kraschen

JO, minsann, nu är man 25.... igen. 34 år gammal. När man var 4 fick man leksaker och förstod nästan ingenting mer än att det var total fest. När man var 14 var födelsedag något av det häftigaste som fanns och man önskade sig berg av prylar. När man var 24 bodde man i USA och firade dagen med några vänner ganska opretentiöst. I år tror jag inte jag ska fira den alls. Inte idag, det vill säga. Imorgon kommer mamma och Kalle ner med smörgåstårta och så kommer min plastsyster och hennes man ner.

Men jag är inte ouppvaktad. Jag trodde Fredrik skulle hinna först - han var ju trots allt här på plats. Men pappa blev årets första gratulant. 07.22 ungefär på telefon, tätt följd av Frida som skickade sms medan jag pratade med honom. Strax efter ringde Anna (exet) och sedan mamma (nåja, en leverantör från jobbet hann emellan). Och nu fick jag sms av Emelie. Och EXAKT där i skrivande stund kom ett från Elina.

Förmodligen har några av the boyz också gratulerat via webben skulle jag kunna tro. Japp. Tobias, 06.37, vilket borde göra honom till den första - men det räknas ju inte förrän jag har möjlighet att ta emot gratulationen, så pappa får behålla den guldmedaljen.

Nå, idag blir en ganska vanlig dag. Vi har mycket som måste ordnas på jobbet, och på eftermiddagen ska jag umgås en stund med Fredrik innan han åker, sedan städa och ställa i ordning inför imorgon (måste vika lite tvätt och dammsuga och byta vatten till ormens fuktmaskin).  Ikväll ska jag fira genom att gå på föreläsning och plugga.

Imorgon har jag också föreläsning, 9-13. Sen blir det smörgåstårta och sen blir det rollspel. En riktigt bra dag med andra ord. :)