En riktigt bra dag
Idag hade jag riktigt roligt. Jag var FN-ordförande för en riktigt duktig klass med 9:or som simulerade FN:s generalförsamling. Så förberedda, så duktiga och så inspirerande. Det tog inte många minuter att minnas varför jag en gång i tiden ville bli lärare och varför ett av mina stora livsmål är att starta en skola.
Det gick väldigt bra även rent arbetsmässigt och jag kände att det fungerade utmärkt med alla arrangemang. Bra och lyhörda lärare, och superduktiga sjuor som hjälpte till med allt praktiskt.
Men det har varit ett par veckor präglade av stress i mitt liv, såpass att jag fick ta fram det röda kortet för första gången och verkligen dra mig tillbaka lite. I måndags var jag inte alls kul på morgonen och mådde riktigt dåligt, men Fredrik stöttade med sms och telefon under dagen och umgicks med mig på kvällen, då jag också fick nya vägar att gå.
Rent allmänt är det svårt att både vara på jobbet och samtidigt driva något eget. Och i fredags ställde min chef saken på sin spets. Just nu jobbar jag 60% (3 dagar per vecka) på mitt vanliga jobb. Två av dagarna är jag på kontoret, den tredje använder jag som jag vill. Jag är fri att göra annat på min fritid. Det är få som har den lyxen på sin arbetsplats. Det kunde inte vara för evigt. Efter vårt samtal i fredags måste jag alltså vara tre dagar i veckan på kontoret och måste även ge en tidsplan för när jag planerar gå upp till 80% igen, vilket är det minsta som behövs för att min tjänst ska vara motiverad.
Ur ett yrkesmässigt, professionellt perspektiv förstår jag min chef. Dialogen var bra och vi diskuterade inga möjligheter utöver att jag skulle göra just så, gå upp till tre dagar nu och fyra dagar framöver (efter semestrarna).
Men med allt annat som händer ställs jag i och med detta inför ett val. Inga av de andra projekten jag har kommer att vara möjliga att genomföra. Varken FN-rollspel, arbete på Fredriks jobb, eller egna projekt, om jag jobbar 80%. Det finns inte utrymme för det.
På tisdag ska jag ha möte med Fredriks jobb och prata om framtida projekt.
Det kommer bli mycket tänkarhatt den här helgen. Och en hel del nervarvande. Jag kan inte ha det här tempot. Men låt mig förtydliga.... det är inte mängden saker jag har att göra. Det är en mindre bidragande faktor. Det som verkligen skapar utmaningen är när det skapas konflikter, antingen i privatlivet eller i arbetslivet. Och den andra stora faktorn är när jag upplever att JAG inte "äger" min tid. Det kan vara allt från att gå på en fest jag inte är sugen på till att behöva rycka in på ett jobb som jag från början inte ville ta på mig. Det spelar ingen roll om jag gör "roliga" grejor, om det är för många roliga grejor blir det inte kul, då blir det måsten.
Vi behöver alla lite egen tid här i livet, lite tid att andas och bara "vara". Det är inte helt enkelt att hitta den tiden ibland i vår hektiska vardag, speciellt när man bor mitt i en storstad, men det är viktig tid att ha. Det är en av anledningarna att då och då gå till en kyrka och bara andas, bara finnas till. Där finns inga krav, inga måsten. Bara total acceptans för att man är den man är.
Hmm, det här blev längre och mer personligt än jag från början tänkt. Summeringen är väl att jag haft en fantastiskt trevlig dag, en tågresa som gjort mig nostalgisk, och ett antal saker att tänka på. Men nu är det helg. Grillfest och brädspel imorgon, tågresa och rollspel på söndag, och sen en ny vecka med ganska högt tempo innan jag ska iväg till Riga. Där blir det ännu mer utrymme för eftertanke och kanske kan jag fundera ut något ytterligare därigenom.
En extra tanke till en av mina läsare som haft en riktig hellweek, du vet vem du är.
