Sista dagen i Småland
Idag blir det resa av igen, försök att ta sig hemåt. Det är alltid lite bökigt, men tack vare hämtande vänner kommer det nog bli lätt att komma fram, och tack vare Jennie kommer jag iväg. Så det ska nog gå, även om man inte sitter optimalt ens i X2000.
Vet ni vad det mest irriterande är? Att fixa med mat. Mikromat i all ära, men man tröttnar väldigt snabbt, och portionerna är små (förmodligen för att de är så onyttiga att det är enda sättet att få normal halter av fett och socker - och för att det blir billigare så). Köket är inte byggt för att man ska vara i sitt-höjd, så det är problem att göra saker där.
För att inte tala om att handla. Jag lär ringa någon av er ganska snart för att be om assistans med den saken, för inte hoppar jag iväg till nåt Hemköp här inte. Nåja, dit skulle jag väl möjligen, möjligen ta mig med lite lagom mängder smärtstillande. Men hoppa hem med tre-fyra kassar? Hurdå? Nej, det fungerar inte. Och om jag minns rätt rensade jag kylen så gott det gick innan jag åkte. Nåja, det löser sig säkert inom kort,
Imorgon blir det dags för att träffa katastrofpsykologen, på lördag får jag träffa the boyz, och sen är det vanlig hederlig vänt-lunk igen. Många som vill träffa mig - det gillar vi. Sällskap är trevligt, även om jag inte är lika social och studsande som vanligt. Men bara det att ha någon där, att krama på och prata med och som finns till i närheten, det räcker riktigt långt.
Nå, dags att packa ner datorn. Ta hand om er därute!
Vet ni vad det mest irriterande är? Att fixa med mat. Mikromat i all ära, men man tröttnar väldigt snabbt, och portionerna är små (förmodligen för att de är så onyttiga att det är enda sättet att få normal halter av fett och socker - och för att det blir billigare så). Köket är inte byggt för att man ska vara i sitt-höjd, så det är problem att göra saker där.
För att inte tala om att handla. Jag lär ringa någon av er ganska snart för att be om assistans med den saken, för inte hoppar jag iväg till nåt Hemköp här inte. Nåja, dit skulle jag väl möjligen, möjligen ta mig med lite lagom mängder smärtstillande. Men hoppa hem med tre-fyra kassar? Hurdå? Nej, det fungerar inte. Och om jag minns rätt rensade jag kylen så gott det gick innan jag åkte. Nåja, det löser sig säkert inom kort,
Imorgon blir det dags för att träffa katastrofpsykologen, på lördag får jag träffa the boyz, och sen är det vanlig hederlig vänt-lunk igen. Många som vill träffa mig - det gillar vi. Sällskap är trevligt, även om jag inte är lika social och studsande som vanligt. Men bara det att ha någon där, att krama på och prata med och som finns till i närheten, det räcker riktigt långt.
Nå, dags att packa ner datorn. Ta hand om er därute!
Kommentarer
Trackback
