tandläkaren

Idag var jag hos tandläkaren för första gången på... evigheter. Jag sa att det var fyra år sen, men i verkligheten var det nog... ja, fler i alla fall.

Det var inte SÅ farligt, inget som var katastrofalt. En av visdomständerna har tydligen hål som är lite större och så fick jag gjort en lite mindre lagning idag som var klar på tio minuter. Sen är det ett vanligt hål också, inte så blodigt med andra ord för att ha varit så länge.

Nu har jag precis provat 7-11lunch, undrar vad min mage kommer säga om den saken. Idag sov jag länge, till nästan halv nio. SÅ skönt. Jag hade som ambition att gå upp och träna i morse, den ambitionen fick förvandlas till eftermiddagspass istället, för att gå upp vid halv sju för att träna är verkligen inte min grej.

Annars rullar veckorna på, det är rätt hektiskt framöver, men just i detta NU blev min Oslohelg avbokad så jag har faktiskt en ledig helg. Halleluja vad skönt. Nästa helg är det Helsingborg och spel med grabbarna. Förhoppnignsvis kan jag sova hos mamma (hon får veta det genom att läsa bloggen, smidigt va?) och sen låna bilen på söndag när jag ska ner en liten kortis till Andreaskyrkan innan jag ska hem igen på kvällen till Gbg.

Ja, det var en lite kort rapport om livet i världen. Mer kommer senare.

På tal om så var det en utmärkt artikel i Metro idag av en krönikör som skrev om pappans rättigheter. Visste ni att pappor som har "gemensam vårdnad" och därmed har barnen varannan vecka oftast har dem från onsdag till söndag. Fem dagar varannan vecka. Inte måndag till söndag eller onsdag till onsdag. Varför är det så? Det är ju inte gemensamt. Svaret ligger i pengarna. Om pappan har barnen max 10 dagar i månaden så är han underhållsskyldig fortfarande. Därför är oftast gemensam vårdnad upplagd på det sättet. Intressant och tänkvärt.

Jag har som förhoppning under 2007 att inte bara skriva om vad jag gör på dagarna, även om det kanske är kul för närmast sörjande, utan även dela med mig av lite mer tankar om tillståndet i världen. Jag tror t.ex. att vi kommer få en liten kort nedgång i ekonomin under 2007-2008 för att 2009-2011 uppleva en stor och radikal uppgång. Nån gång mellan 2012-2014 tror jag dock tyvärr att vi får se en omfattande global nedgång följd av en konflikt som startar någon gång mellan 2015-2020. Den kommer nog börja som en regional konflikt, (mellanöstern, pakistan och nordkorea är de mest uppenbara målen idag, men det kan tillkomma nya i t.ex. latinamerika eller andra delar av Asien), som sedan växer till en global konflikt.

Så som världen ser ut tror jag att vi har

BLÅ LAGET
USA
Storbritannien
NATO
Sydkorea
Japan
Australien
...med stöd av
EU
tigerekonomierna i Asien
Indien

RÖDA LAGET
Iran + arabvärlden
Venezuela + stora delar av Sydamerika
Nordkorea
(eventuellt Vitryssland)
Stora delar av Afrika

NEUTRALA
Kina
Ryssland (om inte Vitryssland går med)
Skandinavien
Frankrike

Ja, ungefär så. Jag tror inte det kommer vara i första hand ett militärt krig, inte i de civila delarna, även om det kommer vara den största konflikt världen sett sedan andra världskriget. Primärt kommer krigföringen vara ekonomisk och digital. Internet blir för första gången ett slagfält i ett krig. Dessutom kommer terrorism att spela en extremt stor roll som aktivt vapenslag och det kommer bli en våg av rasistiska tendenser och främlingsfientlighet.

Därefter kommer en normalisering och en tillväxtperiod på ytterligare 60-70 år innan det är dags igen.

Vad baserar jag då detta på? Dels intuition, som ju är helt ovetenskaplig, men även på tendenser i tillväxten. Vi har haft flera perioder med stark tillväxt och däremellan ganska tunga problem. När generationsskiftet från 40-talisterna är komplett kommer vi att ha en hel del problem i många västländer och ekonomin kommer att ansträngas. Dessutom kommer oljan snart ta slut och om det inte händer något inom kort så kommer det bli en kamp på kniven för att säkra upp det lilla som finns kvar. Som sagt, i första hand ekonomiskt, men till slut kommer de fattigaste nationerna att drivas in i en våldsspiral som gör att de antingen kollapsar själva eller tar till vapen mot andra.

1900-talets första två årtionden såg en enormt stark utveckling efter en lång, lång period av relativ fred i de starkaste ekonomiska länderna. Sedan freden i Wien 1815 hade inte Europa haft någon större, tung konflikt som berörde många länder. Nu var tekniken i sitt esse och radikal utveckling skedde hela tiden inom många områden. Många blev rika i perioden 1880-1910 på grund av teknisk utveckling och nya marknader som öppnade sig, samt en omställd ekonomisk situation där industrialiseringen började nå alltfler länder.

Därefter blev spänningarna för stora rent politiskt och ett förlupet skott i Sarajevo ledde till ett krig av prestige i en slags kamp om makten (eftersom nationerna fortfarande hade samma nationalstatstänk som de haft i början av 1800-talet och inte hängt med i utvecklingen). Därefter vidtog en period av ångest och så ännu mer framtidstro, ekonomisk boom och sedan total krasch 1929, varpå det bara var en tidsfråga innan nästa krig skulle komma.

Min teori är att dessa faktorer snart sammanfaller:
1) Att tiden springer ifrån nationerna som fortsätter i ett gammalt tänk och därför reagerar på ett gammalt sätt på problem och därmed försöker lösa det på "fel" sätt, varigenom man bara uppmuntrar konflikten (detta är t.ex. redan fallet med "kampen mot terrorismen", man försöker fårn USAs håll behandla det som man gjorde under kalla kriget).
2) Moderniseringen (industrialismens steg II, när staterna kan börja höja levnadsstandarden på medelklassen) börjar nu nå de mindre utvecklade länderna och därigenom öppnar sig nya marknader, samtidigt som vi är mitt i ett teknikskifte där Internet och kommunikationen mellan människor förändras.
3) Vår ekonomi har präglats globalt av en enormt stark tillväxt, vilken kommer att behöva korrigera sig förr eller senare, där man hela tiden skruvar upp förväntningarna på hur mycket företagen ska tjäna och därigenom bäddar för att pressa de människro som jobbar allt hårdare. Den ekonomiska pressen skapar ett konsumtionsbeteende som gör att tillgången på råvaror och förädlingsindustri sätter hög press på nationerna.

Vi pressades in i konservatismens fälla i slutet av 1800-talet. Kanske nyliberalismen pressar in oss i en ny fälla i början av 2000-talet, risken är bara att vi därefter kommer att få pressa in oss i en socialistisk fälla som också leder till kaos. Men det är på längre sikt det.

Nu ska jag sluta skriva om min tredje världskrigsteori, för jag är inte professionell analytiker. Men ibland är det roligt att dela med sig av tankar.

Andra förutsägelser som inte heller är så muntra är att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen till nästa val, det är dock ingen högoddsare.

Nu har jag varit och tränat också, och käkat lite pastasallad med Fredrik innan han ska iväg och träffa en kompis, den store J____, Göteborgs yngsta rektor. Väldigt trevlig kille. :)

Lev väl!

Kommentarer
Postat av: Milla

Ja, det var lite om tandläkaren det ;)

Kramis!

2007-01-16 @ 21:08:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0