kraschen

Han hade avnjutit den kanske bästa service han någonsin fått på en restaurang och en god lunch vilken som vanligt var helt gratis när han hade möte med de två unga riskkapitalisterna. Det var också lite frustrerande för honom, att han bott så många år i Malmö och att han ändå blev visad fler och fler smultronställen. Men det var en njutbar frustration.

Fast han borde ha förstått att dagen skulle vända när han missade tåget till Åstorp med cirka 90 sekunder. Han fick vänta en halvtimme, men var ändå vid gott mod. Och han fick sitta mittemot en finsk dam med en skitförbannad hund som ville slita en annan hund i andra ändan av kupén till små slamsor. Det morrades och västes, och hunden var inte tyst han heller.

Så kom han till Åstorp. Beväpnad med den senaste boken (han hade ju lovat sig själv att läsa minst 12 böcker i år och hade inte hunnit räkna samman än, men trodde att han borde vara ganska nära nu...) Freakonomics, en mycket spännande bok för övrigt, så promenerade han ner till kusinen och hämtade nyckeln och gick sedan bort till mammas hus. Bra motion.

Där började det bli lite jobbigt. Nyckeln passade inte. Alls. Det började regna. Men han hade hatt nu och lät sig inte nedslås. Han ringde Kusin Musse som kom cyklande efter en kvart med rätt nyckel.

Här fick han sedan experimentellt uppleva hur lurigt minnet kan vara. Han hade under flera års tid använt larmet när han bodde i det här huset och gick direkt till där man brukade slå in koden - men lådan var LÅST. Panik! Han hade inte en tanke på att den där larmlådan faktiskt nu satt på ett annat ställe än vad den brukade så han började leta efter en nyckel till larmlådan istället. Det tog femton sekunder. Nu började larmlådan pipa mer ilsket. Han slog snabbt in koden och kom ungefär en tiondel för sent.

PIP PIP PIP PIP.... hela grannskapet genljöd av alarmet som gick. Högt. Kusin Musse var tvungen att åka hem, sonen var ensam hemma, men Johnny Polis kom över och den där andra grannen längst upp i gatan, som för övrigt var rätt full och förvirrad. Men han skulle kolla efter huset. Så undertecknad lyckades hitta lappen med koden som skulle gå till avstängningen. Han ringde larmcentralen som vänligt men bestämt talade om att den koden var fel! Han försökte ringa mamma, men mobilen var ju avstängd. Kusinen ringde som sista åtgärd Kalle men inget svar där heller.

Så han ringde larmcentralen igen som försökt nå Musses fru men inte lyckats. Hon hade mobilen avslagen på jobbet. Så han fick försöka ringa henne på jobbets vanliga telefon efter att ha ringt Musse som nu hunnit hem. Han fick tag i henne men larmcentralen ville fortfarande inte göra något efter att han uppget hennes kod.

Så nu fick han ringa igen och be Musses fru ringa, och då slutade larmet. Det tog en kvart, så nu lär mamma och Kalle får höra historier av grannarna i en vecka. Förlåt! Men det kom i alla fall ingen väktare, de lyckades stoppa honom så förhoppningsvis blev det ingen extrakostnad. Och i värsta fall fick han ju betala för den, det var ju för att hans barnaminne svikit honom som larmet gått.  Ja jösses.

Det här måste bli spännande läsning för mamma på semestern, tänkte han. Men nu satt han tryggt i soffan med lite gott att äta och tittade på TV och njöt i fulla drag. Det var avkoppling. Och imorgon skulle han iväg till Göteborg igen.

 Nu var det upplösningen av Navy CIS, härligt!