Juletider
I år hade tomten Gällivarehäng så jag kräver bättre arbetsförhållanden nästa år och byxor med resår. Trots grov norrländsk dialekt gick inte ungarna på masken. Jag tror att jag får be Vivvi sy en riktig dräkt och Peter Svärd får göra en latexmask av sällan skådat mått.
Jag har, säkert i likhet med många av mina läsare, ätit ohemulna mängder julmat, och ska på det igen idag hos pappa. Julen firades först den 23e hemma med paketer och julmat, nästan som en vanlig julafton. På själva 24-dagen åkte vi till Kalles son i Malmö och firade med deras familj. Riktigt trevligt.
På listan över inhämtade troféer i jul finns en DVD-box med Stargate, DVD-fim från Emelie, en riktigt bra bok av Anthony Robbins, biokort, pengar, nötter, salt- och pepparkar till hemmet och en hel del annat. Mycket bra skörd får jag säga, speciellt nöjd med de snygga tröjorna jag fick.
Idag bär det av upp i skogen där jag ska fira med pappa. Men samtidigt, fastän jag gillar julen och tycker det är kul när alla samlas, så är det ändå så att man inte har barnens julglädje direkt. Kalle känns som en timmas lång pina nu, den som var så otroligt kul att se varje jul. Kanske min generation börjar bli mätt på den, vi som h ar så mycket annan tecknad underhållning på datorn. Jag vet inte, men julen är, från att ha varit "årets höjdpunkt" numera "en trevlig tillställning", och det är ju inte illa det. Man får lite perspektiv ju äldre man blir på nåt sätt. Jag förstår mer och mer de som åker till varma platser när det är som kallast.
Så hur har det varit då? Jo, jag har blivit riktigt bortskämd och haft det riktigt bra här hos mamma där jag sitter och skriver. Det kommer säkerligen bli lika bra hos pappa och sen är det inte mer än 4 dagar tills vi åker till Kanarieöarna och DET känns bra.
Inatt drömde jag att jag hade glömt min mobil på jobbet och när jag kom dit på kvällen så var där ett helt gäng med folk som höll på att tömma lagret och jag fick välja på att antingen hjälpa dem eller bli ihjälslagen. Då kom mamma och kalle gående och jag fick snabbt ögonkontakt med storbusen och menade påa tt jag skulle lotsa bort dem så de inte behövde bli ytterligare vittnen. Det gjorde jag, lotsade dem ända ut och sen slog jag på larmet och sprang ihop med dem iväg till bilen. Skum dröm!
Personer jag tänker extra på i jultider: E___ som inte tyckler julen är nåt vidare eftresom hon förlorade sin syster för två år sen i tsunamin, och C___ som sitter på St.Sigfrids slutna avdelning efter en fruktansvärd traumaupplevelse för sex år sedan och som sedan dess inte varit sig själv. För dessa och många, många andra, är julen inte bara en glädjens högtid. Det är också den högtid när vi kanske mest av allt borde sträcka ut en hand till de omkring oss, de som inte har den där julglädjen. Vi kan lägga tusentals kronor på klappar, menk an vi lägga en timme av vår tid på att hjälpa de fattiga och sjuka och ensamma så har vi nästan gjort mer för världen - och för The Christmas Spirit. Det var bara något som slog mig igår på midnattsmässan, jag funderade på om de hemlösa uteliggarna varit välkomna i den dekorerade kyrkan, de som mest av allt kanske behövt lite värme och lite gemenskap. Det är ju det julen handlar om, gemenskap. Inte bara den säkra, som vi redan har, utan att sträcka oss lite lite längre bortom vår egen bekvämlighet för att försöka prata med, lyssna på eller hjälpa någon som behöver det. Inte för att jag är bättre än någon annan på det, men det slår mig alltsomoftast kring julen och något litet kan alla göra.
Nåja, jag ska inte orera vidare över detta, utan bege mig upp i skogen nu. Ta hand om varandra, glöm inte bort att kramas mycket, dricka glöggen och ge många paket till andra (det ÄR roligare att ge än att få, kom ihåg det!)
Jag har, säkert i likhet med många av mina läsare, ätit ohemulna mängder julmat, och ska på det igen idag hos pappa. Julen firades först den 23e hemma med paketer och julmat, nästan som en vanlig julafton. På själva 24-dagen åkte vi till Kalles son i Malmö och firade med deras familj. Riktigt trevligt.
På listan över inhämtade troféer i jul finns en DVD-box med Stargate, DVD-fim från Emelie, en riktigt bra bok av Anthony Robbins, biokort, pengar, nötter, salt- och pepparkar till hemmet och en hel del annat. Mycket bra skörd får jag säga, speciellt nöjd med de snygga tröjorna jag fick.
Idag bär det av upp i skogen där jag ska fira med pappa. Men samtidigt, fastän jag gillar julen och tycker det är kul när alla samlas, så är det ändå så att man inte har barnens julglädje direkt. Kalle känns som en timmas lång pina nu, den som var så otroligt kul att se varje jul. Kanske min generation börjar bli mätt på den, vi som h ar så mycket annan tecknad underhållning på datorn. Jag vet inte, men julen är, från att ha varit "årets höjdpunkt" numera "en trevlig tillställning", och det är ju inte illa det. Man får lite perspektiv ju äldre man blir på nåt sätt. Jag förstår mer och mer de som åker till varma platser när det är som kallast.
Så hur har det varit då? Jo, jag har blivit riktigt bortskämd och haft det riktigt bra här hos mamma där jag sitter och skriver. Det kommer säkerligen bli lika bra hos pappa och sen är det inte mer än 4 dagar tills vi åker till Kanarieöarna och DET känns bra.
Inatt drömde jag att jag hade glömt min mobil på jobbet och när jag kom dit på kvällen så var där ett helt gäng med folk som höll på att tömma lagret och jag fick välja på att antingen hjälpa dem eller bli ihjälslagen. Då kom mamma och kalle gående och jag fick snabbt ögonkontakt med storbusen och menade påa tt jag skulle lotsa bort dem så de inte behövde bli ytterligare vittnen. Det gjorde jag, lotsade dem ända ut och sen slog jag på larmet och sprang ihop med dem iväg till bilen. Skum dröm!
Personer jag tänker extra på i jultider: E___ som inte tyckler julen är nåt vidare eftresom hon förlorade sin syster för två år sen i tsunamin, och C___ som sitter på St.Sigfrids slutna avdelning efter en fruktansvärd traumaupplevelse för sex år sedan och som sedan dess inte varit sig själv. För dessa och många, många andra, är julen inte bara en glädjens högtid. Det är också den högtid när vi kanske mest av allt borde sträcka ut en hand till de omkring oss, de som inte har den där julglädjen. Vi kan lägga tusentals kronor på klappar, menk an vi lägga en timme av vår tid på att hjälpa de fattiga och sjuka och ensamma så har vi nästan gjort mer för världen - och för The Christmas Spirit. Det var bara något som slog mig igår på midnattsmässan, jag funderade på om de hemlösa uteliggarna varit välkomna i den dekorerade kyrkan, de som mest av allt kanske behövt lite värme och lite gemenskap. Det är ju det julen handlar om, gemenskap. Inte bara den säkra, som vi redan har, utan att sträcka oss lite lite längre bortom vår egen bekvämlighet för att försöka prata med, lyssna på eller hjälpa någon som behöver det. Inte för att jag är bättre än någon annan på det, men det slår mig alltsomoftast kring julen och något litet kan alla göra.
Nåja, jag ska inte orera vidare över detta, utan bege mig upp i skogen nu. Ta hand om varandra, glöm inte bort att kramas mycket, dricka glöggen och ge många paket till andra (det ÄR roligare att ge än att få, kom ihåg det!)
Kommentarer
Postat av: Cellen
God jul, Boobahn. Hoppas du har det fint i skogen hos pappsen. Hela jag går i rött (iallafall håret o korsetten) ikväll ... Micke har lekt med mitt hår igen.
Trackback
