P2 och tända ljus
Han låg i en orange t-shirt i sängen med en laptop i knäet. Utanför brölade röster om hur försenade Västtrafik var. I radions P2 skvalade något som skulle vara ett saxofonsolo men mest lät som en plågad katt. Det gjorde inget. Det var ändå avslappning. I terrariet hade han bara låtit det röda nattljuset vara tänt. Flera orange-färgade apelsindoftande ljus lyste upp rummet.
Han hade haft ett par tuffa veckor bakom sig, och i morse hade kroppen bestämt sig för att spola ut resterna av eländet. Han hade vänt och vridit på allting och inte hittat många bra lösningar, bara potentiellt svåra. Han ville så mycket, men kände ibland inte att han räckte till, att han hade svårt att prioritera sig själv, sin egen tid.
Han hade försökt att hitta motivationen. Den uteblev lite grann och han kände att han var verkligen en humörmänniska. Som både Bergman och Schiffer sa, det gäller att göra det man tycker är roligt. På väg tillbaka från lunchen med DonQ hade han fått ett samtal med ett uppdrag som han väntat svar på, ett rätt rejält ett. Det var plåster på såren och sen regnade vår Herre ytterligare saker över honom.
Det där med att ha tillit till sakernas ting och till sig själv var ingen enkel sak. Och det var för tidigt för att ropa hej. Men om dagen lärt honom något var det att det alltid kan vända, att om man bara vågar fortsätta en bit till på sin resa så finns ofta lösningen precis runt hörnet.
Han värmdes över många saker idag. Han var dock inte lika varm som mamma och Kalle som just nu var på Kap Verde, de små banditerna. Han skulle våldgästa huset imorgon efter ett spännande möte i Malmö.
Nå, dags att retirera till sängen och läsa en stund innan han skulle försöka sova. Tidigt. Sömn var bra, ljus var bra. Frisk luft var bra, och kärlek.
Just nu hade han allt det där. Det var bra, tänkte han och tryckte på spara-knappen.
