kraschen

Det blev en tidig morgon idag, jag har varit vaken sedan fem då benet började klia. Men man kan ju inte ha tur varje dag. Tre och en halv grad ute, det är inte mänskligt. Jag trodde våren var på väg.

Idag blir nog därför en långsam dag. Fick pratat i telefon en sväng igår kväll med en vän, ett trevligt sätt att avsluta dagen, även om jag var lite dåsig på slutet.

Funderingarna finns ändå där, med allt som måste fixas. Det är deklarationsdags och även om jag skickat iväg det till min bokföringstant så finns det säkert saker som måste avhandlas - för att inte tala om att mitt AB måste få organiserat såväl papper från bolagsstämma, samt bokföring, revision, momsinbetalning och annat. Sånt ser man inte fram emot, men det måste göras och förhoppningsvis kan jag få lite ordentlig hjälp, ska byta till annan leverantör för det nya bolaget istället.

Ja, små praktiska tankar, men skatteverket kan ju verkligen få en att ligga sömnlös om nätterna, i alla fall när man varit egenföretagare. Som egenföretagare får man nämligen varken bli sjuk eller skadad i trafikolyckor, ity företag är juridiska personer, inte fysiska. Och juridiska personer blir aldrig sjuka.

Märkligt att sådant upptar tankarna och inte tankar på olyckan, på känslor och tankar kring kraschen, men det ingår väl i paketet, att det praktiska kommer först, och först därefter det andra.

Benet värker idag, och det har börjat klia på operationssåret, som ligger på vänster sida om vänsterknäet, ungefär 20-30cm långt. Det är bra att det läker. Inre ledbandet är också bråkigt. Det är det som är minst skadat, men det är också det jag använder när jag ska flytta benen i sängen och därför är det lite grinigt där.

Och FY vad trött jag är. Det här är inte min tid, jag sover helst till halv nio i alla fall.