kraschen

Jag är verkligen urexemplet på gnällig kille när jag blir sjuk. Det finns ingen tid som man längtar så efter samboskapet som när man är sjuk. Nu har jag i alla fall fått ner febern från 39,5 till 38.5 och fått tag i lite halstabletter.

Det värker inte lika mycket i ryggen och musklerna som innan, förmodligen är jag extra känslig i immunförsvaret på grund av skadan och det gör att energin tar slut hur fort som helst. Så snabbt sjukdomsförlopp har jag sällan varit med om.

Igår gick jag till sängs vid halvtiotiden redan, och låg sedan och sov en timme i stöten med tredubbla täcken för att mota frossan. När illamåendet blev för stort eller blåsan behövde tömmas fick jag ta mig till toaletten och lösa problemet, ofta kombinerat med en varm dusch för att få upp värmen. Sådär höll det på, till halv tolv i förmiddags. Jag har nog badat fyra gånger och duschat ytterligare tre sedan igår. Nu har jag försökt sitta i soffan ett tag och få i mig lite mat bara för att kroppen ska orka.

Jag hoppas verkligen jag blir frisk imorgon, jag har rätt mkt som ska göras innan jag ska iväg på midsommarfirande på onsdag, har inte riktigt tid att vara såhär sjuk just nu. Och skulle det vara riktigt illa får jag väl helt enkelt strunta i midsommar, kan ju inte resa med feber. Jag hoppas jag är feberfri på tisdag senast, så jag kan resa med gott samvete på onsdag.

Nu blir det snart sängdags igen.