kraschen

Jag har aldrig gillat söndagar. På söndagar väntar man. På att det ska bli måndag, så att man kan påbörja veckan. Precis som fredagen är väntan på allt trevligt, så är söndagen dagen då man väntar på att det ska hända. En destruktiv tendens och ganska dum egentligen, men hur det nu är så har söndagar aldrig varit något jag gillar.

Och det har varit mycket funderande. Jag fick se en biskop idag, lilla tant Odenberg var i kyrkan och röjde loss. En liten späd tant som såg ut som om hon skulle ramla omkull - men när hon väl talade var det inga tvivel om vem som var chef i det stiftet. Vilken röst, och vilken extremt kraftfull personlighet. Imponerande, är väl det minsta ordet. Hon hade 100% koll på allting.

Resten av dagen har jag mest kollat på film, vilat lite och försökt fixa lite inför nästa vecka. Imorgon kommer Fredrik ner, det ser jag fram emot. Jag har däremot lite dålig kontroll på vad som ligger framåt, det är många saker på gång (som vanligt, säger ni som känner mig), dock inte sådär stressigt direkt, bara lite spretigt med många olika saker på en gång, vilket gör att det är lite svårt att hålla ordning på.

Hmm, nåja, det var det hela. Nu är det kväll och jag ska snart hoppa i säng. Sov gott.