kraschen

Jag såg ett hus jag skulle kunna tänka mig bo i. Det ligger strax utanför Eksjö, men med lokaltågsförbindelse till Nässjö så att man kan ta sig till världen. Tre timmar från Malmö, tre timmar från Stockholm. 300 kvadratmeter för 150.000, det får man inte ens en etta för i Malmö.

Men vi får se, jag har inte tagit några beslut, så ni som vill ha kvar mig i Malmö behöver inte oroa er, det är bara lösa tankar.

Idag har jag lekt med Oliver, och sovit ut ordentligt. Tio timmars sömn, det måste vara månader sedan jag fick sova så länge. Och så har jag pratat med min chef, ett bra och produktivt samtal, som kändes betryggande inför framtiden.

Det är en mulen, molnig dag, så jag och Jennie sitter istället och planerar hur vi ska ta över världen. Och jag har ytterligare några dagar kvar på rehab här innan jag ska hem igen och försöka återgå till någon slags vardag, trots badbräda, specialtoastol och bristande ork.

Men jag saknar en del av mina vänner, ska bli skönt att komma hem så jag får träffa några av dem. Tur att det finns internet, så man inte är helt avskuren. En av världens absolut främsta uppfinningar, utan tvekan.

Var rädda om varandra, glöm inte bort nuet. Framtiden och det förgångna i all ära, men det är NU vi lever, i varje enskild sekund.