kraschen

Idag har jag återigen fått ordning på tiden. Det har varit lite varningsflagga senaste veckan. Med flytt och jobb och eget företag och allt på en gång har jag känt att timmarna inte alls räcker till och att jag sitter för mycket vid datorn. Jag ser på många sätt fram emot att få lite lugn och ro när jag flyttar upp, att jobba PÅ jobbet och inte annars. Det blir skönt.

Många undrar varför jag inte bara slutar jobba vid fem som alla andra. För det första är jag inte funtad som så att jobbet, vilket jobb det än är, bara är ett jobb. Jag måste göra saker jag brinner för. Lyckligtvis brinner jag för ganska mycket saker så det blir sällan tråkigt.

Min stora förmåga är att jag kan lyckas med vad jag än tar mig för. Min stora förbannelse att jag har svårt att hålla fokus på saker. Det finns ju så MYCKET roligt att göra. Det är en anledning.

En annan är att mitt "jobb" (när jag säger så menar jag det företag där jag är anställd, till skillnad från det jobb jag gör med mitt eget företag) är en arbetsplats därjag sitter i ledningsgruppen och jobbar direkt mot VD. Det innebär att hon och jag driver hela bolaget i princip. Det är klart att det är ett ansvar involverat när det handlar om tiotals miljoner kronor på vardagsbasis, och människors jobb och levebröd. Då kan man inte bara säga ifrån sig ansvaret och gå hem hur som helst om det är problem. Om vi vore en organisation med tusentals anställda hade det funnits backup och andra grupper som hade ansvar. Men vi är fortfarande små nog att inte ha det. Tyvärr. På ett sätt är det lättare för min chef, hon var med när det gick spikrakt uppåt på ett annat företag, hon har sett hur det är. Jag har inte sett det än, under hela min anställning på snart tre år på detta stället har vi kämpat för att få vinst.

Men det är egentligen inte jobbet i sig just nu som är stressen, det är nog mest flytten. Trots att allting ska ordna sig så är det alltid en miljon små saker. Elen, comhem, besiktning, och allt det där. Och organisera i andra ändan också, med fastighetsskötare och kranar och allting. Det kommer bli lite hektiskt sådär sista veckorna i november.

Och det stressar mig lite redan nu, jag kan se tecknen rätt tydligt. Så gult kort och nerstressning. I helgen ska det bli Halloweenfest. Och jag ska gå, men jag kan inte berätta vad jag ska gå som, eftersom det kan finnas läsare här.

Slutligen en liten eloge och uppföljning på diskussionen som hamnade i kommentarerna på min förra post, en spännande diskussion om miljöfrågor. Väldigt intressant att se hur dessa utvecklades. Jag tror att första steget, och det har jag lärt mig av Joakim, är att vi måste lära oss SPARA energi. Det är inte förrän vi minskar vår förbrukning som vi egentligen har löst problemet på sikt. I alla fall tills vi har en oändlig och hållbar och förnybar källa till energi.

Jag är personligen väldigt glad i vindkraftverk. Det blåser på jorden och det kommer det fortsätta göra. Och vindkraftverk är INTE fula. De är precis som broar och torn monument över vår skaparkraft och mänskliga möjlighet, och jag tycker att ängar av vindkraftverk ser hur häftiga ut som helst. Jag kan köpa att surret stör folk som bor i närheten, men poängen är väl att man inte ska bo i närheten. Smäll upp ett gäng i kustbandet.

Näst efter vindkraft gillar jag också solkraft. Med sol och vind kan vi driva hela jordklotet och reservera fotogen, olja och gas till sådant som behöver vara lite mer explosivt, inom vissa delar av industrin och inom rymdforskningen där vindkraft inte riktigt räcker till.

Men det är bara visioner. Om vi inte gör något snart kommer Sverige bli nya semesterlandet med medelhavsklimat. Och vi pratar om när min generations barn blir vuxna.

Nu ska jag sova. Tänk på klimatet, Halloween och att varva ner.