söndag
Vaknade tidigt, precis som jag misstänkte, följde med Heidi till kyrkan och rockade loss (de är inte med i vanliga svenska kyrkan så det är lite mer action-jackson där) och det var rätt najs, kul stämning och bra input till mina val som ligger framför mig.
Ibland står man mellan det helt trygga, säkra, som ändå kanske inte är bra, där man inte riktigt trivs, men där man "vet vad man har men inte vad man får". Och på andra sidan finns frihet och spänning och makt över ens eget liv, fast en väldig osäkerhet.
Det kräver självkänsla, självförtroende och mod att kasta sig ut och ta språnget. Och jag står och velar lite. Kan jag? Är jag tillräckligt modig? Men om jag inte är det, ska jag verkligen bara gå tillbaka till det jag hade innan, innan sjukskrivningen, innan olyckan? Har jag verkligen lärt mig av det som hände, att vårda och värna om mitt eget liv, om jag inte vågar göra det svåra, om jag inte vågar göra det osäkra?
Ni märker vad jag egentligen VILL, jag är bara lite för feg. Var är trollkarlen från smaragdstaden när man behöver honom?
Mycket tankar. Nu har jag i alla fall packat in ormen i en låda som är alldeles för liten för stackarn egentligen. Det gick bra, även om jag var vääääldigt nervös när jag stack in handen i ett ormbo med sex ormar och bara grävde ut dem allihop för att sortera ut min Schnappi. Men nu ska han hem.
Liiiite tight med rollspel ikväll, skulle behöva fixa med terrarium och prata med Fredrik om framtiden, men vi får lösa det, det brukar inte hålla på så länge och dessutom blir det säkert väldigt kul. Då får vi även en chans att snacka om lajvet och kläder. Det var dyrare än jag trodde att sy upp lajvkläder, men det får gå, jag kan inte sy på den niåvn själv och det behövs ju kläder.
Så var den här helgen slut. Det går fort. På tåget ska jag försöka att sammanfatta fler tankar på ett mer konstruktivt sätt. Ofta fastnar tankarna som ord, tankegångar i huvudet på mig själv, men det ska nog gå bra.
Nästa helg: Riga.
Ibland står man mellan det helt trygga, säkra, som ändå kanske inte är bra, där man inte riktigt trivs, men där man "vet vad man har men inte vad man får". Och på andra sidan finns frihet och spänning och makt över ens eget liv, fast en väldig osäkerhet.
Det kräver självkänsla, självförtroende och mod att kasta sig ut och ta språnget. Och jag står och velar lite. Kan jag? Är jag tillräckligt modig? Men om jag inte är det, ska jag verkligen bara gå tillbaka till det jag hade innan, innan sjukskrivningen, innan olyckan? Har jag verkligen lärt mig av det som hände, att vårda och värna om mitt eget liv, om jag inte vågar göra det svåra, om jag inte vågar göra det osäkra?
Ni märker vad jag egentligen VILL, jag är bara lite för feg. Var är trollkarlen från smaragdstaden när man behöver honom?
Mycket tankar. Nu har jag i alla fall packat in ormen i en låda som är alldeles för liten för stackarn egentligen. Det gick bra, även om jag var vääääldigt nervös när jag stack in handen i ett ormbo med sex ormar och bara grävde ut dem allihop för att sortera ut min Schnappi. Men nu ska han hem.
Liiiite tight med rollspel ikväll, skulle behöva fixa med terrarium och prata med Fredrik om framtiden, men vi får lösa det, det brukar inte hålla på så länge och dessutom blir det säkert väldigt kul. Då får vi även en chans att snacka om lajvet och kläder. Det var dyrare än jag trodde att sy upp lajvkläder, men det får gå, jag kan inte sy på den niåvn själv och det behövs ju kläder.
Så var den här helgen slut. Det går fort. På tåget ska jag försöka att sammanfatta fler tankar på ett mer konstruktivt sätt. Ofta fastnar tankarna som ord, tankegångar i huvudet på mig själv, men det ska nog gå bra.
Nästa helg: Riga.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du fixar det
Trackback
