var egentligen för stor. Eller rättare sagt, den passade - men då fanns det inte plats för en rejäl säng, och 120 var ett minimum om man hade gäster. Och det var ju inte helt ovanligt.
Det var något befriande att göra sig av med det materiella, upplevde han. Men det var svårt. Bara att fundera över vad man skulle ta när man sålde saker begagnat var svårt. Man ville gärna sätta det pris man tyckte att saker var värda, men kapitalismens lagar var ganska obönhörliga i detta, det var inte affektionsvärdet andra betalade för. De hade en annan syn på vad det var för värde på sakerna som gavs.
Han kände sig lite uttänjd också, stressen lurade bakom hörnet. För många osäkra faktorer fortfarande. Han hade aldrig varit trygghetsjunkie tidigare, men stabilitet och trygghet var värt mycket. Framförallt hade han inte samma krav som tidigare. Han ville fortfarande förändra världen genom sina idéer. Den saken skulle nog inte ändras. Han kanske bara skulle söka nya vägar att göra det.
Nu började han mentalt göra sig av med saker, rensa bort allt överflöd, förenkla. Hans liv behövde bli enklare, mindre komplext, det var säkert. Han hade tryggheten i vänner som alltid fanns där, familj som ställde upp, han hade sig själv och sin övertygelse..
