medan regnet faller...
Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen. Det brukar betyda antingen att jag (a) har så mycket kul på gång att jag inte tänker på att jag har en blogg eller (b) att jag är för stressad. I det här fallet har det mest varit A. Det har visserligen varit en del saker att ta tag i, men det har varit hanterbart och utan stress hela tiden, vilket jag tycker är hur skönt som helst. Det innebär inte att jag inte har massor att göra och lösa, men det är hanterbart i vilket fall.
Nu sitter jag en sen lördagkväll efter bio och en intressant utbildningsdag. Imorgon blir det träning och sedan lite relax innan jag ska fika vid fem och sen på TD:s lilla fest, för att gratulera till att han fått sin psykologlegitimation. Får väl se om jag kan hitta en bra bok att rekommendera honom eller köpa till honom. Short history of myth eller Blink borde båda fungera som små intressanta tankeväckande historier.
Jag tänker som vanligt mycket, är inne i en fas där jag funderar på alla mål jag satt upp för året - dags att utvärdera snart när nu första kvartalet går mot sitt slut. Jag har redan börjat inse att det är svårt att ha för MÅNGA mål, och i vilket fall ska de nog rangordnas. Endast ett eller två kan vara primära och sen får resten vara sådana som stoppas in däremellan.
Men det är inte som att jag har något världsrekord i tempo. Jag tar det väldigt piano med allt jag gör, för att vara mig. Och det är inget fel i det heller egentligen, vilket också känns skönt. Samtidigt känner jag att jag har mer att ge. Men just nu är det en kamp för ATT lära sig göra saker långsamt och med långa tidsperspektiv.
I veckan hade jag min första utbildning med JF som ska börja jobba för mig. Det kommer bli intressant. Jag ska börja sätta henne i arbete så snart jag bara kan och därmed frigöra en hel del tid för mig - om allting funkar som det ska.
Just nu kan man säga att jag går på sparlåga på jobbet. Jag gör mina timmar, men inte mer. Det beror inte på bristande engagemang som sådant, jag bara känner att jag måste försöka få lite perspektiv och inte brinna så mycket för saker. Jag har tusen idéer och tusen planer - alltid. Ni som känner mig vet att det är så. Det betyder inte att jag inte tror på dem, eller inte vill genomföra dem alla. Men verkligheten knackar på ibland och då finns det bara 24 timmar på ett dygn och en del av dem måste man använda till att sova.
Som nu, till exempel. :)
God natt, sov gott.
Nu sitter jag en sen lördagkväll efter bio och en intressant utbildningsdag. Imorgon blir det träning och sedan lite relax innan jag ska fika vid fem och sen på TD:s lilla fest, för att gratulera till att han fått sin psykologlegitimation. Får väl se om jag kan hitta en bra bok att rekommendera honom eller köpa till honom. Short history of myth eller Blink borde båda fungera som små intressanta tankeväckande historier.
Jag tänker som vanligt mycket, är inne i en fas där jag funderar på alla mål jag satt upp för året - dags att utvärdera snart när nu första kvartalet går mot sitt slut. Jag har redan börjat inse att det är svårt att ha för MÅNGA mål, och i vilket fall ska de nog rangordnas. Endast ett eller två kan vara primära och sen får resten vara sådana som stoppas in däremellan.
Men det är inte som att jag har något världsrekord i tempo. Jag tar det väldigt piano med allt jag gör, för att vara mig. Och det är inget fel i det heller egentligen, vilket också känns skönt. Samtidigt känner jag att jag har mer att ge. Men just nu är det en kamp för ATT lära sig göra saker långsamt och med långa tidsperspektiv.
I veckan hade jag min första utbildning med JF som ska börja jobba för mig. Det kommer bli intressant. Jag ska börja sätta henne i arbete så snart jag bara kan och därmed frigöra en hel del tid för mig - om allting funkar som det ska.
Just nu kan man säga att jag går på sparlåga på jobbet. Jag gör mina timmar, men inte mer. Det beror inte på bristande engagemang som sådant, jag bara känner att jag måste försöka få lite perspektiv och inte brinna så mycket för saker. Jag har tusen idéer och tusen planer - alltid. Ni som känner mig vet att det är så. Det betyder inte att jag inte tror på dem, eller inte vill genomföra dem alla. Men verkligheten knackar på ibland och då finns det bara 24 timmar på ett dygn och en del av dem måste man använda till att sova.
Som nu, till exempel. :)
God natt, sov gott.
Kommentarer
Trackback
